Då får du vänta på nästa -94års priser, de kommer nog förr eller senare.Mikael_L skrev:Ja, jag vill köpa till -94 års priser (iom att jag missade chansen då), hur ska jag göra?
VI köpte vårt hus -94 för 410 000. För ett år sedan såldes ett identiskt hus på "vår" gata för 1 500 000. Så att nu gissa att priserna kommer att gå ned en del framöver är nog inte alltför våghalsigt.
Hälsningar från miljonären (än så länge): Staffan
Vänta och se. Det är inte över ännu.Mikael_L skrev:Ja, jag vill köpa till -94 års priser (iom att jag missade chansen då), hur ska jag göra?
Jag tror inte att man kommer nå ned till priserna som rådde på bostadsrätter 1994 i absoluta tal, men inflationsjustera de talen och du får en nivå som de värsta skräckscenarierna kanske hamnar vid.
Själv tror jag det är mycket liten sannolikhet att vi hamnar där, men jag har ändå fått in det på sannolikhetsradarn efter de senaste veckornas händelser.
Frågan är om du vågar köpa om vi hamnar i en sådan situation?
Det jag lärt mig från tiden 91 till 96-99 nånting ... är att det kan smälla till rejält med priserna, typ -91 och -92, men det är inte bråttom med att köpa, för köpläge är det ett rejält tag efter...
Fastän det största prisfallet skedde 91-92 typ, så fortsatte det sakta dala ett par år till, för all framtidsoptimism var borta (men jag får inte glömma att höga räntor och hårdhänta lånekrav spelade in med).
Så det var inte bråttom med att fynda på hösten 1992, det var minst lika bra 1994 med. Det var i princip lika låga priser 1996 också...
Fastän det största prisfallet skedde 91-92 typ, så fortsatte det sakta dala ett par år till, för all framtidsoptimism var borta (men jag får inte glömma att höga räntor och hårdhänta lånekrav spelade in med).
Så det var inte bråttom med att fynda på hösten 1992, det var minst lika bra 1994 med. Det var i princip lika låga priser 1996 också...
Man får inte glömma att man samtidigt ändrade avdragsreglerna för räntor, vilket drog upp lånekostnaden tvärt.
Frågan är kanske om inte "bostadshypen" - varvid jag menar att det har blviit väldigt viktigt hur man bor, populärt att bygga om, viktigt med rätt material och så vidare - eventuella upphörande är det som är största hotet mot bostadsprisernas kontinuerliga uppgång.
Den dagen folk säger "äsch, spelar inte så stor roll var jag bor, det är ju bara någoinstans att sova, titta på TV och äta" då tror jag priserna kommer att gå ner, särskilt på de objekt som är lyxrenoverade. Eller när folk tröttnar på varsamt renoverade men fullständigt omoderna och underhållskrävande 100-åriga hus, och välkomnar plasten som frälsare (igen)
Frågan är kanske om inte "bostadshypen" - varvid jag menar att det har blviit väldigt viktigt hur man bor, populärt att bygga om, viktigt med rätt material och så vidare - eventuella upphörande är det som är största hotet mot bostadsprisernas kontinuerliga uppgång.
Den dagen folk säger "äsch, spelar inte så stor roll var jag bor, det är ju bara någoinstans att sova, titta på TV och äta" då tror jag priserna kommer att gå ner, särskilt på de objekt som är lyxrenoverade. Eller när folk tröttnar på varsamt renoverade men fullständigt omoderna och underhållskrävande 100-åriga hus, och välkomnar plasten som frälsare (igen)
Det man kan lära sig om Kreuger & Toll´s guldkantade obligationslån med statliga garantier och skyhög avkastning är ungefär detsamma som Island nu lär sig i rapp takt.
Och fastighetspriserna på 1930-talet blev inte sig själva förrän på 1950-talet.
Och fastighetspriserna på 1930-talet blev inte sig själva förrän på 1950-talet.
Jag tror att du har en poäng där, även om LÄGET kommer betyda mycket hur illa ställt det än är. Sedan tror jag, som boende i ett plus hundraårigt hus, att de alltid kommer att ha sin charm. De är för övrigt inte mer underhållskrävande än vilket 30-årigt radhus som helst-MH- skrev:Frågan är kanske om inte "bostadshypen" - varvid jag menar att det har blviit väldigt viktigt hur man bor, populärt att bygga om, viktigt med rätt material och så vidare - eventuella upphörande är det som är största hotet mot bostadsprisernas kontinuerliga uppgång.
Den dagen folk säger "äsch, spelar inte så stor roll var jag bor, det är ju bara någoinstans att sova, titta på TV och äta" då tror jag priserna kommer att gå ner, särskilt på de objekt som är lyxrenoverade. Eller när folk tröttnar på varsamt renoverade men fullständigt omoderna och underhållskrävande 100-åriga hus, och välkomnar plasten som frälsare (igen)
De som renoverat eller byggt med exklusiva materialval kan få väldigt svårt att få tillbaka de pengarna. I kristider kan bostadsköpare tänka "kyl och frys, 10.000kr, minus 40% därför att de är 4 år gamla" utan att ta hänsyn till att det är borstad aluminium med inbyggd ismaskin och vattentank med kolsyrepatron, som kostade 39.000kr. Exklusiv och moderiktig köksinredning, exklusiva och personliga badrum, infälld exklusiv belysning, dyra stora panormafönster etc kommer spekulanter att se förbi.
Under de glada åren har det ju istället varit svårt att sälja hus som INTE har de där exklusiva valen, så jag vill inte peka finger åt något håll och fördöma, bara konstatera att paradoxerna är stora ibland.
Heminredning är en dyr hobby.
Får jag då skryta med att mina två boningshus är sammanlagt 260 år gamla? Och det är ingen ände på underhållsbehovet.Swetrot skrev:Jag tror att du har en poäng där, även om LÄGET kommer betyda mycket hur illa ställt det än är. Sedan tror jag, som boende i ett plus hundraårigt hus, att de alltid kommer att ha sin charm. De är för övrigt inte mer underhållskrävande än vilket 30-årigt radhus som helst
Och det kommer alltid finnas de som uppskattar charmen, men det finns möjlighet att de blir färre. Normalt är energibehovet större i ett äldre hus, skulle jag vilja påstå. Å tredje sidan tycks ju allt större del av energin gå åt till att driva inredning och husgeråd, så...Nej, detta var något som slog mig igår kväll när jag låg och funderade över hus och ekonomi - som många gör nuförtiden kantänka.
Läget säger du. Men efterfrågan på lägen varierar med hur många som vill bo i hus respektive bo i lägenhet. Nu finns det kanske inget som tyder på att andelen lägenhetssuktare ökar radikalt över tiden. Men vem vet, kanske ses inte boende i dragiga hus från 1800-talet som en ynnest om 15 år?
Om energipriserna stiger till skyarna och både el och drivmedel blir jättedyrt så kan ju tänkas att både gamla hus som drar mycket energi och hus "långt bort" där bilen är ett måste blir allt mindre attraktivt...
Jodå. Exempelvis Nouriel Roubini, Peter Schiff och Marc Faber. Samtliga är frekventa och synnerligen "outspoken" i amerikansk affärsmedia. Alla har under det senaste åren kallats "Dr Doom" - i olika omgångar, vilket visar på förnekelsens kraft.Swetrot skrev:
Här hemma får vi nöja oss med Dagens Industri och ett och annat utbrott av Pär Nuder.
adj: nud·er, nud·est
1. Having no clothing; naked.
2. Permitting or featuring full exposure of the body: a nude beach.
3. Law Lacking any of various legal requisites, such as evidence.
noun:
1. An unclothed human figure, especially an artistic representation.
2. The condition of being unclothed.
Eller att premiera Stellan Lundström (KTH-professorn) för att han sagt att priserna är på väg ner, vilket han sagt sen 2001.-MH- skrev:Det visar mer på förmågan att i efterhand hitta de som gissade rätt. Ungefär som att premiera aktieanalytiker som gissat rätt senaste året.
Ja, visst är det så. Och det har synts rätt bra på prisutvecklingen de senaste tio åren, och det har också varit ett ledande argument för hustillverkarna att få människor att bli nybyggare.imported_Anders_S skrev:
Förutom att det är dyrt att bo "i skogen", så tar det också tid. Den faktorn tror jag att man underskattar när man pratar värde på hus i längden. Även i Stockholm kan den där faktorn som heter tid bli en elak faktor för fastigheters attraktion.
Nu hamnar vi i stad kontra landet-boende. Något som jag inte fattar är varför vi inte i större grad utnyttjar tekniken att sitta där vi bor. Alltså kontorsråttor. Jag jobbade redan -99 på distans 20 mil fr sthlm där kontoret fanns.
Såg bara fördelar. Jag slapp nöta mil och miljö. Det var 10 steg mellan sovrum och kontor. Inga restider. Ungarna kunde träffa mig närsom. Idag är det ju ännu bättre utbyggt med internet överallt. Webcam och mail funkar kanon för att hålla den sociala kontakten med jobbarkompisarna.
Undrar hur många hundra kubik bränsle vi kör upp helt i onödan varje dag bara för att vi prompt ska åka till jobbet. Självklart funkar inte detta för killen på det tunga industrigolvet.
Att sen lönen var densamma, boendet betydligt billigare och inga reskostnader och dyr dagens rätt gjorde ju inte saken sämre.
Mot detta står kanske nöjesutbudet i storstan. Men vilken småbarnsförälder med hus har tid att ränna på Stureplan?
Den gång man ev vill ut o roa sig kan man lätt åka taxi fram o tillbaka till Sthlm och ändå gå massor plus.
Såg bara fördelar. Jag slapp nöta mil och miljö. Det var 10 steg mellan sovrum och kontor. Inga restider. Ungarna kunde träffa mig närsom. Idag är det ju ännu bättre utbyggt med internet överallt. Webcam och mail funkar kanon för att hålla den sociala kontakten med jobbarkompisarna.
Undrar hur många hundra kubik bränsle vi kör upp helt i onödan varje dag bara för att vi prompt ska åka till jobbet. Självklart funkar inte detta för killen på det tunga industrigolvet.
Att sen lönen var densamma, boendet betydligt billigare och inga reskostnader och dyr dagens rätt gjorde ju inte saken sämre.
Mot detta står kanske nöjesutbudet i storstan. Men vilken småbarnsförälder med hus har tid att ränna på Stureplan?
Den gång man ev vill ut o roa sig kan man lätt åka taxi fram o tillbaka till Sthlm och ändå gå massor plus.
Ja, själv bor jag en halvtimme (med tåg) utanför Göteborg och har jobbat i Farsta ett år ungefär. Funkar kanon för min del. Men, hur stor andel av alla jobb är sådana som man kan jobba hemma i alla fall en dag i veckan?
Funkar inte om du lagar mat i bamba, plockar skruvar till bandet på Volvo eller kör ut posten.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bamba
Funkar inte om du lagar mat i bamba, plockar skruvar till bandet på Volvo eller kör ut posten.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bamba