Kommunen tog hans mark i smyg

[Oldfart]

Förvaltning är tråkigt för de flesta och kräver stor ackumulerad kunskap och en böjlighet inför politiken och ett pragmatiskt förhållningssätt till juridiken.

Nu har jag bara erfarenhet från den politiska sidan så min åsikt kan definitivt beskyllas för att vara ensidig, men jag kan bara instämma i vikten av "böjlighet inför politiken". Min erfarenhet är att många förvaltningar ser sig själva som makthavare snarare än tjänstemän. De vill bestämma och styra snarare än att verkställa demokratiskt stiftade lagar och beslut. Så när politikerna byter färg, eller bara har en annan åsikt eller driver utvecklingen åt ett annat håll, så är de beredda att gå otroligt långt för att obstruera och i en del fall agerar man utan politisk uppbackning.

Här ett av exempel på hur det kan se ut i verkligheten:

2010 ansöker en medborgare om att få stycka av sin stora och lite ensligt belägna fastighet med ett boningshus för att skapa plats för två nya enfamiljshus. Plankontoret avstyrker det hela. Alla andra förvaltningar ger klartecken. Nämnden ställer sig mycket positiv till det hela och Lantmäteriet genomför fastighetsdelningen.

2023 har stamfastigheten och både avstyckningslotterna sedan länge sålts, och en av de nya fastigheterna bebyggts. I samtliga steg har plankontoret målmedvetet försvårat, försenat och försökt blockera bygget, anslutning av kommunalt V/A, elanslutningar och fiberdragning. Tjänstemännen går fortfarande runt i korridorerna och muttrar över det hela. När fastighetsägarna kontaktat förvaltningen i andra ärenden har tjänstemännen dessutom vid flera tillfällen känt sig nödgade att tydligt berätta hur de personligen minsann varit emot beslutet hela tiden. En tjänsteman gjorde även gällande att bygglovet var felaktig och att han inte kunde förstå vad bygglovskontoret och politikerna höll på med. Han tyckte att fastighetsägaren skulle vara skall vara glada att de över huvudet taget får göra något på fastigheten. Detta har resulterat i formella klagomål till nämnden och kommunens jurister. Nu har det dessutom i efterhand kommit upp att plankontoret tagit ut avgifter för extra vägslitage för en väg som ägs av en vägförening, upprättat servitut på något som inte tillhör kommunen, osv.

Här har vi alltså ett fall där tjänstemän i ledande ställning, och på hög nivå, under ett helt decennium motarbetar politiska beslut och driver ett personlig vendetta mot medborgare. Sett från den politiska sidan finns i praktiken väldigt få kontrollapparater eller åtgärder för att komma tillrätta med sådana här problem. Vi kan gripa in i högst begränsad omfattning och bara vid väldigt specifika tillfällen. I en stor kommun med tiotusentals medborgare och nästan oändliga mängder ärenden så blir man lätt uppgiven inför det tjänstemannastyre vi trots allt får i praktiken.

Så mycket av mina aversioner mot PBL och de tjänstemän som omsätter den i praktiken kommer just ifrån den typen av ageranden. Jag har många fler exempel, men det räcker så här. Särskilt som jag "pensionerat" mig från allt vad politik och bångstyriga tjänstemän heter.

 

[Claes Sörmland]

Nu har jag bara erfarenhet från den politiska sidan så min åsikt kan definitivt beskyllas för att vara ensidig, men jag kan bara instämma i vikten av "böjlighet inför politiken". Min erfarenhet är att många förvaltningar ser sig själva som makthavare snarare än tjänstemän. De vill bestämma och styra snarare än att verkställa demokratiskt stiftade lagar och beslut. Så när politikerna byter färg, eller bara har en annan åsikt eller driver utvecklingen åt ett annat håll, så är de beredda att gå otroligt långt för att obstruera och i en del fall agerar man utan politisk uppbackning.

Här ett av exempel på hur det kan se ut i verkligheten:

2010 ansöker en medborgare om att få stycka av sin stora och lite ensligt belägna fastighet med ett boningshus för att skapa plats för två nya enfamiljshus. Plankontoret avstyrker det hela. Alla andra förvaltningar ger klartecken. Nämnden ställer sig mycket positiv till det hela och Lantmäteriet genomför fastighetsdelningen.

2023 har stamfastigheten och både avstyckningslotterna sedan länge sålts, och en av de nya fastigheterna bebyggts. I samtliga steg har plankontoret målmedvetet försvårat, försenat och försökt blockera bygget, anslutning av kommunalt V/A, elanslutningar och fiberdragning. Tjänstemännen går fortfarande runt i korridorerna och muttrar över det hela. När fastighetsägarna kontaktat förvaltningen i andra ärenden har tjänstemännen dessutom vid flera tillfällen känt sig nödgade att tydligt berätta hur de personligen minsann varit emot beslutet hela tiden. En tjänsteman gjorde även gällande att bygglovet var felaktig och han inte kunde förstå vad bygglovskontoret höll och politikerna höll på med. Han tyckte att fastighetsägaren skulle vara skall vara glada att de över huvudet taget får göra något på fastigheten. Detta har resulterat i formella klagomål till nämnden och kommunens jurister. Nu har det dessutom i efterhand kommit upp att plankontoret tagit ut avgifter för extra vägslitage för en väg som ägs av en vägförening, upprättat servitut på något som inte tillhör kommunen, osv.

Här har vi alltså ett fall där tjänstemän i ledande ställning, och på hög nivå, under ett helt decennium motarbetar politiska beslut och driver ett personlig vendetta mot medborgare. Sett från den politiska sidan finns i praktiken väldigt få kontrollapparater eller åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Vi kan gripa in i högst begränsad omfattning och bara vid väldigt specifika tillfällen. I en stor kommun med tiotusentals medborgare och nästan oändliga mängder ärenden så blir man lätt uppgiven inför det tjänstemannastyre vi trots allt får i praktiken.

Så mycket av mina aversioner mot PBL och de tjänstemän som omsätter den i praktiken kommer just ifrån den typen av ageranden. Jag har många fler exempel, men det räcker så här. Särskilt som jag "pensionerat" mig från allt vad politik och bångstyriga tjänstemän heter.

Ja det finns många kommuner och många byggnadsnämnder och en och annan med ruttna äpplen bland tjänstemännen.

Jag har hört en och annan kommunpolitiker sucka över att man inte har någon makt i byggnadsnämnden och att nämndkollektivet mest sitter och nickar med tjänstemännen och ibland ställer någon fråga för syns skull. Och som du säger att med volymen ärenden ska det krävas rätt mycket om man som politiker ska ge sig in och ens sätta sig in i ett enskilt fall - på sin fritid!

Jag har några skräckhistorier av uppenbara brott mot PBL som tjänstemän har drivit och där politiker mot deras bättre vetande har röstat för olagligheterna. I politiken är ju de personliga relationerna och att inte väcka konflikt i småfrågor ofta viktigare än att följa lagen. Och man kan ju alltid intala sig att det råder tolkningsosäkerhet i ärendet och att den som beslutet går emot kan överklaga. Och även beslut som uppenbart strider mot lagen vinner laga kraft.

 

[Buzzword]

Jahapp, då har man läst det mesta av tråden och det verkar som att saken gäller en remsa framför ett flerbostadshus där ägaren av marken inte bor? Men parkeringen skulle ha inträffat framför dennes hus? Hänger inte med =)
Men sammantaget så är det som vanligt förvirring kring begreppen "tomt" och "fastighet". Om Ingemar hade haft ett hus på en fastighet där tomten begränsades av ett staket, och planen sedan ändrades så att en del av hans fastighet kom att bli parkmark INNANFÖR staketet, då hade han fått parkera där och rimligen hade inga p-vakter stövlat in där. Man har nämligen rätt till "pågående markanvändning" även om planen ändras.
Ifall det däremot inte fanns något staket när planen vann laga kraft så medför planändringen att marken blir allemansrättsligt tillgänglig och inte får privatiseras med ett staket (ändrad markanvändning). Kommunen behöver inte "anlägga" någon "park" där för att planbestämmelsen som parkmark ska gälla.
Jag TROR att kommunen (eller den som ska vara huvudman) är skyldig att (på fastighetsägarens begäran) lösa in marken så fort detaljplanen vunnit laga kraft, det krävs alltså inte att kommunen/huvudmannen fysiskt anlägger en "park" eller liknande. Om marken då som i inledningen omgärdas av staket och utgör tomtplats i anslutning till ett hus, så kan kommunen genom sitt köp ta bort/flytta staketet och ge allmänheten tillträde. Inlösenpriset på mark som tillhör en befintlig tomtplats borde dock bli högre eftersom affären minskar hemfridzonen?

 

[Bananskalare]

De jag inte kan begripa är hur man kan få ändra en del av en fastighet till att bli parkmark.? Eftersom det innebär att man förlorar en del av fastigheten.
Man får acceptera att kommunen rycker lite mark för att bygga en väg.

Men parkmark?
Jag tycker personligen inte att kommunen ska få exploatera ett hus eller flera hur som helst. Enbart något som det kan finnas en samhällsnytta i Ny motorväg, eller ny järnväg. Men parkområde? Då dessutom bara rita in det på den nya dp?

 

[Claes Sörmland]

De jag inte kan begripa är hur man kan få ändra en del av en fastighet till att bli parkmark.? Eftersom det innebär att man förlorar en del av fastigheten.
Man får acceptera att kommunen rycker lite mark för att bygga en väg.

Men parkmark?
Jag tycker personligen inte att kommunen ska få exploatera ett hus eller flera hur som helst. Enbart något som det kan finnas en samhällsnytta i Ny motorväg, eller ny järnväg. Men parkområde? Då dessutom bara rita in det på den nya dp?

Ja det är det som PBL ger kommunen rätt till, det som sammanfattande kallas för kommunens "planmonopol".

Men i grund och botten så är det två steg: Först detaljplaneras marken som allmän plats med parkändamål. Sen iordningställer kommunen parken för allmänheten när bebyggelsen växer fram. Och markägaren har rätt att få marken inlöst av kommunen efter att detaljplanen vinner laga kraft.

Sen finns det ju det där undantaget med enskilt huvudmannskap för allmän plats. Då är det markägaren själv som bestämmer hur parken ska ställas i ordning och har dessutom rätt till fortsatt pågående användning. Används marken t ex som trädgårds så kan den förbli det ett tag till. Först när Lantmäteriet beslutar om att inrätta marken som en gemensamhetsanläggning med parkändamål utförs garanterat parken. Om nu markägaren själv inte har sett till att parken ställs i ordning.

 

[Daniel 109]

Det råkar inte vara så att fastighetsägaren själv begärde ändring av detaljplanen för att kunna bygga ett lägenhetshus? Nu spekulerar jag bara.

 

[Bananskalare]

Ja det är det som PBL ger kommunen rätt till, det som sammanfattande kallas för kommunens "planmonopol".

Men i grund och botten så är det två steg: Först detaljplaneras marken som allmän plats med parkändamål. Sen iordningställer kommunen parken för allmänheten när bebyggelsen växer fram. Och markägaren har rätt att få marken inlöst av kommunen efter att detaljplanen vinner laga kraft.

Sen finns det ju det där undantaget med enskilt huvudmannskap för allmän plats. Då är det markägaren själv som bestämmer hur parken ska ställas i ordning och har dessutom rätt till fortsatt pågående användning. Används marken t ex som trädgårds så kan den förbli det ett tag till. Först när Lantmäteriet beslutar om att inrätta marken som en gemensamhetsanläggning med parkändamål utförs garanterat parken. Om nu markägaren själv inte har sett till att parken ställs i ordning.

Jag kan köpa parkmark om man ritar första dp innan någon bebyggt fastigheten.
Men att vid en uppdatering av dp.

 

[Kvackatore]

Nu har jag bara erfarenhet från den politiska sidan så min åsikt kan definitivt beskyllas för att vara ensidig, men jag kan bara instämma i vikten av "böjlighet inför politiken". Min erfarenhet är att många förvaltningar ser sig själva som makthavare snarare än tjänstemän. De vill bestämma och styra snarare än att verkställa demokratiskt stiftade lagar och beslut. Så när politikerna byter färg, eller bara har en annan åsikt eller driver utvecklingen åt ett annat håll, så är de beredda att gå otroligt långt för att obstruera och i en del fall agerar man utan politisk uppbackning.

Här ett av exempel på hur det kan se ut i verkligheten:

2010 ansöker en medborgare om att få stycka av sin stora och lite ensligt belägna fastighet med ett boningshus för att skapa plats för två nya enfamiljshus. Plankontoret avstyrker det hela. Alla andra förvaltningar ger klartecken. Nämnden ställer sig mycket positiv till det hela och Lantmäteriet genomför fastighetsdelningen.

2023 har stamfastigheten och både avstyckningslotterna sedan länge sålts, och en av de nya fastigheterna bebyggts. I samtliga steg har plankontoret målmedvetet försvårat, försenat och försökt blockera bygget, anslutning av kommunalt V/A, elanslutningar och fiberdragning. Tjänstemännen går fortfarande runt i korridorerna och muttrar över det hela. När fastighetsägarna kontaktat förvaltningen i andra ärenden har tjänstemännen dessutom vid flera tillfällen känt sig nödgade att tydligt berätta hur de personligen minsann varit emot beslutet hela tiden. En tjänsteman gjorde även gällande att bygglovet var felaktig och att han inte kunde förstå vad bygglovskontoret och politikerna höll på med. Han tyckte att fastighetsägaren skulle vara skall vara glada att de över huvudet taget får göra något på fastigheten. Detta har resulterat i formella klagomål till nämnden och kommunens jurister. Nu har det dessutom i efterhand kommit upp att plankontoret tagit ut avgifter för extra vägslitage för en väg som ägs av en vägförening, upprättat servitut på något som inte tillhör kommunen, osv.

Här har vi alltså ett fall där tjänstemän i ledande ställning, och på hög nivå, under ett helt decennium motarbetar politiska beslut och driver ett personlig vendetta mot medborgare. Sett från den politiska sidan finns i praktiken väldigt få kontrollapparater eller åtgärder för att komma tillrätta med sådana här problem. Vi kan gripa in i högst begränsad omfattning och bara vid väldigt specifika tillfällen. I en stor kommun med tiotusentals medborgare och nästan oändliga mängder ärenden så blir man lätt uppgiven inför det tjänstemannastyre vi trots allt får i praktiken.

Så mycket av mina aversioner mot PBL och de tjänstemän som omsätter den i praktiken kommer just ifrån den typen av ageranden. Jag har många fler exempel, men det räcker så här. Särskilt som jag "pensionerat" mig från allt vad politik och bångstyriga tjänstemän heter.

I min kommun skrev tjänstemännen på bygglovskontoret en insändare i lokaltidningen och frågade sig vad de gjorde där när politikerna i nämnden ändå släppte igenom mycket de avstyrkte. 😄

 

[Claes Sörmland]

I min kommun skrev tjänstemännen på bygglovskontoret en insändare i lokaltidningen och frågade sig vad de gjorde där när politikerna i nämnden ändå släppte igenom mycket de avstyrkte. 😄

Oj, då har man nog missförstått sin roll som tjänsteman om man tror att man ska styra över beslutande nämnd. Upplever man att ett beslut som man har handlagt som felaktigt utifrån PBL så har man nog snarare misslyckats med att kommunicera argumenten till nämndens politiker. Använder man verbet "bedömmer" frekvent i sina tjänsteutlåtanden så kan det vara ett tecken på att man tycker lite för mycket och inte redovisar sakargumenten tydligt.