64 060 läst · 216 svar
64k läst
216 svar
Min pappa vill sälja huset till min syster till underpris
Ursäkta morgongrinigheten, men jag har tappat räkningen på hur många släkter i omgivningen som splittrats pga att man ser sig "ha rätt till" andras pengar vid eller nära anhörigas bortgång.O [old rusty] skrev:
Med nyvarande lag:
- Se till att värdera huset rätt.
- Dokumentera allt som förskott på arv.
- Fundera på hur mycket pengar som kommer göra att du säger upp bekantskapen med din syster. Bra att veta redan nu.
Det finns absolut en poäng att ordna arv, fullmakt, mm. med en förälder som börjar få demens.
När pappan har så mycket demens att han inte längre kan ta egna juridiskt bindande beslut, kan han även om han bor på hem, inte längre sälja huset. Han får pga egen förmögenhet kanske inte heller hyresbidrag för demensboendet. Det gör att husets värde äts upp av alla övriga utgifter.
Så länge är det egentligen inte så konstigt. fadern har en egen förmögenhet och betalar sina utgifter med den egna förmögenheten.
Problemet är egentligen att fadern inte längre nyttjar huset och inte heller kan bestämma om underhåll. Det kan leda till att underhåll skjuts upp. Även för arvingar saknas det incitament att lägga pengar på underhållet ur egen ficka eftersom fadern fortfarande äter upp huset förmögenhet och det inte är säkert att arvingar ser tillbaka investeringen den dagen fadern dör.
Så om fadern fortfarande kan ta egna beslut, kan det vara bra att fördela tillgångarna, skriva testamente, ordna fullmakt, och allt som fadern inte längre kan göra när demensen gör honom handlingsförlamad
När pappan har så mycket demens att han inte längre kan ta egna juridiskt bindande beslut, kan han även om han bor på hem, inte längre sälja huset. Han får pga egen förmögenhet kanske inte heller hyresbidrag för demensboendet. Det gör att husets värde äts upp av alla övriga utgifter.
Så länge är det egentligen inte så konstigt. fadern har en egen förmögenhet och betalar sina utgifter med den egna förmögenheten.
Problemet är egentligen att fadern inte längre nyttjar huset och inte heller kan bestämma om underhåll. Det kan leda till att underhåll skjuts upp. Även för arvingar saknas det incitament att lägga pengar på underhållet ur egen ficka eftersom fadern fortfarande äter upp huset förmögenhet och det inte är säkert att arvingar ser tillbaka investeringen den dagen fadern dör.
Så om fadern fortfarande kan ta egna beslut, kan det vara bra att fördela tillgångarna, skriva testamente, ordna fullmakt, och allt som fadern inte längre kan göra när demensen gör honom handlingsförlamad
Man ska väl helst undvika att flytta någon som är dement. Det brukar bara bli jobbigt. Låt gubben få bo kvar där han känner sig hemma. Be om att få läkarutlåtande på det om det blir tjafs. Syrran får väl fixa pengar på annat vis, tycker det luktar lite ”jag vill ha pengar, pappa kan flytta”. Som gjort för strul. Låt de äldre bara få vara och få njuta de sista åren, tror 99% av dem gjort sig förtjänt av de.
Det där är ju bara dumt. En dement person som inte kan ta hand om sig själv och sin fastighet mår bättre av att flytta till särskilt boende, och det gör fastigheten också. Särskilt om personen är ensamstående. Man ser till att ordna så att personen känner sig trygg på boendet, tex genom att möblera upp "favorithörnan" och ta med bekanta möbler och tavlor så att hen känner sig hemma". På så sätt säkerställer man att hen får god omvårdnad och tillsyn dygnet runt.P pathal skrev:Man ska väl helst undvika att flytta någon som är dement. Det brukar bara bli jobbigt. Låt gubben få bo kvar där han känner sig hemma. Be om att få läkarutlåtande på det om det blir tjafs. Syrran får väl fixa pengar på annat vis, tycker det luktar lite ”jag vill ha pengar, pappa kan flytta”. Som gjort för strul. Låt de äldre bara få vara och få njuta de sista åren, tror 99% av dem gjort sig förtjänt av de.
Men troligen är inte TS far tillräckligt dement för särskilt boende ännu.
Att sälja fastigheten till underpris är därför dumt, istället sätter man upp ett helt vanligt köp, ser till att fadern får ett ordnat boende (trygghetsboende kanske, om inte särskilt boende går att få) och ger sedan hälften var av överskottet i förtida arv till båda barnen.
Det är alltid bra att fördela tillgångarna, skriva testamente, ordna fullmakt etc oavsett om fadern börjar bli dement eller inte. Detta för att undvika så mycket bråk det går i framtiden.harry73 skrev:Det finns absolut en poäng att ordna arv, fullmakt, mm. med en förälder som börjar få demens.
När pappan har så mycket demens att han inte längre kan ta egna juridiskt bindande beslut, kan han även om han bor på hem, inte längre sälja huset. Han får pga egen förmögenhet kanske inte heller hyresbidrag för demensboendet. Det gör att husets värde äts upp av alla övriga utgifter.
Så länge är det egentligen inte så konstigt. fadern har en egen förmögenhet och betalar sina utgifter med den egna förmögenheten.
Problemet är egentligen att fadern inte längre nyttjar huset och inte heller kan bestämma om underhåll. Det kan leda till att underhåll skjuts upp. Även för arvingar saknas det incitament att lägga pengar på underhållet ur egen ficka eftersom fadern fortfarande äter upp huset förmögenhet och det inte är säkert att arvingar ser tillbaka investeringen den dagen fadern dör.
Så om fadern fortfarande kan ta egna beslut, kan det vara bra att fördela tillgångarna, skriva testamente, ordna fullmakt, och allt som fadern inte längre kan göra när demensen gör honom handlingsförlamad
Dock så tror jag mest på att låta fadern bo kvar i huset just pga han börjar bli dement.
Och ha honom kvar i huset så länge det går. Det är det bästa om jag förstått det rätt.
Då man ordar med testamentet & fullmakter så försök att se till att om han någon gång måste flyttas till särskilt boende så kan huset säljas och arvsskiftas redan då.
Lika så , ordna med fullmakter & avtal om hur underhåll av huset ska hanteras. Då blir det inte tjafs.
Prata med jurister hur man gör detta på bästa sätt.
Skulle TS syster motsätta sig detta då är hon rakt av ute efter arvet i förtid.
Nej, det är inte ”bara dumt”.Anna_H skrev:Det där är ju bara dumt. En dement person som inte kan ta hand om sig själv och sin fastighet mår bättre av att flytta till särskilt boende, och det gör fastigheten också. Särskilt om personen är ensamstående. Man ser till att ordna så att personen känner sig trygg på boendet, tex genom att möblera upp "favorithörnan" och ta med bekanta möbler och tavlor så att hen känner sig hemma". På så sätt säkerställer man att hen får god omvårdnad och tillsyn dygnet runt.
Men troligen är inte TS far tillräckligt dement för särskilt boende ännu.
Att sälja fastigheten till underpris är därför dumt, istället sätter man upp ett helt vanligt köp, ser till att fadern får ett ordnat boende (trygghetsboende kanske, om inte särskilt boende går att få) och ger sedan hälften var av överskottet i förtida arv till båda barnen.
Visst när det har gått så långt att det är läge för särskilt boende är det dumt att dra ut på det. Men att som nu flytta till en lägenhet med begynnande demens kommer han sannolikt inte att må bättre av.
Så få flyttar som möjligt. Sannolikt är det lämpligt att bo kvar så länge han klarar att bo på egenhand.
Jag vet inget om det specifika fallet, utan pratar generellt.
Om din verkligen vill göra sig av med huset och din syster vill köpa det så föreslår jag att ni först värderar huset gärna med flera mäklare och att din far sedan ger er halva huset var. Då har ni fått lika mycket av honom.
Din syster kan sedan köpa ut dig ut huset för halva värderingen. Då blir det minst strul eftersom allt delats lika.
Frågan om det verkligen är en bra idé för din far att flytta lägger jag mig inte i.
Din syster kan sedan köpa ut dig ut huset för halva värderingen. Då blir det minst strul eftersom allt delats lika.
Frågan om det verkligen är en bra idé för din far att flytta lägger jag mig inte i.
Fairlane
Medlem
· Stockholms Län
· 12 138 inlägg
Fairlane
Medlem
- Stockholms Län
- 12 138 inlägg
Jag också. Och jag tror vi tänker rätt lika. Det gäller bara att göra flytten vid rätt tillfälle.D Daniel 109 skrev:Nej, det är inte ”bara dumt”.
Visst när det har gått så långt att det är läge för särskilt boende är det dumt att dra ut på det. Men att som nu flytta till en lägenhet med begynnande demens kommer han sannolikt inte att må bättre av.
Så få flyttar som möjligt. Sannolikt är det lämpligt att bo kvar så länge han klarar att bo på egenhand.
Jag vet inget om det specifika fallet, utan pratar generellt.
Med tanke på hur svårt det är att få plats på ett särskilt boende är nog det tillfället så fort möjlighet ges. Men extra flyttar bör undvikas.
Många konstiga resonemang här. Jag har en far som börjar bli dement, han klarar av att ta hand om sig själv (ganska bra i alla fall), men inte sitt hus. Vi barn håller precis på att förbereda allt praktiskt så att det går att ordna med en lägenhet så snart det är lämpligt, men vi måste hantera det nu medan han är tillräckligt klar för att fatta dessa beslut. I vårt fall är huset inte värt några större belopp, men vi ser definitivt till att försäljningen skall hanteras på ett korrekt sätt när det är aktuellt, oavsett om något av barnen vill ta över.
Att inte flytta på en dement person för att visa hänsyn till personen, det visar bara på att man låter personen bo för länge i huset. Ta tag i frågan innan demensen är för långt gången!
Vi har erfarenhet i flera generationer av att hantera dementa äldre och det blir inte bättre av att man tvingar dem att flytta när de redan är kraftigt dementa, det är MYCKET jobbigare för dem då. Det är extremt svårt att lära in nya saker när demensen är för långt gången!
En lägenhet nära serviceinrättningar är det bästa redan innan det gått för långt. Då hinner de lära sig nya rutiner som gör att de klarar sig längre.
Rörande frågan i tråden, gör allt korrekt som om huset skulle sålts till en utomstående. Låt en mäklare hjälpa er med pappersarbete och värdering (gärna en till värdering också). Det blir bäst så för alla parter.
Att inte flytta på en dement person för att visa hänsyn till personen, det visar bara på att man låter personen bo för länge i huset. Ta tag i frågan innan demensen är för långt gången!
Vi har erfarenhet i flera generationer av att hantera dementa äldre och det blir inte bättre av att man tvingar dem att flytta när de redan är kraftigt dementa, det är MYCKET jobbigare för dem då. Det är extremt svårt att lära in nya saker när demensen är för långt gången!
En lägenhet nära serviceinrättningar är det bästa redan innan det gått för långt. Då hinner de lära sig nya rutiner som gör att de klarar sig längre.
Rörande frågan i tråden, gör allt korrekt som om huset skulle sålts till en utomstående. Låt en mäklare hjälpa er med pappersarbete och värdering (gärna en till värdering också). Det blir bäst så för alla parter.
Glöm inte vinstskatten!
Den kommer din syrra att få betala den dagen hon säljer.
(Om ni inte gör ägarbytet av huset som ett reellt köp)
2milj behöver inte vara ett underpris om man räknar in vinstskatten som hon då åker på helt själv för hela huset.
Medan dina 2milj är skattade och klara.
Den kommer din syrra att få betala den dagen hon säljer.
(Om ni inte gör ägarbytet av huset som ett reellt köp)
2milj behöver inte vara ett underpris om man räknar in vinstskatten som hon då åker på helt själv för hela huset.
Medan dina 2milj är skattade och klara.