Jag kommer inte sluta med de uppdateringarna heller, utan det kommer mer från hela trädgården!p.lundgren skrev:Riktigt kul med lite trädgårdprojekt.
Jag tycker att rabattodlingarna är roligare att läsa om än gräsmattan, men uppskattar nördigheten i dina gräsmatteinlägg
Hej. Jo alltså vi är alltså inga stjärnor, men lär oss allteftersom, och kan bra mycket mer nu än för några år sedan. Läser lite här och där, och frågar vid behov. Just detta att planera ihop så att vädersträck, blomning och hållbarhet stämmer, tycker jag är knepigt. En av våra största lärdomar är att inte dutta runt i planteringar. Utan måla med stora penseln och köpa många plantor av samma sort(er).Beemaster skrev:Jag är ingen trädgårdsmänniska, vet inget, kan inget, och kallar allt grönt för hibiskus (ljusen gör sig så bra i julhibiskusen
Grässammansättningen i en matta är nog det sista jag skulle fundera över, men jag måste fråga fråga varför du varnar för klöver i gräsmattan? Jag tycker det är jättebra när vitklövern släpps upp och får blomma. Mina små husdjur älskar när de inte behöver flyga så långt.
Angående klöver, så skrev jag typ "vad man nu tycker om det" i första gräsposten. Jag ville peka på att det inte är ett uppenbart ogräs. Om man vill ha en mysig villamatta så kan det mycket väl ha sin plats. Jag har tom vänner som vill så in det! Jag är dock ute efter en extremt tät monokultur, och klöver är alldeles för dominant och täckande för att kunna släppas in där .. =)
Hur många av oss har inte ledsnat på att under många timmar gå omkring och flytta vattenspridare på tomten under varma dagar på sensommaren? Eftersom man skall vattna mycket när man väl vattnar (drygt 3 centimeter), så tar det sin lilla tid. Jag brukar gå en vända och flytta tre spridare var tjugonde minut eller så. Verkligen trist. Eftersom jag mer eller mindre bestämde mig för några år sedan att gräsmattan borde läggas om, så väcktes tanken i mig att det här är det självklara tillfället att gräva ner automatisk bevattning. Tänk - aldrig mer vattenspridare.
Det är ju så här man tänker sig det. Dessutom det perfekta hjälpmedlet till en utmärkt gräsmatta. Jag börjar med att försöka hitta källor att läsa på om system, hur man skall bygga dem och vilka förhållningsregler som finns. Det är ytterst sparsamt med information på nätet. Här på byggahus finns några trådar, men där finns inte så mycket erfarenheter delade, och framför allt har man köpt Gardena-prylar och kopplat till vanligt slanguttag. Så hittar jag rätt. På irrigationtutorials.com har en professionell designer av sprinkleranläggningar delat med sig genom att skapa tutorials för allt möjligt kring bevattning. Dessutom har han en hel del produktrecensioner på sajten. Det är snabbt uppenbart att detta kommer att ta lite tid om man vill att det skall fungera bra.
En sak som jag inser i början är att vattentrycket är avgörande. För högt tryck kan förstöra såväl husledningar som sprinklersystem, men det är lätt att åtgärda. Däremot är för lågt tryck ett stort problem, då vattnet då inte kommer att orka pressa sig igenom alla prylar och sedan till sist driva sprinklerna. Lite ofysikaliskt beskrivet. Jag ringer så de lokala kommungubbarna, och de kan glatt meddela att vi inte har mer än två bar i våra ledningar. Låg tryck kan man hålla om man har få läckor i systemet och då får man inte så mycket skador på ledningarna. Om jag har förstått det rätt. Men det är katastrof om jag skall ha sprinkler, för två bar kan jag aldrig designa ett system på. Det kommer behövas minst tre, och annars får jag köpa en pump. Alltså en bra pump, vilket kostar cirka 4-5 000. Och helst en tryckreglerande, vilket kostar det tredubbla. Men jag litar inte på kommunen och mäter så det statiska trycket själv enligt ovan. Nöjd konstaterar jag 3,2 bar när inget vatten används.
Nu sätter jag igång med att räkna på om det kommer att funka, hur stora rör jag måste ha för att inte tappa för mycket tryck, vilka förluster jag kommer att få med filter, automatventiler med mera. Filen har lite språkliga blandningar, då jag lär mig från en amerikansk sajt, och tänker i psi, men vissa saker blir svenska av naturliga skäl. Man kan i alla fall i korthet säga att gången är att man mäter alla sina inkommande ledningar avseende längd och storlek. Och så tar man reda på vilket flöde man på ett säkert sätt kan ta ur sina ledningar. Stora ledningar ger mer flöde och mindre tryckförluster. Är trycket för lågt orkar inte spridarna hoppa upp och göra sitt jobb, och totala flödet bestämmer hur många spridare man kan ha igång samtidigt. Flöde känns intuitivt, men just tryck kan man göra många tankevurpor med.
En bild säger mer än tio timmars arbete. Jag startade grävandet när jag lagt på sanden, men så klart innan sådd. Här har kan man se att jag varit tvungen att skyffla undan massor med sand, då jag hittade ytterligare flera kubik med sjöbotten som fick grävas ur för hand. Alltså hela vägen där det ligger blottad jord. Jag gräver sedan ut vid huset där jag skall begrava ventilboxen och koppla in den via källaren. Plötsligt en kväll börjar det spöregna. Alltså verkligen regna. Jag ligger i säng och tänker att jag borde kolla till hålet. Katten det är toköversvämmat! Och vattennivån börjar dessutom närma sig hålet i väggen, som jag redan borrat upp in i källaren .. Där mitt i natten får jag hugga upp en vattenslang och ordna till så att jag med häverteffekt kan driva tillbaka vattnet. Dock kloggar slangarna igen av den dyiga sanden, och det blir en lång och blöt natt. Dessutom ganska illasmakande.
Jag märker att det formligen sprutar upp vatten ur röret till vattenutkastaren, där jag även kopplat på dränage från under stödmuren. Jag tänker att den satt igen, men kan inte komma åt något uppenbart när jag trycker ner en slang. Därför får jag gräva upp avloppsröret och hittar då en övergrävd brunn, som har en alldeles för liten stenkista. Nu står jag med ett hål in i huset och en dränering som måste funka. För om hålet med ventilboxen översvämmas så dränks automatiken, och då dör den säkerligen. Inte kul.
Tillfälligt lånar jag en drängbar pump som jag köper mig lite tid med. Det slår mig dock att jag borde kunna gräva ner en permanent, och därför lägger jag ner rör för eldragning när jag lägger igen graven kring avloppsröret (som också är omgiven av mjäle som skall bort bort).
Lånepumpen dör, så jag känner mig manad att köpa en mer proffsig variant, vilket jag får tag på lokalt från en maskinverkstad. Slutliga lösningen är att dränka den i brunnen, bila in från sidan, och gräva ner rör till en annan brunn med stor kapacitet. Jag får fixa till brunnslocket lite med vinkelslipen så att det tätar stabilt. Det funkar bra, och detta oväntade problem stal bara en två dagar drygt. Att ta hit en grävare och anlägga en ny stenkista kändes inte riktigt som en realistisk lösning.
En av de stora frågorna har varit var jag skall få tag på prylarna, och av vilket märke. Jag har inget stort förtroende för Gardena. De verkar inte användas i professionella anläggningar. Jag är ute efter ett bättre märke, men inte något av de dyraste. Bestämmer mig för Hunter. I USA kan man köpa dylikt på den lokala stormarknaden, här i Sverige får man kontakta firmor som jobbar mot golfbanor. Dyrt. Är på vippen att köpa via USA, men långa frakttider och skatt och annat strul får mig till slut att låta bli. Räddningen kommer med att jag hittar Östorps bevattning på nätet, och där har jag kontakt med den mycket trevlige säljaren Peter Hansen. Rekommenderas varmt. Köper detta paket av dem. Undantaget är den grövsta slangen underst, som en polare har över.
Så här ser en popup-spridare ut testmonterad. Inkoppling till slangen är smidig via klämsystem och tätande o-ring. Sedan skall man montera en böjbar arm, som medger justering av spridarhuset, men samtidigt också gör att systemet inte går sönder om någon kliver på spridaren - den kan svikta. Högst upp är spridarhuset, här Hunter PRS40 som även är tryckreglerande. Huset har ett rör, som höjs upp ur marken cirka 12cm när vattnet går på. Längst upp skruvar man sedan i det sprinklerhuvud man valt. Lite beroende på spridningsfält, men det skiljer även en massa annat.
Det är mycket man skall tänka på när man designar sitt system. Grunden är head to head-täckning, det vill säga att en spridare sprutar ända fram till nästa, och tvärtom. Detta är extremt viktigt för att få en jämn nederbörd över området. Snålar man och sätter spridarna för glest, så kommer man obönhörligen dränka vissa ställen och få torka på andra. Vidare så måste man räkna på alla lateraler. Detta är de ledningar som går ut från ventilboxen och ut till spridarna. Det är nämligen så att tryckfallet ökar med vattenflödet, och vattenflödet beror på antalet spridare, och hur stort område det täcker. Men eftersom olika delar av rören servar olika många spridare, allt eftersom de knoppar av, så kommer tryckfall per meter variera med vilket rör man räknar på. Så man får räkna på alla i tur och ordning ..
Det viktigaste är att göra en bra zon-indelning. En anledning till att ha zoner är för att man inte har vattenflöde för att driva allt samtidigt. Men man vill ändå dela upp även om man kunde driva allt. Detta då olika delar av tomten oftast får olika mycket sol, och därför även har olika vattenbehov. Jag skapar tre zoner för gräsmattan - framsida i östläge, kortsida i skuggigt norrläge, och sedan baksidan som har soligt söderläge. Alla får således varsin ventil. När jag ändå är i farten, och har anlagt ny törstig häck, så ger jag den en egen zon med tänkt droppslang. Och när häcken får droppslang kan lika bra rabatterna också få det ..
Ventilerna skall stå skyddade i en ventilbox med stabilt lock. Jag tänker mig att alla fem skall få plats i en jumbobox. Peter tror nog det skall gå bra, men det knepiga blir rördragningen in i boxen, då jag även tänkt mig extralösningar.
Jag planerar att gjuta en låda åt ventilboxen, för att ha plats att dra kopparör i den till boxen, men även för att kunna hantera el här som går ut till den dränkbara pumpen, och kanske andra ställen i trädgården. Ventillådan kommer att vila på en grusbädd, och under denna marksten för stabilitet. I gruset drar jag ett dräneringsrör för att undvika att ventilboxen blir översvämmad vid skyfall.
Dräneringen kopplar jag sedan på den dränering som kommer från altantaket. Det är alltså denna som svämmade över, och ni förstår varför jag inte vill att den skulle fylla upp bakvägen. Upp i ventilboxen ..
Det är dags att gräva upp tomten igen, för att få ner drygt 150 meter rör. Gravarna är drygt 40 centimeter djupa och grävs med fyllehacka (sådan där specialhacka med triangulärt blad) och stolpspade (smalt långt rakt blad). Man behöver få till lite djup, dels för att skydda rören mot spadar i framtiden, men även för att få plats med sprinklerhus och koppling ner.
Grävandet drar ut lite på tiden. I USA kan man hyra maskiner som trycker ner slangen, och sedan kan man bara gräva ner sig till den på utvalda ställen. Men jag kör på och känner att då det bästa läget för sådd är just nu i början på september, och jag behöver få gräsväxt innan vintern, så får jag jobba på även om det skymmer.
Det är ju så här man tänker sig det. Dessutom det perfekta hjälpmedlet till en utmärkt gräsmatta. Jag börjar med att försöka hitta källor att läsa på om system, hur man skall bygga dem och vilka förhållningsregler som finns. Det är ytterst sparsamt med information på nätet. Här på byggahus finns några trådar, men där finns inte så mycket erfarenheter delade, och framför allt har man köpt Gardena-prylar och kopplat till vanligt slanguttag. Så hittar jag rätt. På irrigationtutorials.com har en professionell designer av sprinkleranläggningar delat med sig genom att skapa tutorials för allt möjligt kring bevattning. Dessutom har han en hel del produktrecensioner på sajten. Det är snabbt uppenbart att detta kommer att ta lite tid om man vill att det skall fungera bra.
En sak som jag inser i början är att vattentrycket är avgörande. För högt tryck kan förstöra såväl husledningar som sprinklersystem, men det är lätt att åtgärda. Däremot är för lågt tryck ett stort problem, då vattnet då inte kommer att orka pressa sig igenom alla prylar och sedan till sist driva sprinklerna. Lite ofysikaliskt beskrivet. Jag ringer så de lokala kommungubbarna, och de kan glatt meddela att vi inte har mer än två bar i våra ledningar. Låg tryck kan man hålla om man har få läckor i systemet och då får man inte så mycket skador på ledningarna. Om jag har förstått det rätt. Men det är katastrof om jag skall ha sprinkler, för två bar kan jag aldrig designa ett system på. Det kommer behövas minst tre, och annars får jag köpa en pump. Alltså en bra pump, vilket kostar cirka 4-5 000. Och helst en tryckreglerande, vilket kostar det tredubbla. Men jag litar inte på kommunen och mäter så det statiska trycket själv enligt ovan. Nöjd konstaterar jag 3,2 bar när inget vatten används.
Nu sätter jag igång med att räkna på om det kommer att funka, hur stora rör jag måste ha för att inte tappa för mycket tryck, vilka förluster jag kommer att få med filter, automatventiler med mera. Filen har lite språkliga blandningar, då jag lär mig från en amerikansk sajt, och tänker i psi, men vissa saker blir svenska av naturliga skäl. Man kan i alla fall i korthet säga att gången är att man mäter alla sina inkommande ledningar avseende längd och storlek. Och så tar man reda på vilket flöde man på ett säkert sätt kan ta ur sina ledningar. Stora ledningar ger mer flöde och mindre tryckförluster. Är trycket för lågt orkar inte spridarna hoppa upp och göra sitt jobb, och totala flödet bestämmer hur många spridare man kan ha igång samtidigt. Flöde känns intuitivt, men just tryck kan man göra många tankevurpor med.
En bild säger mer än tio timmars arbete. Jag startade grävandet när jag lagt på sanden, men så klart innan sådd. Här har kan man se att jag varit tvungen att skyffla undan massor med sand, då jag hittade ytterligare flera kubik med sjöbotten som fick grävas ur för hand. Alltså hela vägen där det ligger blottad jord. Jag gräver sedan ut vid huset där jag skall begrava ventilboxen och koppla in den via källaren. Plötsligt en kväll börjar det spöregna. Alltså verkligen regna. Jag ligger i säng och tänker att jag borde kolla till hålet. Katten det är toköversvämmat! Och vattennivån börjar dessutom närma sig hålet i väggen, som jag redan borrat upp in i källaren .. Där mitt i natten får jag hugga upp en vattenslang och ordna till så att jag med häverteffekt kan driva tillbaka vattnet. Dock kloggar slangarna igen av den dyiga sanden, och det blir en lång och blöt natt. Dessutom ganska illasmakande.
Jag märker att det formligen sprutar upp vatten ur röret till vattenutkastaren, där jag även kopplat på dränage från under stödmuren. Jag tänker att den satt igen, men kan inte komma åt något uppenbart när jag trycker ner en slang. Därför får jag gräva upp avloppsröret och hittar då en övergrävd brunn, som har en alldeles för liten stenkista. Nu står jag med ett hål in i huset och en dränering som måste funka. För om hålet med ventilboxen översvämmas så dränks automatiken, och då dör den säkerligen. Inte kul.
Tillfälligt lånar jag en drängbar pump som jag köper mig lite tid med. Det slår mig dock att jag borde kunna gräva ner en permanent, och därför lägger jag ner rör för eldragning när jag lägger igen graven kring avloppsröret (som också är omgiven av mjäle som skall bort bort).
Lånepumpen dör, så jag känner mig manad att köpa en mer proffsig variant, vilket jag får tag på lokalt från en maskinverkstad. Slutliga lösningen är att dränka den i brunnen, bila in från sidan, och gräva ner rör till en annan brunn med stor kapacitet. Jag får fixa till brunnslocket lite med vinkelslipen så att det tätar stabilt. Det funkar bra, och detta oväntade problem stal bara en två dagar drygt. Att ta hit en grävare och anlägga en ny stenkista kändes inte riktigt som en realistisk lösning.
En av de stora frågorna har varit var jag skall få tag på prylarna, och av vilket märke. Jag har inget stort förtroende för Gardena. De verkar inte användas i professionella anläggningar. Jag är ute efter ett bättre märke, men inte något av de dyraste. Bestämmer mig för Hunter. I USA kan man köpa dylikt på den lokala stormarknaden, här i Sverige får man kontakta firmor som jobbar mot golfbanor. Dyrt. Är på vippen att köpa via USA, men långa frakttider och skatt och annat strul får mig till slut att låta bli. Räddningen kommer med att jag hittar Östorps bevattning på nätet, och där har jag kontakt med den mycket trevlige säljaren Peter Hansen. Rekommenderas varmt. Köper detta paket av dem. Undantaget är den grövsta slangen underst, som en polare har över.
Så här ser en popup-spridare ut testmonterad. Inkoppling till slangen är smidig via klämsystem och tätande o-ring. Sedan skall man montera en böjbar arm, som medger justering av spridarhuset, men samtidigt också gör att systemet inte går sönder om någon kliver på spridaren - den kan svikta. Högst upp är spridarhuset, här Hunter PRS40 som även är tryckreglerande. Huset har ett rör, som höjs upp ur marken cirka 12cm när vattnet går på. Längst upp skruvar man sedan i det sprinklerhuvud man valt. Lite beroende på spridningsfält, men det skiljer även en massa annat.
Det är mycket man skall tänka på när man designar sitt system. Grunden är head to head-täckning, det vill säga att en spridare sprutar ända fram till nästa, och tvärtom. Detta är extremt viktigt för att få en jämn nederbörd över området. Snålar man och sätter spridarna för glest, så kommer man obönhörligen dränka vissa ställen och få torka på andra. Vidare så måste man räkna på alla lateraler. Detta är de ledningar som går ut från ventilboxen och ut till spridarna. Det är nämligen så att tryckfallet ökar med vattenflödet, och vattenflödet beror på antalet spridare, och hur stort område det täcker. Men eftersom olika delar av rören servar olika många spridare, allt eftersom de knoppar av, så kommer tryckfall per meter variera med vilket rör man räknar på. Så man får räkna på alla i tur och ordning ..
Det viktigaste är att göra en bra zon-indelning. En anledning till att ha zoner är för att man inte har vattenflöde för att driva allt samtidigt. Men man vill ändå dela upp även om man kunde driva allt. Detta då olika delar av tomten oftast får olika mycket sol, och därför även har olika vattenbehov. Jag skapar tre zoner för gräsmattan - framsida i östläge, kortsida i skuggigt norrläge, och sedan baksidan som har soligt söderläge. Alla får således varsin ventil. När jag ändå är i farten, och har anlagt ny törstig häck, så ger jag den en egen zon med tänkt droppslang. Och när häcken får droppslang kan lika bra rabatterna också få det ..
Ventilerna skall stå skyddade i en ventilbox med stabilt lock. Jag tänker mig att alla fem skall få plats i en jumbobox. Peter tror nog det skall gå bra, men det knepiga blir rördragningen in i boxen, då jag även tänkt mig extralösningar.
Jag planerar att gjuta en låda åt ventilboxen, för att ha plats att dra kopparör i den till boxen, men även för att kunna hantera el här som går ut till den dränkbara pumpen, och kanske andra ställen i trädgården. Ventillådan kommer att vila på en grusbädd, och under denna marksten för stabilitet. I gruset drar jag ett dräneringsrör för att undvika att ventilboxen blir översvämmad vid skyfall.
Dräneringen kopplar jag sedan på den dränering som kommer från altantaket. Det är alltså denna som svämmade över, och ni förstår varför jag inte vill att den skulle fylla upp bakvägen. Upp i ventilboxen ..
Det är dags att gräva upp tomten igen, för att få ner drygt 150 meter rör. Gravarna är drygt 40 centimeter djupa och grävs med fyllehacka (sådan där specialhacka med triangulärt blad) och stolpspade (smalt långt rakt blad). Man behöver få till lite djup, dels för att skydda rören mot spadar i framtiden, men även för att få plats med sprinklerhus och koppling ner.
Grävandet drar ut lite på tiden. I USA kan man hyra maskiner som trycker ner slangen, och sedan kan man bara gräva ner sig till den på utvalda ställen. Men jag kör på och känner att då det bästa läget för sådd är just nu i början på september, och jag behöver få gräsväxt innan vintern, så får jag jobba på även om det skymmer.
Ritningar, beräkningar, tabeller och skit. Säger du att du är en "amatör" en gång till så slår jag dig
Skämt o sido; ni är jätteduktiga och en inspiration. (Som jag kanske redan sagt en gång i tråden...)
Keep up the good work
Skämt o sido; ni är jätteduktiga och en inspiration. (Som jag kanske redan sagt en gång i tråden...)
Keep up the good work
Tack! Men jag är amatör även på detta, men det hjälper väl lite att vara ingenjör.fredrikdp skrev:Ritningar, beräkningar, tabeller och skit. Säger du att du är en "amatör" en gång till så slår jag dig
Skämt o sido; ni är jätteduktiga och en inspiration. (Som jag kanske redan sagt en gång i tråden...)
Keep up the good work
Är det något som man lär sig i ingenjörsskolan, så är det att stycka upp en svårt problem i hanterbara små små bitar, som man löser en i taget tills pusslet är lagt. Sedan är vi välvilligt inställda till att fråga om råd, som du kanske har märkt. Jag har diskuterat det ena och det andra med tex Hansen - val av filter, backventil, storlek rör mm. Men själva designritningen, och dimensionering, har jag gjort efter sidan jag länkat till, och den köpte Hansen utan ändring. Och då är han ett proffs som designar för just golfanläggningar.Fortsättning som följer ..
Jag gör en utrullningsritning för att själv kunna ha koll på hur jag skall dra allt i gravarna, och hur breda de bör grävas. Här är alla fem zoner superpolerade på samma ritning, men jag har dem uppdelade och utskrivna i färg. En annan anledning till kartan är för att få en hyfsad uppfattning om längder. Därför är rabatterna inte heller ihopkopplade i slutna kretsar, utan spaghettislingrande.
Parallellt med arbetet ute på tomten börjar vi fixa inne i källaren. Jag lejer in en polare, som är rörmokare, för att göra inomhusjobbet. Här förbereder vi lite för rördragningen.
Man vill allra helst koppla in bevattningssystemet direkt på huvudledningen. Så nära vattenmätaren som möjligt, innan andra delningar har skett. Detta för att dels kunna få dedikerad anslutning, och hög sannolikhet för god tillgång på stort flöde, och dels för att kunna fortsätta framåt med fortsatt stor dimension på ledningen. Här fortsätter till exempel DN25 kopparrör, istället för de avsevärt mindre som annars går i huset. Direkt efter inkopplingen sätter man lämpligen direkt en kulventil för avstängning av hela systemet. Sedan följer en backventil, varefter det sitter ett filter. Filtret är mycket viktigt. Allt kommunalt vatten innehåller en del sand och andra partiklar, och de vill man inte ha ut i sina spridare eller droppslangar.
Det här är jag nöjd med. Kan te sig obetydligt, men bra när man skall göra systemet redo för vintern. Här går röret ut genom ytterväggen, till ventilboxen. Men innan det sitter möjligheten att helt tappa systemet, såväl utsidan som det som sitter i rör på insidan.
Efter en hel del diskuterande, testande och övervägande av olika kopplingsmöjligheter, hamnar min duktige granne vid detta. Först en smidig ventil för att kunna stänga av inkommande vatten, varefter en del övergår i ett konstant trycksatt system, mer om det senare, varav huvudröret försörjer de fem zonerna och en tryckluftskoppling. De bägge specialarna får varsina ventiler.
Drar igenom styrkablarna i en vattenslang för att kunna täta igen det mesta av det uppborrade hålet. När man kopplar in automatventilerna så ansluter man alla till en och samma ground, vanligen vit, och resten går separat till styrningsboxen. Jag har köpt en kabel som har en extraledning för eventuellt framtida behov.
Det får absolut inte komma in vatten in i den elektriska styrningen av ventilerna. En droppe dödar den. Därför tvinnar man tåtarna i en sorts torix, som sedan pressas ned i en gelfylld hylsa, så att hela kopplingen är isolerad från väta. Sedan kan man linda lite extra med eltejp ..
Här är boxen packad och klar. Allt inkopplat. De två sista zonerna till höger är droppzonerna, och de har också tryckregulatorer. Jag behöver dem inte nu, men om man i framtiden sätter på en pump, eller om trycket av någon annan anledning skulle stiga, så förhindrar man att droppslangens inbyggda tryckreglering sprängs. Jag skickar senare under hösten lite bilder till ägaren av irrigationtutorials, och tackar för guiderna. Han lovordar den snygga rördragningen i boxen. Tycker den är fenomenal. Tack Christian.
På andra sidan av boxen. Lite kopplingar blir det, och det är inte uppenbart i vilket lager man skall lägga saker bäst här där det är som trängst.
Motorvägen. Eller där det går som flest rör. Man kan se att jag slagit ner lite armeringsjärn för att hålla dem på plats, men även åtskilda. Man vill ju inte koppla in sig på fel rör ..
Så här är rör-kopplingarna uppbyggda. Med en vit hylsa som griper tag när man vrider om, och sedan en o-ring som tätar inåt. Eller man säger inte rör egentligen. Det är PEM-slang, eller polyethylene-slang. Eller kort poly, om man frågar en amerikan. I USA använder man som regel PVC-rör, som är billiga men hårda. Då limmar man skarvar. Men de har dåliga vinteregenskaper, och där regerar PEM-slang. Dessutom lätt att hantera upp till DN25. DN30 går att göra stora böjar med, men jag hade inte velat lägga några större partier utan att ha vinkelkopplingar.
Om du någon gång får för dig att göra något sådant här, så såga inte slangen. Köp eller låna en riktig sax. Detta är rörmokarens. Den ger fina raka snitt som tätar bra. Det är inte roligt att gräva upp nedgrävda kopplingar. Tro mig.
När jag trodde allt var kopplat, så fick jag dra om alla kopplingar. Jag hade nämligen missat att man måste pressa in slangen ordentligt mot o-ringen. Annars blev det lite "hålla tätt en stund". Glad att jag insåg det innan jag slängde på jord dock.
Så ser det ut innan själva sprinklerhuset är monterat. Näva Rozanne har tagit över hela rabatten här framför huset. Den gör sitt jobb alltså.
Här en del av tomten mot den södra grannen, där man kan se nästan alla delar samtidigt. Sprinklersystemet viker av åt vänster, samtidigt som en slang går upp mot inkoppling för häckbevattning, och längst till höger detsamma men för rabatt.
Jess Striker, ägaren till sajten jag självlärt mig allt från, insisterar på att man skall spola igenom varje del av systemet för sig. Länge. Och när man tycker man är klar, så skall man spola lika länge till. Detta är för att riktigt tömma ur sand som satt sig i husets befintliga rörssystem. Det har nämligen troligen aldrig varit utsatt för ett så stort flöde som vi kommer att belasta det med och då är det lätt så att man slammar upp ansamlingar av partiklar som sedan kloggar igen dina dyrgripar. Så det blir pölar överallt. Och det utnyttjar man för att samtidigt gräva igen gravarna mellan spridarna, som sätter sig bättre i vattnet!
Slutligen är det dags att skruva fast husen, och sedan sätta i själva spridarna. Jag har valt MPRotator, vilka tydligen var lite av en revolutionerande lösning när de kom. Av olika skäl. Ett grundkrux när man designar bevattningssystem är nämligen strulet med att man behöver ha samma nederbörd överallt, men den ändras ju beroende på hur stor sektor man har på sin spridare (0-360 grader), och därför får man sedan anpassa med strypande munstycken. Och då är det svårt att justera utan att ändra. Och så vidare. Dessa munstycken kastar ut många tunna strålar, vilket gör att de alltid har samma nederbörd över det område de bevattnar. Dessutom vattnar de lite, vilket är bra för då kan man driva fler samt att man får mindre vattenförlust i form av avdunstning på grund av vattendimma. Ja det är en djungel.
Ett sent sista tillägg till systemet kommer på förslag från rörmokaren. Och jag förstår direkt att det är bra, men är lite stressad, så jag stryker det nästan. Nu är jag mycket nöjd med det. På tre ställen, framsida kortsida och baksida, finns konstant inkopplade vattenslangsuttag, gömda bakom ett litet lock. En Gardena-pryl. Nu kan man med hjälp av en bara några meter lång slang koppla in sig och smidigt vattna till exempel krukväxter, eller spola av plattor, utan att ens behöva vrida på kranen, eller rulla ut slangmonstret. Bredvid droppslangskoppling till altanrabatten (de fanns inte med på ritningen), samt en inaktiv sprinkler.
Nu kan jag i alla fall ställa in alla spridare. Jag vrider på zonerna manuellt med en skruvmejsel, för automatiken jag specialbeställt från USA, via en släkting till sambon, har inte kommit ännu. Kul att äntligen vara där efter en arbetsam resa. Och då har jag inte gnällt om allt packande av rörgravar, kopplingar som sprang läck, lera, och så vidare.
Sedan kommer den i alla fall. Och det känns som julafton. Standardkontrollerna, som till exempel Östorps bevattning säljer (och alla andra firmor med verkar det som), är sprinklertillverkarnas egna varianter. De är klassiska skåp som "programmeras" med vred och gummiknappar. Dyra och med begränsningar. Skall man ha datastyrning via dem kostar det femsiffrigt. Jag tycker det känns 90-tal och tycker att man borde kunna få tag på ett nätverksburet system. Det är ju inte direkt någon hemlig standard för hur man styr ventilerna - det är 24v på eller av. Och det finns ett gäng på marknaden visar det sig efter ganska många timmars research. En hel del startup-projekt. Fastnar för Bluespray, som uppfyller mina krav - det skall gå att köra en eller många zoner på samma gång, den skall vara wifi-kopplad, och den skall inte baseras på inloggning via ett företags server. Det senare för att undvika en kommande månadskostnad eller att kontrollern blir obrukbar om de går i konkurs.
På bilden till höger ser man hur det ser ut om man surfar in på enheten via datorn eller mobilen. Jag har här satt igång framsidan som test.
Ok det är inte riktigt som på palm-bilden. Än i alla fall. Men det känns ändå bra. Droppslangen får vänta till våren. Nu är husse trött.
Jag gör en utrullningsritning för att själv kunna ha koll på hur jag skall dra allt i gravarna, och hur breda de bör grävas. Här är alla fem zoner superpolerade på samma ritning, men jag har dem uppdelade och utskrivna i färg. En annan anledning till kartan är för att få en hyfsad uppfattning om längder. Därför är rabatterna inte heller ihopkopplade i slutna kretsar, utan spaghettislingrande.
Parallellt med arbetet ute på tomten börjar vi fixa inne i källaren. Jag lejer in en polare, som är rörmokare, för att göra inomhusjobbet. Här förbereder vi lite för rördragningen.
Man vill allra helst koppla in bevattningssystemet direkt på huvudledningen. Så nära vattenmätaren som möjligt, innan andra delningar har skett. Detta för att dels kunna få dedikerad anslutning, och hög sannolikhet för god tillgång på stort flöde, och dels för att kunna fortsätta framåt med fortsatt stor dimension på ledningen. Här fortsätter till exempel DN25 kopparrör, istället för de avsevärt mindre som annars går i huset. Direkt efter inkopplingen sätter man lämpligen direkt en kulventil för avstängning av hela systemet. Sedan följer en backventil, varefter det sitter ett filter. Filtret är mycket viktigt. Allt kommunalt vatten innehåller en del sand och andra partiklar, och de vill man inte ha ut i sina spridare eller droppslangar.
Det här är jag nöjd med. Kan te sig obetydligt, men bra när man skall göra systemet redo för vintern. Här går röret ut genom ytterväggen, till ventilboxen. Men innan det sitter möjligheten att helt tappa systemet, såväl utsidan som det som sitter i rör på insidan.
Efter en hel del diskuterande, testande och övervägande av olika kopplingsmöjligheter, hamnar min duktige granne vid detta. Först en smidig ventil för att kunna stänga av inkommande vatten, varefter en del övergår i ett konstant trycksatt system, mer om det senare, varav huvudröret försörjer de fem zonerna och en tryckluftskoppling. De bägge specialarna får varsina ventiler.
Drar igenom styrkablarna i en vattenslang för att kunna täta igen det mesta av det uppborrade hålet. När man kopplar in automatventilerna så ansluter man alla till en och samma ground, vanligen vit, och resten går separat till styrningsboxen. Jag har köpt en kabel som har en extraledning för eventuellt framtida behov.
Det får absolut inte komma in vatten in i den elektriska styrningen av ventilerna. En droppe dödar den. Därför tvinnar man tåtarna i en sorts torix, som sedan pressas ned i en gelfylld hylsa, så att hela kopplingen är isolerad från väta. Sedan kan man linda lite extra med eltejp ..
Här är boxen packad och klar. Allt inkopplat. De två sista zonerna till höger är droppzonerna, och de har också tryckregulatorer. Jag behöver dem inte nu, men om man i framtiden sätter på en pump, eller om trycket av någon annan anledning skulle stiga, så förhindrar man att droppslangens inbyggda tryckreglering sprängs. Jag skickar senare under hösten lite bilder till ägaren av irrigationtutorials, och tackar för guiderna. Han lovordar den snygga rördragningen i boxen. Tycker den är fenomenal. Tack Christian.
På andra sidan av boxen. Lite kopplingar blir det, och det är inte uppenbart i vilket lager man skall lägga saker bäst här där det är som trängst.
Motorvägen. Eller där det går som flest rör. Man kan se att jag slagit ner lite armeringsjärn för att hålla dem på plats, men även åtskilda. Man vill ju inte koppla in sig på fel rör ..
Så här är rör-kopplingarna uppbyggda. Med en vit hylsa som griper tag när man vrider om, och sedan en o-ring som tätar inåt. Eller man säger inte rör egentligen. Det är PEM-slang, eller polyethylene-slang. Eller kort poly, om man frågar en amerikan. I USA använder man som regel PVC-rör, som är billiga men hårda. Då limmar man skarvar. Men de har dåliga vinteregenskaper, och där regerar PEM-slang. Dessutom lätt att hantera upp till DN25. DN30 går att göra stora böjar med, men jag hade inte velat lägga några större partier utan att ha vinkelkopplingar.
Om du någon gång får för dig att göra något sådant här, så såga inte slangen. Köp eller låna en riktig sax. Detta är rörmokarens. Den ger fina raka snitt som tätar bra. Det är inte roligt att gräva upp nedgrävda kopplingar. Tro mig.
När jag trodde allt var kopplat, så fick jag dra om alla kopplingar. Jag hade nämligen missat att man måste pressa in slangen ordentligt mot o-ringen. Annars blev det lite "hålla tätt en stund". Glad att jag insåg det innan jag slängde på jord dock.
Så ser det ut innan själva sprinklerhuset är monterat. Näva Rozanne har tagit över hela rabatten här framför huset. Den gör sitt jobb alltså.
Här en del av tomten mot den södra grannen, där man kan se nästan alla delar samtidigt. Sprinklersystemet viker av åt vänster, samtidigt som en slang går upp mot inkoppling för häckbevattning, och längst till höger detsamma men för rabatt.
Jess Striker, ägaren till sajten jag självlärt mig allt från, insisterar på att man skall spola igenom varje del av systemet för sig. Länge. Och när man tycker man är klar, så skall man spola lika länge till. Detta är för att riktigt tömma ur sand som satt sig i husets befintliga rörssystem. Det har nämligen troligen aldrig varit utsatt för ett så stort flöde som vi kommer att belasta det med och då är det lätt så att man slammar upp ansamlingar av partiklar som sedan kloggar igen dina dyrgripar. Så det blir pölar överallt. Och det utnyttjar man för att samtidigt gräva igen gravarna mellan spridarna, som sätter sig bättre i vattnet!
Slutligen är det dags att skruva fast husen, och sedan sätta i själva spridarna. Jag har valt MPRotator, vilka tydligen var lite av en revolutionerande lösning när de kom. Av olika skäl. Ett grundkrux när man designar bevattningssystem är nämligen strulet med att man behöver ha samma nederbörd överallt, men den ändras ju beroende på hur stor sektor man har på sin spridare (0-360 grader), och därför får man sedan anpassa med strypande munstycken. Och då är det svårt att justera utan att ändra. Och så vidare. Dessa munstycken kastar ut många tunna strålar, vilket gör att de alltid har samma nederbörd över det område de bevattnar. Dessutom vattnar de lite, vilket är bra för då kan man driva fler samt att man får mindre vattenförlust i form av avdunstning på grund av vattendimma. Ja det är en djungel.
Ett sent sista tillägg till systemet kommer på förslag från rörmokaren. Och jag förstår direkt att det är bra, men är lite stressad, så jag stryker det nästan. Nu är jag mycket nöjd med det. På tre ställen, framsida kortsida och baksida, finns konstant inkopplade vattenslangsuttag, gömda bakom ett litet lock. En Gardena-pryl. Nu kan man med hjälp av en bara några meter lång slang koppla in sig och smidigt vattna till exempel krukväxter, eller spola av plattor, utan att ens behöva vrida på kranen, eller rulla ut slangmonstret. Bredvid droppslangskoppling till altanrabatten (de fanns inte med på ritningen), samt en inaktiv sprinkler.
Nu kan jag i alla fall ställa in alla spridare. Jag vrider på zonerna manuellt med en skruvmejsel, för automatiken jag specialbeställt från USA, via en släkting till sambon, har inte kommit ännu. Kul att äntligen vara där efter en arbetsam resa. Och då har jag inte gnällt om allt packande av rörgravar, kopplingar som sprang läck, lera, och så vidare.
Sedan kommer den i alla fall. Och det känns som julafton. Standardkontrollerna, som till exempel Östorps bevattning säljer (och alla andra firmor med verkar det som), är sprinklertillverkarnas egna varianter. De är klassiska skåp som "programmeras" med vred och gummiknappar. Dyra och med begränsningar. Skall man ha datastyrning via dem kostar det femsiffrigt. Jag tycker det känns 90-tal och tycker att man borde kunna få tag på ett nätverksburet system. Det är ju inte direkt någon hemlig standard för hur man styr ventilerna - det är 24v på eller av. Och det finns ett gäng på marknaden visar det sig efter ganska många timmars research. En hel del startup-projekt. Fastnar för Bluespray, som uppfyller mina krav - det skall gå att köra en eller många zoner på samma gång, den skall vara wifi-kopplad, och den skall inte baseras på inloggning via ett företags server. Det senare för att undvika en kommande månadskostnad eller att kontrollern blir obrukbar om de går i konkurs.
På bilden till höger ser man hur det ser ut om man surfar in på enheten via datorn eller mobilen. Jag har här satt igång framsidan som test.
Ok det är inte riktigt som på palm-bilden. Än i alla fall. Men det känns ändå bra. Droppslangen får vänta till våren. Nu är husse trött.
Redigerat:
Den där anläggningen ser ut som värsta anläggningen min bror i Los Angeles har. Där är ALLT dött om man inte vattnar det. Inte ens palmerna klarar sig. Vattenkastarna sätts på (med automatik) sent på kvällen och tidiga morgonen. Men nu med den Kaliforniska torkan så blir det nog snart förbud att vattna gräsmattan och fylla poolen.
Japp. De har ju ett helt annat behov. Därför kan man även köpa en bra sprinkler på motsvarande Bauhaus för halva priset mot här. Där är det även en stor grej att använda besparande system, vilket man även får bidrag för från staten. Detta system som jag installerat, räknar jag med kommer att spara minst halva vattenmängden, säkert mer.Hemmakatten skrev:
Jag har aldrig ens tänkt tanken på automatisk bevattning av gräsmattan (vi har mossa och lera mest pga dränering men det ska åtgärdas..). Men nu har jag plötsligt fått helt nya behov och önskningar i mitt liv.
Du skriver så bra, det är jättekul att läsa.Jag uppskattar verkligen folk som nördar in sig på, jag menar engagerar sig i något specifikt ämne!
Du skriver så bra, det är jättekul att läsa.Jag uppskattar verkligen folk som nördar in sig på, jag menar engagerar sig i något specifikt ämne!
Kul att du gillar texterna, och att jag kanske skapar några nya gräsofiler! För mig är ju själva projekten målen i sig, men man måste ju faktiskt inte gå all in. Med ganska lite ansträngning kan man få en riktigt fin matta!LinneaH skrev:
