Efter tre år känner jag att det är dags att dela med sig av min skämmigaste bygghistoria.
Lite bakgrund; jag och min fru köpte hus i juli 2010, lyckligt ovetande om allt det roliga som följer med ett sånt beslut. Trasig pelletspanna, uppreglade golv i källaren, riskkonstruktioner, gamla ägarens hempuleri, ja, ni vet allt det där.
I augusti -10 bestämde jag mig för att det Johnny och Mattias gjorde på kanal5 med MDF inte alls är speciellt avancerat, och vem som helst kan bygga en tv-bänk. Jag, som glad amatör hade aldrig någonsin byggt någonting. Någonsin, alltså. Glad i hågen rev jag ut tretex från väggarna i nya tv-rummet, slet ut en gammal masonitgarderob som luktade unket (och rev mig ungefär en miljard gånger på sylvass dyckert). Vindpappen på väggarna var ju fullständigt onödig i mina ögon, så den försvann illa kvickt tillsammans med det fula laminatgolvet från ikea.
Efter en sväng på byggmax kom jag hem med 45*70-reglar, mängder av MDF och en iver att komma igång. Ett par månader senare och ungefär 234 felsågningar i MDF-skivorna (tror jag fyllde på förrådet med MDF tre gånger) så hade jag åstadkommit en klumpig, ruggigt ful låda med tre fack i för hemmabiosaker. Tjoho, verkligen. Vid det här laget var jag trött på MDF-damm i näsan och resten av hela huset och tänkte ge det ett sista försök, jag klädde liksom framsidan av lådan med nytt skivmaterial. Innan jag satte dit fronterna drog jag i några rejäla skruv i botten på den osnygga lådan för att den skulle stå där den stod, även om det krävdes maskineri för att lyfta styggelsen som vägde typ 50 kilo. Sagt och gjort, drog in kompressorn i huset och spikade fast fronterna på bänken med dyckertpickan, torkade svetten om pannan och öppnade en öl (till). Några dar senare skulle jag sätta gips på råsponten på väggarna. Efter att ha letat i ungefär två timmar efter min skruvdragare, ringt till hustrun och svärfar och frågat vart f*n dom gjort av min nya skruvdragare kom insikten som en smäll i magen.
Dragaren stod kvar inne i min så kallade tv-bänk som stod där den stod, dikt mot väggen med 4*5 50*6 träskruv ner i golvet.
När hustrun kom hem möttes hon av en skräphög på gräsmattan bestående av 3000 kr MDF och 45*70-reglar, sönderslaget i småbitar. Längst upp på skräphögen låg ikea-kartongerna från tv-bänken hemnes. Aldrig mer MDF.
Egentligen var det inte tv-bänkshistorian som gjorde det här rummet till en jobbig anekdot, utan avsaknaden av ny vindpapp innanför gipset. Hade jag vetat då vad jag vet nu hade jag såklart satt upp ny papp, minsta bris utomhus kyler ner tv-rummet direkt, och jag har kallras typ överallt.. Men, som det sagts tidigare, man lär sig av sina misstag...
Lite bakgrund; jag och min fru köpte hus i juli 2010, lyckligt ovetande om allt det roliga som följer med ett sånt beslut. Trasig pelletspanna, uppreglade golv i källaren, riskkonstruktioner, gamla ägarens hempuleri, ja, ni vet allt det där.
I augusti -10 bestämde jag mig för att det Johnny och Mattias gjorde på kanal5 med MDF inte alls är speciellt avancerat, och vem som helst kan bygga en tv-bänk. Jag, som glad amatör hade aldrig någonsin byggt någonting. Någonsin, alltså. Glad i hågen rev jag ut tretex från väggarna i nya tv-rummet, slet ut en gammal masonitgarderob som luktade unket (och rev mig ungefär en miljard gånger på sylvass dyckert). Vindpappen på väggarna var ju fullständigt onödig i mina ögon, så den försvann illa kvickt tillsammans med det fula laminatgolvet från ikea.
Efter en sväng på byggmax kom jag hem med 45*70-reglar, mängder av MDF och en iver att komma igång. Ett par månader senare och ungefär 234 felsågningar i MDF-skivorna (tror jag fyllde på förrådet med MDF tre gånger) så hade jag åstadkommit en klumpig, ruggigt ful låda med tre fack i för hemmabiosaker. Tjoho, verkligen. Vid det här laget var jag trött på MDF-damm i näsan och resten av hela huset och tänkte ge det ett sista försök, jag klädde liksom framsidan av lådan med nytt skivmaterial. Innan jag satte dit fronterna drog jag i några rejäla skruv i botten på den osnygga lådan för att den skulle stå där den stod, även om det krävdes maskineri för att lyfta styggelsen som vägde typ 50 kilo. Sagt och gjort, drog in kompressorn i huset och spikade fast fronterna på bänken med dyckertpickan, torkade svetten om pannan och öppnade en öl (till). Några dar senare skulle jag sätta gips på råsponten på väggarna. Efter att ha letat i ungefär två timmar efter min skruvdragare, ringt till hustrun och svärfar och frågat vart f*n dom gjort av min nya skruvdragare kom insikten som en smäll i magen.
Dragaren stod kvar inne i min så kallade tv-bänk som stod där den stod, dikt mot väggen med 4*5 50*6 träskruv ner i golvet.
När hustrun kom hem möttes hon av en skräphög på gräsmattan bestående av 3000 kr MDF och 45*70-reglar, sönderslaget i småbitar. Längst upp på skräphögen låg ikea-kartongerna från tv-bänken hemnes. Aldrig mer MDF.
Egentligen var det inte tv-bänkshistorian som gjorde det här rummet till en jobbig anekdot, utan avsaknaden av ny vindpapp innanför gipset. Hade jag vetat då vad jag vet nu hade jag såklart satt upp ny papp, minsta bris utomhus kyler ner tv-rummet direkt, och jag har kallras typ överallt.. Men, som det sagts tidigare, man lär sig av sina misstag...
En god vän till mig hjälpte mig att mäta upp takstolarna till altantaket och han mätte och jag sågade av den nere på marken och det blev fel så klart... jaja, gjort är gjort så vi mätte igen och sågade, fel igen. Men vad f**. Efter lite svärande och gapskrattande från oss båda så kom vi fram till att det var fel på hans måttband från tillverkningen, det saknades 3cm i början. Måttbandet började alltså på 3cm och det spelade väl ingen större roll så länge man använder samma måttband hela tiden men när man ska hjälpa andra så blir det lätt fel. 
Kanske inte byggblooper, men hur tänkte jag när jag snålade in på värmefördelningsplåten i ett par fack här? extra sugen på att värma upp krypgrunden? Speciellt irriterande som jag har minst ett oöppnat paket plåtar kvar...
En gång för flera år sedan skulle en ny vägg smällas upp på övervåningen för att dämpa ljudet från hemmabion. Det innebar en ny vägg ut emot trappan så då behövde givetvis även väggarna där få nya ytskikt eftersom råa gipsväggar tydligen inte duger... En tapet(!) valdes ut efter lång tid, givetvis en randig jävel med, och ställning byggdes åter igen i trappan under mången svordom. Sen var det någon som råkade vända en våd fel så att mönsterpassningen blev fel mitt på ena väggen och nu måste någon se på den satans tapetfan som sitter fel varje gång någon går i trappan, ofta till tapetväljarens stora belåtenhet...
Nästa hus blir enplans har någon bestämt...
Nästa hus blir enplans har någon bestämt...
Redigerat:
Inga jättestora byggbloopers hos, kanske mest beroende att vi anlitade duktiga hantverkare till att bygga huset.
En liten sak var när svärdottern (studerar till arkitekt på Kth) och jag själv hade ägnat lite tid åt att placera ut 5 knoppar snyggt i hallen på valnötsväggen. (Vi båda anser oss förstås vara de med säkrast smak.) Den manliga hälften i huset hade mycket svårt att hålla sig borta från tyckande. När vi hade sätta upp tejpbitar där det skulle borras och hämtat borrmaskinen fick det manliga egot en så hård törn att vi sa "Borra du", (prestigelösa som vi är ).
Borrat blev det, det var bara det att maken satte de tejpbitar som var borrade på väggen bredvid. Självklart lyckades han borra ett extra hål i en av dessa tejpbitar. Nåväl, Inga problem; det lilla hålet skulle fyllas igen och bli.osynligt.
Ett och ett halvt år senare har det inte skett och jag har inte hjärta att påminna honom.
En liten sak var när svärdottern (studerar till arkitekt på Kth) och jag själv hade ägnat lite tid åt att placera ut 5 knoppar snyggt i hallen på valnötsväggen. (Vi båda anser oss förstås
vara de med säkrast smak.) Den manliga hälften i huset hade mycket svårt att hålla sig borta från tyckande. När vi hade sätta upp tejpbitar där det skulle borras och hämtat borrmaskinen fick det manliga egot en så hård törn att vi sa "Borra du", (prestigelösa som vi är ).Borrat blev det, det var bara det att maken satte de tejpbitar som var borrade på väggen bredvid. Självklart lyckades han borra ett extra hål i en av dessa tejpbitar. Nåväl, Inga problem; det lilla hålet skulle fyllas igen och bli.osynligt.
Ett och ett halvt år senare har det inte skett och jag har inte hjärta att påminna honom.
Medlem
· Nuevo Estockholmo
· 3 527 inlägg
Hahaha!!!fia_mstd skrev:HEJ hemmakattan! 😊
När en man lovar att göra något kommer han att göra det. Finns ingen anledning att påminna honom vartenda halvår!