Byggveteran
· Åland
· 2 035 inlägg
Det är här som praktikantplatserna skall in. Det är ju faktiskt visat att det är inte de äldre som jobbar kvar som tar jobb från de yngre. Problemet är att utan praktik och med bl a fackens krav att en nyutexaminerad skall ha samma lön som en med 20 års erfarenhet gör att ingen arbetsgivare vill anställa. Sedan saknas de som jobbat i åldersgruppen mellan 30 och 50 år vilket jag ser som största problemet. Nu har vi kommit ifrån TS ämne vilket väl var ditt? :|ChristinaH skrev:Ligger en del i det du säger men det där med att 40 talister jobbar till de är 70 + är inte enbart av godo... Tror t ex att de som gör det många gånger är akademiker och då man som nyexaminerad kommer ut i arbetsmarknaden är det av oerhört stor vikt att man får komma ut och praktisera sin profession samt sina nya kunskaper! långt ifrån alla får denna möjlighet då det helt enkelt inte finns tillräckligt med lediga jobb... I det fall där efterfrågan för en viss profession är stor är det väl till största delen positivt).
Haha, ja lätt att komma på villoväg när så många frågor går hand i hand med varandra! Tycker mest att det är intressant att ta del av olika åsikter, aspekter och vinklar så länge respekt och lite ödmjukhet finns med i inläggenseniorkonsult skrev:
. Ja och mitt huvudsakliga ämne känns tämligen avhandlat nu fast jag får fortfarande ta del av mkt matnyttig information!För att återgå till dina tankar, i min profession har jag svårt att tillämpa det du säger då vi dels praktiserar (förvisso inom utbildningens ramar) samt är förhållande lågavlönade i vår ingångslön... men så arbetar jag även i den kommunala sektorn vilket väl säger en del... Om jag förstår dig rätt så menar du att det sedan saknas anställda som saknar den reella kompetensen som endast erfarenhet (år på nacken) för med sig och inte heller detta argument går att tillämpa inom min bransch! Arbetar inom rehabilitering som sjukgymnast i ett nära samarbete med arbetsterapeuter, vi har gott om äldre och kloka kollegor vilket är oerhört positivt samt konstruktivt på alla sätt och vis. Inom vår bransch och då talar jag ffa om sjukgymnaster är det emellertid rätt så många som jobbar efter pensionsålder och det kan kännas lite olyckligt när det finns många nyexade som så klart är oehört angelägna om att få arbeta
). Jag saknar emellertid insyn i frågan vad gäller den stora massan och du talar säkert om helt andra yrkeskategorier där dina argument säkert har belägg!Hur som helst denna diskussion och ämne hör kanske ändå inte hemma här på detta forum 😊...
Jag tror inte det är dumt att tänka sig in i en "jobbig sits" för att räkna på hur man klarar den. Vad man skall räkna med får ju avgöras av kunskap om en själv och ens branch. Som tex sjuksköterska är det kanske osannorlikt att man står utan jobb, då är risken för sjukskrivning säkert större. Om man är 45 och ar två- tre barn så kanske man är säker på att det inte blir fler. Men, man skall nog inte behöva räkna på extremer,m tex båda i famijen förlorar sin inkomst.....det funkar inte och kanske inte är sååå sannorlikt om man inte då lever på en liten ort där båda jobbar för volvo, pappersindustri eller liknande.
Jag har personligen haft mycket dålig erfarenhet av en massa hantverkare, så förutom att det är dyrt, är det även det faktum att man skall, troligtvis, hålla på o bråka med underleverantörer i ett år det som skrämer mig bort från nyprod. När vi letade sist undersökte vi alternativet något. Minns specifikt ett besök i täby utanför stockholm där vi besökte en av referenshusen/kunderna till ahus. Efter lite visning så började det krypa fram hur många som i det området blivit sjuka av alla problem de haft. Familjen, som då till o med var referens, såg sliten ut och berättade den ena jobbiga historien efter den andra. Vi kunde till o med se att huset på sina håll var felbyggt mot branchregler (tex lutande, knarrande golv, rör genomföringar i golv i badrum... ) Alla dessa fel hade såklart påpekats vid besiktning men familjen verkade helt blase, trött på gnäll och valde att bara acceptera felen för de inte orkade. I området, som var enb nyprod villor, hade vad det verkade som vissa kunna köpa sig ur broblemen, helt sonika bara göra om o betala igen. Husen där, ink timter, låg mellan 6-10 miljoner. Besöket där gjorde att vi tog nya tag på begagnatmarknaden igen
Så, man bör även väga in den påfrestning det innebär att vara byggherre, det tid man bör lägga, alla konflikter att ta....
Jag har personligen haft mycket dålig erfarenhet av en massa hantverkare, så förutom att det är dyrt, är det även det faktum att man skall, troligtvis, hålla på o bråka med underleverantörer i ett år det som skrämer mig bort från nyprod. När vi letade sist undersökte vi alternativet något. Minns specifikt ett besök i täby utanför stockholm där vi besökte en av referenshusen/kunderna till ahus. Efter lite visning så började det krypa fram hur många som i det området blivit sjuka av alla problem de haft. Familjen, som då till o med var referens, såg sliten ut och berättade den ena jobbiga historien efter den andra. Vi kunde till o med se att huset på sina håll var felbyggt mot branchregler (tex lutande, knarrande golv, rör genomföringar i golv i badrum... ) Alla dessa fel hade såklart påpekats vid besiktning men familjen verkade helt blase, trött på gnäll och valde att bara acceptera felen för de inte orkade. I området, som var enb nyprod villor, hade vad det verkade som vissa kunna köpa sig ur broblemen, helt sonika bara göra om o betala igen. Husen där, ink timter, låg mellan 6-10 miljoner. Besöket där gjorde att vi tog nya tag på begagnatmarknaden igen
Så, man bör även väga in den påfrestning det innebär att vara byggherre, det tid man bör lägga, alla konflikter att ta....
Håller med om att man måste se till att ha goda marginaler, nu känns det som att banken också kräver det av en vilket i sig är mkt bra! Mkt kan hända som du beskriver!Byggis1976 skrev:
Så tråkigt att läsa det du erfarit och jag blir både arg och ledsen över de arma familjer som blivit så utsatta!
Känner till viss del ingen mig, när vi hade den stora oturen att anlita en riktigt rutten och ohederlig hantverkare var vi i slutändan så uttröttade, både emotionellt och fysiskt (renoverade även själva morgon till kväll) att vi snudd på hamnade i ett apatiskt tillstånd . Gång på gång hörde vi av oss till hantverkaren och ingenting hände, det var till slut en helt annan firma som skulle lägga klinkers i vår källare som tog tag i saken och fakturerade vår hantverkare för det backjobb som de var tvungna att göra för att överhuvudtaget kunna lägga golvet, en nätt liten summa på ca 17 000 kr fick han snällt betala. Dessvärre anlitade vi den här killen till att göra omfattande jobb på hela vårt hus vilket vi bittert fått ångra och vi kommer aldrig mer att anlita en firma som heter något med allservice. Undrar lite emellanåt hur en del av dessa hantverkare överhuvudtaget kan sova om nätterna?!
Vår bakrund och erfarenhet ligger också till grund för varför vi inte jan tänka oss något annat än totalentrepenad och då är vi fullt medvetna att denna form inte heller är helt trygg och säker! Åtminstone slipper man som du säger bråka med diverse underleverantörer
).
Byggveteran
· Åland
· 2 035 inlägg
ChristinaH; #214; rätt och bra tänkt. Totalentreprenad och en bra kontrollansvarig med bra rekommendation samt med utökat uppdrag som del i projektledning, t ex att hålla efter TE (kostar mera förstås) är att rekommendera. :|
Många kanske upplever 40-talister som en rik generation men egentligen är det väl så att de verkligen hade lärt sig att spara. Förr fanns heller inte alla de livsnödvändiga kostnader som vi dras med i dag (bilar, mobilabonnemang, bredband, telefon, kabel-tv, TV-licens mm.) Med höga räntor betalade det sig att amortera av huset vilket gjort att det i dag finns en del "rika" pensionärer, om bostaden råkat ligga i rätt kommun.KnockOnWood skrev:
Mm, det skulle faktiskt inte vara mer än rätt!Nyfniken skrev:
Byggveteran
· Åland
· 2 035 inlägg
Jag byggde mitt (numera vårt) senaste hus 1972, byggde ut lite 1976 samt 1994 och vi amorterar ganska mycket varje år eftersom vi vill minska vår skuld och därmed räntekostnaderna.
Ja, kan man så bör man! Det är iaf även vår plan 😊!seniorkonsult skrev:
Vi kommer om ca 1 år vara i samma sits som er. Sparar nu till kontant insatsen. Vi har hört oss för med vår bank och det ser bra ut. Skandiabanken sa då vi ringde kontantinsats 15% privatlån max 30% av en persons årslön. Prova med flera banker är mitt råd. Skaffa lånelöfte och sätt bankerna emot varandra till att förhandla räntan. Skaffar ni privatlån betala av den så fort som möjligt. Jämför privatlån med andra banker.
Att 40-talister är rika vet jag inte. Jag känner flera par som idag är runt 70 där de lever väldigt sparsamt utan några direkta besparingar. I ett av fallen var mannen landstingsanställd civilekonom fram till 89 då han startade eget företag inom redovisning. Frun var hemmafru fram till 92 och passade deras barn därefter hjälpte hon till i firman på halvtid som administratör. De byggde ett hus -79 för ca 550000 kr och sålde det -94 för 950000 kr. Därefter flyttade de till lägenhet och de båda gick i pension vid 65 där frun har riktigt låg pension pga att hon var hemma med deras barn och han har väl en "medelbra" pension runt 18000 kr brutto. Bara hyran de har idag är runt 7000 kr.J_O_F skrev:
För dessa personer har det inte funnits någon möjlighet att spara ihop några pengar. När de var unga var det väl ganska sällsynt att man kunde spara några pengar? Frun växte t.ex. upp på landet i en familj med 8 barn. Började jobba vid 14. Deras gemensamma sparpengar gick åt till deras gemensamam boende, möbler och kontantinsats till första huset någon gång på 60-talet. Eventuella rikedommar kommer väl i så fall från fastighetsklipp om man byggde på 70-talet på ett exklusivt läge och lyckades sälja på 00-talet med nästan inga lån.
/S
Hej och tack för dina synpunkter!Michael Klinteberg skrev:
Så roligt för er, gratulerar!
Ja, vi tänker absolut förhöra oss med olika banker då ffa räntan (även vad gäller bankkreditivet) är en förhandlingsfråga.
Dock känner vi oss numera nöjda med det belopp vår bankman anser att vi bör förhålla oss till. Vi behöver inte inte ett super tjusigt hem med stora glaspartier och märkeskök, det viktiga är ffa grundkonstruktionen och den verkar bra i de hus som Movehome uppför
). Klart att jag gärna hade önskat lite högre takhöjd (standard ligger på 2,40 m) och en vacker inbyggd trappa haha 😜 men det är sådant som vi får göra avkall på. Dessutom med den höga slitage som vi kan vänta oss med tre små barn känns det ändå bättre att kanske satsa på ett lite finare kök om si så där 10-15 år 😃.