Markus bar 2,5 ton på ryggen 50 mil för att bygga hus – Husdrömmar

För oss som har allvarlig Husdrömmar-abstinens såhär på hösten har räddningen nu kommit. SVT har släppt den första delen i Husdrömmar dokumentär, en miniserie i tre delar som heter “Att bära ett hus”.

Det visar sig att vi har en egen Thoreau och Livet i skogen i Sverige. Han heter Markus Torgeby, 46 år, är före detta tävlingslöpare och författare till den filosofiska bygghandboken “En plats på jorden; Om att bygga en stuga och skapa ett liv”. Markus eldar med ved liksom sin amerikanska kollega, men han bygger dessutom hus och det på besvärligast möjliga sätt.

Vi får följa när Markus Torgeby bygger en enkel liten stuga på en högt belägen och avlägsen plats i Jämtlands skogar, där det inte finns några vägar.
 

Han skulle visserligen ha kunnat skaffa sig en fyrhjuling och använda helikopter eller liknande för att frakta upp materialet, men han bestämmer sig för att lasta det på ryggen och bära upp det själv. Max 90 kg i varje vända.

På Byggahus.se är vi ju mer byggintresserade än genomsnittet. Därför brukar kommentarerna till de vanliga avsnitten av Husdrömmar vara något i stil med “varför berättar de inte mer om hur huset byggdes, istället för att prata om vad husbyggandet gör med människorna och deras relationer?"

Här i “Att bära ett hus” tar man relationsfokuset ytterligare ett steg längre. Innehållet som verkligen handlar om att bygga hus hade de kunnat klara av på fem-tio minuter skulle jag tro. Den stora merparten av innehållet handlar om människorna. Men det är inte desto mindre en väldigt intressant historia om ett människoöde.

Fakta om husbygget

Plats: Järpen, Åre kommun i Jämtland
Storlek: 12 kvm
Stomme: Trä
Tak: Plåt
Isolering: Fårull (alla material ska gå att ta i munnen)
Värme: Liten kamin
Vatten och avlopp: Saknas
El: Saknas
Kostnad: Okänd

*Spoilervarning* - detta händer

Har du inte sett serien men tänker se den, läs inte vidare, för nu tänker jag sammanfatta vad som händer. Det är faktiskt ganska intressant att få reda på varför någon bestämmer sig för att göra något så jobbigt. Varifrån får man kraften? Hur får man idén? Hur har man tid?

Hade bott själv i en kåta i skogen i fyra år

Tävlingslöparen Markus Torgeby hade skadat foten och kunde inte tävla mer. Det var ett hårt slag. Men han hade en annan livskris också. Hans mamma hade fått en allvarlig form av MS när hon var 28 år och dog 15 år senare. Efter att mamman gått bort blev Markus rädd att han själv också skulle få sjukdomen och dö. Det blev kaos i hans huvud.

Han kände att han hade tappat fotfästet och behövde återta kontrollen på något sätt, så han valde att leva själv i en kåta i skogen i fyra år. Där i skogen var han ute med bara mörker och kyla, fick bara umgås med sina tankar med mörkerrädsla och ångest.

Såhär i efterhand är han så glad och stolt att han gjorde det. Allt klarnade efter det och han insåg vad som är viktigt på riktigt. Och han insåg efter detta att det är ok om han blir sjuk också, han ska ju också ändå dö någon gång.

Men skadan, mammans död och vistelsen i skogen hade förändrat Markus personlighet. Efter detta kom han alltid att trivas i skogen där det är tyst och där man kan få perspektiv på tillvaron. Han har också behov av att utsätta sig för extrema påfrestelser.

Morfar var en annan viktig person i Markus liv. Morfar sa, två dagar innan han dog:

“– Skaffa dig ett fruntimmer, så gifter du dig med henne, och så låter du henne bestämma över dig. Det är bäst för dig.”
 

Bara några månader senare träffade Markus sin fru Frida som är stenhård. Första gången de träffades på tu man hand sa hon “du får bestämma idag hur du ska ha det. Du kan inte åka upp i skogen och tro att det här blir något. Hur vill du göra? “

Han bestämde sig för att testa att leva ett vanligt liv med henne istället.

Just efter de fyra åren i kåtan, 2003, hade han köpt en tomt med en fäbod för 150 000 kr. Där hade han bott i 1 år innan han träffade Frida. När hon och första lilla dottern skulle flytta dit byggde de en stuga på 26 kvm på en allhelgonahelg, bredvid fäboden. Sedan har de gjort flera tillbyggnader efter hand som familjen har behövt mer plats.

Gömstället - tillbaka till skogen för att slå bördesrekordet

Även om Markus numera vill bo med sin familj, så tycker han om det ensliga livet i skogen, därför föds idén att bygga en stuga i skogen. Som liten hade han byggt små stugor och kojor med sina kusiner i skogen, små gömställen. Den känslan vill han nu återskapa.

Han har också läst historien om Levi Andersson som 1910 tog “bördesrekordet”, vilket innebar att han bar ut diverse järnskrot som vägde 90 kg och gick 30 kilometer med det på ryggen. Ett rekord som Markus blev sugen på att slå. Han bestämde sig för att bära allt byggmaterial genom skogen, upp på kullen, själv.

Får bygga på vännens mark

Markus har vid det här laget sprungit i det aktuella skogsområdet i 20 år. En dag hade han varit och lämnat in bilen på lagning och skulle lifta hem. Då fick han lift med en kompis som är markägare och nämnde för honom att han vill bygga en stuga. Då sa kompisen att jag har världens bästa plätt till dig, som var precis där Markus brukar springa. Men det går ingen väg dit, bara en stig.

Perfekt, då kan Markus slå bördesrekordet när han ska bygga hus, tycker han.

Under programmets gång får vi se när Markus bär och bär och bär, över stock och sten. I solsken och i snöstorm.

Han bär träplankor i otaliga vändor. Han bär dörr. Han bär plåttak. Han bär kamin. Han bär isolering av fårull.

Grannen gillar inte att Markus bygger stuga

En dag när han är ute och bär plankor har någon rivit bron.

– Jag tror att det är någon som inte är så glad över att jag går här, säger Markus.

Markus har visserligen fått tillåtelse av sin vän markägaren att bygga där han bygger, men all mark han passerar över när han bär plankor tillhör inte vännen, utan grannfastigheten.

Men han vet att den fastighetsägaren inte är så glad för att Markus bygger där, han tror att de kommer att förstöra och ta dit en massa folk. Markus har förståelse för det, men bryr sig inte om det. Han tänker inte ta dit en massa folk och förstöra och det kommer ägaren till grannfastigheten att inse sedan.

Markus byggde inte allt själv

Efter att ha burit totalt 2,5 ton och gått fram och tillbaka i skogen 50 mil alla vändor sammanräknade, blir Markus, Frida och barnen till slut klara med husbygget. För han har haft god hjälp av familjen med att bygga ihop huset.

Markus har haft jätteroligt och han är inte trött på det, även om han är glad när det blev klart till slut.

När han och Frida sitter där i slutscenen planerar han nästa äventyr – en seglats till Irland.