Villa Allmoge - tid för snickarglädje

Är vi äntligen på väg ur den här slentrianmässigt minimalistiska vitgråbeiga arkitekturen (minst 20 år efter resten av västvärlden)? Är det till slut tid för maximalistiska färgexplosioner? Bättre sent än aldrig, menar arkitekt Andreas Amasalidis som med Villa Allmoge blivit smått viral på nätet både bland arkitekturupprorets anhängare och arkitektkollegorna. Leo Gullbring på Byggahus.se har samtalat med Andreas Amasalidis om dekoration eller inte i arkitekturen.

Villa Allmoge i småländska idyllen Ingelstad nära Växjö blev i slutändan av budgetskäl inte så dekorerat utsmyckad som Andreas Amasalidis och hans arkitektkontor An:Dra hade tänkt sig.

- Beställaren ville ha en röd stuga och jag frågade mig själv: vad händer om jag fyller hela fasaden med ornamentik? berättar Andreas Amasalidis.

Byggnaden ligger i en omgivning där ett experiment av den här klassen skulle kunna passa mycket väl in, originalidéen fungerade alldeles utmärkt med den befintliga miljön.

- När man tänker på urtypen av den svenska arkitekturen är det svårt att komma runt den röda stugan med vita knutar, den är något av sinnebilden för ett hus i Sverige, och den är en rätt tacksam figur att avstamp ifrån. Sedan är frågan vad den innebär idag när vi lever på annorlunda sätt jämfört med förr och våra utmaningar ser helt andra ut. Samtidigt är den röda stugan en arketyp som förblir relevant.

Andreas Amasalidis har tagit både färgen och ornamenterandet till en helt ny nivå. Och han erkänner gärna att han alltsedan arkitektskolan har velat utmana den egna kårens dogmer. På An:Dras hemsida finns också ett helt grönt hus, och ett i form av hästsko, alla förslag på en gladare arkitektur som ska överraska beställaren.

- Villa Allmoge är inte ett experiment för experimentets egen skull, målet med projektet var ett vackert hus man blir glad av. På arkitektskolorna finns det en tendens att gå mot en rätt avskalad arkitektur sedan 100 år, den är ett medvetet brott med historien och tar fasta på industrialiseringen av byggandet. Men ta rokokon som jämförelse, den var ju på sin tid sedd som det mest relevanta, hur kommer framtiden om 100 år blicka tillbaks på vår tids byggande?

Den modernistiska arkitekturen var förstås mer än ett stilideal, den höjde nivån på bostadskvaliteten avsevärt i en tid när arbetarklassen hade en eländig bostadsstandard. Samtidigt var synen på vilka funktioner vi behöver rätt begränsad eftersom den utgick från att de skulle vara kvantifierbara med exakt mått i det perfekta köket, exakta planlösningar med sovrum, vardagsrum med mera.

- Dekoration är ju en form av funktion, och den har varit tabu sedan 30-talet med undantag av 80-talets postmodernism. Samtidigt talar vi ju hela tiden om estetik, om vad som är fint och fult när vi diskuterar hur vi ska gestalta en miljö, vilket fönster vi vill ha, vilken typ av puts som passar, vilken utsikt vi vill ha.

- Det är inte konstigt att det blev en reaktion mot artonhundratalets ornament som under sin senare del tvingades på arkitekterna, man ville ha en ny frihet. Fast idag har vi kanske fått en slagsida åt andra hållet, vi kanske borde lägga ner mer tid på att försöka fånga de här mjuka värdena som är svåra att beskriva med exakta mått.

Hos Louis Sullivan, som myntade uttrycket Form Follows Function, fullbordade dekorationen funktionen, de uteslöt inte varandra.

- Jag tror definitivt på att vi behöver både dekoration och bra gestaltade rum. På arkitektskolan i Lund stötte jag på miljöpsykologerna Rachel och Stephan Kaplans idéer om vilka faktorer som skapar en god livsmiljö. Och även om det är svårt att belägga tror jag en rikedom av intryck och komplexitet är oerhört viktigt för att vi ska trivas.

Villa Allmoge är byggd med träregelstomme med konventionell isolering. Kanske kan huset få sin tänkta ornamentering någon gång i framtiden?

- Beställaren valde att lägga pengarna på annat eftersom han byggde det mesta själv, säger Andreas Amasalidis inte utan en suck, han hade gärna sett Villa Allmoge blivit precis som i renderingarna.

Blir det betydligt dyrare att bygga ett hus som Villa Allmoge?

- Ja, det kostar en del mer, men inte främst för virket, det är ju bara att kapa upp. Det är arbetskostnaden för utsmyckningen som kan dra iväg.

Borde man inte kunna CNC-fräsa exempelvis ädelträ?

- En tanke jag har är att det skulle kunna bli billigare att producera som prefab-element på ett snickeri i moduler om 1,8x2,5 meter som man sedan monterar på plats, förklarar Andreas Amasalidis. Men det förändrar ju uttrycket en del, det är inte så svårt att åstadkomma det här för hand på snickares vis, det blir mer snirkligt då och kommer att åldras vackrare.

Är den här moderna typen av snickarglädje mer utsatt för vädrets makter än vår tids fasader?

- Det gäller att veta hur virke fungerar för att man ska kunna hantera fuktproblematiken på rätt sätt, just fukten är den största utmaningen. Men det fungerade förr i tiden och det är egentligen inget komplicerat. . Och nog är det roligare att göra den här typen av fasader!

Hur behandlar man och underhåller man en så pass ornamenterad fasad?

- Det går bra att ha det trärent om man kan hitta ett förstklassigt virke, men även det åldras förstås. Jag räknar med att man målar med en slamfärg eller en silikatbaserad variant, absolut inte plastfärg. Sedan får man gå över vart tionde år.

I debatten får arkitektkåren ofta skulden för tråkiga oinspirerade lådor. Men vem är det egentligen som har makten över smaken?

- Det finns en massa aktörer att granska om man vill förstå vilka som styr den svenska arkitekturen. Först har vi kommunerna som sätter detaljplanerna, sedan beställaren, sedan både byggare och köpare, , och så ska vi inte glömma bankerna. Arkitekten kommer väl inte heller undan...

- Vår arkitektur och vårt byggande är förstås en spegling i av den tid vi lever i. Det är en brant uppförsbacke att få med sig alla de här aktörerna till en bättre arkitektur, det räcker med att en av dem sätter sig emot så är det en form av veto. Det som byggs behöver tolereras av samtliga aktörer.

När jag träffade dig på arkitektskolan i Lund för 10 år sedan hade du ett lysande förslag till nytt konserthus i Malmö där teknisk funktion och ekonomi bara var en del av utgångspunkten, minst lika viktigt var de emotionella kvaliteterna.

- Det förslaget var ett utforskande av ett skulpturalt uttryck som berättade en historia om de nio muserna i antikens mytologi.