Tack för svar.tveksamt skrev:
Blir surt bara med utbudet. Slog just in de fyra större områden vi skulle kunna bo i. Totalt nästan 300 villor till salu just nu. 23 byggda 1940 eller tidigare.
Det är alltså bara drygt 8% av totalt bestånd som inte går bort direkt per automatik.
Tyvärr är det ju så, specifika krav ger ett klart minskat utbud, och är det dessutom krav som är vanliga så blir konkurrensen hård om det lilla utbud som finns.
Hör man fånige till de köpstarkaste är den trista sanningen att det gäller att ändra på förutsättningarna, dvs. att öka på köpkraften eller minska på kraven. Tyvärr.
Hör man fånige till de köpstarkaste är den trista sanningen att det gäller att ändra på förutsättningarna, dvs. att öka på köpkraften eller minska på kraven. Tyvärr.
Husägare
· Småländska höglandet
· 3 835 inlägg
Aldrig i livet.Clarken37 skrev:
Jag tillhör dem som tror att det med planering och en portion tur går att få mycket av det en vill ha i livet, men inte allt samtidigt, och inte överallt. Ett högkostnadsliv med småbarn innebär att barnen får gå 55 timmar i veckan på förskolan och ni föräldrar balanserar på magsårets rand i syfte att hålla barn och arbetsgivare ungefär lika nöjda, för möjligheten att bo i en viss typ av hus i ett visst område. Kan högkostnadslivet kanske skjutas på till en tid när barnen är äldre och mer självständiga?
För er som inte renoverar själva, får alla renoveringar räknas om till arbetad tid på lönearbetet. Hur många timmar/veckor/månader måste ni arbeta för att ha råd med exempelvis takbyte eller nytt värmesystem? Är det värt jobbet?
Jag bor antagligen i skogen enligt din definition (landsbygd i landsbygdskommun), och har ungefär 20 minuters bilkörning till jobbet. Inte så enormt, kanske rent av jämförbart med era pendlingstider nu. Det finns dessutom jämnåriga grannar i byn, som barnen kan leka med. (Det är förstås möjligt att era barn har betydligt fler kompisar på er gata i stan, som de kan gå hem till själva.) Vi har cirka 10 minuters resa till mataffären. Inte så enormt det heller, och jag har inte övervägt självmord p g a vår livssituation.Clarken37 skrev:
Det kan givetvis vara så att ni har mycket specifika jobb som bara måste utföras i just stockholmsområdet. En av er kanske är Anna Kinberg Batra som vill ha lagom resavstånd till länsstyrelsen, vad vet jag? Men om det inte är så går det åtminstone att överväga en flytt till en del av landet där bostadspriserna är rimligare. Det är som bekant läget som gör att miljonerna drar iväg uppåt. Ett 1930-talshus med visst renoveringsbehov utgör exakt samma nytta, bostad åt er familj, oavsett om det står i slumpvis utvald villaförort till Stockholm och kostar 8 miljoner, eller står i slumpvis utvalt landsbygdsområde och kostar en halv miljon. Eller slanta upp en miljon för landsbygdshuset och få ett som redan är renoverat, perfekt!
Det är kanske jättekul att bo i ett dyrt men drömmigt hus i den där villaförorten och ha ångest över vad som händer den dagen taket börjar läcka, men det är också rätt skönt att bo i ett billigare hus och ha råd att jobba deltid och hämta kl 15 på förskolan, gå igenom en tuff ekonomisk uppstartsfas av sitt företag, eller bestämma sig för att börja plugga. Ett sådant liv innebär förstås att jag och bättre hälften aldrig kommer bli rikast på kyrkogården, men å andra sidan kommer vi inte bli de mest skuldsatta på kyrkogården heller.
Jag har jobb där i princip hela min bransch finns i Stockholm och jag behöver vara på plats i City 8-17 minst fyra dagar i veckan.
Jag har cirka 25 minuters pendling idag. Det går utmärkt och är inte störande.
Visst kan vi flytta till mindre ort. Men det skulle sannolikt mer än halvera min inkomst och innebära en kraftig nedgradering av levnadsstandard. Vi kanske skulle spara 15k i månaden i räntekostnader, men samtidigt ge upp kanske 30-40k i nettoinkomst. Vi skulle dessutom gå från 29% kommunalskatt till kanske 32-34%.
Sen trivs jag dessutom bra med det jag gör.
De alternativen som varit på tapeten är tex långt ut på Ekerö. Där snackar vi kanske 2 timmar i bil in till jobbet enkelt resa under rusning.
För barnens del innebär det en buss som går 1 gång i timmen och eviga pendlingar till minsta lilla.
Sen får man inte heller underskatta de enorma kostnader det skulle innebära med 2 bilar som ska rulla 4-5k mil per år
Inte behöver man flera miljoner i renoveringsbudget bara för att bo. Om du hade köpt ett hus för två miljoner i obygden, hur mycket hade du lagt i renoveringsfonden?
Gamla avlopp kan relinas vid behov. Vattenrör kan dras nya utanpåliggande vid behov. Badrum kan man låta bli att duscha och bada i om det läcker vatten och knöla in en duschkabin någonstans.
Läckande tak kan lappas för att klara några vintrar till.
Vissa saker som ett utdömt enskilt avlopp eller tvångsanslutning till kommunalt avlopp är svårare att skjuta på framtiden men de riskerna kan bedömas i förväg.
Gamla avlopp kan relinas vid behov. Vattenrör kan dras nya utanpåliggande vid behov. Badrum kan man låta bli att duscha och bada i om det läcker vatten och knöla in en duschkabin någonstans.
Läckande tak kan lappas för att klara några vintrar till.
Vissa saker som ett utdömt enskilt avlopp eller tvångsanslutning till kommunalt avlopp är svårare att skjuta på framtiden men de riskerna kan bedömas i förväg.
Som du säger är jag nog lite nojjig och ogillar att inte ha stenkoll på läget och att allt är juste. Är lika osugen på att sitta och köra runt i en äldre bil etc.H HenrikHuslöse skrev:
Men jag undrar genuint vad alla som köper hus för 1-2 miljoner i obygden med stort renoveringsbehov gör? De måste ju i princip renovera själva. Att renovera med hantverkare kommer garanterat kosta mångfaldigt mer än man någonsin kommer få för huset. Då är man ju lite "fast" där.
När man gör den här typen av överväganden, så behöver man även titta på var man är i livet, hur fungerar arbetsmarknaden i den bransch man är i. Om man gör ett "maxköp" alltså tar i och köper på gränsen till vad man har råd med, eller lite mer än så. Så är det en väldig skillnad om man kan räkna med en fortsatt karriär, och kanske i snitt 8 - 10% löneökning per år. Eller om man är i en bransch med i stort sett stillastående löner, ingen karrärmöjlighet. Har man en rimlig karriärutveckling så består det maxbelånade tillståndet bara i några år, sedan börjar man känna en marginal i ekonomin igen.
Jag tror att många gör det ändå, men får se det som en levnadsomkostnad. Du renoverar för 2 milj. Bo där i 20 år så är det typ 10 000 i månaden. Blir du tvungen att flytta efter 5 år och bara får ut 200 000 av renoveringsvärdet, så var det ett dyrt boende.Clarken37 skrev:
Många inser troligen inte att renoveringskostnaderna inte höjer värdet på huset, utan ser det som en investering.
Jo hör samma saker. "Vi ska ändå bo här i 20 år". Hur kan någon uttala sig så säkert? Kan ju hända 100 saker som gör att det inte är möjligt?H hempularen skrev:
* Du behöver byta jobb
* Barnen behöver byta skolor
* Skilsmässa
etc etc.
Är ju en helt otrolig risk?
Det bästa rent ekonomiskt är ju att köpa ett ruckel på extremt attraktiv mark. Mark behöver noll underhåll och förlorar sällan i värde.
Att bygga ett slott på oattraktiv mark är ju ren kapitalförstöring
Det begränsar er ganska mycket.Clarken37 skrev:
Då tror jag att ni faktiskt måste se boendet som en affärsomkostnad. Lite som en butik måste ligga där kunderna finns, även om hyran är hög.Clarken37 skrev:
Så kul är inte ett hus. Jag har kollegor med nästan två timmars pendling och bortåt 15 mil enkel väg. De får ingen dag kvar förutom jobbet.Clarken37 skrev:
Jag bor ute på landet landet, men inte ens här är det två timmar till Stockholm. När man väl kommit ut ur bilkön gör 5 minuter på motorvägen mycket och 15 minuter blir 2-3 mil. Kan ni tänka er att ta bil kombinerat med tåg eller tunnelbana sista biten? Pendeltåg, Roslagsbanan o.s.v.
Ett tips är att kolla faktisk restid för både vuxna OCH barn på olika ställen. Vissa platser är transportmässigt hopplösa även om de fågelvägen är nära.
Vanliga bilar är inte så dyra att de äter upp en löneskillnad på 30-40 tkr ens med de miltalen. Om man inte av sociala skäl behöver åka Bentley av senaste årsmodellen för att inte skämmas på yachtklubben förstås. 😀Clarken37 skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 3 835 inlägg
För att citera den saligen avlidne Peps Persson (som jag misstänker inte har någon framträdande plats på din spellista): Hög standard - vad f*n är hög standard? OK, du betalar låg kommunalskatt och har en förmodligen hög status på ditt jobb i City, det är en definition av hög standard. Men du sitter också och allvarligt överväger att skuldsätta er familj upp till taknocken av ett 1930-talshus på ett sätt som i princip omöjliggör byte av sagda tak om det skulle börja läcka, eftersom ni inte kommer ha råd att leja för takbytet. Är det en hög levnadsstandard, då?Clarken37 skrev:
(I det här huset har vi en standard som är lite mer åt Peps Perssons håll, tror jag. Men huset ska snart få nytt betongtegeltak samt ny takavvattning. Vi kommer göra jobbet själva. Totalt fritt från alla former av ekonomisk-relaterad ångest, eftersom byggnadsställningen är lånad av en familjemedlem, och det mesta materialet är köpt till förmånligt pris på auktioner. Ett nytt tak känns bra och tryggt inför höstregnen.
Vid närmare eftertanke är ett tätt tak inte ens hög standard, det är ett absolut minimikrav, en presuppositionerad grundstandard.)
Men då så, kör på!Clarken37 skrev:
Intressant räkneexempel. De visar på att du redan har bestämt dig, och försöker rationalisera ditt/ert beslut att köpa ett 1930-talshus med renoveringsbehov i någon lämplig villaförort. Alla andra alternativ vore ju helt orimliga och irrationella, eftersom de skulle innebära enorma kostnader.Clarken37 skrev:
Men för all del, jag kan ha fel.
Bara för att ett försäkringsbolag bedömer att saker är avskrivna så betyder det inte nödvändigtvis att det är dåligt och måste bytas ut. Det finns få saker som verkligen behöver åtgärdas akut med hus, ett läckande tak eller annan pågående vattenskada är det enda jag kan komma på.
När vi köpte vårt hus från slutet av 1800-talet så rekommenderade besiktningsmannen en fördjupad undersökning på tak, fasad, grund och innemiljön, hela huset helt enkelt. Läser du besiktningsprotokollet så kan man få en bild av att hela huset kan rasa ihop när som helst.
Men det som är viktigt att komma ihåg är att besiktningstekniker gör dessa friskrivningar för att de inte kan besikta dessa hus. Det är upplärda på modernare hus och ett hus från 1800-talet skiljer sig så markant från dagens byggnormer att de inte klarar av att besikta dem. De har ingen förmåga att bedöma om en torpargrund är bra eller inte.
Ändå har ju huset klarat av väder, vind och extrema väderhändelser i 130 år. Det om något visar väl på att grundläggningen trots allt är stabil?
Gamla hus ska alltså besiktas av fackmän som kan just dessa hus (exempelvis en timmerman i mitt fall) om man själv inte anser sig besitta den kunskapen som krävs för att göra en bra bedömning.
Givetvis ska man vara medveten om vad man ger sig in i vid ett köp av ett gammalt hus men det är viktigt att informationen av en besiktning förmedlas på ett korrekt sätt. Istället för att skriva att "fasaden har sedan länge uppnått sin tekniska livslängd och att en fördjupad undersökning rekommenderas" så kan en kunnig fackman göra en bättre bedömning ex att "timret är väl underhållet för sin ålder".
Allting handlar ju i slutändan om underhåll. Den äldsta timmerstugan i Sverige är från 1200-talet. Där kan vi snacka om bra underhåll.
Så snöa inte in dig på hur gammalt nånting är och att texter om att "den tekniska livslängden har uppnåtts". Kolla istället på hur väl underhållet det är och hur bra det har gjorts.
När vi köpte vårt hus från slutet av 1800-talet så rekommenderade besiktningsmannen en fördjupad undersökning på tak, fasad, grund och innemiljön, hela huset helt enkelt. Läser du besiktningsprotokollet så kan man få en bild av att hela huset kan rasa ihop när som helst.
Men det som är viktigt att komma ihåg är att besiktningstekniker gör dessa friskrivningar för att de inte kan besikta dessa hus. Det är upplärda på modernare hus och ett hus från 1800-talet skiljer sig så markant från dagens byggnormer att de inte klarar av att besikta dem. De har ingen förmåga att bedöma om en torpargrund är bra eller inte.
Ändå har ju huset klarat av väder, vind och extrema väderhändelser i 130 år. Det om något visar väl på att grundläggningen trots allt är stabil?
Gamla hus ska alltså besiktas av fackmän som kan just dessa hus (exempelvis en timmerman i mitt fall) om man själv inte anser sig besitta den kunskapen som krävs för att göra en bra bedömning.
Givetvis ska man vara medveten om vad man ger sig in i vid ett köp av ett gammalt hus men det är viktigt att informationen av en besiktning förmedlas på ett korrekt sätt. Istället för att skriva att "fasaden har sedan länge uppnått sin tekniska livslängd och att en fördjupad undersökning rekommenderas" så kan en kunnig fackman göra en bättre bedömning ex att "timret är väl underhållet för sin ålder".
Allting handlar ju i slutändan om underhåll. Den äldsta timmerstugan i Sverige är från 1200-talet. Där kan vi snacka om bra underhåll.
Så snöa inte in dig på hur gammalt nånting är och att texter om att "den tekniska livslängden har uppnåtts". Kolla istället på hur väl underhållet det är och hur bra det har gjorts.
Att flytta skulle alltså innebära ett inkomsttapp på 30-40k PLUS kraftigt ökade bilkostnader.H HenrikHuslöse skrev:
Det är ju inte 2 timmar restid från Ekerö till City jämnt. Bara i den värsta trafiken. Men det är där jag behöver åka. Att kombinera bil med lokaltrafik skulle bara förvärra.
Sen är aspekten att jag VILL ha Leos Lekland, Badhus, stora butiker etc 10 minuter bort. Jag VILL kunna gå på aw utan att ta en taxi för 1500 hem etc
Får man fråga vad ni har i budget? Det är väldigt många här på byggahus.se som inte riktigt fattar hur dyrt det är att renovera i Stockholm. Om jag känner att budgeten inte räcker skulle jag titta i en bredare cirkel och försöka hitta ett hus som redan är renoverat men med god kommunikation.
Det är väldigt många som letar efter ett äldre hus med renoveringsmöjlighter just i Stockholm så dessa objekt blir ofta inte billigare än ett redan renoverat hus efter att man renoverat det dvs.
Det är väldigt många som letar efter ett äldre hus med renoveringsmöjlighter just i Stockholm så dessa objekt blir ofta inte billigare än ett redan renoverat hus efter att man renoverat det dvs.
Flera av sakerna som du listar upp som "fel" behöver ju inte vara fel. Tänk på att många besiktningsmän ärligt talat inte är speciellt kunniga, framförallt inte om äldre hus. De de anmärker på är oftast sånt som skulle ha gjorts annorlunda idag, utan att för den sakens skull vara dåligt gjorda eller ens felaktiga.Clarken37 skrev:
Ett problem är ett problem först när det faktiskt är ett problem.
*Ett tätt tak är tätt även om det är mer än 30 år gammalt. Ett valsat plåttak håller väldigt länge om en duktigt plåtslagare gjort det. Tegelpannor likaså, och då är det inte direkt rocket science att åtgärda det.
*På ett hus från 1930-tal och före är det ju inget fel med självdrag till exempel, så länge man ser till att ventilera ut badrummen. En badrumsfläkt kostar inte många tusenlappar att installera.
*Orginalfönster är ju att föredra framför nyare på äldre hus. Blir lite poänglöst att köpa ett hus från 1930-talet eller äldre för att sen riva ut originaldelarna. Äldre fönster går utmärkt att reparera och underhålla. Man kan dessutom fixa upp ett åt gången.
Det handlar väl mer om vilken nivå man kräver på allt. Nöjer man sig med plastmatta i badrummet eller måste det vara helkaklat?
Är taket tätt, grunden bra och det finns ett badrum med toalett som går att använda så går det mesta att ta eftersom samtidigt som man bor där.
Problemet är att det kan kräva lite mer kunskap att bo i ett äldre hus då dagens standardlösningar som säljs i bygghandeln inte alltid funkar. Och även om man inte gör allt själv så är det bra att själv ha kunskap för att veta vad som behöver åtgärdas och när. Och kan man tänka sig att bo med slitna ytskikt och renovera eftersom?
