Nått jag funderar över är varför mäklarna mindre och mindre efterfrågar att man har ett beviljat lånelöfte innan man bjuder?
När jag var ute och kollade på boende för 4 år sedan så var det betydligt fler mäklare som bad att få se ett ok lånelöfte om man skulle vara med i budgivningen.
Nu senaste halvåret när jag varit och kollat har inte en fråga ställts gällande detta, kollade på ett 10-tal hus innan vi bestämde för att bygga nytt istället och inte en gång dök några frågor upp gällande lånelöfte.
Även om mäklaren och säljaren tjänar mer på en upptrissad budgivning så skapar det ju extra arbete för mäklaren om det blir strul med budgivningen.
Ett hus jag var med och bjöd på var det så många som hoppade av på av olika skäl att de fick ha ny visning och ta en helt ny budgivning.
Många jag pratat med som också letar hus verkar i många fall kolla på hus först och sen tro att det bara är att lalla in på banken och hämta pengar sen när man vunnit budgivningen.
När jag var ute och kollade på boende för 4 år sedan så var det betydligt fler mäklare som bad att få se ett ok lånelöfte om man skulle vara med i budgivningen.
Nu senaste halvåret när jag varit och kollat har inte en fråga ställts gällande detta, kollade på ett 10-tal hus innan vi bestämde för att bygga nytt istället och inte en gång dök några frågor upp gällande lånelöfte.
Även om mäklaren och säljaren tjänar mer på en upptrissad budgivning så skapar det ju extra arbete för mäklaren om det blir strul med budgivningen.
Ett hus jag var med och bjöd på var det så många som hoppade av på av olika skäl att de fick ha ny visning och ta en helt ny budgivning.
Många jag pratat med som också letar hus verkar i många fall kolla på hus först och sen tro att det bara är att lalla in på banken och hämta pengar sen när man vunnit budgivningen.
Precis acceptpris infördes när man pratade lockpriset.kinglolle skrev:O jag som säljare väljer hellre #3 eftersom han bjöd lite extra. När #2 hörde detta bjöd de över och plötsligt har vi en budgivning på det fasta priset om fastigheten var tillräckligt attraktiv
Som köpare så ska man tolka det som "acceptpris eller budgivning" och det kan vara både uppåt och nedåt.
Det är inte så enkelt som du försöker få det till att vara. I t.ex Stockholmsregionen är det brist på bostäder, definitivt om man ser till de mer centrala delarna. Och det är ju inte direkt som att man bara kan knalla in på en hyresrättsförmedlare, och förvänta sig att gå ut därifrån strax efter med hyreskontrakt och nyckel i handen. Och kanske man inte vill behöva pendla långt till jobbet varje dag?-MH- skrev:
Med detta i åtanke, om man då försöker göra en bedömning av vad man tycker en bostad är värd, *utan* att ta med bostadsbristen i området i beräkningen, då kommer man troligtvis gång efter annan få se andra budgivare gå långt över sin egna budgräns och man kommer till slut tröttna på att aldrig få en bostad.
Om man däremot har lite mer insikt hur prissättningen påverkas pga utbudet och efterfrågan, så bör man klara sig bättre i budgivningen, även om det naturligtvis inte i sig betyder att man kommer vinna budgivningen. Men om man med dessa kunskaper i åtanke slutar som 2:a i en budgivning där sen vinnaren drar sig ur, som i exemplet från "Tornhill 2". Ja då är det enligt mig helt rimligt att justera ner sin egna värdebedömning. För en stor faktor i att bedömma "det riktiga marknadsvärdet" för en bostad är ju att bedömma de enskilda buden som läggs. Om den vinnande budgivaren hoppar av kan man ju tolka det som att han inte var seriös i sin budgivning, och då kan ju rimligtvis inte det budet räknas med i ens bedömning av marknadsvärdet, och även den budgivarens tidigare bud bör betraktas med misstänksamhet. Att då Tornhill justerar ner sin egna värdering är bara självklart. Det "rätta" priset bör enligt mig vara det som är snäppet över det näst högsta av alla *seriösa* bud. Sen kan det ju förstås rent konkret bli lite omständigt att ta reda på exakt vilket bud det skulle vara, men man kan definitivt inte se det som självklart att det skulle vara "vinnarens" näst sista bud, vilket du verkar tycka.
Det går inte att hävda att det pris en person varit beredd att betala för X i situation Y ovillkorligen måste vara detsamma som det pris personen är beredd att betala för X i situation Z. Och i exemplet ovan har situationen/förutsättningarna ändrats, iom att oseriösa bud påverkat budarens bild av efterfrågan för X.
Man kan jämföra det med att en butik i en håla på landet är den enda butiken på många mil som säljer en viss produkt. Produkten är prisatt till 1000 kr. In kommer en kund som verkligen vill ha produkten i fråga. Då ser butiksbiträdet sin chans och påstår (ljuger) att produkten är slutsåld, men han kan eventuellt sälja sitt privata exemplar, i oöppnad förpackning, om han får nått extra för det. Kunden har åkt långt för att köpa produkten, och är medveten om att han måste åka ännu längre för att hitta en annan butik som eventuellt har produkten inne. Kunden vill ha produkten här och nu, och säger att han är beredd att ge expediten 200 kr extra för att få köpa hans "privata" exemplar. Dvs han betalar 1200kr. En tid senare får han reda på att butiken i fråga haft ett hundratal exemplar av produkten i lager sen produkten lanserades, och han inser att han blivit lurad.
Nu påstår jag definitivt inte att varje person som drar tillbaka ett vinnande bud är med i någon form av lurendrejeri. Men avsiktligt eller inte så är det enligt mig iallafall rimligt att anta att detta förfarande förvrängt bilden av efterfrågan. Samma sak är det med exemplet med butiken ovan, dock handlar det där om förvrängd bild av *utbudet* snarare än efterfrågan. Men oavsett om det är utbudet eller efterfrågan som förvrängs så är det skäl nog för att göra om sin egna värdering när man fått nys om denna skevhet.
Visserligen är det ett väldigt förnuftigt råd generellt, men det är absurt att enbart fokusera på vad någon *kan* betala. I en krissituation kan jag mycket väl tänka mig att betala en stor del av min inkomst för att få mat på bordet t.ex, men det betyder inte att jag här och nu bara skulle acceptera att helt plötsligt kostar brödet 500kr st på ICA när det inte är kris, trots att jag naturligtvis fortfarande har råd att köpa det. Utbud och efterfrågan är betydligt mer komplext än vad det där uttrycket ger sken av.
Mycket text där, jimih, men om man nite tycker det är värt att köpa hus i Stockholm, varför gör man det då? Man kan ju köpa en bit bort, eller hyra i ett område som itne är så populärt?
Det enkla svaret är att man tycker det är värt en miljon extra att bo i det lite finare och lite närmare villaområdet, än att bo lite längre ut. Eller flytta till en annan kommun.
Det finns bostadsbrist i hela Sverige, om man har tillräcklig specifika krav.
Jag förstår inte hur dessa människor som är så nervösa och osäkra klarar av att köpa hus om det inte är öppen budgivning? Hur gör de där budgivning inte är aktuellt?
Det enkla svaret är att man tycker det är värt en miljon extra att bo i det lite finare och lite närmare villaområdet, än att bo lite längre ut. Eller flytta till en annan kommun.
Det finns bostadsbrist i hela Sverige, om man har tillräcklig specifika krav.
Så när alla har dragit tillbaka sina bud, så står du där ensam med enda budet och undrar nervöst vad "det riktiga marknadsvärdet" är? För de som dragit tillbaka sin bud kan du ju inte räkna med.
Jag förstår inte hur dessa människor som är så nervösa och osäkra klarar av att köpa hus om det inte är öppen budgivning? Hur gör de där budgivning inte är aktuellt?
Jag upplevde något liknande när jag köpte bostadsrätt för ett år sedan.
Fick en "magkänsla" att budgivningen inte gått rätt till,
så när affären var klar och jag fick en lista på budgivarna,
med namn och telefonnummer, ringde jag upp dom alla fem.
Det visade sig att den som lagt dom två sista buden, kom inte ens ihåg att hon hade budat!
Hon sa lite svävande att hon lägger så många bud överallt så det var omöjligt för henne
att komma ihåg min lägenhet och huruvida hon hade lagt något bud på den!
Fick en "magkänsla" att budgivningen inte gått rätt till,
så när affären var klar och jag fick en lista på budgivarna,
med namn och telefonnummer, ringde jag upp dom alla fem.
Det visade sig att den som lagt dom två sista buden, kom inte ens ihåg att hon hade budat!
Hon sa lite svävande att hon lägger så många bud överallt så det var omöjligt för henne
att komma ihåg min lägenhet och huruvida hon hade lagt något bud på den!
Tyvärr blir detta svar nog inte mycket kortare... =)-MH- skrev:
Man kan tycka att något egentligen är för dyrt, men ändå känna sig tvungen att köpa då man ser alternativen som sämre. Det var så jag tolkade Mikael_L när han skrev "Men om man egentligen tycker alla begagnade hus (i en region) är för dyra då? Men man måste ändå köpa för att slippa sova på trottoaren ..."
I en marknad där efterfrågan är så uppenbart mycket större än utbudet kan folk känna att priserna är lite väl höga, men om man inte ser några rimliga alternativ så blir man mer eller mindre tvungen att betala dom priserna. Man kan jämföra det med att ens närmsta matbutik höjer priserna med 200% på all mat. Menar du att om man inte tycker att man orkar åka två två timmar till den näst närmaste mataffären (detta exempel utspelar sig i en riktig glesbygd), utan istället betalar för den dyra maten så måste man därmed tycka att priset är rimligt? Om ja, skulle du svara likadant om den näst närmaste matbutiken var 3 timmar bort? Eller 10 timmar? Det finns alltid en gräns för när en människa tycker att alla alternativen han/hon känner till blir orimliga, och man därmed bara har ett alternativ kvar att välja på. Nu är det givetvis inte såna här extrema liv-eller-död-situationer (utan mat dör man) människor befinner sig i när det gäller bostäder i Stockholmsområdet, men psykologin är densamma.
Som sagt, det är inte alltid så enkelt som du försöker få det till att verka. Se mitt exempel med mat ovan. Man kan acceptera en dåligt deal då alternativen är *ännu* sämre. Då vete 17 om jag tycker det är rimligt att säga att man tycker det är "värt det".
Man kan se det så här. För en vara X kan en person tycka att ett pris på 100 kr är en superdeal, 200kr så är det väldigt prisvärt, 400 kr så är det ett bra pris, 500 kr så är det ett OK pris, 700 kr så är det lite saftigt, och för 1000 kr så är det så pass dyrt att man avstår. Gränsen mellan "OK pris", "lite saftigt" och "så dyrt att man avstår" består inte av tydiga linjer vid specifika belopp (säg t.ex att 543 kr skulle vara den exakta gränsen mellan "OK pris" och "lite saftigt").
Och? Så du menar att det inte är rimligt att kalla bostadsbristen i Stockholm för riktig bostadsbrist? Med ditt sätt att resonera skulle man kunna hävda att det finns ingen bostadsbrist någonstans på jorden, så länge det finns *en enda* ynka ledig lägenhet någonstans, även om den så skulle finnas i t.ex sahara eller antarktis.
Givetvis är det så att folk har olika krav på sin framtida bostad, och bostadens område. Men om man i ett enda svep kan utesluta merparten av alla bostäder pga t.ex för långa avstånd till sitt arbete, och i ett andra svep kan utesluta ytterligare drösvis med bostäder pga t.ex på tok för liten boyta eller på tok för låg standard (tänk: renoveringsombjekt, och bostadsletaren i fråga inte klarar av sånt) så kan det mycket väl vara så att de få bostäder som är kvar egentligen upplevs som för dyra, men likväl har man som sagt inga andra bättre alternativ så som man ser på saken. Vi befinner oss alltså nu i gränsområdet mellan "lite saftigt" och "så dyrt att man avstår".
Vad pratar du om? Du förvränger begreppen. Det är skillnad på att bli överbjuden och att dra tillbaka sitt bud. Givetvis kan det förekomma oseriösa bud precis när som helst i budgivningen, men det är dom sista få buden som är de allra viktigaste.
Exempel:
Vi har 4 budgivare, budgivare 1 (B1) t.o.m 4 (B4).
-B1 lägger första budet, på 2m
-B2 bjuder 2.1m
-B1 bjuder 2.3m
-B3 bjuder 2.5m
-B1 bjuder 2.6m, vilket är det sista och högsta budet
Så här långt i affären (inget kontrakt påskrivet än), menar du att det är rimligt att säga att B2 och B3 drog tillbaka sina bud?
Nu säger vi dock att B1 drar sig ur köpet, för det visade sig att han hade inget lånelöfte och när han sökte fick han nej. Därmed menar jag att alla hans bud bör ses som oseriösa och ignoreras. Alltså kan man säga att den "egentliga" budgivningen såg ut såhär:
-B2 bjuder 2.1m
-B3 bjuder 2.5m
Jag menar nu att det inte är rimligt att anta att B3 hade bjudit på detta viset, med ett hopp på hela 400.000 kr (ca 20% upp från det föregående budet), och därmed är det enda rimliga att man antingen tar om bjudgivningen mellan B2 och B3, alternativt att säljaren och B3 kommer överens om ett rimligt pris någonstans mellan 2.1 och 2.5.
Är det några specifika personer här i forumet som du menar är "så nervösa och osäkra"? Kan du isåfall berätta exakt vilka personer du syftar på, med forumnamn? Jag tycker du ska sluta antyda att vissa personer här har någon form av karaktärsbrister bara för att de uttrycker sin egen syn på bostadsmarknaden som kanske inte är helt kompatibel med din egen.
Du pratar fortfarande bostadsmarknaden, eller? Och du menar att priset är fast och ej förhandlingsbart? Isåfall handlar det väl bara om att om man tycker priset är bra, och man vill ha bostaden, så slår man till, annars letar man vidare. Om priset inte är fast, utan de fakto förhandlingsbart, ja då kan man ju se det som en slags budgivning, bara det att då kanske man har ännu mindre koll på de andra buden och därmed kan det bli ännu svårare att bedömma vad andra verkligen är beredda att betala.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 910 inlägg
Njae, nu hårdrar du (också-MH- skrev:
), husköp fungerar inte som de flesta andra varor. Det är inte perfekt prisinelastiskt, (bensin är styvare) men bra nära. (Thatchers avregleringar visade det med all önskvärd tydlighet.) Det finns dessutom ingen direkt marginalnytteeffekt, dvs "alla" köper precis ett hus, vare sig de är billiga eller dyra. Så med tanke på att det inte är en enkel marknad (dvs där ekonomins spelregler gäller på samma sätt som för det mesta andra), de är en mycket stor affär (den största man gör som privatperson typiskt), samt att så oerhört mycket annat redan är reglerat i detalj (det är få andra områden man har så omfattande speciallagstiftning) så är det egentligen lite underligt att man inte reglerat mer kring hur själva köpet skall gå till. Men att diskutera en sådan reglering är iaf långtifrån orimligt med tanke på ovanstående.
Jag misstänker inget mer i TS process än jag gör i alla andra processer. Att jag har förståelse beror givetvis på att det vanligen handlar om en kolossal massa pengar och att det därmed oftast är en tämligen stressad situation.DIY_freak skrev:
Det är ju inte säkert att banken gjort en kreditupplysning, det kan ju vara så att lägenheten köps kontant. För en dyr storstadslägenhet med låg avgift är risken liten, värdet på lägenheten är många gånger större än de förluster som kan göras på uteblivna månadsavgifter. Sen kan ju iofs brf-medlemmen belåna lägenheten i efterhand också.Andy78 skrev:
Men tänk andra extremfallet: Bostadsrättsradhus i glesbygd, stora lån i föreningen, hög avgift. Lägenheten skänks kanske i princip bort, men risken kan vara stor att medlemmen inte klarar av att betala månadsavgiften.
Moderator
· Stockholm
· 52 283 inlägg
Efterssom föreningen har högsta prioritet på sina fordringar så är det bara i extrema undantagsfall som föreningen skulle kunna riskera något på att släppa in en medlem med betalningsproblem.
OM en medlem får problem och inte kan betala sin månadsavgift, så kan föreningen i normalfallet få lägenheten såld på auktion inom 3 - 4 månader, ibland snabbare.
Så så länge 3 - 4 månadsavgifter är mindre än marknadsvärdet på lägenheten så är det lugnt.
Visserligen finns det folk som är "proffs" på att hålla sig undan delgivning eller på annat sätt få ett ärende att dra ut på tiden, men det hör till extrema undantag.
Det är egentligen inte OK att en förening tar kreditupplysning på en blivande medlem, eftersom ev. anmärkningar inte är giltigt skäl att neka medlemskap (annat än just fall där man kan få bostadsrätten "gratis", marknadsvärdet understiger månadsavgiften).
OM en medlem får problem och inte kan betala sin månadsavgift, så kan föreningen i normalfallet få lägenheten såld på auktion inom 3 - 4 månader, ibland snabbare.
Så så länge 3 - 4 månadsavgifter är mindre än marknadsvärdet på lägenheten så är det lugnt.
Visserligen finns det folk som är "proffs" på att hålla sig undan delgivning eller på annat sätt få ett ärende att dra ut på tiden, men det hör till extrema undantag.
Det är egentligen inte OK att en förening tar kreditupplysning på en blivande medlem, eftersom ev. anmärkningar inte är giltigt skäl att neka medlemskap (annat än just fall där man kan få bostadsrätten "gratis", marknadsvärdet understiger månadsavgiften).
Men har man köpt en lägenhet kontant speciellt stora summor så betalar man oftast månadsavgiften ytterst sällsynt att någon slänger in sin miljon och sen blir av med allt genom att ej betala men det har säkert hänt.kindvall skrev:
Men det är klart har man köpt den för 100k så.
1. Marknadspris definieras som exakt så mycket som någon är beredd att betala.
2. Hur mycket denne någon är beredd att betala är i sin tur beroende på hur mycket andra är beredda att betala. Alltså, mycket psykologi inblandad.
Om man som spekulant tävlar med andra spekulanter som budar utan att ha täckning sätts den egentliga marknadskraften ur spel, eftersom punkt 2 ovan bara gäller skenbart. Håller med TS om att detta inte är ok.
2. Hur mycket denne någon är beredd att betala är i sin tur beroende på hur mycket andra är beredda att betala. Alltså, mycket psykologi inblandad.
Om man som spekulant tävlar med andra spekulanter som budar utan att ha täckning sätts den egentliga marknadskraften ur spel, eftersom punkt 2 ovan bara gäller skenbart. Håller med TS om att detta inte är ok.
Moderator
· Stockholm
· 52 283 inlägg
Njaa. där har man väl oftast ett acceptbud som är "lagt" av säljaren (bulvanbud?).