24 596 läst · 223 svar
25k läst
223 svar
Alla:Är det någon som vill ordna så att unga småbarns föräldrar har råd att köpa hus?
Alltså, nu är jag inte med riktigt här... Det pratas om att unga barnfamiljer ska få hjälp att ha råd att skaffa hus, men om man är en barnfamilj som INTE har hus så bor man ju nånstans idag? Var bor man då om inte i hyreslägenhet?Noseone skrev:
Studentlgh kanske? Att sen hitta en billig hyreslägenhet så man kan lägga undan 10 papp i månaden så man kan lägga in 6-700 tkr i ett hus i närförort känns orimligt. Efter 5-6 år har ju dessa hus gått upp 10% minst i pris så då måste man spara ihop 1-200 tkr till lite kvickt.
Kan vi inte bara vara överens om att det inte är realistiskt för de allra flesta att spara ihop till ett hus i en storstad. (Stockholm, Göteborg och Malmö)
De flesta unga 25-30 år lever inte heller med 5-10års-planer. Så att då tillsammans med den man lever med säga att man skall spara 10.000kr i månaden i 5-7 år till en villa Upplands Väsby skulle nog skrämma upp bort de flesta som kanske senare blir perfekta livspartners.
Kan vi inte bara vara överens om att det inte är realistiskt för de allra flesta att spara ihop till ett hus i en storstad. (Stockholm, Göteborg och Malmö)
De flesta unga 25-30 år lever inte heller med 5-10års-planer. Så att då tillsammans med den man lever med säga att man skall spara 10.000kr i månaden i 5-7 år till en villa Upplands Väsby skulle nog skrämma upp bort de flesta som kanske senare blir perfekta livspartners.
Men det i sig är ju inget argument, att unga inte planerar långt framåt. Det måste man väl göra, på ett vis, annars kan man inte sitta tre år senare och klaga när man vill ha ett hus NU och inte ens har försökt spara. Det är väl upp till individen.
Utöver det så tycker jag faktiskt synd om människor i storstadstrakter där husen är så dyra att man inte förstår det ens, oavsett sparförmåga. För hade vårt hus varit dubbelt eller mer än så dyrt så hade vi inte haft råd om man ska räkna med föräldraledigheter och att man vill kunna gå ner i tid etc. För oss har det funkat för att vi bor i ett område där husen kostar lite.
Utöver det så tycker jag faktiskt synd om människor i storstadstrakter där husen är så dyra att man inte förstår det ens, oavsett sparförmåga. För hade vårt hus varit dubbelt eller mer än så dyrt så hade vi inte haft råd om man ska räkna med föräldraledigheter och att man vill kunna gå ner i tid etc. För oss har det funkat för att vi bor i ett område där husen kostar lite.
Noseone skrev:
Det har du förstås i med ett par modifikationer. För det första förklarar det inte varför priserna i lantisarnas hembygd också fortsatt skena. För det andra kan man inte förstå härdsmältan i Stockholm med en enkel utbudefterfrågemodell. Ovanpå det tillkommer offentlig efterfrågan på en infrastruktur, som alltid känns lika otillräcklig. Summan blir
Pumba skrev:Jag behöver inget högre barnbidrag, vad ska det tjäna till att flytta en summa till en annan, helt meningslöst administrativt dravel.
Jag sa inget om blygsam inkomst, jag sa medelmåttig och det betyder inte att man käkar nudlar och mamma scans köttbullar för att man har råd med ett hus.
Jag tolkar själv tråden som hur unga barnfamiljer ska ha råd med ett hus, det var ju vad TS frågade om iaf, inte hur man ska hyra en 3a genom någon form av stadsbidrag.
Och jag kan därmed inte se hur avskaffandet av ränteavdraget skulle hjälpa någon till att köpa hus, eftersom bidrag inte räknas som en inkomst när du ska låna pengar så blir det ju bara sämre att ta bort nått som faktiskt räknas in i helheten.
Okey! Att avskaffa ränteavdrag frigör skattepengar. Barnbidrag utgår generellt. Att höja barnbidragen gynnar alla barnfamiljer, oavsett om de själva tycker att de behöver det eller ej. Det har du rätt i. Vill man göra det lättare för just unga barnfamiljer att skaffa hus kan man givetvis avgränsa mer exakt. Det har du förstås också rätt i.
Man kan exempelvis slopa ränteavdragen i kombination med riktat räntestöd till just barnfamiljer som köper bostad. Har man lust med det kan man till och med inkomstpröva ett ännu högre lånestöd. Men då kommer vi förstås samtidigt in på krångel och kontroll. All prövning medför byråkrati. Alla enkla regler ger spill. Det är givetvis en avvägning vilket blir att föredra.
Sorry att jag slant på enterknappen ...billy_baver skrev:Det har du förstås i med ett par modifikationer. För det första förklarar det inte varför priserna i lantisarnas hembygd också fortsatt skena. För det andra kan man inte förstå härdsmältan i Stockholm med en enkel utbudefterfrågemodell. Ovanpå det tillkommer offentlig efterfrågan på en infrastruktur, som alltid känns lika otillräcklig. Summan blir
"Summan blir" mark- och produktionspriser som ökar progressivt.
Ja varför har ni hängt upp er på Stockholm? TS bor tydligen i Husqvarna, vore väl lämpligare att ha det som utgångspunkt, även om lönerna är högre i Stockholm tror jag inte det blir jämförbart.
Om man inte kan spara 9000 i månaden skulle man inte ha råd med hus, sas det. Nu glömde man att TS har ungefär den kostnaden för sitt boende. Rätt borde då vara, att kan man inte undvara 18000 i månaden i 6 år blir man inte godkänd att köpa ett hus som kostar 9000 i månaden.
Det var ju därför jag tänkte att kanske hyrköp kunde lösa problemet, att man bara har en hyra.
Det diskuteras hela tiden om vad och hur man kan göra efter hur det ser ut idag, men nu var det väl ett nytänkande som kunde underlätta för förstagångsköparen som behövdes. Ok, har man det så förspänt att man kan ta topplån av någon typ är det ju enklast att gå den vägen.
Om man inte kan spara 9000 i månaden skulle man inte ha råd med hus, sas det. Nu glömde man att TS har ungefär den kostnaden för sitt boende. Rätt borde då vara, att kan man inte undvara 18000 i månaden i 6 år blir man inte godkänd att köpa ett hus som kostar 9000 i månaden.
Det var ju därför jag tänkte att kanske hyrköp kunde lösa problemet, att man bara har en hyra.
Det diskuteras hela tiden om vad och hur man kan göra efter hur det ser ut idag, men nu var det väl ett nytänkande som kunde underlätta för förstagångsköparen som behövdes. Ok, har man det så förspänt att man kan ta topplån av någon typ är det ju enklast att gå den vägen.
Men hyrköpet kommer ju OCKSÅ att kosta 18000 i månaden? Skillnaden är att där betalar man det i efterhand.
Det spelar ingen roll vad man kallas sakerna eller i vilken ordning man gör dem, det kostar lika mycket ändå. (Med undantaget att om man sparar så tjänar man på räntan, med lån eller hyrköp så får man istället betala ränta.)
Det spelar ingen roll vad man kallas sakerna eller i vilken ordning man gör dem, det kostar lika mycket ändå. (Med undantaget att om man sparar så tjänar man på räntan, med lån eller hyrköp så får man istället betala ränta.)
Varför skulle det kosta 18000?Nerre skrev:Men hyrköpet kommer ju OCKSÅ att kosta 18000 i månaden? Skillnaden är att där betalar man det i efterhand.
Det spelar ingen roll vad man kallas sakerna eller i vilken ordning man gör dem, det kostar lika mycket ändå. (Med undantaget att om man sparar så tjänar man på räntan, med lån eller hyrköp så får man istället betala ränta.)
Hur kan det INTE kosta det? Det handlar ju om 700 000 som ska betalas? Utöver då räntan på hypotekslånet.
Jag orkar inte leta tillbaka i tråden efter alla siffror så vi tar ett räkneexempel på ett hus som kostar 4 miljoner.
Lånereglerna säger att du får låna max 3,4 miljoner, så det är 600 000 som ska finansieras på annat sätt.
Om du ska spara ihop 600 000 på 6 år så blir det 100 000 om året, d.v.s. ungefär 8300 i månaden. Utöver dina boendekostnader. Du får dock ränta på pengarna.
När du väl har köpt huset så har du ett lån på 3,4 miljoner som du ska betala ränta på, med 2,5% ränta och utan amortering (jag räknar snällt nu) så kommer det att kosta ungefär 7100 i månaden.
Om vi nu istället säger att du gör ett hyrköp. Då har du en skuld på 600 000 till säljaren. Om vi säger att du hyrköper i 6 år så blir det 100 000 om året som ska betalas. Det blir 8300 i månaden. (Nu räknade jag snällt, för säljaren lär vilja ha ränta på pengarna också. Och antagligen vill inte säljaren dra ut på köpet i 6 år utan vill nog ha det avbetalt snabbare.)
Men du betalar också på hypotekslånet med 2,5% ränta, d.v.s. de där 7100 i månaden tillkommer. Du betalar alltså de första 6 åren 15400 i månaden i lån och "hyra".
Jag orkar inte leta tillbaka i tråden efter alla siffror så vi tar ett räkneexempel på ett hus som kostar 4 miljoner.
Lånereglerna säger att du får låna max 3,4 miljoner, så det är 600 000 som ska finansieras på annat sätt.
Om du ska spara ihop 600 000 på 6 år så blir det 100 000 om året, d.v.s. ungefär 8300 i månaden. Utöver dina boendekostnader. Du får dock ränta på pengarna.
När du väl har köpt huset så har du ett lån på 3,4 miljoner som du ska betala ränta på, med 2,5% ränta och utan amortering (jag räknar snällt nu) så kommer det att kosta ungefär 7100 i månaden.
Om vi nu istället säger att du gör ett hyrköp. Då har du en skuld på 600 000 till säljaren. Om vi säger att du hyrköper i 6 år så blir det 100 000 om året som ska betalas. Det blir 8300 i månaden. (Nu räknade jag snällt, för säljaren lär vilja ha ränta på pengarna också. Och antagligen vill inte säljaren dra ut på köpet i 6 år utan vill nog ha det avbetalt snabbare.)
Men du betalar också på hypotekslånet med 2,5% ränta, d.v.s. de där 7100 i månaden tillkommer. Du betalar alltså de första 6 åren 15400 i månaden i lån och "hyra".
När 15% av husets pris är amorterat kommer lagfarten. Tiden behöver inte vara fastställd , en bank ett riskkapitalbolag eller säljaren skulle kunna vara motpart.
Det fanns/(finns) bolag som köpte småhus för att hyra ut. Speciell målgrupp pensionärer som behövde ha loss pengarna, sålde och bodde kvar.
Det fanns/(finns) bolag som köpte småhus för att hyra ut. Speciell målgrupp pensionärer som behövde ha loss pengarna, sålde och bodde kvar.
Ha, jag fick valsedlar från Skånepartiet, gör Skåne självständigt står det, men så har vi ju det där Malmö, kunde man sälja det till Danmark så...geekling skrev:
Undrar hur huspriserna hade påverkats, ( för att det inte ska bli för mycket OT), om vi sålt Malmö?
Jag bor själv i Malmö med min sambo i en bostadsrätt som kostade ca 1 Mkr för 4 år sedan och har nog inte stigit i värde. Hon jobbar och jag har pluggat (civ. ing.), och jobbar på sommrarna o.s.v. Vi har en ny bil (BMW). Våra inkomster är då hennes lön samt mitt studielån/bidrag. Vi sparar ca 10 000 i månaden i dagsläget. Det ska tilläggas att vi inte hade några stora sparkonton från våra föräldrar när vi flyttade hemifrån heller. När jag börjar jobba, heltid om ca 6 månader, kommer vi ju ha 2 löner och kommer då lätt kunna spara 20' i månaden. Det kan tilläggas att vi knappast snålar på något i vår tillvaro såsom mat, restaurangbesök, kläder o.s.v.Noseone skrev:
Jag förstår inte denna inställning till att det skulle vara omöjligt att spara pengar eller att det är så synd om alla som hela tiden. De flesta har ju samma förutsättningar förutsatt att man tjänar ungefär lika mycket och ändå skiljer det ju av någon anledning hemskt mycket på folks förmåga att spara. Vad är det folk slösar pengar på?