#självmordstankar: bilder och videor

Jag är inte jätteaktiv i denna tråd, men det glädjer mig se er stötta forumkamrater! Idag skulle Mamma blivit 60år... Hade tänkt att vi skulle ge henne en resa till Island i present då jag visste att hon ville dit, men nog aldrig skulle lyckas spara ihop till det... Men det sket ju sig innan jag hann förankra det hos mina syskon. Vardagen tuffar på och man glömmer fort, men ibland blir man påmind om hur verkligheten ser ut. Minstingen som snart fyller tre säger "min farmor är död" och vi får förklara att farmor var sjuk och att sjukdomen gjorde att hon trodde att hon inte ville leva mer. 💔 Edit:stavar som en kratta

Vi har gjort det i förra hemstaden, men nu känner jag mig ändå lite mobbad...

Just nu har den psykiska pressen faktiskt lättat en aning! Så även om allt inte är "topptrim" just nu, med hälsan.. så är det ändå ganska bra! Man har liksom bättre och sämre perioder.. Tror att jag helt enkelt har slappnat av lite.. för att några av de saker som "hängde över mig".. har ja, släppt (jag har betat av dem..) helt enkelt.. sånt som oroat/stressat mig innan.. för att jag visste att jag skulle göra dem.. Har bockat av en hel del som läkaren remitterat mig runt till.. skiktröntgen, ögonspecialister, sån här sömnapné/syresättnings-testning.. blodprovstagningar (nu snackar vi inte om en, alla specialister/sjukhus vill ha egna.. så det har väl varit 1-2 per vecka senaste ja månaderna 😳 (nuförtiden är jag bundis med blodsugarna..).. I måndags lämnade jag in urinsamling och tog en jäkla massa skumma blodprover.. men efter det har jag "semester" en vecka :D och förutom att gå omkring o gäspa.. så får jag lite gjort här hemma också :)

Våren är i antågande.. ljuset kommer.. och lite mer energi får man! Lite bättre humör.. på nått vis! Men det finns också en viss ökning av frustration.. när man inte orkar med att göra det man vill, varken psykiskt eller fysiskt! Jag ser ganska positivt på det mesta.. även om jag personligen också kan vara en grubblare. Det sistnämnda gör att man ofta stressar upp sig lite för mycket innan.. men tar det "cool-lugnt" på plats. Gäller på många delar av livet.. när vovven levde.. kunde jag oroa mig som attans över att vi skulle gå till ett visst ställe och göra något.. där man kunde möta "den där personen/hunden" som hon var rädd för eller liknande.. och så skulle man försöka vara avslappnad när man gick ut (dit).. och hela tiden måste man tänka vad händer om den där är där.. hon får inte bita.. den "där" får inte bita henne.. vad ska jag säga till dennes husse/matte haha.. jodå.. Givetvis.. var "den" där.. och det blev spänt redan en bit