Påminner mig om när jag var ute med min lilla tik och hon kissade, sedan kommer en arg gubbe springandes och skriker VEM SKA PLOCKA UPP DET DÄR DÅ.
Ja... inte lätt att plocka upp kiss
Ja... inte lätt att plocka upp kiss
Förvisso finns inget lagrum som uttryckligen reglerar förbud mot "hundars beträdande av annans fastighet". Med det sagt är det inte alls givet att allemansrätten inrymmer denna rättighet oavsett om marken ska bedömas som hemfridszon eller ej.J J00 skrev:
Allemansrätten är en genom sedvana uppkommen rättighet att tillfälligt beträda annans fastighet. Som HD fastställt i ett antal domar innebär sedvanerätten att en viss bestämmelse som gång på gång godkänts och likformigt skett över längre tid utan invändning eller avbrott övergår till att uppfattas som skriven lag (allemansrätten). Högsta Domstolen (målnummer T4028-07) fastställer t.ex. Samernas rätt till vinterbete för sina renar på andra fastighetsägares mark genom sedvanerätten. HD beskriver också att förhållandets varaktighet ska ha varit rådande under minst 90 år för att få grundas på sedvanerätt.
I samma dom skriver HD att det är den som vill göra gällande en rättighet utifrån sedvana som har bevisbördan för sitt påstående.
Det är alltså du som har bevisbördan för att du som hundägare ska anses ha rätt att beträda annans mark i syfte att "rasta din hund". För att objektivt sett erhålla denna rättighet behöver du visa att hundägare sedan minst 90 år utan invändning fått beträda iordningställd mark av den typ som omnämns i detta område.
Det kvinnan gjorde (förutsatt att hon är delägare i marken) var att hon (som HD redogör i samma dom) framförde en sådan tydlig och välgrundad invändning i egenskap av markägare för att sålunda hindra att sedvanerätt uppkommer.J J00 skrev:
Du menar på samma sätt som att den som vill spela fotboll ska köpa en fotbollsplan och den som vill löpträna ska köpa en gångväg att springa på? Att ha hund är inte längre ett särintresse så det är inget konstigt alls att samhället styr upp detta. Det är sådant samhället är till för, bland annat.A ArneTW skrev:
Du menar att hunden inte är lös när den har långlina?Anna_H skrev:
Så brukar jag göra i naturreservat. Hunden är kopplad men jag håller inte i kopplet......långlina is the shit.
Kanske inte var riktigt så man tänkte sig det hela, men alla verka nöjda när man gör så.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 715 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 715 inlägg
Jag gillar försöket med en för tråden ny vinkel men tror inte att det håller. Hundar har förkommit under alla år och att röra sig över en icke känslig gräsmatta med hund i tätort har vi gjort sen urminnes tider även utan att TS för det i bevis.M Maijckel skrev:
Att allemansrätten inte skulle inkludera att passera eller tillfälligt uppehålla sig på ett markområde med en hund måste vara en ovanlig tanke. Gällde det något mer oväntat större djur så ser jag att resonemanget håller.
Detta med lösa hundar är ju intressant. Ur många aspekter. Om du har jakthund vet du kanske: hur är det juridiskt med lösjakthundar som springer in på privat tomtmark? Vad kan tomtägaren vidta för åtgärder då, som är inom lagens råmärken?M Manfreds skrev:
Det stämmer att hundar har förekommit i en tid bra mycket längre än vad som krävs beträffande sedvanerätt (och därmed allemansrätten).
Däremot är jag inte säker på att rastning av hundar av den form som idag förekommer på annans mark existerat som fenomen i minst 90 år och därmed finns fog att ifrågasätta om allemansrätten innefattar denna form av aktivitet. Allemansrätten är ju inte enbart en rättighet, utan består även av skyldigheter, kanske framförallt då skyldigheterna att inte störa och inte förstöra.
Nu har jag bara skummat tråden, och uppfattat invändningar främst av den typ då någon "förstör" (dvs. orsakar någon form av ekonomisk skada för markägaren) och därmed sätter allemansrätten ur funktion. Men även att orsaka markägaren olägenhet sätter allemansrätten ur funktion.
Det stämmer alltså att gräsmattan kanske inte orsakas den form av skada som avses för att allemansrätten inte skall anses gälla, men rekvisitet olägenhet (om man nu vill kalla det så) har ju uppenbarligen ändock inträtt i och med att kvinnan på cykel fann det nödvändigt att framföra sin muntliga invändning.
I detta läge faller bevisbördan på TS att bevisa att allemansrätten innefattar bollkastning tillsammans med hund på annans mark, och detta fenomen har sannolikt inte utövats i minst 90 år varvid TS skulle behöva tillstånd av markägarna för sin aktivitet.
Skulle kunna tänka mig att du i sak eventuellt har rätt men för att det ska hålla så kan jag också tänka mig att kvinnan i så fall först måste bevisa sin äganderätt och att hon talar för samfällighetsföreningen. I praktiken skulle hon kunna vara en allmänt bitter förbipasserande person som ogillar okopplade hundar. Skulle också kunna vara så att kvinnan har blivit nedröstad av samfälligheten gällande förbud av lösa hundar på markplätten.M Maijckel skrev:
Självklart behöver kvinnan vara någon form av legitim sakägare för att du ska behöva ta hennes invändning på allvar. Som delägare får hon nog anses vara sakägare och jag förmodar att detta förhållande skulle ge sig till känna om du frågat om detta. Om frågan angående lösa hundar är en fråga för samfälligheten som sådan eller om varje delägare har rätt att invända emot detta blir en knepigare fråga. Det beror på vad som framgår av styrdokumenten för samfälligheten.J J00 skrev:
Nej.MathiasS skrev:
Du startar en förening du jobbar med din intresse/sport och om samhället i stort tycker det är värt det får du stöttning.
Jag skulle inte lägga 2 skattekronor på egoistiska hundägare som bara vill ha...
/ATW
Just det, men det var ju just det du beklagade dig över så det var ju inte rätt det heller. Hur ska du ha det egentligen?A ArneTW skrev:
man ska lobba för det man vill ha eller man ska inte det? Tycker du att hund-Sverige saknar intresseorganisationer eller vad handlade din svepande kritik om nu?
