Sammanfattning av läget i bygget.
Fick alltså överta ett påbörjat fiolbygge från en kompis som lämnat jordelivet. Läste alla böcker som finns på svenska om fiolbygge och tittade på massor av youtubefilmer under hösten. Har sedan ägnat tid åt att fixa verktyg och ställa i ordning en fiolverkstad i vårt bykhus.
Har undersökt hur det är att limma med varmlim (hud och ben) och påbörjat jobbet. Har ”lärt” mig hur man mäter och visar på resonansfrekvenser för att stämma fiolens olika delar.
Har påbörjat arbetet med sargen och haft många bedrövelser men tack vare bla uppmuntran från byggahusgänget och envishet har det ändå gått framåt.
Värsta jobbet var f-hålen där det lätt att allt skulle spricka men efter en del ångest blev det bra?
Det tekniskt svåraste jobbet är åderinläggningen men hälften nu gjort – botten kvar.
Kvar att göra är nu:
Åder på botten.
Ta bort ett par mm på bottens insida över hela ytan – sickling. Stämning av botten så att den har resonansfrekvens en ton över locket
Finjustering av locket.
Basbjälke på lockets insida
Limma ihop sargen och sätta dit förstärkningslister.
Limma ihop hela kroppen
Göra snäckan/greppbrädan som bara finns som …
Skära in snäckan i kroppen och tillverka greppbrädan samt stämskruvar.
Sätta dit ljudpinnen.
Göra ett stall,
OSV
Säkert ett par hundra timmar kvar! Den viktigaste erfarenheten är det lilla formatet och de små förändringarna som måste till i varje moment - tålamod. Här gäller det att ta det varligt och inte lägga för stor kraft i varje handgrepp. Den näst viktigaste - gör som det står i böckerna (i alla fall ibland). Den tredje viktigaste ta rast – det är lätt att komma in i ett flow som inte är bra!
Kanske blir jag en bättre människa efter detta projekt (min förhoppning) alternativt odräglig nörd (det är vad hustru befarar)?
Fick alltså överta ett påbörjat fiolbygge från en kompis som lämnat jordelivet. Läste alla böcker som finns på svenska om fiolbygge och tittade på massor av youtubefilmer under hösten. Har sedan ägnat tid åt att fixa verktyg och ställa i ordning en fiolverkstad i vårt bykhus.
Har undersökt hur det är att limma med varmlim (hud och ben) och påbörjat jobbet. Har ”lärt” mig hur man mäter och visar på resonansfrekvenser för att stämma fiolens olika delar.
Har påbörjat arbetet med sargen och haft många bedrövelser men tack vare bla uppmuntran från byggahusgänget och envishet har det ändå gått framåt.
Värsta jobbet var f-hålen där det lätt att allt skulle spricka men efter en del ångest blev det bra?
Det tekniskt svåraste jobbet är åderinläggningen men hälften nu gjort – botten kvar.
Kvar att göra är nu:
Åder på botten.
Ta bort ett par mm på bottens insida över hela ytan – sickling. Stämning av botten så att den har resonansfrekvens en ton över locket
Finjustering av locket.
Basbjälke på lockets insida
Limma ihop sargen och sätta dit förstärkningslister.
Limma ihop hela kroppen
Göra snäckan/greppbrädan som bara finns som …
Skära in snäckan i kroppen och tillverka greppbrädan samt stämskruvar.
Sätta dit ljudpinnen.
Göra ett stall,
OSV
Säkert ett par hundra timmar kvar! Den viktigaste erfarenheten är det lilla formatet och de små förändringarna som måste till i varje moment - tålamod. Här gäller det att ta det varligt och inte lägga för stor kraft i varje handgrepp. Den näst viktigaste - gör som det står i böckerna (i alla fall ibland). Den tredje viktigaste ta rast – det är lätt att komma in i ett flow som inte är bra!
Kanske blir jag en bättre människa efter detta projekt (min förhoppning) alternativt odräglig nörd (det är vad hustru befarar)?
Ska börja med ådern i botten men först måste jag minska kanttjockleken. Först dock en stund i den nybyggda bastun och funderingar över livet som luthier (instrumentbyggare) över ett par öl. Efter två Mariestad verkar framtiden ljus och handen stadig för den självlärande amatören!
Börjar ta bort material på kanten med stämjärn- en dryg mm ska bort runt om. Bäst för mig är den plana sidan mot materialet och en skärande rörelse utåt. Millimeter för millimeter.
Allt går utmärkt och jag hinner tänka att det här börjar arta sig – sista millimetrarna händer det. Snickarplåster (maskeringstejp) alltid tillgängligt och billigt (faktiskt också bättre än de flesta ”riktiga” – håller ihop djupa sår på fingrar utmärkt – har stor erfarenhet).
Tar paus - lite sömning av någon anledning – kanske PTS (post trauma syndrom). Hustru tror på bastu och öl och muttrar nåt om karlar som aldrig lär sig
Börjar ta bort material på kanten med stämjärn- en dryg mm ska bort runt om. Bäst för mig är den plana sidan mot materialet och en skärande rörelse utåt. Millimeter för millimeter.
Allt går utmärkt och jag hinner tänka att det här börjar arta sig – sista millimetrarna händer det. Snickarplåster (maskeringstejp) alltid tillgängligt och billigt (faktiskt också bättre än de flesta ”riktiga” – håller ihop djupa sår på fingrar utmärkt – har stor erfarenhet).
Tar paus - lite sömning av någon anledning – kanske PTS (post trauma syndrom). Hustru tror på bastu och öl och muttrar nåt om karlar som aldrig lär sig
När min kvinna häver ur sig en sådan där genusstereotyp. Då påpekar jag att om udden riktas åt andra hållet är jag en vedervärdig chauvinist hur mycket jag än känner att det verkar stämma...
När vi fastnade ett dygn i Hamburg för några år sedan. Då föreslog jag att hon skulle skriva på Facebook att ”det enda min pojkvän vill göra i Hamburg är att passera Reeperbaan och gå på Topplicht”(sann utsaga) för att få en massa förslag om att omedelbart dumpa mig att skratta åt.
Min son (som numera har mycket att lära mig) påpekade att den av hennes vänner som besvärar sig med att Googla upp Topplicht innan de spyr galla på mig kommer fortfarande tycka synd om henne när de vet vad det är för slags ställe...
Mvh Findus
PS. https://www.toplicht.de/ DS
När vi fastnade ett dygn i Hamburg för några år sedan. Då föreslog jag att hon skulle skriva på Facebook att ”det enda min pojkvän vill göra i Hamburg är att passera Reeperbaan och gå på Topplicht”(sann utsaga) för att få en massa förslag om att omedelbart dumpa mig att skratta åt.
Min son (som numera har mycket att lära mig) påpekade att den av hennes vänner som besvärar sig med att Googla upp Topplicht innan de spyr galla på mig kommer fortfarande tycka synd om henne när de vet vad det är för slags ställe...
Mvh Findus
PS. https://www.toplicht.de/ DS
Redigerat:
Ännu mer lär man sig av sina barnbarn som nu ockuperat hemmet igen. Sanningarna bara haglar.findus42 skrev:
I morgon ska 6 åringen bygga en toalettpappershållare för hon når inte den på väggen. Fyraåringen ska bygga en mobiltelefon som ska vara svart och inte riktig men möjlig att ringa på. Blir nog inget fiolbyggande resten av veckan om jag förstår det rätt men kasnke bilder på annat bygge?!
Barnbarnen har börjat på sina projekt. Här är 6 åringens toapappersrulle och 4 åringens mobiltelefon.
Roligast är nu att göra äggoljetempera - riktig målarfärg och bestämma kulörer.
Har nog lika kul själv. Bra kontrast till gnetandet med fiolbygget.
Roligast är nu att göra äggoljetempera - riktig målarfärg och bestämma kulörer.
Har nog lika kul själv. Bra kontrast till gnetandet med fiolbygget.
Fick en fundering när jag tittade på den sista bilden på "mobiltelefonen" att det som är runtom kanske är intressantare än själva huvudobjektet. Varenda färgfläck och limrest har en historia. Egentligen skulle jag byta ut laminatskivan med då skulle ju historien försvinna men den får vara kvar trots ojämnheter. Antagligen kommer jag att minnas varför limfläcken ser út som den gör eller den röda färgens recept även när demensen suddat ut allt annat. Simon och Garfunkel - Preserve your memories they´re all that's left you.
Framtidshoppen har lämnat den sjunkande skutan och vi har tätat de största läckorna och har styrfart framåt. Men det går knaggligt. Sökte mig upp i verkstan efter 5 milen och började karva i fiolbotten. Det ska vara enklare - enligt böckerna - att få till det lönn men vete tusan. Mångårig lagrad lönn är stenhård. Jag använder flera olika knivar för olika ändamål. Skulle behöva en kraftigare kniv med kort rundat tunnt blad - har för mig att det ska finnas någonstans i lådorna. Fick ett av en blivande smed när jag gick en kurs i laggning på Sätergläntan.
Har också inhandlat flera olika tuschpennor som jag testar för att markerar spåret - funkar relativt bra än så länge.
Jag orkade bara med en mellanbit idag - alltid något!
På gång igen alltså - kvällen ägnas åt att leta upp det där knivbladet och göra ett skaft till detsamma om det återfinns.
Har också inhandlat flera olika tuschpennor som jag testar för att markerar spåret - funkar relativt bra än så länge.
Jag orkade bara med en mellanbit idag - alltid något!
På gång igen alltså - kvällen ägnas åt att leta upp det där knivbladet och göra ett skaft till detsamma om det återfinns.
Redigerat:
Hittade knivämnet - inte helt som jag trodde men går att anpassa. Sågade till ett skaftämne av björk.
Hittade också de extarlånga smala borrarna och fick dit knivbladet.
Här ett för handen anpassat handtag. Härligt att kunna tälja grovt istället för finliret på fiolen. Jag behöver mer kraft därför rejält handtag.
Nu bara att vänta på att epoxilimmet ska härda under natten sen slipa till spetsen - lite rundat och sylvasst och testa. Jag siktar på att få till ett lite bredare spår av den här kniven än de som jag haft tidigare som blir mycket tunna och svåra att se.
Hittade också de extarlånga smala borrarna och fick dit knivbladet.
Här ett för handen anpassat handtag. Härligt att kunna tälja grovt istället för finliret på fiolen. Jag behöver mer kraft därför rejält handtag.
Nu bara att vänta på att epoxilimmet ska härda under natten sen slipa till spetsen - lite rundat och sylvasst och testa. Jag siktar på att få till ett lite bredare spår av den här kniven än de som jag haft tidigare som blir mycket tunna och svåra att se.
Den ska stärka upp kanten på lock och botten om jag fattar det rätt - sen är det väl snyggt också! Tror inte det förändrar ljudegenskaperna.M MagnusSt skrev:
Lite tyst från byggandet just nu för det enda som händer är att jag karvar spåret för ådern i bottendelen - inte mycket att visa!
Undrar om det finns en diagnos som heter fiolbyggardepression - har varit nära. Tunnbindarlärlingar sägs ha haft en gråtlagg - den sista som ska passas in i tunnan - fiolbyggarlärlingar torde ha gråtåder. Klarar bara av några cm per dag - lönn är stenhårt - och har ändå fått ont i en axel pga spänningar.
Kämpar dock på och "långsam TV" verkar vara totalspeedat i jämförelse.
Kämpar dock på och "långsam TV" verkar vara totalspeedat i jämförelse.
Det här är fantastisk tråd, kanske på grund av att din envishet måste matcha lönnens hårdhet?
Jag hade matat kaminen med det projektet för väldigt länge sen.
Jag hade matat kaminen med det projektet för väldigt länge sen.
Nu har jag gjort halva spåret 40 cm av spåret för ådern på botten. Med 2 cm om dagen blir det 20 dagar till!? För att försöka visa på svårigheten kan jag visa dagens misslyckande. Här en bild som visar på urslag inåt. Det kommer att ordna sig för det är bara några tiondels millimeter djupa eftersom jag ska slipa ner lite på insidan.
Här syns svårigheten än mer. Det är oerhört tunt inåt där det är en födjupning runt om hela botten - hålkälet. Normalt gör man åderinläggningen innan man gröper ur för hålkälet! Ungefär 200% enklare skulle jag tro.
Fortsätter oförtrutet och hoppas att det lossnar (inte från kanten alltså). Skönt att skriva av sig frustrationen emellanåt - ska f-n i mig inte ge upp!
Här syns svårigheten än mer. Det är oerhört tunt inåt där det är en födjupning runt om hela botten - hålkälet. Normalt gör man åderinläggningen innan man gröper ur för hålkälet! Ungefär 200% enklare skulle jag tro.
Fortsätter oförtrutet och hoppas att det lossnar (inte från kanten alltså). Skönt att skriva av sig frustrationen emellanåt - ska f-n i mig inte ge upp!
Lite filosofi om att använda kniv. Är utbildad doktor och kommer ihåg en uppenbarelse från utbildningen när man skulle lära sig sticka nålar i folk. Första gångerna tog man med skakande händer sikte på det som skulle punkteras. tog sats och stack - oftast fel. Efter mycket träning kommer man på att nålspetsen är ens känselspröt och då plötsligt känner man de strukturer som passeras och träffar nästan alltid rätt trots att det kan vara långa nålar. Det är nog det som en del aldrig uppnår i sjukvården. Samma sak har jag börjat känna med knivspetsen när jag karvar på - riktgt vass spets och rätt form på eggen gör att den där känslan av hur träets struktur fortplantas upp till fingrar och hjärna finns där ibland. Då är det ganska enkelt att skära exakt vilket gör att åderspåret nu närmar sig färdigt skick lite snabbare än beräknat. Övning ger färdighet och om man tillåter sig att känna efter är det en rätt fantastisk upplevelse.
Så snart man tycker det flyter på och blir lite stursk ska man tas tillbaka till den vanliga misären. Med bara några cm kvar till slutet av jobbet med spåret för ådern händer detta....
En 3 mm bred och knappt 1 mm djup flisa går ur på utsidan av spåret och där har jag inga marginaler! Katastrof??? Ska jag nu göra ett nytt lock- hemska tanke - slår i alla böcker - står inget om att laga misstag som görs under vilointillverkning men nog måste väl det förekomma?
Beslutar mig för att fortsätta med denna träbit och helt enkelt limma dit en liten flisa - kanske inte kommer att synas särskilt mycket och borde ju inte påverka fiolens ljud i slutänden.
Livet i fiolverkstad går vidare efter något dygns kontemplation!
En 3 mm bred och knappt 1 mm djup flisa går ur på utsidan av spåret och där har jag inga marginaler! Katastrof??? Ska jag nu göra ett nytt lock- hemska tanke - slår i alla böcker - står inget om att laga misstag som görs under vilointillverkning men nog måste väl det förekomma?
Beslutar mig för att fortsätta med denna träbit och helt enkelt limma dit en liten flisa - kanske inte kommer att synas särskilt mycket och borde ju inte påverka fiolens ljud i slutänden.
Livet i fiolverkstad går vidare efter något dygns kontemplation!