De exempel jag angav gällde just sådana entreprenörer som härjar utan att man som fastighetsägare själv anlitat och därför ofta inte vet att de kommer. Jag hade inte anlitat någon fiberdragare men dessa hade frågat vägverket om lov att gräva i vägrättsområdet utan att jag blivit underrättad. Vägrättsområdet hade utvidgats på ett tveksamt sätt några decennnier tidigare och några nya rör hade inte satts ut, formellt är det ju fortfarande min mark. Det är brottsligt och straffbart att gräva bort dem men en advokat jag talade med sa att bevisfrågorna är svåra och att det därför är svårt att få rätt och avrådde mig från att gå vidare. En av markeringarna hade redan tidigare försvunnit eller blivit övertäckt, sannolikt pga snöröjning. Längre ned mot sjön hade man vid förrättning 1930 markerat med träpålar vilket borde vara tjänstefel men tydligen i enlighet med den tidens instruktion. De hade förmodligen ruttnat bort senast på 50-talet. Dessa förluster bidrog i sin tur till att en granne och hans entreprenör gått in 2-3 m på min mark och kapat bort 12 stammar, vilket det också är svårt att få rättelse för. Gränsen går i en rät linje från en markering högre upp, men den ligger bakom en hög sten (varför inte ha den på toppen i stället?) och terrängen däremellan är också oländig och bevuxen så det har varit svårt att markera ut en ny gräns. Så länge inget ska göras klarar man sig utan och en granne som ska avverka borde ju ta reda på var gränsen går, prata med mig eller se till att ha marginal! På en annan fastighet saknas en gränsmarkering vid gräns mot järnvägen och jag ger mig tusan på att de är skyldiga (en fixpunkt/höjdpunkt i det kommunala stomnätet utmärkt med en rejäl skylt på stolpe har också blivit fördärvad). I området där mitt permanentboende ligger (kedjehusområde från 70-talet) verkar markeringar saknas helt och hållet. Hur kan myndigheterna få vara så slappa att de låter byggexploatören komma undan med något sådant?
Högre markeringar kan för all del bli ömtåligare, men en högre mer färgstark och karaktäristisk markering borde löpa mindre risk att bli borttagen av misstag. I Norge tror jag man har/haft en orange "plastapelsin" spetsad på ett halvmeterhögt armeringsjärn.
Hade staten skött moderniseringen så det hade funnits koordinater hade ju markeringarna varit lättare att återskapa. En gränsanvisning av en kvalificerad mättekniker (GPS är kanske knapptryckeri men kompetensen ligger ännu i att veta när den ger tillförlitligt resultat och när det krävs totalstation) kunde jag väl kanske tänka mig att betala för (men när de uppenbarligen försvunnit till följd av infrastruktur eller olämpligt utförande tycker jag att det allmänna ska bekosta rättelse) men att det sedan ska kosta 5-10 ggr mer för att en skrivbordslnatmätare ska göra markeringen juridiskt giltig (som om han vore en helig man som kräver stora offergåvor för en handpåläggning) trots att det inte borde vara någon tvekan om var gränsen ska gå så får det nog vara med den saken.
Har även äldre rörmarkeringar dessa "trade secrets" för att markera äkthet? Annars kanske dessa borde bytas vid revision.
En markering som försvann med stenen den satt i vid fiberdragning var inte ett rör utan en smidd dubb ungefär som en spik där bara det kraftiga huvudet syntes. Den var för all del inte lätt att få syn på men förmodligen hade fiberdragarna skitit att skaffa sig ett underlag från lantmäteriet. På andra håll där de bett att få passera en fastighet och välvilligt (den fastigheten skulle ej ha fiber) fått en dragning anvisad i kanten av tomten grävde de bara enklaste vägen tvärs över och begränsade på så sätt framtida användning. I detta fall kan det nog varit projektledningen som inte informerade entreprenören ordentligt.
Högre markeringar kan för all del bli ömtåligare, men en högre mer färgstark och karaktäristisk markering borde löpa mindre risk att bli borttagen av misstag. I Norge tror jag man har/haft en orange "plastapelsin" spetsad på ett halvmeterhögt armeringsjärn.
Hade staten skött moderniseringen så det hade funnits koordinater hade ju markeringarna varit lättare att återskapa. En gränsanvisning av en kvalificerad mättekniker (GPS är kanske knapptryckeri men kompetensen ligger ännu i att veta när den ger tillförlitligt resultat och när det krävs totalstation) kunde jag väl kanske tänka mig att betala för (men när de uppenbarligen försvunnit till följd av infrastruktur eller olämpligt utförande tycker jag att det allmänna ska bekosta rättelse) men att det sedan ska kosta 5-10 ggr mer för att en skrivbordslnatmätare ska göra markeringen juridiskt giltig (som om han vore en helig man som kräver stora offergåvor för en handpåläggning) trots att det inte borde vara någon tvekan om var gränsen ska gå så får det nog vara med den saken.
Har även äldre rörmarkeringar dessa "trade secrets" för att markera äkthet? Annars kanske dessa borde bytas vid revision.
En markering som försvann med stenen den satt i vid fiberdragning var inte ett rör utan en smidd dubb ungefär som en spik där bara det kraftiga huvudet syntes. Den var för all del inte lätt att få syn på men förmodligen hade fiberdragarna skitit att skaffa sig ett underlag från lantmäteriet. På andra håll där de bett att få passera en fastighet och välvilligt (den fastigheten skulle ej ha fiber) fått en dragning anvisad i kanten av tomten grävde de bara enklaste vägen tvärs över och begränsade på så sätt framtida användning. I detta fall kan det nog varit projektledningen som inte informerade entreprenören ordentligt.
På vilket sätt är det självklart vart gränsen går? Enligt din uppfattning? Lantmäteriet måste ju vara säkra på att gränsen de sätter ut är enligt handlingarna, finns det koordinater på gränspunkten är det ju inga problem, men den kan ju mycket väl vara 100+ år gammal.F FGLIN skrev:
Du har en förenklad syn på vad en kvalificerad mättekniker gör och en ännu mer förenklad syn på vad dina pappersvändande Lantmätare utför, har du den inställningen till jurister också? För att knyta till ditt tidigare inlägg, tycker du inte det är bra att även de som inte är bemedlade har rätt och råd till en rättvis prövning i domstol?
Har ni någon gång funderat på vad det skulle innebära för arbete att uppdatera registerkartan kvalitet? Att det skulle betyda att en av era kvalificerade mättekniker ska ut och leta efter gränsrör, och i de (många) fall de saknas, reda ut och beräkna de gamla gränserna, och med hjälp av sin pappersvändande Läntmätarvän fastighetsbestämma dessa gränser.
Jag kan tycka det är bra att myndigheten inte har samma lättsamma inställning som du har till vart gränsen går. Det låter både godtyckligt och rättsosäkert. Generellt finns det inga enkla lösningar på komplexa problem.
Detta pågår ett gigantiskt brott mot svenska folketB nord123 skrev:
Jag vet, men jag undrar vad @nord123 menar med att lagra något i "GPS-format". GPS är inte ett format, utan ett satellitpositioneringssystem. (Ett av flera, bör nämnas. Vi har även det ryska Glonass, det europeiska Galileo och det kinesiska Beidou. Ett samlingsnamn för tekniken är snarare GNSS).B Brentman skrev:
taxan för beredande (vilket är "lägsta" graden av lantmätare) var omkring 1400 kr/h år 2017. Mättekniker går på samma taxa, så jag är osäker på vad det är denna debitering avser egentligen.G grodis skrev:
KLM får sätta vilka priser dom vill i princip så det är säkert det som är fallet här.SarB skrev:
Du tror inte det blir fler besvärligare frågor från den besvärliga populasen då?B bolang skrev:
Du tror inte det har något att göra med att LM flera år i rad gått back och har en mycket krystad ekonomi då?B bolang skrev:
===========================================================================M Manfreds skrev:
Jag har absolut inte någon förenklad bild av vad som krävs av en mättekniker. Jag konstaterade visserligen att GPSer i viss mån reducerat arbetet till knapptryckande men konstaterade också att det kvalificerade där ligger i att veta när man kan lita på detta instrument och när optisk inmätning krävs. När det gäller optisk inätning är jag snarast imponerad av hur snabbt de arbetar och särskilt hur pass fort det gick redan innan det fanns totalstationer. Omräkningen mellan olika koordinatsystem är förstås komplicerad men jag utgår från att det finns finns färdigprogrammerat datorstöd för detta (men de som programmerar och framför allt de som tar fram ekvationerna bör förstås lönas bra).
Jag förnekar inte att det kan finnas fall som kräver komplicerade avgöranden, men i de flesta fall bör det inte vara komplicerat och det borde också gå lätt och någorlunda snabbt att avgöra detta. Att döma av de inlägg som kommit från skrivbordslantmätare har de lite väl höga tankar om sin yrkesroll eller i varje fall om nödvändigheten att lägga ned mycket tid på alla fall. Det verkar också som om de borde delegera mer av de ickejuridiska göromålen till sina kvalificerade mättekniker. Dessutom borde beteckningen lantmätare reserveras för mättekniker och mätingenjörer medan de som inte "nedlåter sig" till sådant kunde kallas fastighetsjuridiska handläggare. Jag känner mig övertygad om att mätpersonalen skulle klara den fastighetsjuridiska delen bättre än vad de fastighetsjuridiska handläggarna skulle klara mätningarna, åtminstone när GPS inte går att använda rätt av. Viss träning på de andra uppgifterna skulle förstås behövas i båda fall och kanske har förrättningslnatmätarna det från sin grundutbildning innan de hamnade framför skrivbordet.
Som exempel på enkla fall kan man ta koordinatsatta punkter där markeringen försvunnit. Om en punkt varit juridiskt gällande men försvunnit borde det inte vara några konstigheter med att göra den juridiskt gällande om den sätts tillbaks på samma plats och det är mätpersonalen som har kompetensen att avgöra vad som är samma plats! Något mer komplicerade fall som fortfarande är lämpade för mätsidan (bla därför att de kräver goda räknekunskaper och sifferkänsla) är när kringliggande punkter behöver mätas in och markeringen rekonstrueras från dessa och tidigare förrättningskartor. Sedan borde det räcka med en kort redovisning till den fastighetsjuridiska handläggaren.
Jag tycker det är bra att domstolarna arbeter gratis men statens frikostighet med höga advokatarvoden för försvar av kriminella medan det för hederligt folk blir väldigt dyrt när det gäller juridisk hjälp kan man ställa sig tveksam till. Min poäng är snarare den att de svåra fastighetsjuridiska avväganden nog borde läggas under inskrivningsdelen av en domstol medan LMVs arbete kunde begränsas till att plocka fram relevant registerunderlag och komma med ett beslutsförslag eller i komplicerade fall lägga fram problemen.
Staten håvar in stora pengar på lagfartsskatten och det är inte mer än rätt om en del av denna användes till modernisering, revidering och vård av fastighetssektorn, det är som sagt en viktig del av samhällets infrastruktur och "lla" skulle vinna på att det bleve gjort även om man får räkna med att revisionperioden blir lång.
Att LMV dras med en datoriserad karta med osäkra gränser har ovan framgått bero på att de blev tvungna till en kraschlösning med digitalisering av en karta med otillräcklig skala och noggrannhet. Man kan misstänka att det blev så pga skandalen med uppbyggnad av det digitaliserade fastighetsregistret en process som tog mycket längre tid (jag trodde det var större delen av 70-talet men enligt Wikipedia höll man på från 68 till 95) och blev mycket dyrare än enligt den ursprungliga projektplanen, men skrivbordsarbetet tog väl mycket tid då också.
De lantmätare som vill bygga aktning och förtroende för sin yrkesroll borde försöka att pedagogiskt redogöra för och motivera varför de behöver så lång tid och inte bara försöka hoppa upp på en piedestal och kungöra att allt är så förskräckligt komplicerat.