För min del är trädgården ett extra rum, familjen vistas ganska mycket där.
Förra året gödslade jag 2 ggr för att få en grön matta utan ogräs mm. Dessvärre renderade detta i att jag fick klippa var 5 dag. Att klippa innebar stress för min del. Konstaterade att det inte var värt mödan. I år har jag köpt en robotklippare så jag slipper stressen.
Så varför en fin gräsmatta? Trädgård och hus är ett intresse jag har och ger bra avkoppling till jobbet, självklart i måttliga mängder. Inomhus vill jag har städat och rent, skulle på samma sätt inte stå ut med en ovårdad trädgård. Med det sagt klipper jag inte gräsmattan med nageltång.
Vi har alla olika intressen och, så länge man trivs och mår bra så är det väl bara att köra på.
Förra året gödslade jag 2 ggr för att få en grön matta utan ogräs mm. Dessvärre renderade detta i att jag fick klippa var 5 dag. Att klippa innebar stress för min del. Konstaterade att det inte var värt mödan. I år har jag köpt en robotklippare så jag slipper stressen.
Så varför en fin gräsmatta? Trädgård och hus är ett intresse jag har och ger bra avkoppling till jobbet, självklart i måttliga mängder. Inomhus vill jag har städat och rent, skulle på samma sätt inte stå ut med en ovårdad trädgård. Med det sagt klipper jag inte gräsmattan med nageltång.
Vi har alla olika intressen och, så länge man trivs och mår bra så är det väl bara att köra på.
Det kan tänkas, kanske kan det vara en reaktion eller en förlängning av just parkanläggandet på privata tomter? De stora parkerna briljerar ju fortfarande med allt från otroliga färgkombinationer till fantastiska stensättningar. Samtidigt har vi generellt blivit rikare och kan köpa båtar, husvagnar och bilar, emedan byggreglerna och markarealen inte tillåter oss att bygga garage så det räcker. Vi ersätter kanske statussymbolen gräs med något som har en annan grundläggande funktion men som samtidigt symboliserar status?elpaco skrev:
Mycket intressant svar som tilltalar min läggning av analys. Den förklaringen köper jag.remdrivet skrev:
Vad menar du förresten med att du "studerat fenomenet historiskt"? Läst i böcker, gått kurs, eller kanske rent av gjort en avhandling? Frågar för att jag är nyfiken, inte för att kritisera.
Funderar på det som kom upp som en följdfråga, kan det vara så att stensättningar och stora verandor är en vidareutveckling av denna symbolism?
Nytta; leka, festyta för partytält
Känsla; frihet, vidder, öppenhet
Avkastning; egen stund för dig själv och gräsklipparen, perfekt gödning till landet eller häcken. Skönt stt gå på på sommaren.
Minimal skötsel!
Känsla; frihet, vidder, öppenhet
Avkastning; egen stund för dig själv och gräsklipparen, perfekt gödning till landet eller häcken. Skönt stt gå på på sommaren.
Minimal skötsel!
Jo vi med läggning åt analytiska, teoretiska och abstrakta tänkanden är en säregen grupp..Keexet skrev:Mycket intressant svar som tilltalar min läggning av analys. Den förklaringen köper jag.
Vad menar du förresten med att du "studerat fenomenet historiskt"? Läst i böcker, gått kurs, eller kanske rent av gjort en avhandling? Frågar för att jag är nyfiken, inte för att kritisera.
Funderar på det som kom upp som en följdfråga, kan det vara så att stensättningar och stora verandor är en vidareutveckling av denna symbolism?
Jag har inte avlagt någon avhandling, min nyfikenhet till ämnet grundar sig i min farfar som var trädgårdsamatör och blev herdersbotaniker från uppsala universitet (Vet ej om det han bli nån officiell titel innan han dog) han odlade tusentals växter på tomten Håsta Kvarn utanför stallarholmen, strängnäs, bland annat Mose brinnande buske, Edelweiss, taklökar, liljor (han har en lilja döpt efter sig Convallaria majalis var. Melker) och ett hundratal gräsarter.
Han berättade för mig att första gången han såg en gräsmatta var utanför disponensbostaden i Åkerstyckebruk, som en fint skött hage utan djurskit överallt. då var han 5.
Jag gjorde några nyfikna förfrågningar till bekanta som är mer inne i sådana kretsar bl.a. i england där jag fick fram intressanta svar, det förklarar deras typiska husdesign med liten gräsmatta på baksidan.
Några historiska texter och lite ledtrådar här och var resulterade i den förståelsen jag redogjorde tidigare. Vore dock kul om jag som universitetsutbildad filosof kunde skriva en avhandling i gräsmattans värdesymbolik
Gällande verandor och stensättningar, antagligen ja. Det kan också vara en följd av många andra faktorer som internationella relationer, inspirationer och referenser, mode och mer och mer rikedom och behov att hävda sig. Samtidigt kan man ju se verandan som en modernisering av ett annars sällan använt rum, Ute. Vi har ju alla levt ute i tidigare generationer, runt elden, socialt. Men det har vi lämnat bakom oss, eller?
Jag tror att det för vissa handlar om statussymboler. Det syns mest hos "nyrika" som flyttar till ett "fint" område och bygger lite för stort, lite för pråligt, lite för svulstigt. Dock tror jag att för de allra flesta handlar om att utnyttja sin egendom efter de egna behoven. (EDIT: Som remdrivet skriver: "Samtidigt kan man ju se verandan som en modernisering av ett annars sällan använt rum, Ute.")Keexet skrev:
Ett hus på en vildvuxen skogstomt kan man ju inte utnyttja på samma sätt som ett hus med en stenlagd parkering, en plattgång där man ofta rör sig (från parkering till entré t ex), en altan för trådgårdsmöbler och solstolar, en plan gräsmatta för lek och umgänge. I ett hörn kanske det står några pallkragar för odling av ätbara grönsaker och jordgubbar.
Allt detta är väldigt lättskött jämfört med parkering på grus, stig till entrén, vickande trädgårdsmöbler och solstolar direkt på mark och friodling. OK, gräsmattan är kanske lite mer skötsel än en ängsbacke, men ängen går inte att utnyttja till direkt något annat än att betrakta.
Sen tycker vissa om när det är prydligt, jag tillhör den kategorin. Inte så att allt ska vara snörräta rader och gräset klippt med nagelsax, men jag tycker om när gräsmattan är hyfsat avgränsad från övriga delar av trädgården, när buskar klipps så de inte blir för yviga, när rabatter och gräsmatta är fria från ogräs. En sak jag har stark aversion emot är när växter inkräktar på "mina" utrymmen på tomten. Alltså om en buske tvingar mig att ta ett kliv utanför plattgången eller att jag får väja för syrenen när jag rör mig på altanen. Det är jag som ska bestämma var gränsen mellan mig och växterna går, inte tvärt om.
Redigerat:
För var gräsmattor viktigt för att kunna torka (och bleka) tvätt, så jag tror inte att de uppkomm enbart som statussymbol. Det var även ett tecken på ökad hygien
Ja lögar ängar användes under medeltiden fram till 1800-talet, men det är långt från en vad vi idag kallar gräsmatta. Problemet med att torka och bleka tvätt på en välskött gräsmatta är att det resulterar i det mest fruktade av fläckar, därför uppfann man torklinan nån gång före mannaminne, förmodligen förhistoriskt (dvs före någon nedskriver litteratur)harry73 skrev:
Och tvättlinor har man inte over potatislandet.
Nej dem sätter man upp där det passar, ofta mellan två träd, tex över en slåtteräng eller gräsbevuxen tallmark. Finns många varianter runt om i Sverige, men att gräsmattan skulle vara till för att torka tvätt har jag aldrig hört förr eller funnit någon källa på tidigare, så om du har nån bra källa med beviskraft så blir jag glad och kommer givetvis revidera mina fyndigheterharry73 skrev:
Alla ni som argumenterar gräs med aspekten barns lek: Ni får mig att minnas min barndoms villakvarter och att jämföra med dagens villakvarter. Vart tog alla grusplaner vägen? För inte länge sedan ritade barnen hopphagar och andra lekplaner i grus. Med samma grusytor hävdade familjefäderna sin stolthet genom att kratta konstfulla mönster varje lördagseftermiddag.
Gruskulturen avtonades samtidigt med nyttoträdgården under tioårsperioden 1955-1965. Grusgångarna i de gammaldags trädgårdarna förvandlades (aktivt eller passivt) till slentrianmässiga gräsytor. Man slutade odla i kvarter, avgränsade av grus. Istället för grus lät man gräsytorna genomkorsas av stråk av betongplattor. Bär- och fruktodling föll ur modet. Populär blev istället den uteslutande dekorativa trädgården med städsegröna planteringar av idegran, tuja och rhododendron.
Övergången från grusstråk till gräsdominans motiverades också av att människor kom till insikt om riskerna med bekämpningsmedel. En grusyta förblir nämligen inte ogräsfri utan vidare. Set ur det perspektivet är gräset bra mycket snällare än gruset.
Summan är att ingenting är hugget i sten. Den heltäckande villamattan kan på något årtionde bli lika bortglömd som grusplanen. Allt som behövs är en eller annan social förändring.
Gruskulturen avtonades samtidigt med nyttoträdgården under tioårsperioden 1955-1965. Grusgångarna i de gammaldags trädgårdarna förvandlades (aktivt eller passivt) till slentrianmässiga gräsytor. Man slutade odla i kvarter, avgränsade av grus. Istället för grus lät man gräsytorna genomkorsas av stråk av betongplattor. Bär- och fruktodling föll ur modet. Populär blev istället den uteslutande dekorativa trädgården med städsegröna planteringar av idegran, tuja och rhododendron.
Övergången från grusstråk till gräsdominans motiverades också av att människor kom till insikt om riskerna med bekämpningsmedel. En grusyta förblir nämligen inte ogräsfri utan vidare. Set ur det perspektivet är gräset bra mycket snällare än gruset.
Summan är att ingenting är hugget i sten. Den heltäckande villamattan kan på något årtionde bli lika bortglömd som grusplanen. Allt som behövs är en eller annan social förändring.
Det är ju intressant, för en vacker, och välskött gräsmatta väcker ju som bekant väldigt olika känslor. En del rakt ut vägrar förstå att man ens gödslar gräset, för då "får man ju klippa mer". Andra beundrar fint skött gräs, precis som man kan betrakta en klätterros eller vackra pioner. En stor merpart anser att gräset "skall vara varierat" och att klöver, tussilago och tistlar "hör till". Det är intressant att en gräsmatta kan väcka så mycket känslor. Kanske kan det finnas kvar spår av det du nämner, men vad det inte är just nu, är iaf en statssymbol. Hela vår nutid skriker mot alla som sköter något "mot naturen". Det får inte vara annat är blandkulturer, naturgödsel och halvt vildvuxet. Kanske är det även en form av sen 50-talisternas uppgörelse med sin dominanta och uppstyrda föräldrageneration... ?remdrivet skrev:
Hur en gräsmatta ska skötas och se ut är väl ungefär samma diskussion som hur lacken på en bil ska skötas och se ut. Alla har sin uppfattning, och inget är rätt eller fel...så länge det inte påverkar någon annan.
En del tvättar bilen minst en gång i veckan, oftare om det är "smutsigt" väder. Andra tvättar två gånger per år i samband med skifte av däck. Vissa tvättar i automattvättar, medan andra inte skulle låta något annat än en helt ny tvättsvamp nudda lacken.
En del lämnar in bilen för lackförsegling och polerar/vaxar den regelbundet, medan andra tar billigaste tvättprogrammet utan vaxbehandling.
En del lämnar in bilen på omlackering för minsta repa/buckla, medan andra inte bryr sig alls ifall ena dörren är så krockskadad att det knappt går att stänga den.
För en del är bilen ett redskap för att transportera sig och prylar från A till B, medan för andra är bilen en hobby och en källa till stor glädje genom bara att existera.
Sen finns givetvis alla varianter emellan dessa extremer. Jag tvättar aldrig bilen i automattvätt, utan finner ett nöje i att tvätta för hand. Bilen har lite små bucklor och repor här och där och en framskärm samt främre kofångaren har en ytterst liten variation i nyans jämfört med övriga bilen, något som tidigare ägare är orsak till. Nyligen fick jag hjälp av en polare att polera lacken, vilket jag aldrig gjort på bilen tidigare. Det känner jag dock att jag kommer få gjort någorlunda regelbundet.
Samma inställning har jag till tomten och gräsmattan. Jag sköter om den så gott jag kan men kommer få hjälp i höst att beskära fruktträden, då jag inte har den kunskapen (ännu). Trädgården har sina skavanker, men den är inte risig. Framförallt är den mycket trevligare (i mina ögon) än när vi köpte huset. Då var allt eftersatt och rejält vildvuxet, och vi har under tre års tid jobbat för att ta tillbaka kontrollen och ytorna.
En del tvättar bilen minst en gång i veckan, oftare om det är "smutsigt" väder. Andra tvättar två gånger per år i samband med skifte av däck. Vissa tvättar i automattvättar, medan andra inte skulle låta något annat än en helt ny tvättsvamp nudda lacken.
En del lämnar in bilen för lackförsegling och polerar/vaxar den regelbundet, medan andra tar billigaste tvättprogrammet utan vaxbehandling.
En del lämnar in bilen på omlackering för minsta repa/buckla, medan andra inte bryr sig alls ifall ena dörren är så krockskadad att det knappt går att stänga den.
För en del är bilen ett redskap för att transportera sig och prylar från A till B, medan för andra är bilen en hobby och en källa till stor glädje genom bara att existera.
Sen finns givetvis alla varianter emellan dessa extremer. Jag tvättar aldrig bilen i automattvätt, utan finner ett nöje i att tvätta för hand. Bilen har lite små bucklor och repor här och där och en framskärm samt främre kofångaren har en ytterst liten variation i nyans jämfört med övriga bilen, något som tidigare ägare är orsak till. Nyligen fick jag hjälp av en polare att polera lacken, vilket jag aldrig gjort på bilen tidigare. Det känner jag dock att jag kommer få gjort någorlunda regelbundet.
Samma inställning har jag till tomten och gräsmattan. Jag sköter om den så gott jag kan men kommer få hjälp i höst att beskära fruktträden, då jag inte har den kunskapen (ännu). Trädgården har sina skavanker, men den är inte risig. Framförallt är den mycket trevligare (i mina ögon) än när vi köpte huset. Då var allt eftersatt och rejält vildvuxet, och vi har under tre års tid jobbat för att ta tillbaka kontrollen och ytorna.
Problemet är att om du bara slutar klippa, så får du inte en äng, efter några år så har du lågt lövsly, och efter tio år s har du en dunge. Ännu värre om det råkar finnas hallonbuskar, de tar lätt 3-4 meter längs kanten varje år om man inte tar hand om dem. Det är mycket jobb att hålla en äng också.pacharan skrev: