Jonas Persson
Intresserad
· Stockholm
· 2 725 inlägg
Jonas Persson
Intresserad
- Stockholm
- 2 725 inlägg
En annan detalj var när karbonpapper, eller dubbelt löpande skrivarpapper med karbon för matrisskrivare, ersattes av laserskrivarens prydliga utskrifter. Plötsligt var kopian bara en utskrift där ett ord, "original", bytts ut till "kopia", och inte längre var en karbonkopia av originalet.lars_stefan_axelsson skrev:
"MHPP/mhpp", alltså med hand på penna stod det ibland i testamenten m.m. tidigare. Dvs den undertecknande skrev inte själv (pga skröplighet) men hade iaf handen på pennan när någon annan skrev åt "undertecknad". ...
Minns att det var en del funderingar även om detta.
Stämplarna fanns/finns också...
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 002 inlägg
Fick mig att minnas ytterligare en fadäs. Precis i skarven så använde jag skrivmaskin med raderingsfunktion (har vi pratat om tidigare). MEN, den fungerade ju inte så bra med karbonkopior.
Man kände sig lite blåst på konfekten. Tipex och raderingsfunktion var ett fall framåt, men karbonkopiorna (dvs i färdiga blanketter, annars så kunde man ju ta en kopia) drog en raskt ner på jorden igen.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 988 inlägg
Det gillar de fortfarande i många länder. Bör sättas lite snett så att det ser manuellt gjort ut (för det är ju helt omöjligt att rotera en bild i valfritt datorprogram). Vad det står på stämpeln synes helt oviktigt, så helst skulle man ju ha en med ”Tillhör statsverket” på.
AndersMalmgren skrev:
Inte allt, tyvärr. Några exempel är mottagningssignaturer på paket(hemleverans)... Man skriver visserligen på en pekskärm, men likväl är det ju "handskrift".
Hämta ut APO-doser på apoteket kräver också skriven underskrift,
Det är väl dom 2 saker jag personligen kommer i regelbunden kontakt med, men det finns säkerligen fler exempel.
Men som nötegårdsgubben nämner så är det (tydligen) inte så noga med att namnteckningen är korrekt, bara man skriver *någonting*...
Det som retar mig är dock att dom är så strikta med att man ska skriva NÅGOT, att dom t om kräver att en blind(min mor) människa ska göra det. Ofta genom att lagom spydigt säga "skriv bara något på raden"... Som att en blind människa vet vart f-n raden är någonstans... Förhoppningsvis är det något som är isolerat i mitt område, och inte något varenda blind person måste utstå dagligen
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 988 inlägg
Ja, och det är väl som sagt mest för att förklara varför just den namnteckningen såg ut som den gjorde. Även idag krävs ju emellanåt vidimering av underskrifter då bevisvärdet trots allt är så lågt som det är."MHPP/mhpp", alltså med hand på penna stod det ibland i testamenten m.m. tidigare. Dvs den undertecknande skrev inte själv (pga skröplighet) men hade iaf handen på pennan när någon annan skrev åt "undertecknad". ...
-—
I slutet av 1900-talet råkade jag byta kreditkort med en som hade ett likadant. Skrev på några krogslippar med min namnteckning innan vi kom på att kotren förväxlats.
Vad som hade hänt om namnteckningens äkthet ifrågasatt är höljt i dunkel; köpen var ju korrekta, bara reggade på fel person, så vi fick cleara det sen.
[/minnen från en mindre uppkopplad värld]
Jonas Persson
Intresserad
· Stockholm
· 2 725 inlägg
Jonas Persson
Intresserad
- Stockholm
- 2 725 inlägg
Har lyckat med exakt samma sak på en lunch, men det var en bit in på 2000-talet. Kassapersonalen var så hjälpsamma när pin-koden inte fungerade och det slutade med underskrift. Vi lyckades båda göra några inköp under eftermiddagen innan vi insåg vad som skett.
Jonas Persson
Intresserad
· Stockholm
· 2 725 inlägg
Jonas Persson
Intresserad
- Stockholm
- 2 725 inlägg
Förr i tiden på skrivmaskinens tid, var antal tecken man klarade av att skriva per minut meriterande, men det var även noga med hur många fel man gjorde. Fort och fel dög inte som du så tydligt beskriverFick mig att minnas ytterligare en fadäs. Precis i skarven så använde jag skrivmaskin med raderingsfunktion (har vi pratat om tidigare). MEN, den fungerade ju inte så bra med karbonkopior.
Man kände sig lite blåst på konfekten. Tipex och raderingsfunktion var ett fall framåt, men karbonkopiorna (dvs i färdiga blanketter, annars så kunde man ju ta en kopia) drog en raskt ner på jorden igen.
Idag har vi datorer och kravet har försvunnit. Den som nuförtiden skriver fel på vartannat ord och måste rätta, klarar sig mycket bättre. Det syns bara i keyloggern, dagens karbonpapper
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 988 inlägg
Ja, det här var före att man använde kod på krogen, så tror 1900-tal. Kanske tidigt 00-tal.
I trådens anda har jag på riktigt glömt den här tiden. Ibland lämnade man kortet i baren och sluddrade bara sitt namn och att de redan hade kortet när man skulle beställa. Ibland skrev man bara på efterhand.
Men när kom kodanvändandet vid kortköp? Med chippen? Och när var i så fall det, 15–20 år sen?
Jonas Persson
Intresserad
· Stockholm
· 2 725 inlägg
Jonas Persson
Intresserad
- Stockholm
- 2 725 inlägg
Jösses, den frågan väckte en massa lösa minnesfragment, men när var det? En sak är säker och det är att teknikerna överlappar varandra.
I början var den klassiska slipen, kortet med texten i relief placerades i en press med karbonpapper. Men när försvann den och vad var dess korrekta namn?
Jag minns att Postbanken som fanns 1996-1999 hade kreditkort utan relief, så de fungerade bara i bankomater och butiker med kortterminaler som kunde läsa av magnetremsan.
Jag minns även att när man fått kort med chip ofta blev tvungen att stoppa in kortet istället för att dra magnetremsan. Kortet har chip stod det på displayen. Ett annat minne var parkeringsautomaterna som fungerat snabbt och smidigt med magnetremsan, men när chip kom låstes kortet fast i automaten och det kunde ta minuter innan betalningen var genomförd. Kan det ha varit 2009-2010?
Cashkortet innebar också ett chip, men det var 1997-2004
Sedan har vi utskrivna kassakvitton som man skrev under ute på krogen, de ersatte metoden överst där man använde textens relief. Den metoden fanns samtidigt som man drog magnetremsan på t ex ICA och försvann först när skimming blivit så pass problematiskt att man kom ut till bordet med en trådlös kortläsare. Dricks var också en del som måste lösas innan kortläsaren kom till bordet.
Men när var alla dessa lösningar i bruk? (Årtalen är från Wikipedia)
Jonas Persson
Intresserad
· Stockholm
· 2 725 inlägg
Jonas Persson
Intresserad
- Stockholm
- 2 725 inlägg
Stämmer braF fusion skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 988 inlägg
Relief-maskinerna tror jag försvann i början av 90-talet. Då kom onlineköpen istället.
Chip (och med dem kod) kom i slutet av 00-talet. Såg en artikel om att handlarna skulle ta över bankernas skadeståndsansvar vid skimning av magnetkort 2009, så gissningsvis kom väl de första runt 2005 (minns att jag först såg det i London, men minns inte när; bara att jag upplevdes som konstig och svårservad som hade kort utan chip).
Blippkorten kom 2015.
Så 10–15 år per tekniksteg. Och undantaget det kort jag bara har i Apple pay så har alla mina kort nu stöd för alla fyra betalformerna.
Gammal teknik dör aldrig!
Ja, det var nog i skarven då, för jag träffade på detta företag i Kuwait runt1995. Loggan ser bekant ut, men minnet kanske sviktar, nästan 30 år sedan man var där på uppdrag efter kriget. Huu va tiden går...
Ericsson hade inga radiolänkar med hög kapacitet >34Mb/s på den tiden , så kunden där valde Northern Telecom.A AndersS skrev:
Bild på resultatet av jänkarnas framfart med laserstyrda bomber, i princip hela mobilnätet så likadant ut och fick byggas upp på nytt. Ericsson återbyggde E-TACS medans Motorola fick GSM pga Bill Clintons krav.
