Vi utsätts för trendputtar som talar om för oss vad som är snyggt i större utsträckning nu mer än nånsin tycker jag.
Ofta mår man bäst av av ducka
Man kan räkna upp en lång rad dumheter om man vill.
Att vitmåla hela hemmet så att det ser ut som en efter-döden-scen i en Roy Andersson film är en sån sak.
Att försöka återinföra omålad furupanel en annan.
Skrynkelskjortan en tredje.
Pizzavalvet ska vi inte heller glömma.
Tycker jag.
Ofta mår man bäst av av ducka
Man kan räkna upp en lång rad dumheter om man vill.
Att vitmåla hela hemmet så att det ser ut som en efter-döden-scen i en Roy Andersson film är en sån sak.
Att försöka återinföra omålad furupanel en annan.
Skrynkelskjortan en tredje.
Pizzavalvet ska vi inte heller glömma.
Tycker jag.
Haha, lite taliban är jag får jag erkänna. Jag rör ju mig i ett tidshärad då varken trärent furu eller vitmålning var aktuellt! Fast jag erkänner ödmjukt att en mellankammare får bli badrum (fanns inget), en sekundär vägg sattes upp (hu) för att få ett sovrum till och ett mindre genomgångsrum som inte är 26 kvm, och jag är nervös för att få köket rätt då det inte fanns något speciellt att hänga upp detta på mer än en vedspis och diskbänk/överskåp från -48. Färgsättningen börjar jag få kläm på och barnen behöver inte ha antika möbler...(utom deras skrivbord) och de flesta tak blir vita, men inte alla. Nej, jag lider inte, det är en UTMANING!
Det tycker jag är huvudet på spiken!TorpSara skrev:
Som jag minns fururaseriet på sjuttiotalet uppfattar jag det som en ur vissa synvinklar tvådelad trend. Dels gjordes moderna möbler, moderna inredningar i furu därför att det kändes fräscht, ljust, nordiskt och folkligt, typ. En modern trend helt enkelt. Men det fanns också en litet mer förljugen spinn där omålad furu sågs som ursprungligt, gammaldags, autentiskt och lantligt och jag misstänker att den spelade en rätt stor roll i det folkliga genomslaget för furun.
Det stämmer ju väldigt väl med hur den vita trenden har fungerat. I huvudsak och ursprungligen en inredningstrend - fine även som det inte är i min smak. Men så har det också på oklara grunder spridits en bild av vitt som "lantligt", "gammaldags" o s v.
Jag är varken kulturjournalist eller byggnadsvårdstaliban men jag tycker att det är synd när det uppstår sån begreppsförvirring. Det lutades nog av en hel del gamla möbler och snickerier, och har nog nu vitmålats och "shabbychicats" till en hel del, av folk som egentligen gillar och vill vårda det gamla men har lurats att tro att det här är rätt sätt.
Jag tror som Farzan att folk uppfattade furu som "ursprungligt". Ledordet var väl RUSTIKT? Tror det kan vara något slags trygghetsbehov som tillfredsställs.
Shabby-chic är inte vad den här tråden handlar om, men jag kan inte låta bli att häpna över fenomenet. Det är ju inte frågan om att folk ärver en gammal stol - utan att de hittar en fräsch stol på Blocket, målar den slarvigt vit och sedan går lös på den med sandpapper! Sedan ser hela huset likadant ut: de kan köpa en sprillans ny vit bokhylla från Mio, men skrapa och sandpappra så att det ser gammalt ut.
Värst alla kategorier var i vintras då en av dessa "så-här-firar-du-en-perfekt-jul"-tidningarna använde sig av gamla böcker till ALLT. Man slaktade en vacker gammal bok och rullade karamellstrutar (bara det! snacka om romantisk nostalgi!) av den, man slog in julklapparna i gamla boksidor knutna med vanlig sisalrep, man hade de där antika böckerna till allt.
I senaste numret av Allt i Hemmet, tror jag det var, hade en kvinna köpt en stor vacker köpmansdisk. Den var vacker innan hon gått lös på den, vill säga. Nu hade hon målat den svart och sedan slipat bort all färg runt precis vartenda handtag mitt på alla de fyrtioelva lådorna. Det var bland det fulaste jag sett! Såg så otroligt B:igt ut och för mig var det värsta sortens shabby chic.
Och du med den fula köpmannadisken - om du läser det här! - ta inte illa upp, för jag slår vad om att jag har fula saker i MITT hem. Alla får göra som de själva vill och tur nog är det fritt fram att inreda precis som man har lust. Inget sätt är bättre än det andra, vill jag säga.
Och apropå furu så är det fint, tycker jag, om man inte klär in tak, väggar, golv i det och sedan köper likadana möbler - men det är ju PRECIS det vi säger om det vita också. Måtta!
Shabby-chic är inte vad den här tråden handlar om, men jag kan inte låta bli att häpna över fenomenet. Det är ju inte frågan om att folk ärver en gammal stol - utan att de hittar en fräsch stol på Blocket, målar den slarvigt vit och sedan går lös på den med sandpapper! Sedan ser hela huset likadant ut: de kan köpa en sprillans ny vit bokhylla från Mio, men skrapa och sandpappra så att det ser gammalt ut.
Värst alla kategorier var i vintras då en av dessa "så-här-firar-du-en-perfekt-jul"-tidningarna använde sig av gamla böcker till ALLT. Man slaktade en vacker gammal bok och rullade karamellstrutar (bara det! snacka om romantisk nostalgi!) av den, man slog in julklapparna i gamla boksidor knutna med vanlig sisalrep, man hade de där antika böckerna till allt.
I senaste numret av Allt i Hemmet, tror jag det var, hade en kvinna köpt en stor vacker köpmansdisk. Den var vacker innan hon gått lös på den, vill säga. Nu hade hon målat den svart och sedan slipat bort all färg runt precis vartenda handtag mitt på alla de fyrtioelva lådorna. Det var bland det fulaste jag sett! Såg så otroligt B:igt ut och för mig var det värsta sortens shabby chic.
Och du med den fula köpmannadisken - om du läser det här! - ta inte illa upp, för jag slår vad om att jag har fula saker i MITT hem. Alla får göra som de själva vill och tur nog är det fritt fram att inreda precis som man har lust. Inget sätt är bättre än det andra, vill jag säga.
Och apropå furu så är det fint, tycker jag, om man inte klär in tak, väggar, golv i det och sedan köper likadana möbler - men det är ju PRECIS det vi säger om det vita också. Måtta!
Trenderna är en inkomstkälla för många och som sagts tidigare i tråden så handlar det mycket om opersonlighet. Radhusmentalitet och en kollektivanda av öststatstyp är en bra inkomstkälla för Marbodal och liknande företag.
Har grannen en ful svart Audi bil så ska jag också ha en ful svart Audi bil.
Har grannen "nytt kök" så ska jag också ha det. Hur det ser ut spelar nog rätt liten roll i sammanhanget.
Att ta en fika i köket hos folk som "har nytt kök" känns ju exakt som att sätta sig i fikarummet på jobbet. Är det dessutom plastparkett på golvet får man dessutom fram den där rikigt äkta kontorskänslan.
Har grannen en ful svart Audi bil så ska jag också ha en ful svart Audi bil.
Har grannen "nytt kök" så ska jag också ha det. Hur det ser ut spelar nog rätt liten roll i sammanhanget.
Att ta en fika i köket hos folk som "har nytt kök" känns ju exakt som att sätta sig i fikarummet på jobbet. Är det dessutom plastparkett på golvet får man dessutom fram den där rikigt äkta kontorskänslan.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Eller rock-pop i allmänhet, om man nu vill det. Akta dig - det här är ett av mina favoritämnen!frjo7205 skrev:Nu var det nog främst gysingetalibanerna som jag associerar med fundamentalistiskt bevarande av planlösning baserad på en medellängd på 1,60, agrarsamhälle och kvartalsvisa husförhör i Luthers postilla som dimensionerande brukarkrav.
Är inte den här diskursen principiellt samma som ABBA - Proggen? (Byt ABBA mot Shabby och Progg mot "Föreningen Hidemarks vänner") Då var kanske den förenande faktorn just kvistad furupanel, vilket kanske är en ödets ironi?
Jo, men det Farzan säger är ju precis det jag är ute efter. Jag kan ju villigt erkänna att jag trillar dit i samma autenticitetsfälla när jag visar upp min värsta byggnadsvårdstaliban-sida. Men... jag slaktar åtminstone inte antika möbler.
Sorgligt när antika möbler förstörs! Söker man på Blocket under antika möbler är förvånansvärt många vita. Ibland säljs dom som "nyrenoverade". Man hade kunnat tro att Antikrundan hade satt några spår i form av ökad kunskap om vad man gör och inte gör med en antik möbel......
http://www.blocket.se/li?ca=11_s&f=c&th=1&q=antik&cg=2000&w=3
Antiknasarna spelar en aktiv roll i denna förstörelse, både vad gällde avlutning tidigare och numera vitmålning. Man kan ju hoppas att det är dom tidigare avlutade som nu målats vita.....
Bloggarna har också dragit sitt strå till stacken. Här får man noggranna instruktioner om hur man förstör en antik lampa:
http://spetsochsnor.blogspot.com/search/label/Tänk vitt
Och så har vi inredningsprogrammen..... Kom ihåg ett make-overprogram där man rollade vardagsrummets ekpartkett med väggfärg. Hur snyggt är det efter ett par år?
PS. Är det någon som begripit varför alla målar med slipstrykningsfärg? Det är väl aldrig varit meningen att sådan färg ska användas till möbelmålning?
http://www.blocket.se/li?ca=11_s&f=c&th=1&q=antik&cg=2000&w=3
Antiknasarna spelar en aktiv roll i denna förstörelse, både vad gällde avlutning tidigare och numera vitmålning. Man kan ju hoppas att det är dom tidigare avlutade som nu målats vita.....
Bloggarna har också dragit sitt strå till stacken. Här får man noggranna instruktioner om hur man förstör en antik lampa:
http://spetsochsnor.blogspot.com/search/label/Tänk vitt
Och så har vi inredningsprogrammen..... Kom ihåg ett make-overprogram där man rollade vardagsrummets ekpartkett med väggfärg. Hur snyggt är det efter ett par år?
PS. Är det någon som begripit varför alla målar med slipstrykningsfärg? Det är väl aldrig varit meningen att sådan färg ska användas till möbelmålning?
Redigerat:
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Sommartorparn: Jag prenumererar på Lantliv och har sett MÅNGA vackra pelarbord från fyrtiotalet (sådana där med stor kula på benet och med lejonfötter, och trälaminerad bordsskiva) som målats vita. I senaste numret var det en kvinna som protesterade mot sådan förstörelse, och till svar fick hon att det "är ju bättre att de målas vita och används, än att de hamnar på soptippen". Varför sådana ytterligheter? En tripp till närmaste återvinning/second hand-butik/antiksäljare och det kan hamna i händer som vill ha det precis som det är.
(Eller målar det vittkonichiwa girl skrev:
)Just ett sådant bord skulle jag kunna tänka mig måla. Möbler från den tiden har väldigt känslig polityr. De bord man ser på loppis från den tiden har alla ringar efter koppar och ofta krackelerad faner. Jag vet inte om det går att få dom snygga på något sätt.
Det var ju därför folk älskade furumöblerna när dom kom! Oömma ytor som klarade varma tekoppar och spill. Finrummet avskaffades och ungarna fick hoppa i soffan. Med furumöbler slapp husmor springa med polish-trasan stup i ett. Hon skulle ju ut o jobba. Först avskaffades hembiträdet. Sedan avskaffades hemmafrun. Furumöblerna var svaret!
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Vi har just ett sådant bord, och har fått tipset av möbelrenoverare att skrapa bort lacken på faneret försiktigt med ett sickeljärn. Sedan kan man välja att olja in bordsskivan, eller lackera på nytt. Dock är faneret i väldigt fint skick på det bordet, inte sprucken eller stött på något sätt, det är bara lacken som är ful.
Själv tillhör jag nog varken eller, utan den ännu värre kategorin "Klaramarodören". Vi som ser fastigheter som något som ständigt skall anpassas eller rivas för att ge plats åt det nya och moderna. Oexploaterad mark känns som ett stigma. Kulturminnesmärkning som ett brännmärke. "Marknaden" ursäktar och rättfärdigar allt - Avkastning über alles! Vi får allergiska utslag när vi möter länsantikvarien på gatan. I kavajfickan ligger roundup-pluggar som vi i hemlighet slår i stammarna på almarna i Kungsan när vi går till Operakällaren för lunch. Vi gillar öppna planlösningar och Clason-Koivisto-Rune inredning, inte för att det är snyggt eller bra utan för att det ger hög yteffektivitet i fastighterna.konichiwa girl skrev:
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Alltså, nytt i modernt i all ära, så länge det är genomtänkt ARKITEKTUR. Jag får tuppjuck när jag ser katalogvillor som stilblandar hejvilt utan genomtänkta proportioner. Jag måste ju dock erkänna att jag har väldigt svårt för nyfunkisvillor också. På något sätt har folk fått för sig att modernismen är höjden av fräschör och samtida innovation. Hur i hela fridens tider gick det till?
Jag fixade skivan på vårt matbord till ett äppelmöblemang så. Ytfinishen var jättedålig. Massor av vita och bruna ringar och märken. Men jag skrapade av ytan och sen la jag på ny fernissa i 3 lager. Det blev faktiskt precis som nytt (och då menar jag inte nytt nytt utan i riktigt bra skick!!!)konichiwa girl skrev:
Men nu är ju smaken olika som tur är, om man gillar, har svårt för det ena eller det andra så är det bara att gilla läget. Jag gillar inte allt runtomkring, men jag proklamerar ju inte ut min ståndpunkt till alla. Om jag inte gillar del lantliga stilen á la Bullerbyn eller Emils småland så får jag ju acceptera att det finns människor som gillar denna stil och miljö. Jag tror att det du far efter, att folk tar upp stilar och hakar på utan att skapa en egen stil är många gånger en frukt av arv och miljö. Detta skiljer sig väldigt mycket beroende på var du bor. I kustområden som jag företrädesvis är uppvuxen är det självklart med mycket vitt, både exteriört och inomhus. Detta gör ju inte oss till några stil lösa personer som hakar på en trend utan egen stil bara för att vi trivs med mycket vitt. Jag har väldigt svårt för snickarglädje och kurbitsmålning, men uppskattar det när jag är i Dalarna, men vill inte ha det hemma.konichiwa girl skrev:
Vad vill jag säga med detta? Jo att låt folk ha det som de vill utan pekpinnar, har man ingen egen stil och hakar på trender från tidningar så är ju detta också en stil så att säga.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Folk får givetvis ha vilka stilar de vill, och ha det som de trivs med. Men... jag har också valt att jobba med kulturkritik. Det innebär ju att jag aldrig kommer att "gilla läget" utan att jag faktiskt har synpunkter på arkitektur, design, konst, litteratur, musik och kulturvård som är det jag har kunskap om och intresserar mig för. Jag skulle aldrig sätta mig hemma hos någon och säga "fy sjutton vad fult ni har det". Däremot kan jag sätta mig och skriva en vänsterspaltare om en viss inredningsfilosofi och kritisera den.
Historiskt sett ÄR vitt inte någon dominerande inredningsfärg. Tror du mig inte, läs då gärna "Så målade man förr" av Karin Fridell-Anter mfl. Det finns förresten flera kustområden. Där jag kommer ifrån - Bottenvikens kust - är den äldsta bebyggelsen målad i falurött, eller trären.
Historiskt sett ÄR vitt inte någon dominerande inredningsfärg. Tror du mig inte, läs då gärna "Så målade man förr" av Karin Fridell-Anter mfl. Det finns förresten flera kustområden. Där jag kommer ifrån - Bottenvikens kust - är den äldsta bebyggelsen målad i falurött, eller trären.