Gå vidare i livet!M martinradbo skrev:
Vi bor på ett liknande ställe. Dvs det är en markägare som fortfarande äger mark/väg runt om efter avstyckning av flera tomter, bl.a. en liten skogsstig (för att slippa gå över den trafikerade vägen). Nu har vi förvisso en bra relation till våra grannar, så än så länge är det inget problem.
Jag vet att den lilla skogsstigen var de tvungna att anlägga för att ens få stycka av tomterna vid begynnelsen. Just för att det inte var lämpligt att gå/cykla över den trafikerade vägen. Och då har de ju som markägare även skyldighet att hålla vägen tillgänglig tänker jag.
Kolla upp hos dig också om det fanns något liknande dokumenterat hos kommunen
Jag vet att den lilla skogsstigen var de tvungna att anlägga för att ens få stycka av tomterna vid begynnelsen. Just för att det inte var lämpligt att gå/cykla över den trafikerade vägen. Och då har de ju som markägare även skyldighet att hålla vägen tillgänglig tänker jag.
Kolla upp hos dig också om det fanns något liknande dokumenterat hos kommunen
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 299 inlägg
Nej, det gör det inte.M mats.palmgren skrev:
Det är väldigt mycket gliringar och konspirationsteorier i den här tråden om markägarens / släktingens mentala hälsa.
När en markägare lägger ut bråte på det där sättet är det nästan alltid för att personer ur allmänheten har börjat bete sig som svin och köra sönder marken med krossmotorcykel eller något annat.
Både länstyrelsen och kommun kan kräva passager i stängsel (eller att det tas bort helt) men de där små högarna är inte i närheten av att hindra allmänheten från att promenera.
Vad gäller skogsvårdslagens maxkrav på 5 kubikmeter dött virke per hektar gäller det enbart barrskogsvirke, inte lövträd.
Notera också att skogs- och ängsmark typiskt växer igen ganska snabbt om man inte aktivt håller den öppen, vilket markägaren inte har någon skyldighet att göra. (Är han smart sätter han några slånbärsbuskar brevid stigen och låter dem sprida sig av sig självt så är det garanterat ingen som kommer igenom.)
Överlag tror jag att det bästa för alla i det här fallet är att skippa aktivismen och vara lite smidig, gå runt och att se till att tonåringarna beter sig som folk och inte kör sönder marken och stör.
När en markägare lägger ut bråte på det där sättet är det nästan alltid för att personer ur allmänheten har börjat bete sig som svin och köra sönder marken med krossmotorcykel eller något annat.
Både länstyrelsen och kommun kan kräva passager i stängsel (eller att det tas bort helt) men de där små högarna är inte i närheten av att hindra allmänheten från att promenera.
Vad gäller skogsvårdslagens maxkrav på 5 kubikmeter dött virke per hektar gäller det enbart barrskogsvirke, inte lövträd.
Notera också att skogs- och ängsmark typiskt växer igen ganska snabbt om man inte aktivt håller den öppen, vilket markägaren inte har någon skyldighet att göra. (Är han smart sätter han några slånbärsbuskar brevid stigen och låter dem sprida sig av sig självt så är det garanterat ingen som kommer igenom.)
Överlag tror jag att det bästa för alla i det här fallet är att skippa aktivismen och vara lite smidig, gå runt och att se till att tonåringarna beter sig som folk och inte kör sönder marken och stör.
OT: Nått sånt krav finns inte, däremot max 5m3 färskt barrvirke för att minska risken för insektsangrepp på stående skog.E ErikPe skrev:
Dött virke (barkfallet)är sannolikt bra både för skogen och skogsägaren även om allmänheten tycker att det kan vara både fult och hindrande med stora torrgranar liggande kors och tvärs i skogen.
Det är ju lite svårt att lämna gammalt ruttet virke i skogen om det inte har varit färskt dött virke från början. Det är klart att du kan förvara det hemma tills det har ruttnat tillräckligt men det verkar ju lite jobbigt.F fribygg skrev:
Inte riktigt. Som ryttare får jag inte rida så att marken skadas. En häst väger ofta mellan 500-600 kg + ryttare och hovarnas yta är liten. Skador uppstår om man rider på fel ställe, t.ex. en ny skogsplantering.D Dilato skrev:
Som ryttare får jag rida på skogsvägar, eller i skog med markägarens tillstånd.