Ungefär exakt så här upplever min man att det är att umgås med min familj.V VetarN skrev:
Men å andra sidan bor de 4 timmar bort så improviserade blixtvisiter funkar liksom inte här. 
Det finns. Jag kommer inte från Sverige, så många kompisar tycker att jag ska agera hotell och tourguide för dem när de kommer på besök till Sverige. Vilket är oftast under mina jobbveckor, “men jag kan ta ledigt”. Inte nog att min familj stannar i veckor, och min sambos med, ska jag offra mina semesterdagar nu för nån jävel jag festade med för mer än 10 år sedan?!S SuneHälsingland skrev:
De långa besöken från familjen har vi löst med ett sommarhus där vi dumpar dem, och ett barnbarn som de kan ta hand om. Men Corona kom emellan så nu har vi både lägenhet, ett hus och ett barn att sysselsätta oss med!
skämt åsido: välj din egen tid, utan ursäkter. Familjen kan jag inte välja bort (och vill inte för den saken heller, hur konstiga de än må vara), men resten av oinbjudna potentiella gäster försvinner från min vän-lista.
De brukar heller inte skrivas så värst mycket i dem forumen. Sluta nu klaga och gå in i en rolig projekttråd och klaga inte för guds skull.Bjor skrev:
Beröm alla duktiga flitiga byggare som lägger upp sina projekt =)
Trevlig midsommar.
Kan berätta om en snarlik situation.
Min pappa (ensambarn) ärvde en sommarstuga i Rättvikstrakten tillsammans med fyra kusiner. Pappa ägde hälften, kusinerna således 12,5% vardera. Min familj fanns i Stockholm, kusinerna i Borlänge.
Under många somrar, vet inte hur många men det kändes som typ varje sommar under 70-talet, så följde jag med mina föräldrar till den lilla röda stugan, idyllen, i Dalarna där pappa lagade allt på det fallfärdiga huset, mamma gick loss på ängen med lie, och jag spelade kort med grannbarnen och cyklade på skogsstigarna så fort tillfälle gavs.
Varje år, efter att vi varit där nån vecka, kom nån av kusinerna med familj upp för att hälsa på, och ville stanna några dagar. De hade "fin mat" med sig, och ville umgås, men aldrig att de lyfte en pensel, kittade ett fönster eller klippte gräs.
Som vuxen har jag lärt mig att säga Nej utan att förklara varför. Det har tagit tid, jag har känt jag måste komma med en förklaring, men nu är det fanimej stopp. Om nån frågar om de kan hälsa på den och den dagen/kvällen/veckan och det inte passar oss så säger jag Nej. Nej, det passar inte. Utan vidare förklaring eller ursäkt.
Hoppas även TS kan komma så långt, att säga nej utan att behöva känna intråcklad i en halvdålig förklaring som att familjen drabbats av Covid-19.
Min pappa (ensambarn) ärvde en sommarstuga i Rättvikstrakten tillsammans med fyra kusiner. Pappa ägde hälften, kusinerna således 12,5% vardera. Min familj fanns i Stockholm, kusinerna i Borlänge.
Under många somrar, vet inte hur många men det kändes som typ varje sommar under 70-talet, så följde jag med mina föräldrar till den lilla röda stugan, idyllen, i Dalarna där pappa lagade allt på det fallfärdiga huset, mamma gick loss på ängen med lie, och jag spelade kort med grannbarnen och cyklade på skogsstigarna så fort tillfälle gavs.
Varje år, efter att vi varit där nån vecka, kom nån av kusinerna med familj upp för att hälsa på, och ville stanna några dagar. De hade "fin mat" med sig, och ville umgås, men aldrig att de lyfte en pensel, kittade ett fönster eller klippte gräs.
Som vuxen har jag lärt mig att säga Nej utan att förklara varför. Det har tagit tid, jag har känt jag måste komma med en förklaring, men nu är det fanimej stopp. Om nån frågar om de kan hälsa på den och den dagen/kvällen/veckan och det inte passar oss så säger jag Nej. Nej, det passar inte. Utan vidare förklaring eller ursäkt.
Hoppas även TS kan komma så långt, att säga nej utan att behöva känna intråcklad i en halvdålig förklaring som att familjen drabbats av Covid-19.
Lite "socialporr" har ingen dött avR Rkarlsson skrev:
Jag har läst detta inlägg några ggr.Maria T skrev:
Så är jag på kusinernas sida... såvida det inte fanns andra diskussioner så rådde er familj om stugan. Att då kusinerna inte skulle känna sig välkomna ens för att hälsa på trots att de ägde en del av stugan... de ska arbeta också. Om det ska delas på arbete och tillgång så ska det göras men som det låter hade ni 100%.
Till TS igen. Nej är ett kraftfullt ord som vi alla behöver träna på ibland.
/ATW
Du, precis som alla andra, får tycka vad de vill. Att min familj åkte 30-35 mil för att under några sommarveckor slita, när kusinerna åkte mindre än tio mil bara för att umgås... ja, jag kan inte annat än tycka att det var orättvis. Om min pappa sa nåt om det? Aldrig nånsin, han tyckte mycket om kusinerna som vi bara träffade sommartid (det var ju för långt för dem att åka ner till Stockholm, haha) men han kunde nån gång yppa till mamma att han "fann det konstigt" att de inte ville hjälpa till. Vi annekterade inte stugan på något sätt, det fanns på den tiden även mina morföräldrars hus i Stockholmstrakten som sommarställe.A ArneTW skrev: