Många tvingas sälja sina hem på grund av höga räntor

[xLnT]

Det är intressant (eller snarar märkligt utifrån mitt perspektiv) att så många väljer att konsumera så pass mycket, under de tidiga delarna av sitt liv, att dom inte kan sätta sig i en bättre position än vad tråden handlar om.
Eller att så många väljer en nivå som verkar ligga rätt nära gränsen för vad man kan tänka sig att betala för något.
"Vi har xkr i lön, vad kan vi köpa som matchar det" är mångas resonemang.

Jag förstår samtidigt att kommer man från ingenting, lever ensam, brinner för ett yrke som är lågavlönat, så har man inte så bra förutsättningar. Men man kan ju anpassa sig efter dom då.

Men jobbar man sig uppåt, delar kostnader med en partner, gör vinst på bostadsförsäljning, så kan man spara ihop en rätt ansenlig summa pengar och bli skuldfri.
Detta i sin tur medför väldigt mycket frihet, som att kanske vara föräldraledig länge (om man väljer att skaffa barn), eller gå ner i arbetstid om man vill göra annat (resa).

Det blir rätt många tusenlappar om året som man betalar i ränta, till ingen nytta egentligen, om man hade sparat innan.

 

[Zodde]

för mig personligen anser jag nog att hög ränta börjar kring 8+ %

Du generaliserar något, Dalarna har gott om dyra hus. Men det hör egentligen inte hit. 4.5% ränta är inte högt helt enkelt. Det skulle inte ens vara något märkvärdigt om det stannar här ett par år.

4,5% ränta ÄR högt. Det är mycket högre än snitträntan sista 25 åren. Att öht jmf med räntor längre bak än så är meningslöst å direkt okunnigt.

Varför?
Jo för tidigare styrde riksbanken INTE efter inflationsmål utan hade fast växelkurs som mål för penningpolitiken.
(Alla minns dagslån på 500% 1992). Sen hade vi ett helt annat skattesystem med hög marginalskatt och full avdragsrätt mot löneinkomst.

 

[mrsnhp]

Inga lån, ja då tar ni ju inte den risk som diskuteras här.

Det har jag heller inte påstått 🙂 Jag flikade bara in med min observation om varför speciellt stockholmare kan ha satt sig så på gränsen att de inte har råd med en räntehöjning.

 

[Pligg85]

Det är intressant (eller snarar märkligt utifrån mitt perspektiv) att så många väljer att konsumera så pass mycket, under de tidiga delarna av sitt liv, att dom inte kan sätta sig i en bättre position än vad tråden handlar om.
Eller att så många väljer en nivå som verkar ligga rätt nära gränsen för vad man kan tänka sig att betala för något.
"Vi har xkr i lön, vad kan vi köpa som matchar det" är mångas resonemang.

Jag förstår samtidigt att kommer man från ingenting, lever ensam, brinner för ett yrke som är lågavlönat, så har man inte så bra förutsättningar. Men man kan ju anpassa sig efter dom då.

Men jobbar man sig uppåt, delar kostnader med en partner, gör vinst på bostadsförsäljning, så kan man spara ihop en rätt ansenlig summa pengar och bli skuldfri.
Detta i sin tur medför väldigt mycket frihet, som att kanske vara föräldraledig länge (om man väljer att skaffa barn), eller gå ner i arbetstid om man vill göra annat (resa).

Det blir rätt många tusenlappar om året som man betalar i ränta, till ingen nytta egentligen, om man hade sparat innan.

Håller med. Jag brukar ibland säga att personen började jobba för sent eftersom denne konsumerar lönen någon månad innan den betalas ut. Ständigt efter som livsstil.
Brukar inte vara kul att höra sanningen har jag märkt 😅

Sen kan jag omöjligen förstå mig på de som hela tiden framhäver hur mycket boendet ökar i värde och genuint är insatt i bostadspriserna och verkar kunna Privatekonomi 1,0.
Men sen har de svindyra bilar på leasing och verkar samla på krediter som hobby i övrigt.

 

[swirve]

Upplever att de flesta som skryter om hur lite lån de har, inte förstår att folk skuldsätter sig högt osv är personer som är 60+. Det är ju lätt att säga när de tex köpte hus på 80-90talet som sen dess ökat i värde 3-4-500%, är två personer i hushållet och har klättrat färdigt i karriären och tjänar ordentligt med deg.
Är man som en annan mitt uppe i livet med en hög barn, vab, föräldraledigt, aktiviteter och ska försöka klättra i karriären så är läget lite annat. Man behöver ett större hus, större bil, man vill göra något på semestern tillsammans med familjen. Det känns dessutom som många runtomkring varit inne i väggen iaf en gång, då blir det stort inkomstbortfall. Självklart krymper då marginalerna när räntorna går upp och inflationen skenar.

 

[xLnT]

Upplever att de flesta som skryter om hur lite lån de har, inte förstår att folk skuldsätter sig högt osv är personer som är 60+. Det är ju lätt att säga när de tex köpte hus på 80-90talet som sen dess ökat i värde 3-4-500%, är två personer i hushållet och har klättrat färdigt i karriären och tjänar ordentligt med deg.
Är man som en annan mitt uppe i livet med en hög barn, vab, föräldraledigt, aktiviteter och ska försöka klättra i karriären så är läget lite annat. Man behöver ett större hus, större bil, man vill göra något på semestern tillsammans med familjen. Det känns dessutom som många runtomkring varit inne i väggen iaf en gång, då blir det stort inkomstbortfall. Självklart krymper då marginalerna när räntorna går upp och inflationen skenar.

Jag är 40 och sambo. Vi har ett barn på 4år.
Vi har båda haft jobb, men inga välbetalda.
Byggde själva ett hus som tog 10år att färdigställa (helger och semestrar). Är skuldfria och inte skolat in barnet än, för att vi kunnat jobba 60- respektive 40%.
Nu va detta vårt mål, andra prioriterar annorlunda.

Man kan inte ha allt om man har normal lön. Man kan inte skaffa 3 barn, ett boende på 6M+, två nya bilar på 3-års rotation, resa utomlands med familjen årligen, byta kläder var 6:e månad, klippa sig var 4:e vecka, få manikyr/pedikyr, ha 4 olika streamingtjänster, gå ut och äta osv osv.

 

[Anonymiserad 156538]

Är man som en annan mitt uppe i livet med en hög barn, vab, föräldraledigt, aktiviteter och ska försöka klättra i karriären så är läget lite annat. Man behöver ett större hus, större bil, man vill göra något på semestern tillsammans med familjen. Det känns dessutom som många runtomkring varit inne i väggen iaf en gång, då blir det stort inkomstbortfall. Självklart krymper då marginalerna när räntorna går upp och inflationen skenar.

Behöver båda arbeta för att dra runt ekonomin så har ni för höga utgifter så enkelt är det!

 

[Karl.s]

Skulle gissa att många av de som "tvingas" sälja tillhör den generation som klev in på bostadsmarknaden för 5-10 år sen,

Då var prisutvecklingen 5-10% per år i storstadsregionerna, dvs den som lånar mest kommer tjäna mest.
Många kom barnlösa från en lägenhet, klarade precis bankens 7% kalkyl, nu sitter de med 2-3 barn, två bilar, osv. De 2% som finns kvar i den kalkylen täcker långt ifrån alla ökande kostnader

 

[din granne]

Upplever att de flesta som skryter om hur lite lån de har, inte förstår att folk skuldsätter sig högt osv är personer som är 60+. Det är ju lätt att säga när de tex köpte hus på 80-90talet som sen dess ökat i värde 3-4-500%, är två personer i hushållet och har klättrat färdigt i karriären och tjänar ordentligt med deg.
Är man som en annan mitt uppe i livet med en hög barn, vab, föräldraledigt, aktiviteter och ska försöka klättra i karriären så är läget lite annat. Man behöver ett större hus, större bil, man vill göra något på semestern tillsammans med familjen. Det känns dessutom som många runtomkring varit inne i väggen iaf en gång, då blir det stort inkomstbortfall. Självklart krymper då marginalerna när räntorna går upp och inflationen skenar.

Komplett BS.

Jag har två ungar och en fru och vi kör en skoda fabia kombi, det är en liten bil. Vi har ett litet hus enligt de flesta fast vi byggt nytt, "bara" 150kvm.

Vi har råd med mer men jag gillar säkerhetsmarginaler, och vill oavsett vad som händer inte äventyra mina barns framtid bara för att ha stor bil eller det finaste huset på gatan.

 

[useless]

Upplever att de flesta som skryter om hur lite lån de har, inte förstår att folk skuldsätter sig högt osv är personer som är 60+. Det är ju lätt att säga när de tex köpte hus på 80-90talet som sen dess ökat i värde 3-4-500%, är två personer i hushållet och har klättrat färdigt i karriären och tjänar ordentligt med deg.
Är man som en annan mitt uppe i livet med en hög barn, vab, föräldraledigt, aktiviteter och ska försöka klättra i karriären så är läget lite annat. Man behöver ett större hus, större bil, man vill göra något på semestern tillsammans med familjen. Det känns dessutom som många runtomkring varit inne i väggen iaf en gång, då blir det stort inkomstbortfall. Självklart krymper då marginalerna när räntorna går upp och inflationen skenar.

Sen finns det alltid en liten minoritet som inte passar in under "de flesta" som blir kränkta av att andra har sämre koll på ekonomin eftersom alla borde leva lika asketiskt som dom istället för att klaga på räntan.

 

[Fairlane]

Upplever att de flesta som skryter om hur lite lån de har, inte förstår att folk skuldsätter sig högt osv är personer som är 60+. Det är ju lätt att säga när de tex köpte hus på 80-90talet som sen dess ökat i värde 3-4-500%, är två personer i hushållet och har klättrat färdigt i karriären och tjänar ordentligt med deg.
Är man som en annan mitt uppe i livet med en hög barn, vab, föräldraledigt, aktiviteter och ska försöka klättra i karriären så är läget lite annat. Man behöver ett större hus, större bil, man vill göra något på semestern tillsammans med familjen. Det känns dessutom som många runtomkring varit inne i väggen iaf en gång, då blir det stort inkomstbortfall. Självklart krymper då marginalerna när räntorna går upp och inflationen skenar.

Ja, det mest humoristiska är när man sitter som pensionär med ytterst små lån långt från närmsta stad och tycker att de yngre är dumma som drar på sig så mycket lån. Lägg då till att samma person i en annan skrivit om hur hen tog ett lån som arbetslös för att köpa hus på 70-talet, med en belåningsgrad på 100% (med erbjudan om mer). Då verkar det dels som att man inte minns hur man själv gjorde som yngre, dels inte inser att de låga lånen idag mer beror på den kraftiga inflationen som varit sen 70-talet än hur duktig man själv varit och dels inte inser att alla som ska till ett arbete inte kan bo 10 mil från närmsta stad.

 

[Zodde]

Komplett BS.

Jag har två ungar och en fru och vi kör en skoda fabia kombi, det är en liten bil. Vi har ett litet hus enligt de flesta fast vi byggt nytt, "bara" 150kvm.

Vi har råd med mer men jag gillar säkerhetsmarginaler, och vill oavsett vad som händer inte äventyra mina barns framtid bara för att ha stor bil eller det finaste huset på gatan.

Vad är BS?
Det skrives ”de flesta ” och resonemanget är för övrigt sannolikt.
Att 60plussare har lägre skuldsättningsgrad än de yngre förstår en femteklassare…
En femteklassare förstår också att det självklart finns de under 60 med noll skulder …

 

[pjkw]

Många här som inte verkar förstå att alla har kommit in i bostadsmarknaden med olika förutsättningar.
Vissa kanske fick köpa loss en hyresrätt i början av 2000talet och har pensionen säkrad pga det, andra köpte hus på 80-talet för motsvarande en årslön.
Alla kan inte bo i skogen, mitt jobb är i princip obefintligt i mindre städer, dessutom bor hela min släkt runt Stockholm. Visst i teorin kan jag flytta till Dalarna och bli lokalvårdare, men är det det ni som stoltserar med att vara så ekonomiska tycker att alla i storstadsregionerna ska göra?

Jag är inte på ruinens brant men nog är det lite knapert just nu, och det är inte för att jag bor i någon lyxkåk, radhus från -59 i Stockholmsförort.

 

[swirve]

Komplett BS.

Jag har två ungar och en fru och vi kör en skoda fabia kombi, det är en liten bil. Vi har ett litet hus enligt de flesta fast vi byggt nytt, "bara" 150kvm.

Vi har råd med mer men jag gillar säkerhetsmarginaler, och vill oavsett vad som händer inte äventyra mina barns framtid bara för att ha stor bil eller det finaste huset på gatan.

Knappast BS!.Sättet ni lever på är i minoritet skulle jag säga! På samma sätt som att sättet att leva med "3 barn, ett boende på 6M+, två nya bilar på 3-års rotation, resa utomlands med familjen årligen, byta kläder var 6:e månad, klippa sig var 4:e vecka, få manikyr/pedikyr, ha 4 olika streamingtjänster, gå ut och äta" som skrivs här ovan är i minoritet. De flesta i min omgivning lever nånstans mittimellan, inkl jag själv.

Vi har tre barn, flera bilar (också en fabia kombi! som håller på att rosta sönder och en v70 som läcker som ett såll), ett billigare hus ute på landet som efter hårt slit med renovering och utbyggnad kanske är värt 3.5M med 60% belåning. Frun jobbar 80% i låglönejobb, jag har desto bättre. Sen har vi valt att ha "dyra" fritidsintressen, dottern rider vilket kostar mycket och vi har en 45 år gammal fritidsbåt som också kostar en del. Men där vi i familjen verkligen kommer tillsammans och bort från vardagens jäkt. Vi har varit utomlands en gång på 10 år och då betalade svärmor.
Trots det är det brukar vi ligga +-0 när månaden är slut efter lite avsättningar till hus, bil, båt för framtida reparationer. Så då kan jag gott förstå att folk som har högre belåning sitter mer i knip.
Det går såklart leva som asketer om man vill det och ha gått om pengar på kontot.

 

[Fairlane]

Alla kan inte bo i skogen, mitt jobb är i princip obefintligt i mindre städer, dessutom bor hela min släkt runt Stockholm.

Känner igen det där. Jag har också ett yrke som kräver närhet till storstad, helst Stockholm. Jag har genom åren haft ett antal kollegor som flyttat från Stockholm för att deras partner längtar hem till den mindre orten. Då deras yrke inte finns på platsen så har de många gånger försökt häng kvar hos sin arbetsgivare i Stockholm genom att veckopendla lite då och då. Har man 25-75 mil enkel resa så fungerar dagpendling inte så bra. Veckopendlingen fungerar inte heller så bra i längden då det tär på de flesta relationer när en part får göra allt vad gäller hämta/lämna på förskola/skola, VABBA, gå på föräldramöten, skjutsa till aktiviteter, handla etc. Det brukar sluta med antingen skilsmässa eller att personen byter jobb till ett som inte är vad man egentligen vill jobba med.