1 282 läst · 35 svar
1k läst
35 svar
Eget vatten och eget avlopp - Kravkonflikt från myndigheter?
Hittar ingen riktigt passande tråd så jag skapar en ny.
Bakgrund:
Äger en fastighet i landsbygd, kommunalt VA inte tillgängligt.
Egen djupborrad färskvattenbrunn
Eget avlopp: Bef. avlopp utdömt för drygt ett år sedan och helt nyligen därför låtit installera ett minireningsverk
Inkommande vatten:
Så klart är jag som brukare intresserad av att inkommande hushållsvatten håller bra kvalité. Utöver mina egna önskningar så har även Livsmedelverket åsikter om hur detta ska hanteras och skötas och testas/verifieras.
Tillsammans har detta i vårt fall mynnat ut i en filteranläggning av typen Jonbytarfilter inkluderat med en avhärdningsfunktion. Inkommande råvatten har ett dH värde > 16, och vi vill gärna ha lägre och jag tror gränsen för bedömningenTjänligt går vid dH = 15. Att det landar i ett jonbytarfilter, tror jag är väldigt vanligt (oberoende av vattnets dH-värde).
För att filtret ska lyckas fullgöra sin funktion så har den en saltbehållare (fylls på med jämna mellanrum) och filtret backspolar i intervaller baserat på vattenförbrukningen. Denna backspolning innebär att det kommer ut vatten i ett särskilt utlopp från filtret, ett vatten som har en viss salthalt (jag har inga siffror på det) och ett visst antal liter per backspolning. I mitt fall är det drygt 100 liter per backspolning och det kommer i lite olika hastighet under den ca 0,5 timma som det tar för backspolningen att gå igenom de olika faserna.I mitt fall backspolas filtret kanske som mest varannan dag, men oftast mer sällan än så.
Avloppet/Minireningsverket:
Jag letade ett tag men hittade inga minireningsverk som accepterar att vatten från filterbackspolning tillåts passera genom reningsverket. Om det ändå görs så svär sig leverantören fri från tex alla garantiåtaganden. Exakt varför leverantörerna gör på detta sätt är för mig oklart. När jag ställer detaljerade frågor om vad som är problemet, så får jag endast luddiga svar. Ibland är det salthalten dom pekar på, ibland är det flödet (många liter på kort tid) och ibland är det kombinationen flödet/salthalten och ibland är det att man tror att backspolningsvattnet kommer med väldigt högt tryck.
Men:
* Flödet är stort om man tömmer ett badkar och är badkaret på övervåningen (inte så ovanligt) så är det ett tydligt tryck på det också.
* Salthaltigt vatten kan det absolut komma från diskmaskinen också
Argumentationen från minireningsverks-sidan verkar vara mycket dåligt underbyggd menar jag och framstår mera som tyckanden. Speciellt eftersom siffror aldrig presenteras. Leverantörerna av minireningsverk pekar gärna på något dokument som getts ut av Havs- och Vattenmyndigheten. Även den texten är luddig menar jag.
Resultatet blir hur som helst att alla som hamnar i denna situation måste säkerställa att det finns ett annat avlopp tillgängligt för vatten från backspolning av vattenfilter av jonbytarmodell. Stenkista alternativt anslutning "nedanför" minireningsverkets utlopp är väl dom mest rimliga.
Min slutsats:
Som fastighetsägare i landsbygd och VA frågor, så finns det alltså (minst) två myndigheter som agerar som kravställare: Livsmedelsverket (för inkommande vatten) respektive Havs- och Vattenmyndigheten (för avlopp). De krav som Livsmedelsverket ställer orsakar inte sällan att en minireningsverksinstallation hoppar iväg i kostnader pga av krav som Havs- och Vattenmyndigheten ställer på ett minireningsverk. Eftersom Du måste lösa utsläppet av backspolningsvatten på annat sätt än genom ett minireningsverk. Så länge inte detta har kommit till fullständig klarhet, så drabbar detta alla fastighetsägare som har jonbytarfilter och ligger utanför komunalt VA i form av högre kostnader.
Är detta lösbart?
Kan/Ska/Bör filterleverantörerna göra något?
Kan/Ska/Bör minireningsverksleverantörerna göra något
Kan/Ska/Bör myndigheterna (Livsmedelsverket/Havs- och Vattenmyndigheten) göra något? Kanske samordna sina insatser tex...
Eller är det kanske "marknaden" som ska lösa detta helt själva?
Aktörerna själva kommer sannolikt inte att göra något alls, om inte det kommer tryck från annat håll. Regeringen tex.
Just nu känns det som att ingen bryr sig om en fastighetsägare på landsbygden. Bara vi uppfyller alla kraven...
Kommentera gärna
Thomas
Bakgrund:
Äger en fastighet i landsbygd, kommunalt VA inte tillgängligt.
Egen djupborrad färskvattenbrunn
Eget avlopp: Bef. avlopp utdömt för drygt ett år sedan och helt nyligen därför låtit installera ett minireningsverk
Inkommande vatten:
Så klart är jag som brukare intresserad av att inkommande hushållsvatten håller bra kvalité. Utöver mina egna önskningar så har även Livsmedelverket åsikter om hur detta ska hanteras och skötas och testas/verifieras.
Tillsammans har detta i vårt fall mynnat ut i en filteranläggning av typen Jonbytarfilter inkluderat med en avhärdningsfunktion. Inkommande råvatten har ett dH värde > 16, och vi vill gärna ha lägre och jag tror gränsen för bedömningenTjänligt går vid dH = 15. Att det landar i ett jonbytarfilter, tror jag är väldigt vanligt (oberoende av vattnets dH-värde).
För att filtret ska lyckas fullgöra sin funktion så har den en saltbehållare (fylls på med jämna mellanrum) och filtret backspolar i intervaller baserat på vattenförbrukningen. Denna backspolning innebär att det kommer ut vatten i ett särskilt utlopp från filtret, ett vatten som har en viss salthalt (jag har inga siffror på det) och ett visst antal liter per backspolning. I mitt fall är det drygt 100 liter per backspolning och det kommer i lite olika hastighet under den ca 0,5 timma som det tar för backspolningen att gå igenom de olika faserna.I mitt fall backspolas filtret kanske som mest varannan dag, men oftast mer sällan än så.
Avloppet/Minireningsverket:
Jag letade ett tag men hittade inga minireningsverk som accepterar att vatten från filterbackspolning tillåts passera genom reningsverket. Om det ändå görs så svär sig leverantören fri från tex alla garantiåtaganden. Exakt varför leverantörerna gör på detta sätt är för mig oklart. När jag ställer detaljerade frågor om vad som är problemet, så får jag endast luddiga svar. Ibland är det salthalten dom pekar på, ibland är det flödet (många liter på kort tid) och ibland är det kombinationen flödet/salthalten och ibland är det att man tror att backspolningsvattnet kommer med väldigt högt tryck.
Men:
* Flödet är stort om man tömmer ett badkar och är badkaret på övervåningen (inte så ovanligt) så är det ett tydligt tryck på det också.
* Salthaltigt vatten kan det absolut komma från diskmaskinen också
Argumentationen från minireningsverks-sidan verkar vara mycket dåligt underbyggd menar jag och framstår mera som tyckanden. Speciellt eftersom siffror aldrig presenteras. Leverantörerna av minireningsverk pekar gärna på något dokument som getts ut av Havs- och Vattenmyndigheten. Även den texten är luddig menar jag.
Resultatet blir hur som helst att alla som hamnar i denna situation måste säkerställa att det finns ett annat avlopp tillgängligt för vatten från backspolning av vattenfilter av jonbytarmodell. Stenkista alternativt anslutning "nedanför" minireningsverkets utlopp är väl dom mest rimliga.
Min slutsats:
Som fastighetsägare i landsbygd och VA frågor, så finns det alltså (minst) två myndigheter som agerar som kravställare: Livsmedelsverket (för inkommande vatten) respektive Havs- och Vattenmyndigheten (för avlopp). De krav som Livsmedelsverket ställer orsakar inte sällan att en minireningsverksinstallation hoppar iväg i kostnader pga av krav som Havs- och Vattenmyndigheten ställer på ett minireningsverk. Eftersom Du måste lösa utsläppet av backspolningsvatten på annat sätt än genom ett minireningsverk. Så länge inte detta har kommit till fullständig klarhet, så drabbar detta alla fastighetsägare som har jonbytarfilter och ligger utanför komunalt VA i form av högre kostnader.
Är detta lösbart?
Kan/Ska/Bör filterleverantörerna göra något?
Kan/Ska/Bör minireningsverksleverantörerna göra något
Kan/Ska/Bör myndigheterna (Livsmedelsverket/Havs- och Vattenmyndigheten) göra något? Kanske samordna sina insatser tex...
Eller är det kanske "marknaden" som ska lösa detta helt själva?
Aktörerna själva kommer sannolikt inte att göra något alls, om inte det kommer tryck från annat håll. Regeringen tex.
Just nu känns det som att ingen bryr sig om en fastighetsägare på landsbygden. Bara vi uppfyller alla kraven...
Kommentera gärna
Thomas
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 119 inlägg
Jag förstår tankegången, men håller inte med dig. Det är endast kraven på avloppet, med din kommun som tillsynsmyndighet, som är tvingande på allvar. Kraven på dricksvattnet är inte tvingande alls, och det blir inga sanktioner för den som har vatten som är för hårt i ditt fall, eller för järnhaltigt eller har för hög halt mikroorganismer eller vad som helst. Det är i ditt eget intresse att ditt vatten håller god kvalitét, och om vattnet inte gör det händer ingenting annat än att familjen kan må dåligt (eller att diskmedlet inte löddrar).
Livsmedelsverkets krav på dricksvatten är endast tvingande för huvudmän som levererar vatten till andra, exempelvis ett kommunalt VA-bolag.
(Jag som fastighetsägare på landsbygden i en lite mer avloppsliberal kommun har 3-kammarbrunn med infiltration, så jag har inte ditt bekymmer.)
Livsmedelsverkets krav på dricksvatten är endast tvingande för huvudmän som levererar vatten till andra, exempelvis ett kommunalt VA-bolag.
(Jag som fastighetsägare på landsbygden i en lite mer avloppsliberal kommun har 3-kammarbrunn med infiltration, så jag har inte ditt bekymmer.)
Livsmedelsverket har inga "krav" som du måste följa när du har egen brunn. Du får dricka vad du vill, om det är skadligt är det ditt eget problem.
Däremot har de vissa gränsvärden som guide för att du skall kunna få en uppfattning om något värde är skadligt. Baserat på att du skall kunna dricka två liter av det provtagna vattnet om dagen livet ut utan att få men. Sen är det alltså upp till dig själv att bestämma om du vill göra något åt det men det är inget krav så släpp frågan att detta på något sätt är Livsmedelsverkets fel.
Du vill inte släppa ut saltvattnet i minireningsverket för du vill inte döda de bakterierna som bor där och som krävs för att processen skall fungera. Du vill heller inte släppa det för nära din brunn för då riskerar du att förgifta ditt eget grundvatten. Det har jag tyvärr gjort, i den ledningen som jag skickar iväg mitt saltvatten från regenereringen av jonbytarfiltret är det uppenbarligen en läcka som gjort att saltet tagit sig ner i grundvattnet. Undvik det, skicka saltvattnet långt bort.
Däremot har de vissa gränsvärden som guide för att du skall kunna få en uppfattning om något värde är skadligt. Baserat på att du skall kunna dricka två liter av det provtagna vattnet om dagen livet ut utan att få men. Sen är det alltså upp till dig själv att bestämma om du vill göra något åt det men det är inget krav så släpp frågan att detta på något sätt är Livsmedelsverkets fel.
Du vill inte släppa ut saltvattnet i minireningsverket för du vill inte döda de bakterierna som bor där och som krävs för att processen skall fungera. Du vill heller inte släppa det för nära din brunn för då riskerar du att förgifta ditt eget grundvatten. Det har jag tyvärr gjort, i den ledningen som jag skickar iväg mitt saltvatten från regenereringen av jonbytarfiltret är det uppenbarligen en läcka som gjort att saltet tagit sig ner i grundvattnet. Undvik det, skicka saltvattnet långt bort.
OK. Tack för svar!SågspånPappspikEternit skrev:Jag förstår tankegången, men håller inte med dig. Det är endast kraven på avloppet, med din kommun som tillsynsmyndighet, som är tvingande på allvar. Kraven på dricksvattnet är inte tvingande alls, och det blir inga sanktioner för den som har vatten som är för hårt i ditt fall, eller för järnhaltigt eller har för hög halt mikroorganismer eller vad som helst. Det är i ditt eget intresse att ditt vatten håller god kvalitét, och om vattnet inte gör det händer ingenting annat än att familjen kan må dåligt (eller att diskmedlet inte löddrar).
Livsmedelsverkets krav på dricksvatten är endast tvingande för huvudmän som levererar vatten till andra, exempelvis ett kommunalt VA-bolag.
(Jag som fastighetsägare på landsbygden i en lite mer avloppsliberal kommun har 3-kammarbrunn med infiltration, så jag har inte ditt bekymmer.)
1. Har Du (eller någon annan) också insikter i statusen på vad Havs- och Vattenmyndigheten säger och som företagen verksamma inom minireningsverken tycks luta sig mot?
2. Det kan alltså vara väldigt olika från kommun till kommun vad gäller bedömningar vad ankommer på eget avlopp? Jag trodde att kommunerna i den delen var ganska hårt styrda av något centralt direktiv, men det kanske är fel?
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 119 inlägg
Nej, jag är inte personligen uppdaterad inom området, eftersom det är ett antal år sedan jag tvingades anlägga nytt avlopp.T ThoDah skrev:
Men jag tänker mig att problemet är det klassiska svenska stuprörstänkandet på myndighetsnivå som ställer till det. Varje ansvarig myndighet håller strikt fokus på sitt område, och är totalt ointresserade av andra områden, vilket kan vara till både för- och nackdel för oss som enskilda personer. Till ditt fall en nackdel. HaV bryr sig bara om utsläppsnivåerna från enskilda avlopp, och SLV bryr sig bara om kvalitéten på dricksvattnet. Om deras respektive regler krockar och fuckar upp ditt minireningsverk är de fullständigt ointresserade av.
Ja, det kan vara väldigt olika. Kommunala självstyret, du vet. Svenska lagar och författningar är fulla av mumbo-jumbo som "tillräckligt god xxx" eller "tillfredsställande yyy". Finns det ändå exempelvis gränsvärden, är det oftast fritt val hur dessa gränsvärden ska upprätthållas, vilket leder till stora tolkningsolikheter över landet.T ThoDah skrev:
Jag skickar numera backspolningsvattnet i samma avloppsrör som det vatten som kommer från minireningsverket. Det blev alltså en avgrening på det avloppsröret ("utanför"/nedanför minireningsverkets anslutning), speciellt för detta backspolningvatten. Och det avloppsröret mynnar ut i ett dike långt bort från all "ära och redlighet"...Dalbotant skrev:Livsmedelsverket har inga "krav" som du måste följa när du har egen brunn. Du får dricka vad du vill, om det är skadligt är det ditt eget problem.
Däremot har de vissa gränsvärden som guide för att du skall kunna få en uppfattning om något värde är skadligt. Baserat på att du skall kunna dricka två liter av det provtagna vattnet om dagen livet ut utan att få men. Sen är det alltså upp till dig själv att bestämma om du vill göra något åt det men det är inget krav så släpp frågan att detta på något sätt är Livsmedelsverkets fel.
Du vill inte släppa ut saltvattnet i minireningsverket för du vill inte döda de bakterierna som bor där och som krävs för att processen skall fungera. Du vill heller inte släppa det för nära din brunn för då riskerar du att förgifta ditt eget grundvatten. Det har jag tyvärr gjort, i den ledningen som jag skickar iväg mitt saltvatten från regenereringen av jonbytarfiltret är det uppenbarligen en läcka som gjort att saltet tagit sig ner i grundvattnet. Undvik det, skicka saltvattnet långt bort.
Aha, OK. Jag har gogglat lite på Osmos. Har Du det på inkommande huvudleddning för vattnet till fastigheten/lägenheten eller har du det till viss/vissa kranar?E Erik_X skrev:
I mitt fall avhärdar ju också filtren. För att jag vill ha ner hårdheten. Omvänd Osmos anar jag inte klara avhärdning. Eller?
Redigerat:
Jag kör renat vatten till tank och sedan till hela hushållet. filtrer jag har ger inte mer än 100 liter per timme. nackdelen är att den drar ganska mycket ström. Men vattnet blir superrent tar det mesta. sedan kan man tillsätta mineral i tankarna.
Så om jag uppfattar dej korrekt, så finns det i praktiken endast en kravställare gentemot mig som fastighetsägare: Den kommun där fastigheten ligger.SågspånPappspikEternit skrev:Nej, jag är inte personligen uppdaterad inom området, eftersom det är ett antal år sedan jag tvingades anlägga nytt avlopp.
Men jag tänker mig att problemet är det klassiska svenska stuprörstänkandet på myndighetsnivå som ställer till det. Varje ansvarig myndighet håller strikt fokus på sitt område, och är totalt ointresserade av andra områden, vilket kan vara till både för- och nackdel för oss som enskilda personer. Till ditt fall en nackdel. HaV bryr sig bara om utsläppsnivåerna från enskilda avlopp, och SLV bryr sig bara om kvalitéten på dricksvattnet. Om deras respektive regler krockar och fuckar upp ditt minireningsverk är de fullständigt ointresserade av.
Ja, det kan vara väldigt olika. Kommunala självstyret, du vet. Svenska lagar och författningar är fulla av mumbo-jumbo som "tillräckligt god xxx" eller "tillfredsställande yyy". Finns det ändå exempelvis gränsvärden, är det oftast fritt val hur dessa gränsvärden ska upprätthållas, vilket leder till stora tolkningsolikheter över landet.
När myndigheters uttalanden och direktiv ska omsättas till praktik, då är det kommunens ord som gäller. Och svängrummet för kommunerna i denna process, det är gansla stort.
Och myndigheterna håller sig på behörigt avstånd? Kanske bara kliver in om någon beröd part anser att ett kommunalt beslut är felaktigt och därför överklagar till myndighet i hopp om att få ett beslut ändrat?
Jag tänker mig alltså nu att myndigheter för våra kommuner är lite som en "överrock" ändå (må vara löst sittande...), och jag tänker mig att det finns en process för överklagan. Men vet inte.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 305 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 305 inlägg
Myndigheten HaV är ett expertmyndighet för små avlopp. Det betyder att den följer frågan, ger ut t ex allmänna råd för hur lagens ska tolkas och även matar regeringen med förslag på förbättringar på lagstiftningsområdet. T ex förra regeringen fick förslag på ändringar av kraven för utsläpp, en de facto liberalisering avseende markbaserad rening (infiltration/markbädd) men det förslaget dödade S/MP. Men HaV driver inga ärenden rättsligt och är inge instans man kan överklaga till.T ThoDah skrev:Så om jag uppfattar dej korrekt, så finns det i praktiken endast en kravställare gentemot mig som fastighetsägare: Den kommun där fastigheten ligger.
När myndigheters uttalanden och direktiv ska omsättas till praktik, då är det kommunens ord som gäller. Och svängrummet för kommunerna i denna process, det är gansla stort.
Och myndigheterna håller sig på behörigt avstånd? Kanske bara kliver in om någon beröd part anser att ett kommunalt beslut är felaktigt och därför överklagar till myndighet i hopp om att få ett beslut ändrat?
Jag tänker mig alltså nu att myndigheter för våra kommuner är lite som en "överrock" ändå (må vara löst sittande...), och jag tänker mig att det finns en process för överklagan. Men vet inte.
Istället är deet helt riktigt kommunerna som är första instans via den nämnd de har beslutat är "miljönämnd" i kommunen. Den som kan överklaga kommunens beslut är sakägare vars beslut av kommunen har gått denne emot, t ex den som har ansökt och inte fått ett avloppstillstånd. Då går det till länsstyrelsen och sen till MMD och i vissa fall till MÖD.
Så ett försök till sammanfattning:T ThoDah skrev:Hittar ingen riktigt passande tråd så jag skapar en ny.
Bakgrund:
Äger en fastighet i landsbygd, kommunalt VA inte tillgängligt.
Egen djupborrad färskvattenbrunn
Eget avlopp: Bef. avlopp utdömt för drygt ett år sedan och helt nyligen därför låtit installera ett minireningsverk
Inkommande vatten:
Så klart är jag som brukare intresserad av att inkommande hushållsvatten håller bra kvalité. Utöver mina egna önskningar så har även Livsmedelverket åsikter om hur detta ska hanteras och skötas och testas/verifieras.
Tillsammans har detta i vårt fall mynnat ut i en filteranläggning av typen Jonbytarfilter inkluderat med en avhärdningsfunktion. Inkommande råvatten har ett dH värde > 16, och vi vill gärna ha lägre och jag tror gränsen för bedömningenTjänligt går vid dH = 15. Att det landar i ett jonbytarfilter, tror jag är väldigt vanligt (oberoende av vattnets dH-värde).
För att filtret ska lyckas fullgöra sin funktion så har den en saltbehållare (fylls på med jämna mellanrum) och filtret backspolar i intervaller baserat på vattenförbrukningen. Denna backspolning innebär att det kommer ut vatten i ett särskilt utlopp från filtret, ett vatten som har en viss salthalt (jag har inga siffror på det) och ett visst antal liter per backspolning. I mitt fall är det drygt 100 liter per backspolning och det kommer i lite olika hastighet under den ca 0,5 timma som det tar för backspolningen att gå igenom de olika faserna.I mitt fall backspolas filtret kanske som mest varannan dag, men oftast mer sällan än så.
Avloppet/Minireningsverket:
Jag letade ett tag men hittade inga minireningsverk som accepterar att vatten från filterbackspolning tillåts passera genom reningsverket. Om det ändå görs så svär sig leverantören fri från tex alla garantiåtaganden. Exakt varför leverantörerna gör på detta sätt är för mig oklart. När jag ställer detaljerade frågor om vad som är problemet, så får jag endast luddiga svar. Ibland är det salthalten dom pekar på, ibland är det flödet (många liter på kort tid) och ibland är det kombinationen flödet/salthalten och ibland är det att man tror att backspolningsvattnet kommer med väldigt högt tryck.
Men:
* Flödet är stort om man tömmer ett badkar och är badkaret på övervåningen (inte så ovanligt) så är det ett tydligt tryck på det också.
* Salthaltigt vatten kan det absolut komma från diskmaskinen också
Argumentationen från minireningsverks-sidan verkar vara mycket dåligt underbyggd menar jag och framstår mera som tyckanden. Speciellt eftersom siffror aldrig presenteras. Leverantörerna av minireningsverk pekar gärna på något dokument som getts ut av Havs- och Vattenmyndigheten. Även den texten är luddig menar jag.
Resultatet blir hur som helst att alla som hamnar i denna situation måste säkerställa att det finns ett annat avlopp tillgängligt för vatten från backspolning av vattenfilter av jonbytarmodell. Stenkista alternativt anslutning "nedanför" minireningsverkets utlopp är väl dom mest rimliga.
Min slutsats:
Som fastighetsägare i landsbygd och VA frågor, så finns det alltså (minst) två myndigheter som agerar som kravställare: Livsmedelsverket (för inkommande vatten) respektive Havs- och Vattenmyndigheten (för avlopp). De krav som Livsmedelsverket ställer orsakar inte sällan att en minireningsverksinstallation hoppar iväg i kostnader pga av krav som Havs- och Vattenmyndigheten ställer på ett minireningsverk. Eftersom Du måste lösa utsläppet av backspolningsvatten på annat sätt än genom ett minireningsverk. Så länge inte detta har kommit till fullständig klarhet, så drabbar detta alla fastighetsägare som har jonbytarfilter och ligger utanför komunalt VA i form av högre kostnader.
Är detta lösbart?
Kan/Ska/Bör filterleverantörerna göra något?
Kan/Ska/Bör minireningsverksleverantörerna göra något
Kan/Ska/Bör myndigheterna (Livsmedelsverket/Havs- och Vattenmyndigheten) göra något? Kanske samordna sina insatser tex...
Eller är det kanske "marknaden" som ska lösa detta helt själva?
Aktörerna själva kommer sannolikt inte att göra något alls, om inte det kommer tryck från annat håll. Regeringen tex.
Just nu känns det som att ingen bryr sig om en fastighetsägare på landsbygden. Bara vi uppfyller alla kraven...
Kommentera gärna
Thomas
Myndigheterna (i deras stuprörs-beteenden) har vi som fastighetsägare oerhört liten hjälp av. Det kanske rent av är det omvända.
Och för mig personligen är ju problemet löst: Jag tog merkostnaden för att ordna ett separat avlopp för backspolningsvatten.
Men på totalen känns det ändå som att detta bara är ytterligare ett hån mot fastighetsägare i landsbygd.
Och jag har inte blivit mycket klokare. Mera så här: Om det ska till en lösning så har jag nu inte ens en idé om var den finns.
Jo, en sak har jag lärt mig: Det är långt ifrån oviktigt till vilken kommun en fastighet hör.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 305 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 305 inlägg
Här finns HaVs råd:T ThoDah skrev:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
https://www.havochvatten.se/avlopp-.../bedomning/anlaggningens-forutsattningar.html
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 305 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 305 inlägg
Backspolningsvatten är inte avloppsvatten med påkopplad WC så det är inte tillståndspliktig verksamhet att sätta ett sånt i drift. Men det kräver en anmälan. Missar man anmälan när detta backspolningsvattenavlopp installeras så preskriberas frånvaro av anmälan efter 5 år. Det kan då inte utställas en miljösanktionsavgift.