För många är sedan så sattes det in köksspisar med vatten. Rören var grova 2 tum som gick upp tak och sedan ner till elementen och in i botten på spisen. Helt utan pump, bara självcirk. elementen 80 C
2-3 decimeter ned och kalla i botten. det fungerade det med. Inte som idag med rör i storlek som ett finger och måste med pump. Förstnämnda är en värmekälla för kristid.
2-3 decimeter ned och kalla i botten. det fungerade det med. Inte som idag med rör i storlek som ett finger och måste med pump. Förstnämnda är en värmekälla för kristid.
Alla vattenburna värmesystem var av den typen. Grova rör som drogs med lutning för att underlätta den termosifona cirkulationen. Självcirkulation med andra ord. Var pannan I samma våning som elementen fick de placeras högt för att det skulle fungera.J jonaserik skrev:
I min ungdom bodde jag i ett hyreshus som eldades med kol/koks. Morgon och kväll var elementen skållheta under några timmar, resten av tiden kalla. Likadant med varmvattnet. Självcirkulation där med, naturligtvis.
Det är inte alltid det drogs skvallerrör från expansionskärl på vinden. Vissa nöjde sig med ett imrör ut på taket.
Nej då, jag har pannan i köket i sommarstugan och elementen sitter som vanligt under fönstren. Vattnet från pannan går i en grov stigarledning upp på vinden och fördelasIntet skrev:
ner till elementen, ner i golvet och tillbaka till pannan.
Blir fort bra cirkulation på vattnet. Farsan som var rörmokare redan på 50-talet installerade systemet i stugan.
Visst. Men då är rören en utdragen sektion av elementens övre del. Det hade inte funkat ifall rören dragits jäms med golvet. Det måste alltid finnas en höjdskillnad mellan pannan och överkant element för att det varma vattnet skall kunna stiga och när det kyls av i elementen, sjunka tillbaka till pannan.GoC skrev:
I äldre hus med källare och självcirkulation är elementen alltid monterade högt på väggen av samma orsak. Dessutom är de kopplade direkt till pannan utan shunt för att förbättra cirkulationen.