Vem äger stranden?
Jag äger en skogsfastighet med tillhörande vatten, och i anslutning till denna finns ett antal avstyckade tomter nära sjön. Tomtrören som definierar gränserna mellan min fastighet och övriga står en bit upp på land (ca 1,2-1,6 m från sjön). Min fråga är nu om jag äger strandremsan närmast vattnet eller om den tillhör de avstyckade tomterna?
Logga in på min sida på Lantmäteriet och titta på kartorna och läs.
Med största sannolikhet är det din mark om inte det är någon typ av samfällighet längs strandremsan.
Med största sannolikhet är det din mark om inte det är någon typ av samfällighet längs strandremsan.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 012 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 012 inlägg
Det vanliga är att de avstyckade fastigheterna avgränsas av linjerna mellan gränsmarkeringarna. Men titta i avstyckningshandlingarna för fastigheterna på Min fastighet på Lantmäteriets sida så står det i klartext vad som gäller.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 667 inlägg
Halvannan meter är ju ingenting. Nyttan för dig synes således bara vara att hindra dina grannar från att göra någonting – vad är det?
Sannolikt ger din markremsa ger dig vissa rättigheter, som att hindra att grannarna privatiserar strandlinjen, men ärligt talat: är det inte egentligen strandtomter du eller en tidigare ägare sålt eller gett intrycket att ni sålt?
Sannolikt ger din markremsa ger dig vissa rättigheter, som att hindra att grannarna privatiserar strandlinjen, men ärligt talat: är det inte egentligen strandtomter du eller en tidigare ägare sålt eller gett intrycket att ni sålt?
Jag misstänker att man gjort så av praktiska skäl, för att slippa utreda rättigheter/gränser som det fört med sig att få del i sjön. Istället blev det en fyrkant "mitt i skogen", där inga grannar/samfälligheter påverkas, och alla gränser är raka och fina och väl markerade med rör. Och inget del i fisket.
Så stugorna har inte strandtomt.
(ovanstående är rätt mycket spekulation)
Så stugorna har inte strandtomt.
(ovanstående är rätt mycket spekulation)
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 667 inlägg
Jag håller med rent tekniskt, men om strandremsan bara är en dryg meter vidhåller jag att den torde vara tämligen värdelös för TS ur strandperspektiv.
Nu tror jag iofs. att TS har ganska starka rättigheter här, men bara för att man har vissa rättigheter är det inte givet att man bör nyttja dem.
Nu tror jag iofs. att TS har ganska starka rättigheter här, men bara för att man har vissa rättigheter är det inte givet att man bör nyttja dem.
Medlem
· Korpilombolo
· 3 346 inlägg
Det är inte så att kommunen konfiskerat stranden i samband med avstyckningen?
Här i villaområdet styckades ett par större sjötomter av för ett antal år sedan men villkoret var att strandremsan tillföll kommunen för att ge allmänheten tillträde.
I en av tomterna ingick dessutom någon hektar av Mälaren.
Här i villaområdet styckades ett par större sjötomter av för ett antal år sedan men villkoret var att strandremsan tillföll kommunen för att ge allmänheten tillträde.
I en av tomterna ingick dessutom någon hektar av Mälaren.
Äger du vattnet (enskilt så kallat 1:5 vatten , jord täckt av vatten) så äger du strandremsan nedanför tomterna också.
Tomterna har helt styckats ut ur din fastighet antar jag.
Kolla om tomterna har fått något officialservitut för brygga eller liknade.
Tomterna äger ingen mark utanför tomtrören.
Tomterna har helt styckats ut ur din fastighet antar jag.
Kolla om tomterna har fått något officialservitut för brygga eller liknade.
Tomterna äger ingen mark utanför tomtrören.
Redigerat:
Rättigheter (rätt till uppgrundning) för jord & skogsfastigheter (Näringsfastigheter)
Det finns en lagstadgad nyttjanderätt som brukar kallas för strandrätt, men den är ganska begränsad och framför allt är det långtifrån alla strandnära fastigheter som har strandrätt.
De flesta sommarstugetomter är avstyckade på ett sådant sätt att de aldrig har haft strandlinjen som gräns. Då finns inte heller någon strandrätt som följer direkt av lagen för dessa. För att en sådan fastighet ska ha rätt att använda stranden mer än vad som följer av allemansrätten måste det finnas ett servitut eller annan nyttjanderätt.
Den viktigaste begränsningen är att det bara är jord-/skogs-fastigheter (näringsfastigheter) som en gång har gått ända ned till strandlinjen (typ vid laga skiftet) som kan ha rätt att nyttja det uppgrundade området mellan fastighetsgränsen och vattnet.
Nästa villkor för att strandrätten ska gälla är att det uppgrundade området är av ringa omfattning och att den som äger området inte ska lida någon skada eller olägenhet av betydelse av att det används.
När man ska bestämma vilken omfattning strandrätten har är det avgörande hur stranden användes tidigare, när fastigheten faktiskt hade egen strand. Tanken med strandrätten är att det uppgrundade området ska få fortsätta att användas på samma sätt.
Det betyder i praktiken att den som har strandrätt på någon annans mark får lov att ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad där om inte ägaren av vattenområde och uppgrundning lider skada av någon betydelse. Byggnad eller anläggning som uppförs med stöd av strandrätten ska vara avsedd för näringsfastighetens eget behov. Därför är det inte tillåtet att ha t.ex. båtplatser för uthyrning.
Man brukar jämföra strandrätt med servitut. Rätten följer nämligen med äganderätten till fastigheten.
Som alltid är det också viktigt att veta att den civilrättsliga rätten att nyttja stranden bara är ena halvan av vad som behövs för att bygga på stranden. Det krävs också strandskyddsdispens för att bygga, gräva eller till och med klippa gräset inom strandskyddsområde. För att göra någon i själva vattenområdet kan det dessutom behövas tillstånd till vattenverksamhet.
1:6 Jordabalk (1970:994) (JB)
Har fastighet blivit skild Från angränsande vattenområde genom att sådan
Förskjutning, har fastighetens ägare rätt att nyttja området mellan fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse.
Fastighetens ägare som blivit skild från vattnet har därvid samma rätt som enligt 2 kap. 7 lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet som tillkommer strandägare. Lag (1998:861).
I propositionen till paragraf 1:6 JB resonerade lagberedningen om att vattenområdes ägare knappast kan nyttja en smal uppgrundad strandremsa. I de flesta fall kommer en uppgrundning ändå utan vidare att nyttjas av den tidigare strandägaren, troligtvis utan att, denne ens är medveten om det. Vattenägaren kan dock bli frestad att kräva oskälig ersättning av den tidigare strandägaren för att få tillgång till stranden och vattnet.
I propositionen ansågs därför att den tidigare strandägarens fortsatta nyttjande av stranden skulle accepteras av lagstiftningen under förutsättning att det inte är av betydelse för vattenområdes ägare. De som är strandägare eller som tidigare har varit strandägare men förlorat stranden genom uppgrundning har alltså
rättigheter att nyttja strand och vattenområde angränsande till deras fastighet.
Paragraferna innehåller inga konkreta begränsningar utan lämnar utrymme för tolkning.
Det är enligt förarbetena inte möjligt att noggrannare begränsa vad som ska anses som ringa omfattning.
Det finns nästan inga rättsfall som ger stöd till tolkning. Hur landvinningen får användas beror istället på hur strandfastigheten använts. Svea hovrätt ansåg i en dom att även om det uppgrundade området är stort så har de tidigare strandägarna nyttjanderätt på området fram till stranden. Strandremsan bör enligt lagberedningen få användas efter bestämmelserna i 1:6 JB åtminstone fram tills den belastade vattenägaren ger tillkänna att han lider men av betydelse. Den tidigare strandägaren ska alltså inte drabbas av påföljder för sitt nyttjande av stranden för tiden innan den belastade vattenägaren yttrat sig.
Eftersom rätten till uppgrundad mark inte bildas genom förrättning eller genom avtal utan är en legal rätt som tillkommer när naturförhållanden förändras finns det. ingen anledning att disponera rätten genom en fastighetsbildnings förrättning.
Om ett helt hemmansskifte från en fastighet avstyckas och hemmansskiftet tidigare nått ner till vattnet före avstyckning så har LMV ansett det rimligt att anta att rättigheten i 1:6 JB följer med avstyckningen.
2:7 Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV)
Den som äger strand vid någon annans vattenområde har rätt att för sin fastighets behov ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad vid stranden, om inte vattenområdets ägare genom byggnaden lider skada av någon betydelse.
1:6 Jordabalk.
Här finns bestämmelser om att även tidigare strandägare kan ha denna rätt.
Rätten som ges av 2:7 LSV liknar mest ett servitut som ger tidigare strandägare rätt att på vattenägarens område anlägga brygga och att ha båthus eller liknande som behövs för fastighetens behov om inte ägaren av vattenområdet vållas skada av betydelse. Kravet att. det som uppförs ska vara "för sin fastighets behov" begränsar den rätt som paragrafen ger. Hur många byggnader och annat som får uppföras framgår inte av paragraferna utan ska bedömas efter fastighetens behov och vilken typ av intrång som de orsakar för ägaren av vattenområdet.
Har en tidigare strandfastighet av någon anledning skiljts från sin strand så har fastighetsägaren fortfarande, enligt 1:6 JB, rätt att nyttja strandremsan som kommit i dagen om denna "har en ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse".
En förutsättning som är värd att betona är att för att kunna tillämpa 1:6 JB ska fastigheten tidigare haft kontakt med vattnet och sedan skiljts från det genom uppgrundning. Vattenägare med strand skall genom rättigheterna ovan tåla mer intrång än fastighetsägare utan strand. Tidigare strandägaren ska givetvis först
kontakta ägaren av vattnet och komma överens om att få nyttja vattnet för till exempel bygga eller boj och i de flesta fall kommer man överens. Går dock inte vattenägaren med på en upplåtelse kan tidigare strandägaren vända sig till domstol och få sin rätt till vatten säkerställd genom vattendom.
Fastighetsägare på land vars fastighet aldrig varit i kontakt med vattnet har inte alls några liknande regler som ger rätt att bygga inom annans fastighet.
Arrendetomter
För arrendetomter finns inga rättigheter liknande de som fastigheter har enligt paragraferna ovan. Arrendetomter upplåts genom avtal och det är i princip enbart det som står i avtalet som gäller. Arrendetomter kan inte heller ha servitut då de inte äger den mark de befinner sig på. Har mark uppgrundats utanför en arrendetomt har inte tomtägaren någon rätt att nyttja den uppgrundade marken om det inte står något om det i avtalet. Arrendeavtal är i regel diffust skrivna vilket ger utrymme för tolkning och arrendetomters gränser är vanligtvis bristfälligt eller inte alls utmärkta.
Det finns arrendetomter som bara har sina gränser otydligt inritade på karta. Detta leder till att vissa tomtägare breder ut sig och tar mer mark i anspråk än avtalat vilket kan vara svårt för den belastade markägaren att motbevisa.
Det finns en lagstadgad nyttjanderätt som brukar kallas för strandrätt, men den är ganska begränsad och framför allt är det långtifrån alla strandnära fastigheter som har strandrätt.
De flesta sommarstugetomter är avstyckade på ett sådant sätt att de aldrig har haft strandlinjen som gräns. Då finns inte heller någon strandrätt som följer direkt av lagen för dessa. För att en sådan fastighet ska ha rätt att använda stranden mer än vad som följer av allemansrätten måste det finnas ett servitut eller annan nyttjanderätt.
Den viktigaste begränsningen är att det bara är jord-/skogs-fastigheter (näringsfastigheter) som en gång har gått ända ned till strandlinjen (typ vid laga skiftet) som kan ha rätt att nyttja det uppgrundade området mellan fastighetsgränsen och vattnet.
Nästa villkor för att strandrätten ska gälla är att det uppgrundade området är av ringa omfattning och att den som äger området inte ska lida någon skada eller olägenhet av betydelse av att det används.
När man ska bestämma vilken omfattning strandrätten har är det avgörande hur stranden användes tidigare, när fastigheten faktiskt hade egen strand. Tanken med strandrätten är att det uppgrundade området ska få fortsätta att användas på samma sätt.
Det betyder i praktiken att den som har strandrätt på någon annans mark får lov att ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad där om inte ägaren av vattenområde och uppgrundning lider skada av någon betydelse. Byggnad eller anläggning som uppförs med stöd av strandrätten ska vara avsedd för näringsfastighetens eget behov. Därför är det inte tillåtet att ha t.ex. båtplatser för uthyrning.
Man brukar jämföra strandrätt med servitut. Rätten följer nämligen med äganderätten till fastigheten.
Som alltid är det också viktigt att veta att den civilrättsliga rätten att nyttja stranden bara är ena halvan av vad som behövs för att bygga på stranden. Det krävs också strandskyddsdispens för att bygga, gräva eller till och med klippa gräset inom strandskyddsområde. För att göra någon i själva vattenområdet kan det dessutom behövas tillstånd till vattenverksamhet.
1:6 Jordabalk (1970:994) (JB)
Har fastighet blivit skild Från angränsande vattenområde genom att sådan
Förskjutning, har fastighetens ägare rätt att nyttja området mellan fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse.
Fastighetens ägare som blivit skild från vattnet har därvid samma rätt som enligt 2 kap. 7 lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet som tillkommer strandägare. Lag (1998:861).
I propositionen till paragraf 1:6 JB resonerade lagberedningen om att vattenområdes ägare knappast kan nyttja en smal uppgrundad strandremsa. I de flesta fall kommer en uppgrundning ändå utan vidare att nyttjas av den tidigare strandägaren, troligtvis utan att, denne ens är medveten om det. Vattenägaren kan dock bli frestad att kräva oskälig ersättning av den tidigare strandägaren för att få tillgång till stranden och vattnet.
I propositionen ansågs därför att den tidigare strandägarens fortsatta nyttjande av stranden skulle accepteras av lagstiftningen under förutsättning att det inte är av betydelse för vattenområdes ägare. De som är strandägare eller som tidigare har varit strandägare men förlorat stranden genom uppgrundning har alltså
rättigheter att nyttja strand och vattenområde angränsande till deras fastighet.
Paragraferna innehåller inga konkreta begränsningar utan lämnar utrymme för tolkning.
Det är enligt förarbetena inte möjligt att noggrannare begränsa vad som ska anses som ringa omfattning.
Det finns nästan inga rättsfall som ger stöd till tolkning. Hur landvinningen får användas beror istället på hur strandfastigheten använts. Svea hovrätt ansåg i en dom att även om det uppgrundade området är stort så har de tidigare strandägarna nyttjanderätt på området fram till stranden. Strandremsan bör enligt lagberedningen få användas efter bestämmelserna i 1:6 JB åtminstone fram tills den belastade vattenägaren ger tillkänna att han lider men av betydelse. Den tidigare strandägaren ska alltså inte drabbas av påföljder för sitt nyttjande av stranden för tiden innan den belastade vattenägaren yttrat sig.
Eftersom rätten till uppgrundad mark inte bildas genom förrättning eller genom avtal utan är en legal rätt som tillkommer när naturförhållanden förändras finns det. ingen anledning att disponera rätten genom en fastighetsbildnings förrättning.
Om ett helt hemmansskifte från en fastighet avstyckas och hemmansskiftet tidigare nått ner till vattnet före avstyckning så har LMV ansett det rimligt att anta att rättigheten i 1:6 JB följer med avstyckningen.
2:7 Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV)
Den som äger strand vid någon annans vattenområde har rätt att för sin fastighets behov ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad vid stranden, om inte vattenområdets ägare genom byggnaden lider skada av någon betydelse.
1:6 Jordabalk.
Här finns bestämmelser om att även tidigare strandägare kan ha denna rätt.
Rätten som ges av 2:7 LSV liknar mest ett servitut som ger tidigare strandägare rätt att på vattenägarens område anlägga brygga och att ha båthus eller liknande som behövs för fastighetens behov om inte ägaren av vattenområdet vållas skada av betydelse. Kravet att. det som uppförs ska vara "för sin fastighets behov" begränsar den rätt som paragrafen ger. Hur många byggnader och annat som får uppföras framgår inte av paragraferna utan ska bedömas efter fastighetens behov och vilken typ av intrång som de orsakar för ägaren av vattenområdet.
Har en tidigare strandfastighet av någon anledning skiljts från sin strand så har fastighetsägaren fortfarande, enligt 1:6 JB, rätt att nyttja strandremsan som kommit i dagen om denna "har en ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse".
En förutsättning som är värd att betona är att för att kunna tillämpa 1:6 JB ska fastigheten tidigare haft kontakt med vattnet och sedan skiljts från det genom uppgrundning. Vattenägare med strand skall genom rättigheterna ovan tåla mer intrång än fastighetsägare utan strand. Tidigare strandägaren ska givetvis först
kontakta ägaren av vattnet och komma överens om att få nyttja vattnet för till exempel bygga eller boj och i de flesta fall kommer man överens. Går dock inte vattenägaren med på en upplåtelse kan tidigare strandägaren vända sig till domstol och få sin rätt till vatten säkerställd genom vattendom.
Fastighetsägare på land vars fastighet aldrig varit i kontakt med vattnet har inte alls några liknande regler som ger rätt att bygga inom annans fastighet.
Arrendetomter
För arrendetomter finns inga rättigheter liknande de som fastigheter har enligt paragraferna ovan. Arrendetomter upplåts genom avtal och det är i princip enbart det som står i avtalet som gäller. Arrendetomter kan inte heller ha servitut då de inte äger den mark de befinner sig på. Har mark uppgrundats utanför en arrendetomt har inte tomtägaren någon rätt att nyttja den uppgrundade marken om det inte står något om det i avtalet. Arrendeavtal är i regel diffust skrivna vilket ger utrymme för tolkning och arrendetomters gränser är vanligtvis bristfälligt eller inte alls utmärkta.
Det finns arrendetomter som bara har sina gränser otydligt inritade på karta. Detta leder till att vissa tomtägare breder ut sig och tar mer mark i anspråk än avtalat vilket kan vara svårt för den belastade markägaren att motbevisa.
Redigerat:
B nord123 skrev:
Tack för svaret. Blir lite nyfiken på tolkningen av ovan stycke. Om tomträret är placerat enligt nedan bild, och sjön finns till höger om röret. Räknas fastigheten till vänster om röret som strandägare, och kan därmed åberopa ovan lag?B nord123 skrev:
Om du är säker på att gränsn vinklar av där, så den inte fortsätter ut i vattnet, så har fastigheten till vänster ingen del i eller rätt till vattnet. Är inte ovanlitg att modernare avstyckningar inte rör vattnet, se tex den här bilden.
Eller så kan det var som det är här, gränsen fortsätter ut i vattnet efter sista röret, och ansluter till den osäkra gränsen mot vattnet.
Eller så kan det var som det är här, gränsen fortsätter ut i vattnet efter sista röret, och ansluter till den osäkra gränsen mot vattnet.
Enligt den kartan ser det onekligen ut som fastigheten går ned till sjön.
Du får söka upp handlingen som gjordes vid avstyckning/avsöndring på Lantmäteriet och läsa vad som skrivits.
Tillhörde fastigheten tidigare din fastighet så kan du logga in och läsa det.
Du får söka upp handlingen som gjordes vid avstyckning/avsöndring på Lantmäteriet och läsa vad som skrivits.
Tillhörde fastigheten tidigare din fastighet så kan du logga in och läsa det.