64 701 läst · 351 svar
65k läst
351 svar
Sälja bostad och flytta till hyresrätt - bli miljonär
En aspekt är att en skuldfri pensionär utan sparat kapital har svårt att låna pengar. Det blir begränsat handlingsutrymme. Kan vara bättre med lite lån på huset och pengar på banken.T Thomas Cedergren skrev:
P Pin skrev:
Ännu bättre blir det om du kan vara skudlfri och ha en slant på banken men det krävs lång planering och prioritet i livet. Men du kan få lån även om du är pensionär. Är inne på andra bilen som pensionär och säljarna ville absolut vi skulle välja finansiering. Vi sa ifrån båda gångerna. Köpte även en motorcykel häromåret och vi sa även där ifrån om finansiering.P Pin skrev:
Man kan faktiskt enkelt förlora pengar på börsen också, jag är expert på det. När jag pensionerade mig började jag spara en del i kapitalförsäkring på inrådan av SEB, där har jag också förlorat pengar trots att det skulle vara nästan idiotsäkert, de enda som tjänar på det är banken. Finns inte på kartan för mig att sälja huset och flytta till hyreslägenhet. Vi har en separat hyreslägenhet i villan som betalar vårt boende.nattugglan11 skrev:Du missade nog själva poängen som jag ville lyfta. 5(?) miljoner på banken kan ge ganska lätt 10% avkastning per år, vilket blir stora pengar. Den hyra som en hyresrätt kostar blir därför blyg. Dessutom har ju en pensionär eller 45-årig inkomster från pension eller jobb, förhoppningsvis. Om man är långsiktigt så kan man ställa sig i bostadskön för hyresrätt.
Jag och min man, vi har inga barn, har köpt hus i norra Småland för en nätt summa av 500 000 kr cash.
Vi renoverar för fullt och ska sälja lägenheten som ligger i utkanten av södra Stockholms kommun.
Kommer få minst 1,1 milj efter försäljning. Jag är 50+ och har sagt upp mitt jobb, min man har fast anställning på nya orten.
Jag har ingen större brådska att skaffa jobb då vi kommer klara oss på en heltidslön. Nu söker jag förvisso arbete jag med, men vår vinst på lgh kommer def göra att vi kommer kunna ta det "lugnare" i framtiden.
Som "backup" på ålderns höst är jag med i typ 10 olika hyresköer bland annat Stockholmsbostadskö, sen 2008.
Men vi räknar huset som ett resten av livet boende.
Både jag och mannen är "ekonomiska" och hoppas kunna sluta jobba helt långt innan pensionen...
Vi renoverar för fullt och ska sälja lägenheten som ligger i utkanten av södra Stockholms kommun.
Kommer få minst 1,1 milj efter försäljning. Jag är 50+ och har sagt upp mitt jobb, min man har fast anställning på nya orten.
Jag har ingen större brådska att skaffa jobb då vi kommer klara oss på en heltidslön. Nu söker jag förvisso arbete jag med, men vår vinst på lgh kommer def göra att vi kommer kunna ta det "lugnare" i framtiden.
Som "backup" på ålderns höst är jag med i typ 10 olika hyresköer bland annat Stockholmsbostadskö, sen 2008.
Men vi räknar huset som ett resten av livet boende.
Både jag och mannen är "ekonomiska" och hoppas kunna sluta jobba helt långt innan pensionen...
Helt rätt tänkt … om man vill förändra sitt liv efter att ha gjort huskarriär !
Just förändringen är en grundbult i resonemanget. Man går från ett hus med låg boendekostnad, mycket eget underhåll, mycket bundet kapital till ett mindre boende med högre boendekostnad, lägre underhåll och ett tillgängligt kapital. Man avslutar helt enkelt ’bostadskarriären’ …
Varför skulle man vilja det ?
För att man hellre vill resa, vill hjälpa barnen med kapital (när de flyttar ut), för att man inte orkar underhålla huset, för att man vill tycker det räcker med en liten central lägenhet + sommarstuga, etc.
Jag har själv tänkt på detta och därför stått i 2 st bostadsköer sedan 20+ år (i Sthlm) fastän jag har både villa och sommarstuga. Helt enkelt som en ’utväxlingsmöjlighet’ => dvs sälja huset när barnen flyttat ut, skatta för vinsten, flytta till mindre men klart dyrare lägenhet (fast utan underhållskostnader), kombinera det boendet med sommarstuga och göra allt möjligt för de tillgängliga pengarna.
Det blir självklart högre direkta boendekostnader … men mer tid över och mer pengar (i handen eller på börsen).
Perfekt … om man gillar förändring !
Just förändringen är en grundbult i resonemanget. Man går från ett hus med låg boendekostnad, mycket eget underhåll, mycket bundet kapital till ett mindre boende med högre boendekostnad, lägre underhåll och ett tillgängligt kapital. Man avslutar helt enkelt ’bostadskarriären’ …
Varför skulle man vilja det ?
För att man hellre vill resa, vill hjälpa barnen med kapital (när de flyttar ut), för att man inte orkar underhålla huset, för att man vill tycker det räcker med en liten central lägenhet + sommarstuga, etc.
Jag har själv tänkt på detta och därför stått i 2 st bostadsköer sedan 20+ år (i Sthlm) fastän jag har både villa och sommarstuga. Helt enkelt som en ’utväxlingsmöjlighet’ => dvs sälja huset när barnen flyttat ut, skatta för vinsten, flytta till mindre men klart dyrare lägenhet (fast utan underhållskostnader), kombinera det boendet med sommarstuga och göra allt möjligt för de tillgängliga pengarna.
Det blir självklart högre direkta boendekostnader … men mer tid över och mer pengar (i handen eller på börsen).
Perfekt … om man gillar förändring !
Slopa vinstskatten. Jag känner många äldre som skulle vilja flytta till mindre men då 22% av vinsten ska gå till staten minskar flyttkapitalet drastisktnattugglan11 skrev:Många, framförallt äldre, i storstädernas villaområden blir miljonärer när de säljer sina villor, eller lägenheter. Även folk runt 40års ålder kan sitta på miljoner efter försäljning. Kan detta locka folk att skaffa hyresrätt och "bränna pengarna" på livsnjutande ting på ålderns höst eller investera pengarna på t.ex börsen?
Är man pensionär finns kanske inga större begär att jaga mer rikedom, utan då är viktigt bara njuta för dagen. Kanske man därför bara bor kvar i villan, alt köper nybyggt seniorboende i fint område. Men är man 40-50 år och har kanske ett arv i fickan plus lycka mycket till efter försäljning av bostadsrätten, så kanske det lockar att investera. Eller vill de flesta leva i nuet och faktiskt köpa o leva i det där drömhuset med sina tonårsbarn?
Önskar det fanns lite storys eller artiklar om detta. Dessa tankar har jag aldrig hört någon prata om - kanske för att de inte finns?
Ja har man inte något privat pensionssparande så är detta givetvis något att tänka på. Har du däremot ett sparande där du kan plocka ut 15000 kr i månaden resten av ditt liv, då kan man högaktningsfullt skita i de där extra tusenlapparna. Nu kan ju alla inte spara lika mycket, men det är absolut något att tänka på när man ska byta bil för femtioelfte gången eller om man måste ha de där 8 olika streamingabonnemangen eller gör av med 10000 kr på mat varje månad.J jonaserik skrev:Det finns ett annan sida på pension. Alla ni som är födda på 70 talet, börjar nu att nu närma sig brytpunkten. då ska ni tänka till lite, Det är något som ingen talar om, varken staten eller pensionsmyndigheten säger, är en förborjad hemlighet. Tex om ni börjar ta ut pension vid 65 och slutar jobba då, Ni förlorar många tusenlappar. Då får ni tex 10000 kr i månaden ( vet att många har mer ) och endast det beloppet. Fortsätter ni med det så tappar ni massor. Jobbar ni till 70 och inte tar ut pensionen så förlorar ni 100 tals kkr per år.
/S
Det är i de flesta fall ekonomiskt bäst att bo kvar i huset. Om man bortser från de ekonomiska aspekterna och ser vad som händer när man åldras så finns det anledning att tänka till. Ensamhet, svårt med tillgänglighet till det man behöver, skötsel av trädgård och underhåll etc. Egna erfarenheter har lärt mig att den dagliga sociala kontakten motverkar vardagens tristess och därmed är en överlevnadsfråga. Denna aspekt kan vara värd en slant. ”Du kan ingenting ta med dig dit du går…..”nattugglan11 skrev:Många, framförallt äldre, i storstädernas villaområden blir miljonärer när de säljer sina villor, eller lägenheter. Även folk runt 40års ålder kan sitta på miljoner efter försäljning. Kan detta locka folk att skaffa hyresrätt och "bränna pengarna" på livsnjutande ting på ålderns höst eller investera pengarna på t.ex börsen?
Är man pensionär finns kanske inga större begär att jaga mer rikedom, utan då är viktigt bara njuta för dagen. Kanske man därför bara bor kvar i villan, alt köper nybyggt seniorboende i fint område. Men är man 40-50 år och har kanske ett arv i fickan plus lycka mycket till efter försäljning av bostadsrätten, så kanske det lockar att investera. Eller vill de flesta leva i nuet och faktiskt köpa o leva i det där drömhuset med sina tonårsbarn?
Önskar det fanns lite storys eller artiklar om detta. Dessa tankar har jag aldrig hört någon prata om - kanske för att de inte finns?
Har många äldre grannar, som inte kapitaliserar sina boenden, utan bor kvar under enkla förhållanden. Troligen små eller inga lån, förhållandevis låga omkostnader. Flera har bott i dess hus hela sitt liv och det är därmed känslomässigt svårt att göra sig av med. Några är så gamla att de inte orkar flytta, mer än till äldreboendet. Barnen får klippa gräset, sköta trädgården. Tycker att att finns en viss känsla av tragik i detta. Kämpa ett helt liv för att bli skuldfria, sedan inte använda detta sparande, utan lämna vinsten till nästa generation.
… dessutom, det ligger en mental låsning i synen på reavinstskatt, en blockering som får många att inte realisera reavinster.
Man betraktar reavinstskatten som att staten en del av ’din vinst’. Så är det ju inte, utan skattebeloppet har aldrig varit ’din egendom’ (så länge lagarna ser ut som de gör). Du har bara fått låna skattebeloppet gratis under alla år.
Betrakta därför alltid din reavinsten netto (dvs efter skatt) och inte brutto (före skatt). Då upplevs inte en reavinstskatt som en ’broms’ för att realisera en vinsten.
Visst, att realisera en latent skatt minskar existerande kapitalgrund för framtida avkastning - men man skall ha kul för pengarna också (inte bara se dem ligga och jäsa).
Man betraktar reavinstskatten som att staten en del av ’din vinst’. Så är det ju inte, utan skattebeloppet har aldrig varit ’din egendom’ (så länge lagarna ser ut som de gör). Du har bara fått låna skattebeloppet gratis under alla år.
Betrakta därför alltid din reavinsten netto (dvs efter skatt) och inte brutto (före skatt). Då upplevs inte en reavinstskatt som en ’broms’ för att realisera en vinsten.
Visst, att realisera en latent skatt minskar existerande kapitalgrund för framtida avkastning - men man skall ha kul för pengarna också (inte bara se dem ligga och jäsa).