Är det pga att det var ekkök eller för att dom bytte ut köket efter några år som det var opersonligt? Eller båda?konichiwa girl skrev:
Att man gillar nya designer eller nya färgsättningar på olika miljöer, möbler, bilar och kläder betyder att man inte har egen smak eftersom det finns en större skara (smaklösa) människor som också tyckte om det?
Visst får var och en göra som han eller hon vill.......
Jag har dock mer respekt för folk som går sin egen väg oavsett trender, än för kappvändarna. Som den här "f.d. vitmålaren" som plötsligt nu kan se det vackra hos furu. (sajten fick jag tips om längre upp i tråden) Tänk ett sånt sammanträffande att hon ändrar inställning just nu när inredningsguruarna påpekar att furu är trendigt.
http://www.skonahem.com/aktuellt-utvalt/nyheter/2008/09/15/traren-trend/index.xml
Sedan är ju min grundinställning att ju mindre möda man lägger på onödiga omgörningar av hemmet, desto mera tid och pengar får man över till att leva och göra roliga saker. )
Jag har dock mer respekt för folk som går sin egen väg oavsett trender, än för kappvändarna. Som den här "f.d. vitmålaren" som plötsligt nu kan se det vackra hos furu. (sajten fick jag tips om längre upp i tråden) Tänk ett sånt sammanträffande att hon ändrar inställning just nu när inredningsguruarna påpekar att furu är trendigt.
http://www.skonahem.com/aktuellt-utvalt/nyheter/2008/09/15/traren-trend/index.xml
Sedan är ju min grundinställning att ju mindre möda man lägger på onödiga omgörningar av hemmet, desto mera tid och pengar får man över till att leva och göra roliga saker.
)Och för vissa tillhör "att göra om" till dom roliga sakerna i livet, även för kappvändarna...Sommartorparn skrev:Sedan är ju min grundinställning att ju mindre möda man lägger på onödiga omgörningar av hemmet, desto mera tid och pengar får man över till att leva och göra roliga saker.
Att folk ändrar åsikt och ibland väldigt radikalt handlar för det mesta om att trenden som kommer (tillbaka) ofta kommer i en helt ny tappning mot tidigare, och ofta i kombination med andra trendiga detaljer som inte fanns med i bilden tidigare.Sommartorparn skrev:Jag har dock mer respekt för folk som går sin egen väg oavsett trender, än för kappvändarna. Som den här "f.d. vitmålaren" som plötsligt nu kan se det vackra hos furu. (sajten fick jag tips om längre upp i tråden) Tänk ett sånt sammanträffande att hon ändrar inställning just nu när inredningsguruarna påpekar att furu är trendigt.
Trender må vara för kappvändare och smaklösa människor, men gud vad mycket roligare vi måste ha än er andra som valde rätt kök eller färger redan för 30 år sen....
Det är det som är så skönt med att vara ägare till ett gammalt hus (1830-talet) och dessutom verkligen uppskatta de färger och kulörer som var aktuella när det begav sig. Engelskt rött, terra, ockra et cetera. Vi behöver aldrig måla om av andra anledningar än rent slitage. I början av min byggnadsvårdskarriär närmade jag mig dessa, ofta murriga kulörer, med viss försiktighet. Nu vet jag inget vackrare!
När det gäller omålade furupaneler kontra vitmålade diton vet jag inte vilket jag tycker är värst. Den här shabby chic/låtsaslantliga, romantiska stilen som varit förhärskande i många inredningsmagasin påminner mig mest om när Mr Bean skall måla om på nyårsafton. Ni vet, han sätter in en stor färgburk med vit färg mitt i rummet och apterar en smärre sprängladdning. KABOOM! Instant shabby chic!
Omålade furupaneler då? Ja, jag vet inte. Jag renoverade en gång ett hus som var "renoverat" nådens år 1976. Det var omålad furu och olika fekalie-liknande kulörer om vartannat. Ibland toppade med någon detalj i orange. Furudörrar, furutak, furutoalett, (okej, kanske inte) furumöbler till far, furukök till mor och 200 par furukalsonger till lillebror. Suck...
När det gäller omålade furupaneler kontra vitmålade diton vet jag inte vilket jag tycker är värst. Den här shabby chic/låtsaslantliga, romantiska stilen som varit förhärskande i många inredningsmagasin påminner mig mest om när Mr Bean skall måla om på nyårsafton. Ni vet, han sätter in en stor färgburk med vit färg mitt i rummet och apterar en smärre sprängladdning. KABOOM! Instant shabby chic!
Omålade furupaneler då? Ja, jag vet inte. Jag renoverade en gång ett hus som var "renoverat" nådens år 1976. Det var omålad furu och olika fekalie-liknande kulörer om vartannat. Ibland toppade med någon detalj i orange. Furudörrar, furutak, furutoalett, (okej, kanske inte) furumöbler till far, furukök till mor och 200 par furukalsonger till lillebror. Suck...
Vi hade furutak i vardagsrummet innan vi renoverade rummet, då valde vi att måla vitt. Fräscht och ljust. Bild finns här:
http://barbaskon.blogspot.com/2009/01/vi-gick-emot-trenden.html
http://barbaskon.blogspot.com/2009/01/vi-gick-emot-trenden.html
Sall väl kanske tillägga att jag inte på något vis vill raljera eller fördöma vare sig det ena eller andra. Vad som är smaklöst eller smakfullt varierar ju med tid och beror på vem man frågar. Kan dock känna mig något beklämd när man läser på någon blogg eller i något inredningsmagasin hur inredaren stolt deklarerar att man "blåst ut hela huset" eller "målat över de gamla, fula snickerierna med vitt." Lite grand i stil med avlutningshysterin för något decennium sedan då man lutade bort värdet på mängder av möbler.
Smak är ju mycket subjektivt och våra preferenser är olika. Jag inser till fullo att jag tillhör en minoritet. *ler*
Smak är ju mycket subjektivt och våra preferenser är olika. Jag inser till fullo att jag tillhör en minoritet. *ler*
*iiiii* Är fullständigt miljöskadad av mina föräldrars kåk som fullständigt domineras av furu. Känns som att bo i en 7-rumsbastu. Jag avskyr verkligen furu! I somras lyckades jag övertala min mor att få kasta på lite vit färg/lasyr på furutaket i en av toaletterna. För säkerhets skull målade jag två gånger. Mammas kommentar: "-Oj va ljust det blev!". Hehe, så nu kanske man får måla/lasera resten, för det skulle onekligen göra att huset kändes större.
Men, som tidigare konstaterats, smaken är som baken och vill nu någon ha furu så kör hårt. Själv är jag helt frälst i ask, och det är det inte så många som gillar....
Men, som tidigare konstaterats, smaken är som baken och vill nu någon ha furu så kör hårt. Själv är jag helt frälst i ask, och det är det inte så många som gillar....
Precis! Sen att det finns personer som blir galna av det "bråkiga" är lite kul Har haft gäster som bett mig täcka golvet "för det är så jobbigt att titta på!"
Som min mor säger: "Alla gäster bereder oss glädje, en del av att komma och en del av att gå". ;-)
Som min mor säger: "Alla gäster bereder oss glädje, en del av att komma och en del av att gå". ;-)
Vi börjar bli en likhög nu, för jag sällar mig till de som säger över min döda kropp! Uppriktigt så struntar jag vad som är inne, men faktum kvarstår att furu får ett rum att vara mörkt, vilket i längden är deprimerande. Har spenderat många, långa timmar med att sandpappra, målartvätta, kvistlacka, grundmåla och snickerifärgsmåla två stora furutak vita med pensel och jag ångrar det inte en sekund. Grannen trodde vi hade höjt taket då det känns som om det är minst en meter högre i tak nu. Jag tror furutränden kommer försvinna fortare än den kom!
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Låt mig förklara.BobbyEwing skrev:
Du säger att man har "skapat ett begrepp för en inredningsstil". Jag säger att den inredningsstilen bär på många diskurser med rötter i flertalet designideologiska debatter som förts under 1900-talet. Man talar om att möblerna har "själ". Jag citerar en shabby chic-anhängare: "Man vill omge sig av föremål som har patina och en historia att berätta." Man talar om det gammaldags och lantliga. Men shabby chic är också en väldigt stor industri där möbler produceras i syfte att se ut som om de har en historia att berätta. Man tjänar med andra ord pengar på en stil som sägs handla om det nötta, det äkta, det besjälade, det unika etc. Så du förstår, min kritik handlar inte bara om ett begrepp, utan en berättelse.
Skadar det någon? Nej. Men smakdebatter har ju förts i alla tider. Vad som är "fult" och vad som är "vackert" handlar mer om idologi än om personlig smak. Har det blivit så att den goda smaken är det som vi ska visa upp och det som är trendigt, fint och godkänt, medan den dåliga smaken är det som vi vill stoppa undan och njuta av i hemlighet, är en fråga som Gunnela Ivanov ställer i sin avhandling om svensk smak och hur den påverkats av Svenska slöjdföreningen. I den andan skulle då jag vilja ställa frågan: vad säger det egentligen när man ser konst, böcker, fotografier som någonting fult som måste gömmas undan? Är våra hem utställningsföremål mer än vad de är hem?
Nåväl, du avslutar med att skriva "Om jag väljer att kalla min bil en Volvo så förändrar det inte faktumet att det är en BMW". Och med den liknelsen vet jag att du inte har förstått vad jag menar. I en liknande analogi skulle man väl kunna säga att jag kritiserar de diskurser som gör BMW till en högstatusbil, och Volvon till en sedesam familjekombi.
Eh?
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Anders_S: Jag är kulturjournalist. Säger inte det allt?
