Detta är en stor del av problemet. Det är lätt för någon som redan har en massa mark att köpa mera och låta det uppgå i den befintliga fastigheten. Men det är betydligt svårare att få stycka av mindre markområden från en större fastighet. Det är alltså en process som bara går åt ett håll, mot större och färre fastigheter. Det verkar som om det är denna utveckling myndigheterna vill ha och därför har lagt upp regler och riktlinjer för.AndersS skrev:Nu vet jag ju inte hur stor lantbruksfastighet dina grannar har men är de små är det inte säkert Lantmäteriet vill göra ytterligare avstyckningar/fastighetsreglering av mark till nya mindre 2-3 ha fastigheter, kan även gälla för större beroende av mark och geografi. Vi har haft en liknande dialog men där man inte vill godkänna en motsvarande avstyckning från en fastighet på 30 ha, där vi haft alternativen 3 ha respektive 10 ha mark.
Det finns inga exakta gränser här men vill du ha 2-3 ha blir det säkerligen en dialog kring att det definieras som lantbruksfastighet. Och här kommer då Lantmäteriet in som kan ha synpunkter då de har ett uppdrag enligt " ''fastigheten skall vara ändamålsenlig'". Men detta är ett omfattande och krångligt område. Det är i regel lättare att få till fastighetsreglering än ren avstyckning, men att reglera 2-3 ha till en tomt utan syfte till "lantbruk" vilket även skogsbruk räknas kan då hänvisas till att den ena fastigheten eller båda ej blir ändamålsenliga.
Så i vårt fall kunde ägaren tänkas sälja men där Lantmäteriet hade invändningar så vi valde att inte gå vidare i dagsläget.
Det var kanske inte direkt detta ts belyste men en viktig del att beakta om man lyckas övertyga ägaren av lantbruksfastigheten att sälja men att det sedan kan bli ett Nej från Lantmäteriet. Livet är inte lätt alltid
Jag kan faktiskt förstå hur man tänker. Alla små enheter blir plottriga att administrera och till slut är hela Sverige uppdelat i s k "hästgårdar".
Det är nog det myndigheter och befintliga skogsägare ser. Och det är ju inte nytt:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Storskiftet
Det är nog det myndigheter och befintliga skogsägare ser. Och det är ju inte nytt:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Storskiftet
Markägare säljer bara om dom är på obestånd...
Ligger mycket i det, och det är ju logiskt. Varför skulle de gå runt och sälja sitt levebröd till höger och vänster?Enk Projektet skrev:
Det enda är om marken är inte är produktiv eller för att för att få loss kapital att köpa ett annat bättre stycke mark.
Som Warren Buffet resonerat kring guld - om man skulle köpa allt guld som finns i hela värden så skulle det kosta 300 triljoner dollar (eller vad det nu var) och det man får är en 70 kubikmeters guldklump som inte kan göra ett pillekvitt mer än att stå där och glänsa. Den genererar inte en spänn i avkastning, och dess värde är helt i händerna på andras spekulationsiver. Mycket hellre skulle han istället köpa all jordbruksmark i hela USA. Den skulle kosta ca. 200 triljoner dollar, så då skulle han ha 100 triljoner dollar kvar i fickpengar och en oändlig årlig avkastning på många miljarder dollar utan att marken förlorar i värde.
Att inte glömma är också intresset att förvärva speciellt skogsfastigheter för jakt. Har en bekant som har ca 250 ha med fokus på jakt, där bostadsdelen är mest till belastning, dvs han bor inte på fastigheten. Däremot så vill han inte avyttra den då han behöver ladugårdsbyggnaden och vid en försäljning ev. få klagomål/anmälningar=strul när han kör hem ved, skjutet vilt, etc, för hantering.
Enligt honom är det inte värt pengarna att sälja bostad och lite mark runt, utan om han äger det själv minskar han risken för ev. krångel och bråk. Så det finns kanske logik i varför man inte vill sälja även om någon skakar med den stor plånboken om man inte ser behov av pengarna. Han tar lite skog då och då och är nöjd med dessa inkomster, samt att han kan nyttja fastigheten för sitt stora jaktintresse.
Enligt honom är det inte värt pengarna att sälja bostad och lite mark runt, utan om han äger det själv minskar han risken för ev. krångel och bråk. Så det finns kanske logik i varför man inte vill sälja även om någon skakar med den stor plånboken om man inte ser behov av pengarna. Han tar lite skog då och då och är nöjd med dessa inkomster, samt att han kan nyttja fastigheten för sitt stora jaktintresse.
jag har funderat på en relaterad sak ett tag, är skogsmark och odlingsmark samma? Dvs får jag köpa upp odlingsmark och sätta skog. Mina föräldrar försökte köpa en bit avstyckad mark när jag var liten men fick nej för det var odlingsmark. Nu har en man köpt upp alla smågårdar som inte bär sig och nu växer skog på all odlingsmark där. Det känns som det inte borde vara ok på nåt sätt, att omvandla bördig mark till skog.
Det är ju exakt detta saken gäller, vilket en del av er har förstått.Lane skrev:
Andra inte.
Det definieras som Lantbrukfastighet och att det ska vara ändamålsenligt så man kan bedriva verksamhet, dvs både skogsbruk och odling/djurhållning ingår. Så du kan säkerligen få köpa en fastighet och plantera skog, men det ställ också krav på hur du gör det. Det upprättas skogsbruksplaner och där får du en grund i hur fastigheten ska brukas.
Samtidigt, om jag minns rätt, ligger snittpriset här i krokarna på 70'/ha skogsmark och 450'/ha för åkermark så det finns knappast något ekonomiskt incitament att konvertera åkermark till skog.kattvind skrev:
Jag tycket det är oförskämt att påstå citat "en del av er har förstått. Andra inte". Det diskuteras här olika synsätt på hur lantbruksfastigheter ska kunna avstyckas eller regleras. Det finns olika synsätt hur det ska hanteras.kattvind skrev:
Påstår du dig vara bättre vetande utifrån det inlägget?
Ber om ursäkt att inlägget blev ett sidospår, men har försökt vara saklig i inläggen varför en fastighetsägare inte vill sälja del av sin fastighet.
Det handlar i första hand om magrare odlingsmark, inte fet och djup lerjord i slättlandskapen. Sannolikt morän- eller sandjord som kräver ganska mycket gödsling och kalk för att ge goda skördar. Då kan det löna sig att odla gran istället, det ger kanske mindre avkastning men kräver heller ingen större arbetsinsats.cpalm skrev:
Kalle B skrev:
OK, det hade jag missat... Då kanske det inte är ett jätteproblem?Kalle B skrev:
Är fritt till var och en att köpa fastigheter om man vill. Troligtvis har många småbruk köpts upp pga att det är omöjligt att leva på dom samt att inga vill köpa dom.
Att beskylla bönder för att förstöra utveckligen på landet är befängt! Det är bönderna som håller jobb kvar ute i landet, börjar man räkna ut hur många som har sitt levebröd på lantbruket blir det många. Bonden med anställda, Lantmännen, matindustrin, transportnäringen osv osv.
Här i krokarna planteras enbart åkermark igen som är i princip omöjlig att odla pga ofta blötmarker som med dagens maskiner inte går att odla. Planera igen är det absolut sista alternativet eftersom odlingsbar mark är bättre samt ger mer avkastning. När räntan var 7-8% så var det egentligen bättre att behålla pengarna för plantkostnaden på banken, det skulle ge mer än när plantorna har blivit skog om 70-90 år. Man planterar inte skog för sin egen vinning, knappt för sina barn utan snarare för sina barnbarns skull.
Kan någon förklara för mig vad felet är att bönder utvecklar och expanderar sin verksamhet?
Att beskylla bönder för att förstöra utveckligen på landet är befängt! Det är bönderna som håller jobb kvar ute i landet, börjar man räkna ut hur många som har sitt levebröd på lantbruket blir det många. Bonden med anställda, Lantmännen, matindustrin, transportnäringen osv osv.
Här i krokarna planteras enbart åkermark igen som är i princip omöjlig att odla pga ofta blötmarker som med dagens maskiner inte går att odla. Planera igen är det absolut sista alternativet eftersom odlingsbar mark är bättre samt ger mer avkastning. När räntan var 7-8% så var det egentligen bättre att behålla pengarna för plantkostnaden på banken, det skulle ge mer än när plantorna har blivit skog om 70-90 år. Man planterar inte skog för sin egen vinning, knappt för sina barn utan snarare för sina barnbarns skull.
Kan någon förklara för mig vad felet är att bönder utvecklar och expanderar sin verksamhet?
Felet är att de moraliskt högstående stadsborna inte kan få utlopp för sina nycker. Om de vill köpa någons mark skall de såklart få det, eftersom endast de har förstått hur Sveriges utveckling skall hanteras.