http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20071150.htm
Anmäl, så blir det lätt att tillämpa §8 eller §11 nästa gång det händer.
Anmäl, så blir det lätt att tillämpa §8 eller §11 nästa gång det händer.
Redigerat:
Kan man ta tillbaka en polisanmälan i det här fallet? Jag menar, om man anmäler, och hundägarna greppar allvaret och presenterar en rimlig lösning på problemet, typ ständigt koppel eller högre staket. Kan man då ta tillbaka anmälan och förhindra att polisen låter avliva hunden? Jag förutsätter att hundägarna är förtvivlade över det inträffade.
Om du vill att det skall bli några åtgärder måste du anmäla till Polisen.
Det som då händer är att Polisen kontaktar hundägaren och utfärdar ett föreläggande. Det kan vara koppeltvång, munkorg, att hunden skall vara inhägnad mm. Det blir inget straff för hundägaren denna första gång, men om det händer något igen och hundägaren inte följt de föreläggande den fått kan det bli böter och/eller andra åtgärder mot hunden.
Vill du ha ersättning för något får du ta det med hundägaren och försöka komma överens. Det är civilrättsligt om man orkar dra det längre.
Jag hade talat med hundägaren om vad som hänt och sagt till denne att hunden inte får komma lös igen. (Självklart.)
Dessutom hade jag varit beredd på att det kanske händer igen, och då agerat kraftfullt mot hunden.
Sen beror det givetvis vilken sorts hundägare/människa samt hund det handlar om. Är det en missbrukar hund utan någon fostran what so ever hade jag förberett mig på fler händelser och agerat väldigt kraftfullt mot hunden nästa gång den dyker upp.
Det som då händer är att Polisen kontaktar hundägaren och utfärdar ett föreläggande. Det kan vara koppeltvång, munkorg, att hunden skall vara inhägnad mm. Det blir inget straff för hundägaren denna första gång, men om det händer något igen och hundägaren inte följt de föreläggande den fått kan det bli böter och/eller andra åtgärder mot hunden.
Vill du ha ersättning för något får du ta det med hundägaren och försöka komma överens. Det är civilrättsligt om man orkar dra det längre.
Jag hade talat med hundägaren om vad som hänt och sagt till denne att hunden inte får komma lös igen. (Självklart.)
Dessutom hade jag varit beredd på att det kanske händer igen, och då agerat kraftfullt mot hunden.
Sen beror det givetvis vilken sorts hundägare/människa samt hund det handlar om. Är det en missbrukar hund utan någon fostran what so ever hade jag förberett mig på fler händelser och agerat väldigt kraftfullt mot hunden nästa gång den dyker upp.
Visst kan man ta tillbaka en polisanmälan. Men en hund med detta beteende kan vara väldigt svår att få bukt med. Fråga ägarna om de skulle kunna leva med och kunna ta på sig ansvaret för att den vanställt ett litet barns ansikte.
Sedan känner jag spontant att det trots att hunden inte verkar vara en bjässe så fixar inte ägarna att hålla emot den. Det vet hunden, och kommer ha svårt att glömma.
Jag hade besökt läkare (det kan gå att dokumentera även utan yttre blodvite, en hundkäke kan trycka till mjukdelarna rätt bra ändå), polisanmält men samtidigt berättat för grannarna vad du gjort och be dem ta steget själva. Och motivera det med att du måste göra det, för inte vill väl DU ha nämnda barn på ditt samvete och behöva tänka - "tänk om jag bara anmält".
Btw blev jag i skolåren biten av min kompis hund när jag var hemma hos honom och lekte. Hunden hade egentligen inte varit hotfull eller så, men fick ett "ryck". Lite blodvite på ett finger (som han hade kunnat bita av om han velat), omplåstring och stelkrampsspruta. Men de tog ändå beslutet att avliva hunden, en bra jakthund. Ledsamt tyckte jag, för att inte tala om vad min kompis tyckte.
Såhär i vuxen ålder inser jag att min kompis föräldrar tog ett väldigt moget beslut, eftersom beteendet är oacceptabelt på en hund och han var inte valp längre så det han gjorde var inte i något ungdomligt oförstånd.
Edit: Munkorg och föreläggande som kan bli resultatet av en anmälan tänkte jag inte på - det är ett bra förstasteg.
Sedan känner jag spontant att det trots att hunden inte verkar vara en bjässe så fixar inte ägarna att hålla emot den. Det vet hunden, och kommer ha svårt att glömma.
Jag hade besökt läkare (det kan gå att dokumentera även utan yttre blodvite, en hundkäke kan trycka till mjukdelarna rätt bra ändå), polisanmält men samtidigt berättat för grannarna vad du gjort och be dem ta steget själva. Och motivera det med att du måste göra det, för inte vill väl DU ha nämnda barn på ditt samvete och behöva tänka - "tänk om jag bara anmält".
Btw blev jag i skolåren biten av min kompis hund när jag var hemma hos honom och lekte. Hunden hade egentligen inte varit hotfull eller så, men fick ett "ryck". Lite blodvite på ett finger (som han hade kunnat bita av om han velat), omplåstring och stelkrampsspruta. Men de tog ändå beslutet att avliva hunden, en bra jakthund. Ledsamt tyckte jag, för att inte tala om vad min kompis tyckte.
Såhär i vuxen ålder inser jag att min kompis föräldrar tog ett väldigt moget beslut, eftersom beteendet är oacceptabelt på en hund och han var inte valp längre så det han gjorde var inte i något ungdomligt oförstånd.
Edit: Munkorg och föreläggande som kan bli resultatet av en anmälan tänkte jag inte på - det är ett bra förstasteg.
Redigerat:
Allvarligt talat, sluta ge TS rådet att prata med grannarna. Detta skall polisanmälas och hunden skall tas omhand. Nästa gång är det ett barn som blir bitet. jag är själv en stor hundvän och haft hundar runt mig hela livet, men biter en hund en människa eller beter sig aggesivt skall den tas bort, punkt. Folk idag verkar tro att hundar är människor som kan resoneras med...
Om det hade varit en ren olycka där en grind råkat gå upp hade det funnits tolkningsutrymme, men enligt utsagan här tvingas ägarna försöka hålla hunden varje gång TS cyklar förbi...not ok!
Om det hade varit en ren olycka där en grind råkat gå upp hade det funnits tolkningsutrymme, men enligt utsagan här tvingas ägarna försöka hålla hunden varje gång TS cyklar förbi...not ok!
Det är väl självklart att TS skall prata med hundägarna!
Som vanligt vet vi inte hela omfattningen, men oavsett så måste de veta vad som hänt om de skall ha en chans att kunna förhindra fler incidenter i framtiden.
Att man ändå väljer att polisanmäla är en helt annan sak. Det kan ta väldigt lång tid innan Polisen hör av sig.
Sedan kan det som jag skrev tidigare vara olika sorters människor som har hunden. En del går inte att prata med utan blir förbannade bara man nämner att deras hund har anfallit och skuldbelägger dig för att du var för nära deras hund, medans andra kanske går och ger hunden ett nackskott innan du hunnit berätta färdigt om vad som hänt.
Som vanligt vet vi inte hela omfattningen, men oavsett så måste de veta vad som hänt om de skall ha en chans att kunna förhindra fler incidenter i framtiden.
Att man ändå väljer att polisanmäla är en helt annan sak. Det kan ta väldigt lång tid innan Polisen hör av sig.
Sedan kan det som jag skrev tidigare vara olika sorters människor som har hunden. En del går inte att prata med utan blir förbannade bara man nämner att deras hund har anfallit och skuldbelägger dig för att du var för nära deras hund, medans andra kanske går och ger hunden ett nackskott innan du hunnit berätta färdigt om vad som hänt.
Tycker att det är viktigt ta reda på fakta innan man ger råd. Det kan vara otrevligt nog att bli jagad av en hund men hade det varit en liten väskhund så kanske det varit mer en rädsla hos offeret. Man är så snabb attt dömma ut hunden/utan all fakta. Givetvis nu när jag vet storleken på hunden så är mitt råd att prata med ägaren och kräva att hunden skall vara kopplad och i andra hand kontakta polisen, då är det bra att ha skadorna dokumenterade av en läkare.KnockOnWood skrev:
Vill bara förtydlig: Man kan aldrig ta tillbaka en polisanmälan i Sverige förutom vid angivelse brott, alltså typ ofredande som inte sker på allmänplats.
Man kan dock säga att man inte längre vill/kommer medverka i utredningen. Det man har sagt finns dock ändå kvar och man kan bli kallad till tingsrätten för att vittna under ed.
Man kan dock säga att man inte längre vill/kommer medverka i utredningen. Det man har sagt finns dock ändå kvar och man kan bli kallad till tingsrätten för att vittna under ed.
När skulle det öht vara ok att en hund biter en passerande person?
Oavsett sort eller ålder!
Oavsett sort eller ålder!
Jag försvarar absolut inte hundägaren, men att prata med dem kan ju aldrig vara fel.Forbo skrev:
Men att som du skriver "inte ge dem en chans att förhindra incidenter i framtiden " är väl att dra det lite långt. Om de kan förhindra ytterligare skador är det väl bra, eller?
Redigerat:
Det finns ingen ursäkt givetvis, vet en hund som blev påkörd av en cykel som sedan försökte försvara sig med att jaga cyklister. Då är det upp till ägaren att ta hjälp att dressera/behandla hunden. Det är oftas inte hunden som det är fel på.Enk Projektet skrev:
Dvs om hunden inte är född sådan.
Nu var det ju inte första gången hunden gjort utfall mot TS, Trots detta har hundägaren inte bättre koll på odjuret, anmälan är självklart, jag hade inte kunnat se mig själv i spegeln om hunden nästa vecka biter ett barn svårt.
Munkorg är ju ett alternativ, men det borde hundägaren redan ordnat då den är aggressiv.
At prata med ägaren är som att klaga på en förälder om deras barn, det blir bara försvarsställning och negativt.
Anmäl, så blir du snart av med problemet.
Munkorg är ju ett alternativ, men det borde hundägaren redan ordnat då den är aggressiv.
At prata med ägaren är som att klaga på en förälder om deras barn, det blir bara försvarsställning och negativt.
Anmäl, så blir du snart av med problemet.
Blir det andra grannarna jagade också? Eller är det bara TS som hunden jagar?
Vore intressant att få lite mer bakgrundsfakta.
Vore intressant att få lite mer bakgrundsfakta.
Eftersom hundar i vårt samhälle inte har något eget straffansvar är det helt irrelevant om hunden blivit sådan p.g.a. ägarna eller om hunden har en medfödd oönskad egenskap. Det är ju inte hunden som ställs till svars för sina handlingar....HEM2121 skrev:
Förebygga kommande incidenter ? Detta har ju pågått länge enligt TS, så länge att TS dessutom förvarnar grannarna innan han/hon kommer. Ägarna förstår inte allvaret och tar inte tag i det. Det spåret är alltså överspelat, för hunden har sedan länge lärt sig att husse/matte inte är dess flockledare.
Anmäl grannarna, men eftersom ni verkar ha gott förhållande så tala givetvis med dem också och förklara varför du känner dig tvingad att göra det.