25 342 läst · 106 svar
25k läst
106 svar
Markägare hindrar arrendator att ordna byggväg till husbygget
”….UPPFÖRA och bibehålla”C cotillion skrev:
På 50-meters sträckan fram till min tomt, går det ca 5-10 m innan min tomt, en stickväg ner till en vacker äng/glänta som i vart fall den förre ägaren körde ner till lite då och då. Så fastighetsägaren har förvisso anledning att köra på vägstumpen som leder fram till min tomt.R Räknenisse skrev:Som jag förstår skrivningen om vägen är den i princip att jämställa med den rätt som du skulle haft genom ett servitut om du ägt tomten. Eftersom 50m-snutten inte berör någon annan så borde det inte behövas något samråd för att göra skötsel och underhåll på den.
God ton att informera om vad som företas, men gör det inte till en fråga som markägarens ska ha möjlighet att svara ja eller nej på. Om diket så hade jag sagt att det går att antingen kulvertera eller bredda genom att flytta ut en meter. Har hon något önskemål om vilket jag ska göra. Återställande av en sådan förbättringsåtgärd hade jag inte ansett mig förpliktad till, det får hon i så fall processa om.
Jag har även hunnit med att ställa frågan om avstyckning och köp och gett ett bud, som enligt den mäklare jag rådfrågade var ett riktigt bra pris. Svaret från fastighetsägaren = ”Inget jag överhuvudtaget är intresserad av”. Tyvärr.pacman42 skrev:Mina föräldrars sommarstuga stod på arrenderad mark, avtalet var klantigt skrivet så marken kostade bara 100kr/år att arrendera. Detta gav mina föräldrar en mycket stark förhandlingsposition och de kunde få till ett utköp av tomten. Efter detta blev relationen till omkringliggande markägare mycket bättre.
Med det sagt, kräv att få köpa marken. Detta ger dig en starkare position på alla sätt och vis och så länge priset är skäligt så är det värt det.
Då måste du fråga varför. Markägaren har inget att vinna på att hyra ut till dig när du ger ett bra bud för friköp. Om det nu inte är så att markägaren avser att jävlas till dess att du ger upp.L Lusselelle skrev:
Mitt förhållande med den förre fastighetsägaren var mycket bra och trevligt och det känns därför som en rejäl käftsmäll att den nye uppvisar en sådan attityd och uppträdande. Även om det tar emot, så är det nog bara att acceptera att denna fastighetsägare är av helt annan kaliber än den förre och själv anpassa sitt agerande till den nya situationen. De av er som hållit er till min fråga har ju uppfattningen att jag har ganska mycket på fötter och att bästa strategin är att ”köra på”. Jag får ta ett djupt andetag först och göra en mental kalibrering.Claes Sörmland skrev:Jag tror den smarta vägen är att detta inte blir en principfråga för dig utan att du fokuserar på att få ditt bygge utfört. Det är också så nästan alla småhus uppförs, det är ingen som frågar t ex en vägförening om lov ute på landet för att använda den väg man redan har rätt att använda. Utan en dag rullar grusbilarna in, schaktningen påbörjas och en enkel byggutfart etableras samma morgon.
Jobba på samma sätt, informera inte grannskap och fastighetsägare för då får de tillfälle att ha synpunkter. Ge dem inte den möjligheten. En dag rullar dina grusbilar in och fyller igen ena diket med grovmakadam, Sen kommer rivningsgubbarna i samma veva och tar bort det gamla huset och sen några dagar senare schaktar du för den nya grunden.
Sen kan du ta diskussionen om dina skyldigheter att återställa skadorna på vägen, t ex hur det ska utföras.
Ja du, tänk om alla hade en logik som man förstod. Men tyvärr. I detta fallet är ett nej, ett nej utan motivering.pacman42 skrev:
Du kan ju kontra med att du hyr ut din befintliga stuga till några hemlösa missbrukare .då det blev för jobbigt att bygga just nu . Då kan kärringen få lite o tänka påJonatan79 skrev:
Går inte kräva att få köpa marken. Markägaren behöver inte sälja något om denna inte vill det.pacman42 skrev:Mina föräldrars sommarstuga stod på arrenderad mark, avtalet var klantigt skrivet så marken kostade bara 100kr/år att arrendera. Detta gav mina föräldrar en mycket stark förhandlingsposition och de kunde få till ett utköp av tomten. Efter detta blev relationen till omkringliggande markägare mycket bättre.
Med det sagt, kräv att få köpa marken. Detta ger dig en starkare position på alla sätt och vis och så länge priset är skäligt så är det värt det.
Får man betalt för att stycka av och är överens om gränsmarkeringarna så varför inte? Snabbt och enkelt. Lantmäteriet gör ju i princip allt arbete (för pengar naturligtvis). Man får dessutom servitut mm klarlagda. Bägge parter tjänar normalt sett på det, om man nu inte har dolda motiv till att inte sälja.perra i skogen skrev:
Men nu ville ägaren inte sälja så det är en icke-fråga.
Det finns en klick människor som det bara inte går att prata logiskt/förnuftigt med och som har sina idéer eller beteenden. Dom kan säga nej bara för att dom kan. Behöver inte ens finnas dolda motiv.
Det finns en klick människor som det bara inte går att prata logiskt/förnuftigt med och som har sina idéer eller beteenden. Dom kan säga nej bara för att dom kan. Behöver inte ens finnas dolda motiv.