I detta fallet är utsikten fantastisk om man bygger på den övre delen av tomten. Den nedre delen av tomten ligger vid en landsväg. Han ägde redan tomten (ärvt den).
Ensamstående man på femtio år. Inga barn.
Ensamstående man på femtio år. Inga barn.
Men då går det väl att bygga där uppe med alla tillgänglighetsregler följda?pacman42 skrev:
Fast tillfarten till tomten ligger alltså längre ner?
Ja, det är lätt att känna sig odödlig när man är 50 kan jag tänka.
Men om 10, 20 år, hur är det då?
Man ser väl lite framåt när man gör "livets största investering"?
Nä då är man ju redan död, så då känner man ingenting...KnockOnWood skrev:
Lev varje dag som om den var din sista! ...brukar det heta
Just motion och fetma är vanskligt... och det är lätt att raljera om det. Själv skulle jag vara själaglad om jag kunde ge mig ut och springa en mil. Tyvärr är bieffekten av det att jag har svårt att röra mig vettigt på ett par veckor. Vattengympa funkar ok, men då får jag kramp i vaderna istället.Martin_B skrev:
Ja, och även rökarna själva borde rimligtvis tacka staten längre fram i livet, när de slipper avlida i lungcancer, för att ta en av många sjukdomar man kan få av rökning.
Samma med fetma också, egentligen.
Hade man exempelvis infört obligatorisk motion, så hade jag blivit glad. För då hade jag blivit illa tvungen att göra slag i saken och röra mig mer än jag gör
Och då rör jag mig ändå mycket. Men klart som tusan man hade velat vara ordentligt aktiv, bara det att man är väl för lat och har för mycket att göra, prioriterar fel osv. Byggahus.se's fel.
Fast Byggahus.se är perfekt när jag har jouren på natten, för då vill jag ändå döda lite tid under lugna dagar, tid som inte alltid är lämplig för motion, tyvärr
Och det enda nån nånsin sett är att jag haltar lätt.
Jag är 185 och väger 95, har lyckats kämpa mig ner från 105.
Jag hör till den typ av människor som går upp i vikt om jag tittar för mycket på mat, min bror väger 150 och mun ena morbror (som var bonde) vägde 130.
Det positiva är att min vilopuls är 55 och mitt blodtryck är 70/120, tyvärr dippar det ner mot 105 ibland... kolesterolvärdena är oförskämt bra, och båda dessa egenskaperna är ärftliga på mammas sida.
De flesta i släkten (som inte drabbats av alkoholism eller nån annan sjukdom) har levt till 90. Pappas farmor blev 100 år och fyra månader och klarade ett lårbensbrott vis 80 år, utan men.
Visst. Som det är idag att ungarna knapp har gymnastik är hål i huvet. Om man inte lär sig i unga år att det inte är jobbigt att röra på sig, då har man en jävla uppförsbacke. Vilken fet 30åring som helst vet också att det är viktigt att röra på sig.
Alla som har ett bmi under 120 och dom har ett blodtryck på under 80/130, rimliga kolesterolvärden och inget problem med blodsockret har rätt bra förutsättningar, tyvärr har de en tendens att klampa ner på andra - "det är bara att sätra igång att springa". Min kommentar till sånt är-jaha du, har du kollat de senaste årens forskningsrön?
Och jo- jag blev ärligt förbannas
Nåja, de flesta av oss lever längre än till 50.
Förhoppningsvis du också
Och olyckor händer, av princip plötsligt och oväntat.
Som när min fru trillade av pallen när hon satt och plockade vinbär,
och sedan knappt kunde röra sig på 2 månader. Kotkompression kallade de det
Inte riktigt lika idylliskt som i Tove Janssons saga:
Och se på denna vackra bild,
hur muminmamman glad och mild,
bland rosorna i trä'gårn satt,
och plocka vinbär i en hatt.
Varning: Risk för nästan-lördags trams
Och varför ska jag som haft ett bmi på 129 men löjligt bra värden i övrigt, straffas? Nu är du larvig.Att förbjuda onyttig mat blir ju svårare... men då får man väl införa skatt efter BMI
I ärlighetens namn hade ju alla tjänat på det... hur galet det än låter.
Nu fick forumet paltkoma. Halva mitt förra inlägg kom med ochså...
Nä, nu tycker jag faktiskt att du är larvig snarare. Ser du inte det skämtsamma i mitt inlägg?S sunqan skrev:
Däremot är det ju ett faktum att övervikt riskerar att förkorta livet. Sen kan du ta hur många exempel som helst på överviktiga som har levt länge om statistik visar något annat. Naturligtvis finns det människor som är överviktiga som lever länge också. Men det är långt ifrån lika vanligt som de som har normal BMI.
Det är allmänt känt att man inte kan gå upp mer än man stoppar i sig. Jag vet att du inte menar allvar med din kommentar, men jag vill påstå att man kan reglera vikt med balanserat matintag som är anpassat för den egna kroppen. Och det där är naturligtvis individuellt. Vissa kan äta precis hur mycket som helst och vandra runt som skelett nästan, medan andra behåller en mycket stor del av den energi de stoppar i sig.S sunqan skrev:
Och personer ur den sista kategorin tvingas således att verkligen passa sig för vad den äter för att inte riskera att bli överviktig. Så ser det ju ut.
Den andra faktorn är ju hur mycket energi man gör av med, och det reglerar man i sin tur med hur mycket, och hur, man rör sig. Och kan man då inte göra detta av olika anledningar, så får man reglera vikten med matintaget enbart.
Det bästa är så klart att reglera både med en balanserad och nyttig kost, samt regelbunden motion.
Man kan också, om man vill, strunta i balanserad kost och reglera med motion. Detta är så klart svårare ju mer benägenhet man har för övervikt, så klart. Men om vi tar "medelpersonen" så kan den ju äta lite onyttigt och röra sig extra mycket, träna hårt med mera, och ändå slippa gå upp i vikt.
Men återigen, enklaste och mest effektiva regleringen är matintaget. Skippa fett nästan helt, ät 90% grönsaker, och endast 10% kött och håll dig helst till typ fisk eller fågel. Minska sedan ditt matintag till en fjärdedel av vad du äter idag, så kan jag ju i princip garantera viktnedgång.
Kan inte bli på annat sätt. En väl insatt läkare säger samma sak, med irriterad ton, att du kan inte gå upp mer än du stoppar i dig
Kan inte stämma, du måste ha räknat fel!S sunqan skrev:
Vad är ditt kön, kroppslängd och kroppsvikt så får vi kontrollräkna?
Ett sånt avtal är inte rimligt, men man skulle kunna tänka sig en fond för "avsteg från tillgänglighetsanpassning" där man kan köpa sig fri från att göra anpassningar genom att betala en del av vad en separat framtida anpassning skulle kosta att genomföra.
Fast det blir ju också orättvist i så fall, för man vill ju inte betala för svindyra konverteringar som inte rör en själv. Min konvertering kanske bara kostar 30.000 kr jämfört med snittet som hamnar på säg 45.000 kr. (OBS! Bara exempel). Då är det ju bättre man står för sin egen anpassning tycker jag.AndersPS skrev:
Bästa är att låta bli att sätta käppar i hjulen för den enskilde i de fall anpassningen är orimlig ekonomiskt eller av andra skäl. Så kraven inte blir så hårda.
Så får man ta det ur den gemensamma kassan.
Även TV avgiften hamnar ju på skatten snart, så även de som ej ser på TV får snällt betala. Varför inte handikappanpassning också då liksom?
Så får man ta det ur den gemensamma kassan.
Även TV avgiften hamnar ju på skatten snart, så även de som ej ser på TV får snällt betala. Varför inte handikappanpassning också då liksom?
Bmi måtten blev 100 för stora, dessutom är jag 187 cm.S sunqan skrev:
Och jodå, jag vet att man måste äta det man tittar på för att öka i vikt. Och jag vet att det är skillnad på att gå upp i vikt och gå upp i vikt. Dricker jag en liter vatten går jag upp ett kg i vikt, men det är normalt sett en ganska tillfällig viktökning. Äter jag ett kilo socker går jag också upp ett kilo vikt, men där lyckas våra kroppar lagra "skiten" bättre än i fallet vatten.
Analysen håller jag med om, slutsatsem lika så. Däremot är vi inte helt överens kring åtgärden.Nä, nu tycker jag faktiskt att du är larvig snarare. Ser du inte det skämtsamma i mitt inlägg?
Däremot är det ju ett faktum att övervikt riskerar att förkorta livet. Sen kan du ta hur många exempel som helst på överviktiga som har levt länge om statistik visar något annat. Naturligtvis finns det människor som är överviktiga som lever länge också. Men det är långt ifrån lika vanligt som de som har normal BMI.
Det är allmänt känt att man inte kan gå upp mer än man stoppar i sig. Jag vet att du inte menar allvar med din kommentar, men jag vill påstå att man kan reglera vikt med balanserat matintag som är anpassat för den egna kroppen. Och det där är naturligtvis individuellt. Vissa kan äta precis hur mycket som helst och vandra runt som skelett nästan, medan andra behåller en mycket stor del av den energi de stoppar i sig.
Och personer ur den sista kategorin tvingas således att verkligen passa sig för vad den äter för att inte riskera att bli överviktig. Så ser det ju ut.
Den andra faktorn är ju hur mycket energi man gör av med, och det reglerar man i sin tur med hur mycket, och hur, man rör sig. Och kan man då inte göra detta av olika anledningar, så får man reglera vikten med matintaget enbart.
Det bästa är så klart att reglera både med en balanserad och nyttig kost, samt regelbunden motion.
Man kan också, om man vill, strunta i balanserad kost och reglera med motion. Detta är så klart svårare ju mer benägenhet man har för övervikt, så klart. Men om vi tar "medelpersonen" så kan den ju äta lite onyttigt och röra sig extra mycket, träna hårt med mera, och ändå slippa gå upp i vikt.
Men återigen, enklaste och mest effektiva regleringen är matintaget. Skippa fett nästan helt, ät 90% grönsaker, och endast 10% kött och håll dig helst till typ fisk eller fågel. Minska sedan ditt matintag till en fjärdedel av vad du äter idag, så kan jag ju i princip garantera viktnedgång.
Kan inte bli på annat sätt. En väl insatt läkare säger samma sak, med irriterad ton, att du kan inte gå upp mer än du stoppar i dig
Jag ser att du inte heller tror på lchf, och det resulterar uppenbarligen i din åsikt kring hur enkelt det är. Men visst - fibberrika grönsaker, baljväxter och vitt kött eller fet fisk (för omega 3) är en bra bas.