Villa Timmerman i Askim

Det är en sak att förvandla en kunds drömmar till arkitektur, något helt annat när två viljestarka arkitekter ska komma överens om det alldeles egna boendet. Paret Lyckefors Wikholm bodde tidigare i en hyresrätt på Linnégatan mitt i Göteborg där det var så trångt med alla barn och deras kompisar att Andreas blev stammis på kvarterskrogen när han sökte lugn och ro för att skissa på det egna huset.

– Det här är det andra projektet vi gör tillsammans, berättar Andreas som tillsammans med Josefin ritat en Rödfärgsprisnominerad sommarstuga på Kallaxön utanför Luleå. Men så fort vi tittade på ett hus så blev vi oense, det var alltid något som inte stämde så vi bestämde oss för att leta efter en tomt istället. Dessutom var fastighetsmarknaden rätt osäker när Trump kandiderade till president i USA.

Läs mer: Späckhuggaren - allt annat än en låda

– Trots vår tajta budget hittade vi slut hittade vi en fastighet ute i Askim som låg utanför detaljplanen och där vi kunde rita en huskropp uppdelad i två bostäder. Arkitektkostnaden utgör ju en stor del av ett husbygge initialt, den och byggprojekteringen ingick när vi sålde den andra halvan

Villa Timmerman är egentligen ett parhus där den speglade delen bidragit till finansieringen.

Det var inte helt enkelt att förlägga de två bostäderna gemensamt. Andreas Lyckefors och Josefin Wikholm kartlade väder, utsikt, morgon- och eftermiddagssol, anslutningen till gatan och avstånd till grannar.

– Vi kom fram till en lösning där både delarna får morgon-, middags- och eftermiddagssol, förklarar Josefin Wikholm. En terrass eller balkong har alltid sol mitt på dagen. Genom att placera trappan i den bakre delen av huset med stora glaspartier och takfönster, tar vi in ljuset från tre olika håll. Även när det är mulet fylls huset av ljus.

Bebyggelsen i Askim har tilltagit sedan sextiotalet med villor som klättrar uppför det bergiga kustlandskap vid Kattegatt. Villa Timmerman är byggd nästan helt i trä, den gjutna plattan och den murade del av suterränghuset tar hand om den kuperade tomten mottryck.

– Stomme och virke levererades prefabricerat men inte som färdiga element, förklarar Andreas Lyckefors. Alla brädor var numrerade, det var som ett enda stort plockepinn. Det krävs stor precision för att sätta ihop, och jag brukar alltid åka ut på våra projekt för att kontrollmäta: slår det någon centimeter fel i början så kan det bli stora problem. Här satt allt perfekt som ett schweiziskt urverk, varenda kugghjul på sin rätta plats.

Parhusupplägget på den sydvästsluttande tomten löste investeringsproblematiken och den spegelvända byggnaden gjorde att de undvek utmaningen att rita två hus i olika väderstreck.

– Vi kunde få ett fast pris på bygget och en god projektekonomi för hela projektet vilket köparen av den andra delen uppskattade. Kommunen var också mycket positiv, de ville minska bilkörandet och få in så många familjer som möjligt på cykelavstånd från Göteborgs centrum.

Ljusföringen med varierande rumshöjd och trappans ljusschakt gör att de två husen kan upplevas som självständiga enheter trots att de är sammanbyggda, och tillsammans har de på små tomtarealerna en när relation till det omgivande landskapet.

Trapphuset i ask utgör hjärtat i huset. Takfönstren ger en ljusföring som uppifrån sprider sig ner villan som därmed inte upplevs som ett suterränghus.

– Man möter ljuset när man kommer in och hela trapphuset är som en skulptur som skänker värme åt huset, säger Josefin Wikholm. Vi har massiv ask i trappan och askfanér till väggpaneler. Vi kom fram till att en vändtrappa med vilplan ger den bästa rumsupplevelsen: en rak trappa gör att man tar sikte på det sista trappsteget, här vrider man sig istället runt medan man går upp och tar in hela rumsupplevelsen från olika riktningar.

Trappan leder blicken ut mot trädgården och mot husets inre. Här finns också små krypin och gott om plats för olika ting.

Ytskikten består av OSB och gips istället för trä som är svårare att måla om, enligt Andreas Lyckefors. Golvet är omväxlande slipad betong och asktiljor.

Bordsskikten består av jurakalksten. Köket avgränsas av trappvolymen och har ljusinsläpp från flera håll.

Dörrar med full höjd gör att de olika rummen förbinds istället för att skiljas åt, planlösningen upplevs som helt öppen istället för sluten.

– Vardagsrummet mäter 6,5 meter upp till nock vilket gör att normalhöjden på 2,5 meter inte upplevs som låg. De våningshöga dörrarna löser upp rummet så att rörelsen genom huset blir en helt annan än när dörrar fungerar som en öppning i en vägg.

Villa Timmerman är tänkt att kunna utvecklas med familjen Lyckefors Wikholms livsresa.

– Barnen är alltid tätt inpå nu när de är små, när de sedan blir tonåringar vill de vara lite mer privata, menar Josefin Wikholm. I framtiden när de flyttar hemifrån kanske vi hyr ut åt någon student, eller så blir rummen hemkontor. Genom att bryta upp konventionella funktionsseparerade planlösningar som bestämmer exakt hur rummen ska användas får vi ett flexibelt hus med både gemensamma och privata ytor.

Solcellerna på taket bidrar med två tredjedelar till både husets och elbilens elförbrukning om ca 12 000 kWh/år. Istället för utanpåliggande paneler är solcellerna exakt inpassade med takfönster och brädor. Det underliggande papptaket med rillåsar har ytterligare ett fastsvetsat pappskikt ovanpå så de vertikala kanalerna som bildas kan kyla solcellerna.

– Inte undra på att det tog oss runt 1 000 timmar att projektera, säger Andreas Lyckefors. Det gällde att lägga takregelstommarna exakt efter solcellsplattorna. Den här glasade ytan ger huset ytterligare en textur och är inte bara funktion utan adderar också ett estetiskt värde.

Villaägare vill sällan uppge vad drömbostaden kostar, alltför ofta skenar kostnaderna i byggskedet. Andreas Lyckefors är däremot stolt över att man lyckades klara sin andel av husbygget inklusive fast inredning och markarbete under 5 miljoner kronor för totalt 180 kvadratmeter.

Villa Timmermans fasad är sparsmakat elegant och rätt ovanlig med sitt diagonala mönster. Fasadlösningen innebär också att hängrännor och stuprör ser ut att ha integrerats i fasaden trots att de är traditionellt utanpåliggande. När vinden ligger rätt på och det snöar förstärks effekten ännu mer.

– Det var inte något vi hade räknat med på förhand, erkänner Andreas Lyckefors nöjt, inte heller att fasadrastret skulle skydda mot både regn- och saltstänken här ute. Vi har inte behövt putsa glaset bakom rastret sedan de monterades för tre år sedan.

– Vi har aldrig lyckats övertyga någon kund om att prova ett diagonalraster, men när man bygger åt sig själv vill man gärna experimentera, säger Andreas Lyckefors. Från de flesta håll syns inte rastret alls, huset upplevs som starkt reducerat, men på nära håll ger det struktur och silar solljuset på ett skönt sätt.

Den stående träpanelen har fått en alldeles särskild tjärblandning. Auson ville först kalla den för Lyckeforsblandning.

– Vi vill ha en beständig fasadbehandling och vi har jobbat med tjära tidigare. Den kan kännas lite väl blåsvart ibland, så vi började experimentera med att blanda brun och svart tjära med barnens små sprutpipetter i vårt källarförråd där vi bodde tidigare. Till slut var vi framme: inte becksvart utan lite mer nationalromantiskt svart som på kvällen lyser varm och med en antydan till brunt.