Usch så hemskt, beklagar verkligen sorgen för er båda
, verkligen tragiskt för alla.
Våra tankar här på forumet är med er.
Ta hand om varandra nu i höstmörkret, ljusningen finns där framme.
, verkligen tragiskt för alla.Våra tankar här på forumet är med er.
Ta hand om varandra nu i höstmörkret, ljusningen finns där framme.
useless, jag beklagar er förlust. Finner inga ord, ord är ändå alltför futtigt i sammanhanget, som andra skrivit.
Samma gäller TS, naturligtvis, jag beklagar din förlust också. Jag hade missat trådstarten.B Blazermannen skrev:
Beklagar sorgen (ingen nämnd, ingen glömd)
Till alla som är efterlevande kan jag bara säga jag förstår, jag har personlig erfarenhet. Det blir lättare med tiden men sorgen och saknaden finns alltid.
Just nu genomgår vi en tuff tid med en dotter så då blir såna här trådar tuffa att läsa men ojojoj så viktiga.
Kram till er alla, de flesta anonyma men ändå lika viktiga.
(ingen nämnd, ingen glömd) Till alla som är efterlevande kan jag bara säga jag förstår, jag har personlig erfarenhet. Det blir lättare med tiden men sorgen och saknaden finns alltid.
Just nu genomgår vi en tuff tid med en dotter så då blir såna här trådar tuffa att läsa men ojojoj så viktiga.
Kram till er alla, de flesta anonyma men ändå lika viktiga.
Beklagar sorgen !useless skrev:
I torsdags begravde jag min 35åriga storebror. Vi vet ännu inte vad dödsorsaken egentligen var ännu även om vi ganska säkert vet att är en avsiktlig eller oavsiktlig överdos. Min bror hade kämpat länge med psykiskohälsa/missbruk, vilket som kom först? vet ej, ofta går dom nog hand i hand.
Har tänkt mycket på denna tråden och ja va fan skriver man. Just nu känner jag mest tomhet och trötthet. trodde det skulle känna "lite" bättre efter begravningen, som att det steget är avklarat. Men det känns tyvärr bara mer verkligt, mellan döden och begravningen så var det några veckor av chock mest och den chocken försvann nog vid begravningen och sorgen trädde in istället.
Redigerat:
Beklagar din sorg, Viktor!Viktor.J skrev:
Düsseldorff
Byggnadsvårdare
· Bromma
· 2 550 inlägg
Düsseldorff
Byggnadsvårdare
- Bromma
- 2 550 inlägg
Jag beklagar verkligen sorgen! Som förälder kan jag inte ens ta in den enorma sorg ni måste befinna er i. Ta hand om er!
Düsseldorff
Byggnadsvårdare
· Bromma
· 2 550 inlägg
Düsseldorff
Byggnadsvårdare
- Bromma
- 2 550 inlägg
Det måste kännas oerhört tungt! Hjälp varandra! Tänker på er.
❤️
Läste texten på din bild och något högg till i hjärtat på ett sätt jag inte känt förut. Jag har själv en dotter på 1,5 år som heter just Emma, och tanken på att något liknande kan hända vem som helst blev så påtaglig. Något händer helt klart med en när man blir förälder, jag tror man vågar vara "svag" och får lättare att prata om tunga saker och som 30-årig sjöman/finne vet jag att det är VÄLDIGT många som inte vågar det.Stefan N skrev:
All styrka till er alla ❤️
@13th Marine, vill be om att om än väldigt sent få börja med att beklaga din stora förlust — hade ingen aning.
Du har postat i ett underforum som jag i stort sett aldrig är på så hade inte Byggahus uppmärksammat din tråd hade jag Inte vetat nu heller...
Jag har bara träffat dig några gånger på olika seminarier på Sliparebackens finsnickeri men för mig är du en väldigt öppen, sympatisk och positiv människa som visat prov på humor, intelligens och generositet och som är väldigt lätt att tycka om. Dina inlägg i olika trådar här förstärker den känslan.
Måste säga att jag blev oerhört drabbad av din post; har själv erfarit en nära anhörigs självmord och levt igenom de känslomässiga konsekvenserna det gav. Därmed inte sagt att jag vet eller förstår vad du gått/går igenom men jag kan föreställa mig till viss del. Så därför vill jag lägga undan julstöket för nu och ägna mig åt det här.
När Jenny och jag drabbades (1995) hittade vi SPES som i stort sett var enda resursen som fanns och vi upplevde att vi fick god hjälp där; så småningom orkade vi engagera oss och hjälpa andra genom SPES vilket i någon mån blev en hjälp till självhjälp.
Tiden läker inga sår tvärtemot vad man säger men med tid lär man sig leva vad man varit med om. Sorgen kommer alltid att finnas där men med tid lär man sig utstå den i bästa fall. Det tar tid att komma tillbaka till livet. Och i den meningen finns en tröst trots allt.
Jenny och jag har haft vårt helvete med allt det inneburit — du är där nu eller kommer kanske att genomleva det snart. Numera lever vi ett bra liv där sorgen är en naturlig del av livet men inte längre dominerar oss.
Just nu är förmodligen ditt liv ett helvete och det är i så fall precis så det ska vara. Du har ju förlorat din mamma! Klart det gör ont! Om du stannar i det istället för att förtränga det kommer det på sikt att hjälpa dig.
Du är en modig och klok människa som valt att vara öppen med det som hänt, du hjälper både dig själv och andra. Att öppet prata om psykisk ohälsa bidrar på sikt till större förståelse för och i förlängningen till bättre hjälp till de som behöver den.
Har själv genomgått några djupa depressioner och därefter haft återkommande, lindrigare, depressioner vilket begränsar mitt liv något men att inte mörka dem har faktiskt gett mig större förståelse från omgivningen.
I mina ögon har du valt helt rätt väg som har skaffat information och valt att vara öppen och prata om din förlust; kom bara ihåg att känna efter också. Man ska sörja, gråta, lida och må skit också. För det kommer förr eller senare.
Det här kommer att bli en väldigt annorlunda jul för dig och din familj — Jenny och jag skickar våra varmaste tankar.
Skicka ett pm om du vill ha kontakt på valfritt sätt.
Stor kram, Ronnie
Du har postat i ett underforum som jag i stort sett aldrig är på så hade inte Byggahus uppmärksammat din tråd hade jag Inte vetat nu heller...
Jag har bara träffat dig några gånger på olika seminarier på Sliparebackens finsnickeri men för mig är du en väldigt öppen, sympatisk och positiv människa som visat prov på humor, intelligens och generositet och som är väldigt lätt att tycka om. Dina inlägg i olika trådar här förstärker den känslan.
Måste säga att jag blev oerhört drabbad av din post; har själv erfarit en nära anhörigs självmord och levt igenom de känslomässiga konsekvenserna det gav. Därmed inte sagt att jag vet eller förstår vad du gått/går igenom men jag kan föreställa mig till viss del. Så därför vill jag lägga undan julstöket för nu och ägna mig åt det här.
När Jenny och jag drabbades (1995) hittade vi SPES som i stort sett var enda resursen som fanns och vi upplevde att vi fick god hjälp där; så småningom orkade vi engagera oss och hjälpa andra genom SPES vilket i någon mån blev en hjälp till självhjälp.
Tiden läker inga sår tvärtemot vad man säger men med tid lär man sig leva vad man varit med om. Sorgen kommer alltid att finnas där men med tid lär man sig utstå den i bästa fall. Det tar tid att komma tillbaka till livet. Och i den meningen finns en tröst trots allt.
Jenny och jag har haft vårt helvete med allt det inneburit — du är där nu eller kommer kanske att genomleva det snart. Numera lever vi ett bra liv där sorgen är en naturlig del av livet men inte längre dominerar oss.
Just nu är förmodligen ditt liv ett helvete och det är i så fall precis så det ska vara. Du har ju förlorat din mamma! Klart det gör ont! Om du stannar i det istället för att förtränga det kommer det på sikt att hjälpa dig.
Du är en modig och klok människa som valt att vara öppen med det som hänt, du hjälper både dig själv och andra. Att öppet prata om psykisk ohälsa bidrar på sikt till större förståelse för och i förlängningen till bättre hjälp till de som behöver den.
Har själv genomgått några djupa depressioner och därefter haft återkommande, lindrigare, depressioner vilket begränsar mitt liv något men att inte mörka dem har faktiskt gett mig större förståelse från omgivningen.
I mina ögon har du valt helt rätt väg som har skaffat information och valt att vara öppen och prata om din förlust; kom bara ihåg att känna efter också. Man ska sörja, gråta, lida och må skit också. För det kommer förr eller senare.
Det här kommer att bli en väldigt annorlunda jul för dig och din familj — Jenny och jag skickar våra varmaste tankar.
Skicka ett pm om du vill ha kontakt på valfritt sätt.
Stor kram, Ronnie
Jag vill innerligt och uppriktigt förmedla till er andra som i den här tråden berättat om era förluster, mitt ärliga och djupa deltagande.
Det är inte min mening att ställa den enes förlust mot den andres — hur man än ser det blir det gradskillnader i helvetet och jag vill inte vikta.
Till alla som förlorat någon kan jag bara säga:
Jag förstår att ni lider — det gör jag av samma anledning.
//Ronnie
Det är inte min mening att ställa den enes förlust mot den andres — hur man än ser det blir det gradskillnader i helvetet och jag vill inte vikta.
Till alla som förlorat någon kan jag bara säga:
Jag förstår att ni lider — det gör jag av samma anledning.
//Ronnie
Kan själv!
· Trelleborg
· 16 356 inlägg
Tack Ronnie för att du delar med dig!P Pysslarn skrev:
Du behöver inte försvara dig, jag är glad att du tittade in nu!
Hade gärna svarat med ett längre inlägg, men det är tydligen julafton imorgon
Hoppas på att kunna träffa dig snart igen över lite skärpningsövningar och en ljugaröl eller två!