Om det stämmer. Juristen kan ha fel, helt enkelt. Min oro skulle vara att: ger man ett finger, vill hon ha hela handen.N najks skrev:
Staffan
Personligen tycker jag att inte göra någonting är bättre än att leka med lagen. Dels för att finns så många kryphål i lagen som är svårt att förutsäga och dels utsätter man sig själv för en risk. Mostern har kommit med utpressning, men hon har ändå varit uppriktigt med hennes åsikt. Ett lögn är något som sitter i själva samvetet som är svårt att råda bot på. När ni ändå har en ombud som hjälper till så slipper ni bekymret med utpressning. Ett kortsiktigt hat är inte värt att förstöra ett långsiktigt relation. Att mostern har ett sådant personlighet, betyder inte att era kusiner och deras kommande generationer också har det. Vet ni nu att ett avtal är värdelöst så skadar väl inte att vara uppriktigt. Själv tycker jag att sanningen är att föredra, men det bestämmer ni själv.N najks skrev:
Jag förstår mycket väl att din mor (och du) vill ha lite lugn och ro från mosters sida.
Själv hade jag inte skrivit på. Det finns redan ett hemsnickrat dokument (morfars), så varför blanda in ytterligare ett (mosters) i leken? Det känns som det kan röra till det ännu mer när dessa sen ska tolkas hit och dit av jurister i olika instanser.
Vad diskuterade ni mer med juristen? Har ni kommit fram till någon plan på hur ni ska gå vidare? Hur blir det med klyvningen, gränsdragningen, alla uppförda (lovligt eller inte) byggnader? Ert ärende innehåller så många parametrar att reda ut. Vad är nästa steg?
Själv hade jag inte skrivit på. Det finns redan ett hemsnickrat dokument (morfars), så varför blanda in ytterligare ett (mosters) i leken? Det känns som det kan röra till det ännu mer när dessa sen ska tolkas hit och dit av jurister i olika instanser.
Vad diskuterade ni mer med juristen? Har ni kommit fram till någon plan på hur ni ska gå vidare? Hur blir det med klyvningen, gränsdragningen, alla uppförda (lovligt eller inte) byggnader? Ert ärende innehåller så många parametrar att reda ut. Vad är nästa steg?
Redigerat:
Nötegårdsgubben skrev:
Återknyta relationen? Är det här ett ironiskt statement?
Hon tror i dagsläget att hon har mer på fötterna än hon egentligen har.. vi fick tyst på tjatet, och i själva verket är det ju ett luftslott för hennes del - det håller inte rättsligt på något vis!
Det var tanken - snabb klyvning, sedan kan man ju be henne fara...
M MetteKson skrev:
Därför att hennes "dokument/avtal" ändå inte är vatten värt rent juridiskt.M MetteKson skrev:
klyvning sker förhoppningsvis nästa år, gränsdragning kommer jag koppla in advokaten på att rota i - vad som är rimligt och inte rimligt gällande ytan på respektive tomt. Just nu är det höst, och inte mycket mer att göra.. spenderar så mycket tid därute jag kan, eftersom det numera är lugnt, tyst, skönt och helt enkelt fritt från härjande individer.
N nybörjare123 skrev:
En lögn?N nybörjare123 skrev:
Undrar lite vem som farit med osanning.. jag konstaterade bara att tanten tror att hennes dokument har större laglig kraft än vad det faktiskt har. Det är ju inte vårt fel om hon inte har koll på det juridiska ut i fingerspetsarna.
Att vi sedan inte finner någon anledning att "hjälpa" henne på traven, är bara sunt förnuft.. och om det är något vi skall kunna leva med så tror jag nog att det inte kommer vara något större problem
I själva verket har jag större tilltro till en jurist med många år inom just denna genré än vad jag har för en lekmannajurist som har suttit och läst lite på nätet om vad som är rimligt och inte i frågan. (grannen dvs)
Förstår dock inte varför alla tjatar om "relation" ?
Vi har absolut inget intresse av att ha någon som helst framtida relation med systern därute, hon har bränt alla djävla skepp, alla broar, och alla ljus i bägge ändar vad oss anbelangar. Eftersom hon dessutom kommer avyttra sin del inom kort så ser jag det inte som ett långsiktigt bekymmer heller.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 679 inlägg
Nej, faktiskt inte. Min erfarenhet är att syskon med tiden gärna vill lappa trasiga relationer. Därför tycker jag att det är bra att inte trasa sönder relationerna bara för att man kan och man idag inte bryr sig.N najks skrev:
Leder handlingarna man utför till någon form av önskat mål är det förstås en sak, men gör man det bara för att skada eller reta motparten tror jag att man långsiktigt riskerar att lägga krokben för sig själv.
Instämmer och tillägger att en djupt infekterad (icke-)relation med stor sannolikhet kan spilla över även pålästa generation. Barn och barnbarn blir indirekt inblandade och går miste om relationer.
Här är vi av fundamentalt olika uppfattningar! Jag är helt inne på TS linje, att i sådana här fall är det inget att spara på, för det blir aldrig detsamma hur man än försöker, för de gamla orättfärderna ligger alltid i bakgrunden och skaver. Om sedan kommande generationer inte kan strunta i gamlingarnas vansinne, får de faktiskt skylla sig själva. Det är inget TS har med att göra. själv känner jag tre släkter som splittrats på liknande grunder, av den enkla anledningen att: Man väljer sina vänner, men inte sina släktingar. Ungefär som med tvångsäktenskap.
TS är ju faktiskt den kommande generationen, som uppenbarligen inte kan strunta i gamlingarnas vansinne. Hen kunde hållit sig utanför om hen velat, men hen ser sig redan nu som en delägare av fastigheten och driver sin sak. Jag har inte lyckats utläsa om TS har någon form av fullmakt att företräda sin mor? Jag skrev i inlägg i början av tråden att jag anser det är upp till syskonen att sköta detta och det tycker jag fortfarande. Sen kan TS få hjälp och råd här i tråden kring hur hen ska kunna stötta sin mor och vad man behöver tänka på.Staffan2000 skrev:
Det är sant att man väljer vänner, men inte släkt. Men har man som syskon växt upp tillsammans kan den relationen bli väldigt stark. TS mor och syster har en annan relation än TS och moster, vilket kanske är svårt för TS att se (det framgår inte om TS själv har syskon). Min erfarenhet säger även att i många liknande frågor brukar dessutom respektive partners blanda sig i och ”heja på”, och då blir det en enda soppa.
Att bete sig ogenomtänkt, girigt, klumpigt, osmidigt eller vad det må vara, är inte bra. Men att medvetet ”luras” är inget jag ser något positivt på. Då sänker man nivån rejält och jag undrar om det egentligen driver sakfrågan framåt? Vad säger för övrigt det tredje syskonet om läget? Har hen också skrivit på dokumentet?
Det skulle vara intressant med en parallelltråd skriven av moster.
Redigerat:
Han kunde hållit sig utanför om han velat (ts är definitivt en man)! Men hans morsa blev attackerad av sin syster med kejsarvansinne. Skall ha, skall ha ... Av någon anledning spirande inte syskonkärleken dem emellan och som vanligt kan orsaken stavas till "pengar". Girighet har splittrat många, på ytan, lyckliga släkter.M MetteKson skrev:
TS och moderskapet, har till synes bildat enad front mot mostern och hennes eventuella entorage. Tyvärr stod inte morsan pall för sin systers övertalning. Så istället för att be henne fara dit pepparn växer, skrev hon olyckligtvis på pappret. Ett dokument som i bästa fall gör den redan skogstokiga kärringen ännu skogstokigare och hämndlysten, när hon märker att dokumentet är betydelselöst. I värsta fall har ombudet fel och den skrämda systern och hennes son får se sina tillgångar decimeras.
Att blod är tjockare än vatten, är en illusion, annars skulle inte släkter träta, barn kastas ut från balkongen, våldtas, dödas, hånas eller i största allmänhet få sina liv förstörda samtidigt som släktingarna står brevid och tittar på.
Staffan
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 679 inlägg
Jo, just pga. detta sker sådant. Sen behöver vi inte leka hederskultur på en norrländsk skärgårdsö, det finns det de som skämtar bättre om, men det är ju just TS morfars vilja att göra en samlingsplats för släkten som försatt dem i den här situationen. Och då är kanske inte svaret att släktband alltid är skit, utan att man bara ska se till att inte fjättras av dem.
Jag har ingen privat erfarenhet av släktfejder, det har jag varit förskonad från, så mitt resonemang kanske är naivt och delvis baserat på hur jag tycker det borde vara. Erfarenheten jag har är från yrkeslivet, och där är det lättare att vara saklig, eftersom man inte är lika känslomässigt involverad. Med det sagt kan jag ibland tycka att folk helt enkelt tjafsar om ”skitsaker” (inget sagt att det är så i TS fall). Det rör sig om frågor som drivs in absurdum och där det i slutändan endast handlar om principer. Visst, man ska stå upp för sin rätt och inte låta sig bli överkörd, men till vilket pris (känslomässigt och ekonomiskt)? Redan ett par hundra år f.Kr reflekterade Kung Pyrrhus, över detta.
För er som missat historielektionen;
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Pyrrhusseger
För att förtydliga, när jag skriver ”skitsaker” menar jag inte sådana hemska brott som Staffan2000 nämner i sista stycket.
Redigerat:
Har själv erfarenhet från flera "släktbråk" omkring arvsskiften. Där syskon som tidigare hörts vid flera gånger i veckan slutar helt ringa och hälsa på varandra under årtionden tills slutligen en släkting går bort. Så det förekommer nog oftare än man tror när det börjar handla om pengar.
Har även erfarenhet av hur "respektive partner" lägger sig i och på sätt vis försvårar och driver på i såna här frågor åt olika håll.
Har även erfarenhet av hur "respektive partner" lägger sig i och på sätt vis försvårar och driver på i såna här frågor åt olika håll.