46 321 läst · 466 svar
46k läst
466 svar
Byggahus ornitologer (fågelnördar - välkommna!)
Medlem
· Västmanland
· 454 inlägg
@harry73 och @Lexington hehe, vilken skillnad det är på var i landet man bor... Det är ett bra avlångt land vi bor i! @yonna Har du testat att mata med fågelmat som inte "skräpar ner" lika mycket? T ex skalade solrosfrön och jordnötter? Nu är ju råttor skickliga klättrare men talgobollar och fett i olika former kan man ju oftast hänga upp utan att så mycket dräll hamnar på marken.
Inga dåliga besök @harry73! Här har vi gott om nötskrika (kan ha och göra med att vi har 6 ekar på fastigheten) och vi hör ganska ofta spillkråka. Gott om korp och en havsörn har svävat förbi! Idag fick vi se en liten familj (?) kungsfåglar under söndagssvampplockningen!
Inga dåliga besök @harry73! Här har vi gott om nötskrika (kan ha och göra med att vi har 6 ekar på fastigheten) och vi hör ganska ofta spillkråka. Gott om korp och en havsörn har svävat förbi! Idag fick vi se en liten familj (?) kungsfåglar under söndagssvampplockningen!
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Nötväcka är en trevlig fågel, förhållandevis orädd. Ingen ovanlig raritet men min ambition är främst att lära mig fotografera fåglar. Om jag någon gång träffar på det oväntade så duger det inte att stå och fumla med kamerans inställningar, då måste man exakt veta vad som krävs för tillfället är strax förbi.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Nötväckan är den enda fågel som kan klättra ner för en stam med huvudet före. Det möjliggörs av en bakåtriktad klo på foten.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Medlem
· Västmanland
· 454 inlägg
Riktigt fina bilder @Abies koreana!
Nu är fågelmataren igång i stugan, får i 12-13kg solrosfrön som räcker i ca 2 veckor.
Mestadels hackspett, nötväckor, mesar och någon enstaka nötskrika och förbipasserande gröngöling samt den ibland besökande sparvhöken. Samt någon okänd fågel också på bild.
Mestadels hackspett, nötväckor, mesar och någon enstaka nötskrika och förbipasserande gröngöling samt den ibland besökande sparvhöken. Samt någon okänd fågel också på bild.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Hemma blir det bara jordnötter.
Bild från i maj-juni.
Bild från i maj-juni.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
När luften blir kyligare och nätterna mörknar så sitter de plötsligt där igen, i den gamla schersminbusken under björken. "Tjeck, tjeck, tjeck," en lågmäld och försynt konversation. Det var länge sedan vi sågs, någon gång under tidig vår bestämde de sig för att det finns bättre platser än den risiga busken för sommarens äventyr och fortplantning.
Många generationer har passerat under drygt två decennier och det som en gång var en flock är numera endast fyra, fem stycken men den fula busken är fortfarande lika attraktiv som vinterplats. Många vintermorgnar när kylan har varit särskilt hård sitter de i den avlövade busken till synes helt oberörda. "Tjeck, tjeck, tjeck" hörs det lågmält från busken, inga vackra toner som man spontant lägger märke till men varje morgon tittar jag efter dem och hoppas det gått bra, även denna natt.
Kusinen gråsparv gjorde ett annat val och sökte sig till mänsklig närvaro. Vid korvmojar och hamburger serveringar blev de stadens renhållningsarbetare och åt sig mätta på resterna av skräpmat. Måhända är det en av anledningarna till att gråsparven som var en av våra vanligaste fåglar numera har minskat så drastiskt. En annan anledning är det förändrade jordbruket.
En vardagsfågel som ingen lägger märke till, inga vackra och säregna toner lyckas den frambringa och färgen - brun och grå är inget som väcker beundran hos människor. Söt kan man inte kalla den och den kommer aldrig att bli vald till årets fågel, sedd men knappast iakttagen. När den försynt trampar runt bland fallna löv i sitt födosök är det svårt att få syn på den. Den är lika grå som bakgrunden, "tjeck, tjeck, tjeck" knappt hörbart.
Vi människor tycker ju om fåglar som är säregna, som skiljer sig från mängden med vackra färgteckningar eller skönsjungande locktoner på våren - eller det sällsynta och ovanliga - eller det gulliga. Nu är ju granna och uppseendeväckande färger i fågelvärlden ingen fördel för fågeln ifråga men det alldagliga och gråa väcker inga större sympatier. Att det sedan finns arter där hane och hona inte går att skilja på, monoformism, gör det hela bara ännu tråkigare.
Själv har jag svårigheter att utnämna favoriter men pilfinken är en värdig kandidat till titeln...
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Många generationer har passerat under drygt två decennier och det som en gång var en flock är numera endast fyra, fem stycken men den fula busken är fortfarande lika attraktiv som vinterplats. Många vintermorgnar när kylan har varit särskilt hård sitter de i den avlövade busken till synes helt oberörda. "Tjeck, tjeck, tjeck" hörs det lågmält från busken, inga vackra toner som man spontant lägger märke till men varje morgon tittar jag efter dem och hoppas det gått bra, även denna natt.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Kusinen gråsparv gjorde ett annat val och sökte sig till mänsklig närvaro. Vid korvmojar och hamburger serveringar blev de stadens renhållningsarbetare och åt sig mätta på resterna av skräpmat. Måhända är det en av anledningarna till att gråsparven som var en av våra vanligaste fåglar numera har minskat så drastiskt. En annan anledning är det förändrade jordbruket.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
En vardagsfågel som ingen lägger märke till, inga vackra och säregna toner lyckas den frambringa och färgen - brun och grå är inget som väcker beundran hos människor. Söt kan man inte kalla den och den kommer aldrig att bli vald till årets fågel, sedd men knappast iakttagen. När den försynt trampar runt bland fallna löv i sitt födosök är det svårt att få syn på den. Den är lika grå som bakgrunden, "tjeck, tjeck, tjeck" knappt hörbart.
Vi människor tycker ju om fåglar som är säregna, som skiljer sig från mängden med vackra färgteckningar eller skönsjungande locktoner på våren - eller det sällsynta och ovanliga - eller det gulliga. Nu är ju granna och uppseendeväckande färger i fågelvärlden ingen fördel för fågeln ifråga men det alldagliga och gråa väcker inga större sympatier. Att det sedan finns arter där hane och hona inte går att skilja på, monoformism, gör det hela bara ännu tråkigare.
Själv har jag svårigheter att utnämna favoriter men pilfinken är en värdig kandidat till titeln...
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Hemma är det pilfinkar och gråsparvar som dominerar, sedan dyker talgoxe, blåmes och nötväckan upp som komplement tillsammans med hackspetten.
Senare dyker Grönfink och Gulsparv upp.
Just nu i stugan så fajtas fyra hackspettar om solrosfröna i tidigare visad matare.
Senare dyker Grönfink och Gulsparv upp.
Just nu i stugan så fajtas fyra hackspettar om solrosfröna i tidigare visad matare.
Medlem
· Västmanland
· 454 inlägg