64 060 läst · 216 svar
64k läst
216 svar
Min pappa vill sälja huset till min syster till underpris
precis, sen är det ju så att ett uppskattat värde är ju just ett uppskattat värde. att ena syskonet får ut rena pengar istället, det är ju värt en hel del också, och mindre risk. så det behöver ju vara en viss kompensation där.1 markus1 skrev:
Men det är klokt göra det så båda parter är nöjda, och att FAR får det "gött" oavsett om han bor kvar eller om det bli hem så småningom.
som anställd inom äldreomsorgen och med flerårig erfarenhet av dementa så håller jag med om allt! Jättevanligt att anhöriga har väntat allt för länge med att sätta sin förälder eller partner i kö, med resultatet att de är alldeles för dåliga i sin sjukdom när de flyttar och aldrig sen lyckas komma till ro. bäst blir det när de fortfarande är tillräckligt klara för att förstå att de har flyttat och att det är för att de behöver extra hjälp. alla är såklart individer och reagerar olika, men det är det mönstret jag sett vad gäller om de funnit sig i sin nya boendesituation, eller om de bara vill "hem" hela tiden...pacman42 skrev:Många konstiga resonemang här. Jag har en far som börjar bli dement, han klarar av att ta hand om sig själv (ganska bra i alla fall), men inte sitt hus. Vi barn håller precis på att förbereda allt praktiskt så att det går att ordna med en lägenhet så snart det är lämpligt, men vi måste hantera det nu medan han är tillräckligt klar för att fatta dessa beslut. I vårt fall är huset inte värt några större belopp, men vi ser definitivt till att försäljningen skall hanteras på ett korrekt sätt när det är aktuellt, oavsett om något av barnen vill ta över.
Att inte flytta på en dement person för att visa hänsyn till personen, det visar bara på att man låter personen bo för länge i huset. Ta tag i frågan innan demensen är för långt gången!
Vi har erfarenhet i flera generationer av att hantera dementa äldre och det blir inte bättre av att man tvingar dem att flytta när de redan är kraftigt dementa, det är MYCKET jobbigare för dem då. Det är extremt svårt att lära in nya saker när demensen är för långt gången!
En lägenhet nära serviceinrättningar är det bästa redan innan det gått för långt. Då hinner de lära sig nya rutiner som gör att de klarar sig längre.
Rörande frågan i tråden, gör allt korrekt som om huset skulle sålts till en utomstående. Låt en mäklare hjälpa er med pappersarbete och värdering (gärna en till värdering också). Det blir bäst så för alla parter.
Var går det att få en plats på särskilt boende så tidigt?
det rekommenderas redan från måttlig demenssjukdom och det räcker med att "personen behöver tillsyn, stöd och hjälp för att klara vardagliga sysslor."D Daniel 109 skrev:
sen exakt hur lång tid det tar innan det finns en ledig plats kan såklart variera beroende på kommun och söktrycket för tillfället, och de med svår demens prioriteras över de med måttlig demens.
att gå och vänta till in i det sista är att göra alla inblandade en björntjänst.
ska förtydliga att jag inte menar att TS ska "sätta sin pappa på hem" med det samma, det är helt omöjligt att svara på när det gäller nån främling på nätet, men jag känner mig tvungen att bemöta de föreställningar i tråden som jag upplever som felaktiga.
om någon är nyfiken finns det riktlinjer från socialstyrelsen att läsa
Redigerat:
Nej, om det står att gåvan inte är ett förskott på arv ska det inte räknas in i arvslotten.1 markus1 skrev:
Min tanke med att båda "gåvorna " betecknas som "ej förskott på arv" är att underlätta då det en dag i framtiden, kanske om rätt många år, ska göras ett arvsskifte. Systerns gåvoköp ska då värderas med hjälp av dagens marknadsvärde. Om TS och hans syster fortfarande lever då blir det förhoppningsvis inga problem, men det kan ju vara så att det finns efterarvingar i någon ställe som kan börja tycka.
Därför tycker jag det är en fördel om man kan stänga den dörren nu.
Nej, det går inte att fuska med arvsreglerna bara genom att lägga till den formuleringen.
Det kommer snarare att komplicera arvskiftet efter som det leder till en diskussion om huruvida formuleringen är giltig eller ej.
Det är bättre att gåvan tydligt är ett förskott på arv, och att värderingen finns med i gåvobrevet så att det finns ett tydligt värde av gåvan när man kommer till arvsskiftet.
Det kommer snarare att komplicera arvskiftet efter som det leder till en diskussion om huruvida formuleringen är giltig eller ej.
Det är bättre att gåvan tydligt är ett förskott på arv, och att värderingen finns med i gåvobrevet så att det finns ett tydligt värde av gåvan när man kommer till arvsskiftet.
Vid demenssjukdom så kan personen upplevas som väldigt pigg och klar, men kan ändå inte sköta sig själv. Min far kan klara det mesta, men kan inte ta sina mediciner (som skall tas fem gånger om dagen) och han kommer aldrig ihåg att ställa tillbaka saker i kylskåpet osv. Han klarar pga detta inte heller av att handla själv. Han klarar sig inte själv utan att ha någon runt sig hela tiden. Men när man är med honom så är han i princip som för tio år sedan när det gäller resonemang och kommunikation. Det är bara det att närminnet och tidsuppfattning är nästan helt borta.major_tom skrev:det rekommenderas redan från måttlig demenssjukdom och det räcker med att "personen behöver tillsyn, stöd och hjälp för att klara vardagliga sysslor."
sen exakt hur lång tid det tar innan det finns en ledig plats kan såklart variera beroende på kommun och söktrycket för tillfället, och de med svår demens prioriteras över de med måttlig demens.
att gå och vänta till in i det sista är att göra alla inblandade en björntjänst.
ska förtydliga att jag inte menar att TS ska "sätta sin pappa på hem" med det samma, det är helt omöjligt att svara på när det gäller nån främling på nätet, men jag känner mig tvungen att bemöta de föreställningar i tråden som jag upplever som felaktiga.
om någon är nyfiken finns det riktlinjer från socialstyrelsen att läsa
Min far skulle behöva besök av hemtjänst minst fem gånger om dagen om inte han hade hjälp av närstående. Kanske ännu mer. Men han upplevs som normal i övrigt.
Ungefär samma som svärmor hade. Tyvärr är det inte möjligt att få plats på särskilt boende för en sådan person, inte förrän de börjar bli farliga för sig själva, tex går ut och vandrar.pacman42 skrev:Vid demenssjukdom så kan personen upplevas som väldigt pigg och klar, men kan ändå inte sköta sig själv. Min far kan klara det mesta, men kan inte ta sina mediciner (som skall tas fem gånger om dagen) och han kommer aldrig ihåg att ställa tillbaka saker i kylskåpet osv. Han klarar pga detta inte heller av att handla själv. Han klarar sig inte själv utan att ha någon runt sig hela tiden. Men när man är med honom så är han i princip som för tio år sedan när det gäller resonemang och kommunikation. Det är bara det att närminnet och tidsuppfattning är nästan helt borta.
Min far skulle behöva besök av hemtjänst minst fem gånger om dagen om inte han hade hjälp av närstående. Kanske ännu mer. Men han upplevs som normal i övrigt.
Han är iofs farlig för sig själv om han inte tar sina mediciner. Han skulle troligen hamna i koma eller avlida inom ett par veckor om han inte fick hjälp med medicinerna, han har bland annat diabetes. Han tar sprutorna själv, men någon måste säga till honom att göra det...Anna_H skrev:
Nu är detta dock inte trådens ämne. Jag står fast vid att man skall sälja till marknadspris och sedan sköta ekonomin utifrån det (exempelvis förtida arv). Men låt en mäklare hantera hela den processen, se till att välja en mäklare som har den skattemässiga och juridiska expertisen!
Vad baserar du den åsikten på?D Daniel 109 skrev:Nej, det går inte att fuska med arvsreglerna bara genom att lägga till den formuleringen.
Det kommer snarare att komplicera arvskiftet efter som det leder till en diskussion om huruvida formuleringen är giltig eller ej.
Det är bättre att gåvan tydligt är ett förskott på arv, och att värderingen finns med i gåvobrevet så att det finns ett tydligt värde av gåvan när man kommer till arvsskiftet.
Ärvdabalken 6 kap. 1§ säger:
Vad arvlåtaren i livstiden har gett en bröstarvinge skall avräknas som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett.
Dvs, skriver man i gåvobrevet att det inte ska avräknas som förskott på arv gäller det.
Det kan finnas undantag, men då gäller det gåvor som getts en kort tid före dödsfallet.
En förälder kan "fuska med arvsregler" så länge de är i livet. Arvsregler gäller inte förrän man avlidit.
L Louise69 skrev:Hej!
Min pappa börjar bli dement. Han har ett hus som är värt 4 miljoner eller mer.
Han har 750 000 kr på banken.
Nu har min syster nästintill tvingat honom sälja huset fast pappa ville bo kvar,
Hon vill köpa huset för 2 miljoner och ge dem till mig.
Jag känner mig mycket osäker på det.
Då måste pappa låna pengar för att ha råd och köpa sin lägenhet.
Någon som är juridisk kunnig och kan se om min systers deal verkar rättvis? Jag vill att det ska bli 100 % RÄTTVIST. Hoppas jag får många bra svar.
L Louise69 skrev:Hej!
Min pappa börjar bli dement. Han har ett hus som är värt 4 miljoner eller mer.
Han har 750 000 kr på banken.
Nu har min syster nästintill tvingat honom sälja huset fast pappa ville bo kvar,
Hon vill köpa huset för 2 miljoner och ge dem till mig.
Jag känner mig mycket osäker på det.
Då måste pappa låna pengar för att ha råd och köpa sin lägenhet.
Någon som är juridisk kunnig och kan se om min systers deal verkar rättvis? Jag vill att det ska bli 100 % RÄTTVIST. Hoppas jag får många bra svar.
Om jag ska vara ärlig...hur kan man "tvinga sin pappa att sälja? Det ser ut som om systern försöker tillskansa sig en massa fördelar här, fy skäms!
Jag hade aldrig tvingat någon, men om er pappa är sjuk och inte klarar av att bo i huset bör naturligtvis huset värderas och säljas till ett marknadsmässigt pris, idag är det dessutom ofta mycket budgivningar på hus och därmed får man möjlighet till ett större värde.
Systern kan ev. köpa det för ett marknadsmässigt värde, pengarna är naturligtvis er pappas, dessutom ska väl pengarna i första hand gå till en ny bostad åt honom.
eventuell gåva / arv ska väl delas lika mellan bröstarvingar
Jag hade omedelbart ring en advokat och i första han rådfrågat för att försöka stoppa systerns framfart.
Där har du fel. Det finns rättsfall på gåvor som är äldre än 10 år som räknats som arv. Därmed går det inte att skriva bort arvsrätten som gåva. Om det dessutom görs i samband med att någon åker in på hemmet så är det definitivt en del av successionen och kommer räknas med i arvet. Rätt sjukt när du tagit emot en gåva och någon bröstarvinge kommer 10 år senare och säger, ge hit stålarna.K kindvall skrev:Vad baserar du den åsikten på?
Ärvdabalken 6 kap. 1§ säger:
Vad arvlåtaren i livstiden har gett en bröstarvinge skall avräknas som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett.
Dvs, skriver man i gåvobrevet att det inte ska avräknas som förskott på arv gäller det.
Det kan finnas undantag, men då gäller det gåvor som getts en kort tid före dödsfallet.
En förälder kan "fuska med arvsregler" så länge de är i livet. Arvsregler gäller inte förrän man avlidit.
det jobbiga är ju när de är bestämda på att bo kvar på gården, de har bestämt det sen länge…major_tom skrev:det rekommenderas redan från måttlig demenssjukdom och det räcker med att "personen behöver tillsyn, stöd och hjälp för att klara vardagliga sysslor."
sen exakt hur lång tid det tar innan det finns en ledig plats kan såklart variera beroende på kommun och söktrycket för tillfället, och de med svår demens prioriteras över de med måttlig demens.
att gå och vänta till in i det sista är att göra alla inblandade en björntjänst.
ska förtydliga att jag inte menar att TS ska "sätta sin pappa på hem" med det samma, det är helt omöjligt att svara på när det gäller nån främling på nätet, men jag känner mig tvungen att bemöta de föreställningar i tråden som jag upplever som felaktiga.
om någon är nyfiken finns det riktlinjer från socialstyrelsen att läsa
Det kan ju vara så att @Louise69 inte fick svar som gick den väg hen ville…?Krille-72 skrev: