[bild]
Jag har bott i hyresrätt större delen av mitt vuxna liv, vilket har inneburit att jag aldrig behövt renovera någonting. Nu är vi husägare och man blir lite halvt mörkrädd över hur långt efter man ligger när man läser här på forumet. Man får ett skevt intryck av att alla är erfarna hobbyfixare som kan lösa allt. Själv visste jag inte ens hur man fixar den där flagnande färgen i källaren. Termer som “fix”, “fog”, “bruk” osv har varit totalt främmande för mig.
Nu var det dags för en förändring. Jag köpte ett verktygspaket och annonserade mitt inköp på forumet. Nästa steg var att hitta ett projekt och förrådsutrymmet under trappan i källaren skulle bli det perfekta startskottet. Här kan man göra bort sig utan att det syns alltför mycket… och göra bort mig, det gjorde jag väl en del på vägen. Nu syns det kanske inte på “före”-bilden här, men till vänster hade putsen släppt på halva väggen så rummet var definitivt i behov av att fräschas upp.
Nu delar jag med mig av hur det gick så att andra kan ta del av mina lärdomar.
Steg 1 - Ta ned gammal puts
I mitt verktygspaket ingick en borrhammare och till den hade jag en mejsel för att ta ned putsen. Det gick som en dans på rosor till en början. En del av putsen satt så löst att en nysning hade räckt. En annan del satt lite hårdare, men det gick att knacka ned det med till slut.
[bild]
Här började jag fundera över om jag skulle putsa om, som var tanken från början, eller rentav blotta teglet. Efter en del överväganden landade det i det sistnämnda vilket skulle innebära att jag istället skulle foga om. En vinkällare, a.k.a vinrum i källaren, klär ju i tegel och dessutom andas det bättre än putsat tegel. Frågan är bara hur man får rent teglet från putsresterna.
Steg 2 - Rengöra teglet och förbereda för omfogning
Jag gjorde en grov underskattning av hur mycket arbete det här skulle kräva. Att rengöra tegelstenar från gammal puts kändes som en helt omöjlig uppgift. Efter många misslyckade försök köpte jag en “grovrengörare” som är en slags vävd slipskiva som monteras på borrmaskinen. Det dammade något fruktansvärt när man körde igång, och med tanke på hur dålig cirkulationen är i vår källare fick man ofta ta pauser för att överhuvudtaget kunna se någonting. Jag använde ansiktsmask men det kändes ändå som om en del landade i lungorna.
Det värre problemet var dock att dammet nådde alla våningsplan. På entréplan låg en bok på matbordet, och när jag lyfte på den insåg jag hur mycket damm som samlats omkring den. Det här kunde jag kanske ha tänkt på. Ett annat problem var att jag gick omkring barfota för att undvika att smutsa ned mina sandaler. Det resulterade i sår allt eftersom jag trampade omkring på gammalt bruk. Sedan syntes svaga vita fotspår överallt i huset.
Nåväl. Grovrengöraren gjorde ett hyfsat jobb, men det var fruktansvärt tidskrävande. Eftersom jag senare skulle foga om, tänkte jag att det kanske inte var värt att få det här perfekt nu. Jag behandlade även teglet med citronsyra. Var även inne på att prova saltsyra vid tillfälle, men insåg snart att detta inte är något jag är bekväm med att hantera inomhus i dålig luftcirkulation.
Jag fortsatte med borrhammaren för att gå in 1-2 cm i fogarna och upptäckte att teglet var väldigt ojämnt. Vissa tegelstenar stack ut. Ibland var mellanrummen mellan dem obefintliga, ibland flera centimeter. Det gjorde att fogfräsar, som man kanske normalt använder här, inte var ett alternativ.
[bild]
Steg 3 - Foga om teglet
Vårt hus är från 1911 och hela rummet kändes totalt orört. Trähyllorna som syns i den första bilden hölls uppe av brädor som var inmurade i teglet. Jag hade identifierat putsen som kalkbruk. Valet av nytt bruk, efter mycket research, landade därför på luftkalkbruk.
Jag fick låna en blandmaskin av grannen som avrådde från att använda visp till borrmaskinen. Han hade förstört sin på det viset. Sedan blandade jag upp 25 kg bruk. Själva fogningen gick väl bra men jag tyckte det var rätt besvärligt. Fogmixen var ganska lös och man fick kämpa för att få den att fästa. Jag hade förväntat mig att 25 kg skulle vara på tok för mycket, men det räckte enbart till halva rummet. När jag blandade upp ytterligare 25 kg upptäckte jag att konsistensen nu blev helt annorlunda. Antingen hade jag haft för mycket vatten tidigare …eller för lite nu. Vem vet? Hur som helst blev det mycket lättare att få upp det på väggarna nu, så det lutar åt att det var fel tidigare.
Härdningstiden för luftkalkbruk är extremt lång. Allt från månader till år för fullständig härdning. Jag får nog leva med att teglet är lite fult fram tills det att jag kan rengöra det igen. Just nu är fogarna fortfarande rätt så porösa.
[bild]
Steg 4 - Flytspackla golvet
Golvet lutade en del och var lite ojämnt, och jag tänkte att det skulle bli rätt så bökigt att sätta dit ett vinställ. Därför valde jag att flytspackla.
Det kändes skönt att nå ett steg som var relativt enkelt och inte alls tidskrävande. Det var bara att använda primer, blanda och hälla ut spacklet, få det jämnt distribuerat och sedan låta det stelna. Jag kan tänka mig att det är mer komplicerat på större golvytor när fler blandningar krävs. För mig räckte dock en blandning och jag hade inga problem med luftbubblor som en del verkar ha. Tricket var nog att blanda djupt och långsamt för att inte släppa in luft den vägen.
[bild]
Steg 5 - Lägga klinkergolv
När vi flyttade in i huset låg det en del oanvänt klinker i källaren. Här kom ett ypperligt tillfälle att lägga det och samtidigt få en bild över hur svårt det är att göra detta själv.
Jag var lite nervös över att använda vinkelslipen för att kapa plattorna. Efter att ha sågat snett en hel del med cirkelsågen (mer om det senare) tänkte jag att det här aldrig kommer att bli rakt om jag gör det för hand. Vid första och andra försöket på ett test-klinker sprack plattorna, men därefter fick jag in tekniken. Tricket var att inte skära uppifrån (som en cirkelsåg) utan istället gå in från sidan och alltså beskära djupt direkt.
Det gick förvånansvärt bra att kapa klinkerplattorna därefter. Jag följde markeringen jag gjort med en penna, och det såg till min förvåning spikrakt ut. Det krävs samtidigt inte millimeterprecision här. Fogen som ligger mellan plattorna gör processen förlåtande. Vid det här laget var vårt hus redan täckt av damm så att det dammade en del när man körde på med vinkelslipen gjorde inte så mycket.
[bild]
Okej, pusslet var lagt och plattorna var markerade där de skulle ligga. Nu var det dags att lägga det på riktigt. Till skillnad från tidigare steg var det nu bråttom. Fästmassa är snabbtorkande och det gällde att få allt på plats relativt snabbt. Det här blev ett stressmoment och jag fick inte allting helt plant. En klinkerplatta hamnade till exempel för djupt i förhållande till de andra. När jag försökte lyfta den för att få in mer fästmassa var det för sent. Den satt som sten. På YouTube såg jag hur någon hade en slags kil som gjorde att man kunde spänna alla plattorna i samma höjd. Så får det bli nästa gång man gör det här. Jaja, det blev ändå okej. Kan passa på att nämna att jag använde mig av “back buttering”-metoden där man alltså stryker baksidan av varje platta med fix och inte enbart lägger fixen på golvet. Lite som att bre en macka med smör.
Nästa steg var att lägga fogmassan mellan plattorna. Här fick jag lite panik. Jag hade kikat på YouTube-videor inför det här med. I dessa använde de väldigt stora plattor och lyckades hålla plattorna relativt rena under själva processen. Mina plattor var inte lika stora och heller inte lika plana, så massan kom precis överallt. HJÄLP!
Jag hade läst att det här var oerhört snabbtorkande och så här får det ju inte bli. Jag hade en hink vatten bredvid mig med en tvättsvamp som jag rengjorde med i all hast. Men vattnet fylldes snabbt med fog, så jag fick springa och tömma hinken stup i kvarten för att hålla det rent. I stressen blev svampen för blöt (den ska endast vara fuktig), och jag oroade mig för att vattnet skulle lösa upp fogmixen.
I efterhand var paniken obefogad. Det är helt okej att få fog överallt när man arbetar med mindre plattor. Man har lång tid på sig att åtgärda. Långt mer än de 10 minuterna jag trodde att jag hade på mig. Allt gick bra här och det blev snyggt, så det handlade mest om att jag hade felaktiga förväntningar. Det hjälpte heller inte att min svamp var helt värdelös. Hade använt den till att tvätta bilen i flera år tidigare. Den var mer eller mindre platt nu. Så ett tips, köp ett par ordentliga tvättsvampar inför det här.
[bild]
Steg 6 - Platsbygga ett vinrack i ek
I verktygspaketet ingick en cirkelsåg, något jag aldrig hade använt tidigare, men nu var det dags att se om jag överhuvudtaget kunde såga med den. Eftersom ek är dyrt, köpte jag lite furubrädor att testa på först. Jag insåg ganska snart att jag hade helt fel teknik. Att såga ut en “rackpinne” (pinnarna som vinflaskorna vilar på) var besvärligt. Hur sågar man ens ut dem med rätt dimensioner? Allt jag sågade blev snett och jag började undra om en cirkelsåg verkligen var rätt verktyg. Man kanske behöver en bordsåg här? Skam den som ger sig och till slut fick jag ordning på det och kunde med hjälp av stöd åtminstone såga hyfsat rakt.
[bild]
Jag började med att såga av en längd av brädan med dimensionerna 2 x 2 cm. Därefter skulle jag såga varje pinne till 30 cm. Jag mätte, markerade med penna och sågade. Problemet var bara att det här inte blev helt exakt. En pinne var 29,7 cm, en annan 30,4 cm. Nej, det här går inte! Jag insåg att jag behövde bygga en “jig”, alltså såga ut en slags mall för cirkelsågen. Jag stoppade nu in brädorna i jiggen till de nådde en stopp och sågade med hjälp av stöd för att få det rakt. Alla pinnar blev nu exakt 30 cm. Äntligen!
När jag satte ihop sidan av vinracket blev det dock fortfarande fel. Mina brädor som sågats ut till 2 x 2 cm kunde vara 2 x 2,01 cm på ett ställe och 2 x 1,98 cm på ett annat. Det innebar att när jag spikade fast pinnarna med exakt 8 cm mellanrum hamnade de på olika höjd. Jag lärde mig åter av mitt misstag och byggde en “jig” till som även skulle lösa den biten.
[bild]
Nu kände jag mig redo att gå över till ek. Dock insåg jag att dessa inte var 20 mm tjocka som furubrädorna, utan istället 15 mm. Det ställde till det lite eftersom de smala Riesling-vinflaskorna nu riskerade att trilla igenom. Om jag minskade mellanrummet fick istället de större mousserande vinflaskorna inte plats. Efter många tester kom jag fram till att ett mellanrum på exakt 67 mm mellan pinnarna var det ultimata avståndet.
Återigen hade jag grovt underskattat hur lång tid detta skulle kräva. 170+ rackpinnar skulle sågas ut. 340+ spikar skulle hamras ned. En spikpistol hade ju inte skadat men jag körde på med hammare. Upptäckte snart att 1 av 10 pinnar sprack när jag spikade så nu blev det att förborra allt. Den spröda 1,5 mm borren knäcktes dock så fick köpa till ett 3-pack varav jag knäckte två till.
När jag väl spikat upp alla rack insåg jag att jag räknat helt tokigt. Jag hade planerat för en kapacitet på 88 vinflaskor men insåg snart att jag måste minska ned det till 64 för att det ska få plats. Tror jag missade att mitt avstånd på 67 mm var mellan rackpinnarna och inte de vertikala supportbrädorna. Dyra läropengar med tanke på att det nu gick åt mer ek än nödvändigt.
Efter att ha behandlat och spikat ihop alla rack blev det dags att såga till en ram och platsbygga resten i rummet. Jag blev nästan förvånad när jag lyckades få ihop vinstället. Det såg ju faktiskt riktigt bra ut. Möjligtvis blev några av racken på gränsen till för breda för att hålla de smala Riesling-flaskorna men så länge vi har det i minnet och stoppar in nya flaskor i rätt kolumn ska det gå bra.
Steg 7 - Let there be light!
Jag köpte en 2 meter lång LED-slinga som jag klippte i två delar för att seriekoppla via en förlängning. Jag hade byggt in en LED-list i vinstället så att den första inte skulle synas från sidan. Däremot fungerade det inte alls med ytterligare en LED-slinga oavsett var jag placerade den. Eftersom de var seriekopplade kunde jag inte reglera ljusstyrkan separat så något annat behövdes. Lösningen blev ett par hängande lampor. Tanken är att de endast ska bidra svagt till belysningen så att fokus hamnar på vinflaskorna.
När jag var klar insåg jag att det hade varit betydligt smartare att dra kablarna upp mot taket istället för nedåt sidan. Jaja, för sent nu med tanke på att jag limmade fast brädorna. ...och limmet släppte för övrigt och krossade en av lamporna i samband med att jag satte upp dem. Med facit i hand skulle jag så klart ha kollat att den satt ordentligt före jag skruvade i lamporna.
[bild]
Rummet har ingen egen ström, så jag fick dra in den lite slarvigt själv som en tillfällig lösning. Det får göras lite mer ordentligt när vi har tillgång till elektriker.
---
Här är jag idag. Nu antar jag att nästa steg är att fylla upp den med vin. Jag ska även fixa en sensor som känner när dörren öppnas så att ljuset regleras automatiskt. Det kan även dyka upp lite mer dekor i rummet. Hade ursprungligen en idé om att bygga något rack till och placera på toppen men vi får se vad som händer. Så oerhört mycket vin dricker vi ju inte så även 64 flaskor är nog lite overkill.
Som slutord kan jag nämna att jag lärde mig massor av det här och har redan tankar och idéer på kommande projekt. Rekommenderar alla som är i min tidigare situation att leta upp någon vrå i huset där man har råd att göra lite misstag…
RobGum skrev: