Fyraåring som kör grävmaskin

[larka742]

Börjar misstänka att hela den här tråden är smäckfylld med troll.

finns inte en chans att en 4,5,6,7,8,9 eller 10 åring är kapabel att sitta själv i en grävmaskin o köra runt.

Låter man barnen göra det är det definitivt dags för orosanmälan.

Får se här, om jag skulle se någon ta in ett liten barn i ett stall, se barnet ta hand om fullstora hästar så måste jag anta att det är läge för orosanmälan? Hästar bits, kan sparka väldigt hårt, och rör de på sig i en liten box har ett barn ingen chans.
Sker många olyckor i stallet.

Jag måste anta bristande föräldraförmåga, och göra en anonym anmälan.

Eller... ska jag anta barnet har föräldrar som lärt barnet hantera hästar, vet hur man rör sig osv?
Vilket man alltid gör! Man tar för givet att barnet vet vilka hästar de kan gå till, hur de ska göra osv...

Så i detta, tänk efter nu... är det verkligen sannolikt - pappan har lyft upp ett barn i grävmaskinen, men sen bara lämnat barnet vind för våg, och barnet kan direkt åka i branta backar, gräva...köra runt...och har aldrig kört sönder nånting, eller sabbat maskinen?

Pappan finns inte, TS menar barnet INTE är övervakad, hon ser inte pappan, men kan det verkligen vara så aldrig...?
Så barnet har magiskt lärt sig allting på egen hand? Pappan finns inte där alls?

Endera är barnet ett geni, eller så missar TS nånting...missar eller säger inte allt.
Vad vet hon - de som sprang runt grävmaskinen kanske fick sig en utskällning?

Källkritik. Går det ovan ihop helt och hållet - nej.
OM det stämmer så borde verkligen TS själv tänkt efter för länge sen... pratat med granne.

Hur ska man kunna försvara sig mot ett generellt ej insatt påstående?
Polisen resonerar - "har de bevis för att det aldrig är övervakat och kontrollerat? Låter konstigt, men vi kan prata med grannen"
*end-of-story* rätt snabbt när grannen förklarar hur det faktiskt är. Bevis skall vara bevis, aldrig en känsla... som flera här i tråden menar räcker för att anmäla till soc....

Soc resonerar - ".vi har en anmälan här att en nära granne ser hur barnet kör ensamt och är aldrig under uppsikt?
Och det är alltid andra barn som springer runt framför grävmaskinen -
att anmälan säger så tyder på allvarligt bristande föräldraförmåga.
Farligt! Vi måste överväga ett akut omhändertagande. Grannen måste acceptera en utredning annars tar vi barnet"

Hur ska man motbevisa ovanstående - nära, alltid, aldrig?
Det är inte alls omöjligt Soc lägger in underförstådda tolkningar som sanning. Tyvärr stor risk.

Hur många här i tråden har gjort exakt det -
lagt in tolkningarna som är understrukna ovan, dvs "nära-alltid-aldrig"?

Som anonym anmälan blir det sedan att ingen kan dubbelkontrollera uppgifterna...

 

[Sir Duke]

jag förstår din ståndpunkt. Det jag hakade upp mig på var att du inte verkade se det som ett alternativ att man kan prata med varann först. Kände inte att jag fick någon respons där utan fick bilden av att du var av åsikten att man bör anmäla vid oro utan samtal först. Därför blev jag nyfiken på hur personer som agerar så tänker. Det är fortfarande för mig oklart om du ser det som en bättre möjlighet och en första instans innan man ringer soc på grund av något man sett i grannskapet.

Jag har skrivit att jagt tycker att man ska vara närvarande och stödja varandra i vardagen.
Jag vill leva med min omgivning, ha kontakt och relationer. Vara nyfiken, fråga, samtala, resonera, vara stöd för dem som de är ett stöd för mig.
Men det går fortfarande inte att säga om TS
borde bygga relation med grannen, mejla in en orosanmälan, eller ringa polisen.
Men vi kan ge input som kanske hjälper TS att ta sitt beslut.
Det viktigaste igen - barnen i och omkring maskinen är huvudpersoner, det ska inte handla om att vi andra har det lugnt och bra och alltid får som vi vill och slipper bli utmanade och utvecklade.

 

[larka742]

det kan visst vara så att om en utomstående uttrycker sin oro kring detta, att de åtminstånde vidtar några omedelbara åtgärder som direkt kan rädda liv. Som att se till att barnen inte springer runt kring maskinen samt att en vuxen har uppsikt när pojken kör. Det beror helt på vilken typ av förälder, hur fogliga han/hon är.
jag säger inte att jag tycker att pojken ska få köra tung maskin. Men jag tror inte att ”ANMÄL ANMÄL! Är rätt strategi att börja med om barn kan skada sig. Soc får samtalet, sedan ska de skicka brev till grannen och ta det den vägen. En olycka kan ha skett innan dess. Jag anser att många är lata och fega som inte tar reda på mer eller våga prata med grannen först. Grannen kanske är jättebra att ha att göra med. De kan vara hemmablinda av att själva vuxit upp på landet och uppfostrats att köra maskiner. De kanske inte har insett hur andra ser på detta. Man kan också prata med andra grannar och höra vad de tycker om detta. Då kan man förklara för grannen att flera grannar tycker att det ser farligt ut. Då slipper man stå som ensam anmälare sedan.

Tänk om det handlar om att pojken alltid är övervakad, nån sitter med, men att han vid nåt tillfälle snott nycklarna och kört iväg.
Inte bra förstås. Men grabben fick sig kanske en utskällning då.... eller så vet inte pappan inte ens om det...
han kanske bara trodde att det var nån annan som flyttade på maskinen på gården.
Prata med grannen!

 

[larka742]

Jag har skrivit att jagt tycker att man ska vara närvarande och stödja varandra i vardagen.
Jag vill leva med min omgivning, ha kontakt och relationer. Vara nyfiken, fråga, samtala, resonera, vara stöd för dem som de är ett stöd för mig.
Men det går fortfarande inte att säga om TS
borde bygga relation med grannen, mejla in en orosanmälan, eller ringa polisen.
Men vi kan ge input som kanske hjälper TS att ta sitt beslut.
Det viktigaste igen - barnen i och omkring maskinen är huvudpersoner, det ska inte handla om att vi andra har det lugnt och bra och alltid får som vi vill och slipper bli utmanade och utvecklade.

Verkligen? Finns det nånting överhuvudtaget som pekar på att inte alla råd borde vara prata med grannen... direkt?
Alla borde ge "prata med grannen" som råd.

Förstår inte din "bygga relation" antydan, de ska prata om barnen... inte vara tjenis över några koppar kaffe innan de kan ta upp ämnet.

OM nu nån drar sådant slutsatser att man inte kan vänta med soc-anmälan.... så det är ok att ringa in, och sen vänta på att soc kommer ut?
Pappan är inte hemma exakt då de åker ut, så de bokar en tid via att de skickar ett brev om möte på socialkontoret....
Dagarna kan gå innan det blir nåt av det. Är det bra?

Det enda rådet är - prata med grannen.
HUR... det är en annan femma, TS har väl sin stil men självklart ska samtalet var öppet/nyfiket och ha en trevlig ton om TS vill ha verkliga svar på detta.

 

[larka742]

Har läst hela tråden och i olika inlägg har TS skrivit att "TS är själv uppväxt i den aktuella gården samt att alla barnen runt maskinen är gårdsfamiljens egna barn", vidare att gården ligger 500 meter bort men avståndet till maskinen där TS sett 5-åringen vid spakarna är 150 meter.
Kan väl lika gärna vara ett äldre syskon till 5-åringen som låter brorsan testa att köra?
Själv har jag låtit alla mina grabbar styra traktor sedan de var två år, visserligen sittande i mitt knä men styrt själva till stor förnöjelse för både dem och mig.

Och ang sidospåret att "etablerade media", läs SVT och SR, är opartiska och opolitiska, det ansåg också politbyrån i Sovjetunionen att deras statliga media var, på sin tid...
Det är betydligt ärligare att, som alternativa media, inte vifta med en opartiskhets-flagga när man ändå inte lever upp till det.

larka742, det du berättar om vad som hänt din familj är mer än skrämmande, ännu ett skäl till att att tjänstemanna-ansvar borde återinföras. Alla kan göra fel men att inte ens tvingas till en offentlig ursäkt och en grov reprimand till felande byråkrat är skandal.

Och fler som menar att en "känsla" räcker för att anmäla... vad har hänt med alltid prata?

OT, fast ändå inte kanske... jag har knappt nuddat vid all idioti. Det finns en yrkesstolthet som handlar om att skydda varandra, inte att stå upp för barnen. Det blir ett "vi" mot dem beteende. Vilket faktiskt är komiskt när man vet all fakta. De har sagt saker, gjort saker som... är skrattretande korkade. Men verkligen gjort allt för "klara sig".

Sen.. jag är högutbildad, fem års utbildning, har i mitt yrke att man minns saker, antecknar och återkopplar - gör man annars fel får man göra om ibland till en kostnad av flera hundratusen.
Alltså jag är säker jag kan saker, ingen dåre, eller så - och jag står upp för om nån säger fel om mig eller min familj.

Ingen hade tjafsat med dem som jag gjorde på 20 år sa dem.... jag förstår inte, accepterar folk all skit som sägs?
Klart de fortsätter då... alla nickar bara och tar vad som helst?
Det var också det rådet vi fick, gör som soc säger så är det över på en vecka. Yeah right....det gick inte.


Våra handläggare sa till mig att OM de hade motsägande uppgifter efter ett möte med mig, så dubbelkollade de bara viktiga uppgifter.
Annars så valde de bara en uppgift och antecknade den som korrekt.
Jag blev totalt paff. I vissa lägen var det alltså 50/50 att det var rätt saker i avgörande anteckningar om barn?!
Frågade också varför de inte spelade in samtalen, så man kan lyssna och ta exakt vad som sagts... de gör inte så bara. Fanns inga argument, de var inte intresserade av diskutera det ens.
De ville i praktiken ha det rättssosäkert.

Jag har varit rätt säker på min, trygg och kunna stå emot alla möjliga saker som sagts om vår familj, lögner, man har vetat att i slutändan har man bevis för att de ljuger då man spelat in alla samtal, men i nån mening har det satt sina spår i själen. Man har tappat förtroendet.

Trodde att alla vittnesmål, all fakta, alla frågor - allt skulle sammanställas i en rapport som DÅ vägde samman allt och det borde bli bra då trodde man.
Oj... vad fel man hade, det var 30-talet fakta fel, saker som svart-på-vitt var fel. Andra saker var fel med, övertolkningar mm.
Sen... var det massor med bra vittnesmål också.
Totalt värdelös rapport, hade jag skrivit den på universitetet hade jag fått underkännt. Lösa antaganden, ingen analys, ingen sammanställning - och sen en slutsats bara pang på, utan hänsyn alls till bra saker, bara alla negativa detaljer. Det var sjukt dåligt, tekniskt sett också.

Vi överklagade rejält inom kommun, klarade oss (long story typ) - så vi släppte barnfrågan, men stämde soc om en ekonomiska fråga.
Vi kunde i Förvaltningsrätten bevisa att de ljög, men de ÄNDRADE då sin lögn.
La till en ny uppgift i förvaltningsrätten, som jag alltså inte kunde motbevisa.... De vann.
Överklagade till kammarrätten, som trots att jag kunde motbevisa 10 lögner - den nya kunde jag inte motbevisa men det fanns inte riktigt med i bilden att kammarrätten skulle värdera antalet lögner och se dem som lögnare och menade att deras nya uppgift stod kvar som avgörande. Trots att den saknade totalt stöd. Den var helt ny i förvaltningsrätten.

Fick prata direkt med de som dömde i kammarrätten, och det var så de resonerade. Knäppt.

Ok, det var några tusenlappar. Bara pengar. Men verkligen ridå.
Har lärt mig massor om detta iallafall.

ursäkta OT.

 

[Sir Duke]

Verkligen? Finns det nånting överhuvudtaget som pekar på att inte alla råd borde vara prata med grannen... direkt?
Alla borde ge "prata med grannen" som råd.

Förstår inte din "bygga relation" antydan, de ska prata om barnen... inte vara tjenis över några koppar kaffe innan de kan ta upp ämnet.

OM nu nån drar sådant slutsatser att man inte kan vänta med soc-anmälan.... så det är ok att ringa in, och sen vänta på att soc kommer ut?
Pappan är inte hemma exakt då de åker ut, så de bokar en tid via att de skickar ett brev om möte på socialkontoret....
Dagarna kan gå innan det blir nåt av det. Är det bra?

Det enda rådet är - prata med grannen.
HUR... det är en annan femma, TS har väl sin stil men självklart ska samtalet var öppet/nyfiket och ha en trevlig ton om TS vill ha verkliga svar på detta.

Igen - vi är ju inte där och ser hur det ser ut. Därför blir det omöjligt att ge tvärsäkra råd.

Det kan absolut behövas springas dit omgående för att avstyra en olycka.

Nu valde TS att skapa en diskussionstråd i stället så vi måste förmoda att det inte är superakut.

Prata, absolut. Om TS är uppvuxen där kan man väl ha lite naturligt umgänge.

Ett bra sätt att hjälpa barn och familjer som har det tufft är det sociala kittet, vara där, visa att man ser, förstår och bryr sig, kanske också hjälpa till praktiskt.

Om det blir orosanmälan ska man absolut inte överge familjen. Man ska vara kvar som medmänniska.

 

[larka742]

Igen - vi är ju inte där och ser hur det ser ut. Därför blir det omöjligt att ge tvärsäkra råd.

Det kan absolut behövas springas dit omgående för att avstyra en olycka.

Nu valde TS att skapa en diskussionstråd i stället så vi måste förmoda att det inte är superakut.

Prata, absolut. Om TS är uppvuxen där kan man väl ha lite naturligt umgänge.

Ett bra sätt att hjälpa barn och familjer som har det tufft är det sociala kittet, vara där, visa att man ser, förstår och bryr sig, kanske också hjälpa till praktiskt.

Om det blir orosanmälan ska man absolut inte överge familjen. Man ska vara kvar som medmänniska.

Jo, man kan ge ett tvärsäkert råd. Prata med grannen.

TS inlägg har hål, osäkra uppgifter... om ts själv inte verkar ha hela bilden så finns det inget annat råd att ge.
Tvärsäkert, 100% - prata med grannen!

 

[Sir Duke]

Jo, man kan ge ett tvärsäkert råd. Prata med grannen.

TS inlägg har hål, osäkra uppgifter... om ts själv inte verkar ha hela bilden så finns det inget annat råd att ge.
Tvärsäkert, 100% - prata med grannen!

Japp, det går inte att komma runt tycker jag.

Om jag ser en vilsen unge på stan är det en sak, jag känner dem inte och vet inget om dem, kommer aldrig träffa dem igen. Men om det är min granne skulle jag inte vilja gömma mig.

Med det sagt så finns det ju flera strängar på en gitarr - i något läge kan man behöva hjälpa dem genom att ta fler kontakter.

I högriskverksamheter säger man till två gånger, sedan skaffar man hjälp utifrån. Det får under inga omständigheter haverera, det är allas ansvar att se till.

De bästa ledarna är de som vid varje briefing ber de andra att säga till direkt när jag nu snart kommer göra något fel.

Men vad har det här med föräldraskap att göra? Jo vi är bara människor, och människor är ofullkomliga. Vi behöver ett system där vi ser och hjälper varandra. Grannar och Soc är exempel på hjälp.

 

[larka742]

Spännande kontrast att många anser att historien är så osannolik att den måste vara påhittad. Samtidigt finns andra som försvarar med näbbar och klor att det är det mest naturliga i världen och att grabben självklart måste få ha lite roligt.

De största dumheterna här är inte föräldrarna som låter 4/5-åringen bränna runt i en 30 tons grävmaskin. De största dumheterna är de som skrivit i denna tråd som med alla möjliga fåniga, hemska och skrämmande argument försvarar det hela.
Jag har tappat räkningen på alla dumheter men här är några jag vill kommentera.

"det är ok så länge han ser till att andra barn håller sig utanför maskinens arbetsområde"

Herregud säger jag bara. "Maskinens arbetsområde"? En 5-åring? En 5-åring som svingar en pinne har inget
begrepp om pinnens arbetsområde och vem som kan träffas. Men en 30-ton:are är inget problem?


"Om han har bra finmotorik och bra kontroll så är det lugnt"

Många hakar upp sig på att det är tekniskt möjligt för ett barn att köra en stor maskin.
Självklart är det det. De flesta i den åldern kan hantera gas/broms/svängar/spakar utan problem.
Det har absolut INGENTING med saken att göra. NADA.


"min lilla gulleplutt fick ratta en minigrävare och det gick minsann bra".

Alla ni som på nåt sätt jämför med att ert barn fick testköra eller sitta i ert knä - läs historien igen för att se vad det handlar om. Det handlar om att barnet systematiskt tillåts utsätta sig själv och andra för livsfara, där föräldrarna omöjligen har uppsikt.


> "Om han är mogen för sin ålder så är det ok"

Hur tänkte ni egentligen här? En mogen 4-åring är som en 5-åring. En mogen 5-åring är som en 6-åring.
En 5-åring i en 30-ton:are är alltså tveksamt, men för en 6-åring så skulle det alltså vara helt lugnt?


> "4-åringar har visst konsekvenstänk".

Hela den här historien mynnar ut i konsekvenstänk. Vissa hävdar med en dåres envishet dumheter om "mogen 5-åring" eller "de har visst konsekvenstänk" eller "min lilla tjej fattar minsann vad som händer om man kör på nån" eller "min lilla skatt ser sig minsann för innan han går över gatan".

Det här är inte en fråga att TYCKA om, det handlar om hjärnans utveckling. För en 4-åring dröjer det närmare 10 år till innan hjärnan är så pass utvecklad att man kan börja prata om konsekvenstänk. PUNKT. Ni kan berätta tusen gånger för en 4-åring att det är livsfarligt att springa ut i gatan. Barnet kan bekräfta och förstå att det är farligt. Barnet kan rabbla alla trafikregler. Barnet kan förstå att om man dör så kommer man inte tillbaka. Men vad händer den dagen fotbollen rullar ut i gatan? På en milisekund sätter barnet fart rakt ut i gatan utan att se sig för. Det är inte barnets fel, det har med hjärnans utveckling att göra och det är därför det är er föräldrars förbannade jobb att se till så att det inte händer. Tror ni att en 4-åring i en grävmaskin tänker i banor som "Om det där barnet framför min grävmaskin snubblar på den där hala stenen så kommer jag inte hinna bromsa i tid?" Om ni tror det så hoppas jag innerligt att ni inte har egna barn.

Slutligen anser jag det är konstigt att ingen ser att det här handlar om mer än bara exemplet med grävmaskinen. Föräldrar som tycker att det är ok att sin 4-åring kör en 30 tons grävmaskin har med största sannolikhet andra brister när det gäller uppfostran. Därför kan det vara intressant att fundera på hur man ska lösa det hela. Jag tror tyvärr inte att "prata med föräldrarna" är hela lösningen. De är ju fullt medvetna om att barnet är ute och åker (de hjälpte honom till och med upp). De har uppenbarligen inga prbblem med att han kör runt bortom deras uppsikt. Tror ni då att ett samtal hjälper?
"Oj då, är det farligt? Då slutar vi direkt". Så enkelt kommer det givetvis inte vara.

Sådana här inlägg .. alltså.
Tack!

Källkritik. Du tar in alla ord som TS säger som definitiv sanning, trots att det uppenbarligen finns hål i resonemanget.
Du drar slutsatsen "De har uppenbarligen inga prbblem med att han kör runt bortom deras uppsikt. Tror ni då att ett samtal hjälper?"
Och tar detta som en självklarhet - att de bara gör det här... "
De är ju fullt medvetna om att barnet är ute och åker (de hjälpte honom till och med upp). "

Så.. från vad du beskriver ser du en pappa som lyfter ut sin fyraåring i en grävmaskin värd några hundratusen, ger pojken nyckeln, pekar lite på spakarna och säger sen "kör på, ha det så kul".
Verkar det verkligen troligt?


Jag säger tack för du bevisar en viktig poäng - hade du varit socialsekreterare är jag säker på att du tagit ett beslut om akut omhändertagande.
Utan att sätta sig in i fakta alls så menar du att det är tydligt föräldrarna brister på flera plan.. "största sannolikhet andra brister när det gäller uppfostran".

Jag kan inte dra några sådan slutsatser, det finns stora hål i beskrivningen, men att du kan dra det, om något så otroligt viktigt som barn. HUR kan du göra det? Varför?

Du drar sedan slutsatsen att det inte ens är en ide att prata....?
"Så enkelt kommer det givetvis inte vara"

Och det är detta som är problemet, det är "tyckande" som styr, och det är sjukt rättsosäkert.
Vi är alla människor, och när lagarna handlar om det, praxis handlar om det - tyckande.... så OM det är fel person på fel plats så blir det fel för ofta. bossebyggarn kanske har rätt, men han kan inte dra sådana slutsatser nu.

Detta tyckande som bossebyggarn står för går genom hela socialtjänsten, slutsatser dras från halva vittnesmål, det fylls i fakta och antagandes tas.
En person som bossebyggarn skulle slagit den här familjen i spillror för han vet att han givetvis har rätt, det måste vara andra brister.

Försökt tänka ett steg till. tack.

 

[SueCia]

Eller... ska jag anta barnet har föräldrar som lärt barnet hantera hästar, vet hur man rör sig osv?
Vilket man alltid gör! Man tar för givet att barnet vet vilka hästar de kan gå till, hur de ska göra osv...

Så i detta, tänk efter nu... är det verkligen sannolikt - pappan har lyft upp ett barn i grävmaskinen, men sen bara lämnat barnet vind för våg, och barnet kan direkt åka i branta backar, gräva...köra runt...och har aldrig kört sönder nånting, eller sabbat maskinen?

Fast problemet är att en fyraåring inte kan greppa allt som krävs för att kunna framföra grävmaskinen säkert oavsett om dom vet att man inte får t.ex köra i backar. Barnet kan få lust att prova något nytt, eller komma åt en knapp eller spak eller något och få panik.

Ska man låta ett barn hantera en stor jävla grävmaskin ska man tamejfan sitta i grävmaskinen själv och låta barnet sitta i knät så att man DIREKT kan avvärja en skada.

Vad gör det ens för nytta om pappa sitter i en stol utanför grävmaskinen och tittar på barnet ifall barnet tappar kontrollen över grävmaskinen, inte direkt så pappan kan stänga av den då....

Jag vidhåller, en förälder som låter barnet köra grävmaskin UTAN att själv sitta i grävmaskinen och övervaka varenda sekund är inte lämplig att vara förälder.

Liknelser med hästar är dessutom nästa ännu värre, hästar kan vara väldigt opålitliga och barn ska absolut inte springa runt benen på en häst. Mitt ex hade haft sin häst i 12 år tror jag det var, rätt vad det var när hon stod och borsta hästen så bet den henne i bröstet så att hela ena bröstet blev lila. En annan tjej jag känner som jobbat i stallet här under flera år blev sparkad i bröstet så att hon bröt revben. Detta av en häst hon jobbat med i många år, sparken skedde när hästen bara skulle gå förbi henne.

 

[Staffans2000]

Fast problemet är att en fyraåring inte kan greppa allt som krävs för att kunna framföra grävmaskinen säkert oavsett om dom vet att man inte får t.ex köra i backar. Barnet kan få lust att prova något nytt, eller komma åt en knapp eller spak eller något och få panik.

Ska man låta ett barn hantera en stor jävla grävmaskin ska man tamejfan sitta i grävmaskinen själv och låta barnet sitta i knät så att man DIREKT kan avvärja en skada.

Vad gör det ens för nytta om pappa sitter i en stol utanför grävmaskinen och tittar på barnet ifall barnet tappar kontrollen över grävmaskinen, inte direkt så pappan kan stänga av den då....

Jag vidhåller, en förälder som låter barnet köra grävmaskin UTAN att själv sitta i grävmaskinen och övervaka varenda sekund är inte lämplig att vara förälder.

Liknelser med hästar är dessutom nästa ännu värre, hästar kan vara väldigt opålitliga och barn ska absolut inte springa runt benen på en häst. Mitt ex hade haft sin häst i 12 år tror jag det var, rätt vad det var när hon stod och borsta hästen så bet den henne i bröstet så att hela ena bröstet blev lila. En annan tjej jag känner som jobbat i stallet här under flera år blev sparkad i bröstet så att hon bröt revben. Detta av en häst hon jobbat med i många år, sparken skedde när hästen bara skulle gå förbi henne.

Då kan vi konstatera att en grävmaskin är mycket säkrare än en häst.

Staffan

 

[mikethebik]

Vilket är ett faktum, en grävmaskin gör som du säger och saknar visserligen hjärna, men hellre utan hjärna än opålitlig och irrationell dito.

 

[crappyusrname]

Vilket är ett faktum, en grävmaskin gör som du säger och saknar visserligen hjärna, men hellre utan hjärna än opålitlig och irrationell dito.

Frågan kan då vara, var på den skalan hamnar en fyraårings hjärna...?

 

[mikethebik]

Smartare än en grävmaskin, och väldigt mycket smartare än en häst

 

[crappyusrname]

Smartare än en grävmaskin, och väldigt mycket smartare än en häst

Grävmaskinen kanske, hästen känns tveksam.