Just åskskydd av högmaster och antenner trodde jag man löste med gnistgap (förlåt för OT, men det är så många kloka människor i denna tråd och jag är nyfiken)?HasseTeknik skrev:
Jodå, gnistgap, gasurladdningsrör och kombinationer med VDR och induktanser, är väl vanligt, men sådant kostar en del pengar 
och dessutom fanns en liten tanke på att börja använda kortvågsbanden och då är ju en bra jord bra att ha. Skydden ska ju helst också sitta på utsidan av huset (=fult med extra boxar på fasaden), så att helst inget kommer in genom väggen.
Problem kan ändå uppstå med induktansen "på väg" till jorden, för blixtar är ju ganska högfrekventa till sin natur.
och dessutom fanns en liten tanke på att börja använda kortvågsbanden och då är ju en bra jord bra att ha. Skydden ska ju helst också sitta på utsidan av huset (=fult med extra boxar på fasaden), så att helst inget kommer in genom väggen.Problem kan ändå uppstå med induktansen "på väg" till jorden, för blixtar är ju ganska högfrekventa till sin natur.
Förenklat kan du ju tänka dig linan som ligger ytligt som en på längden halverad cylinder sett till "kontaktytan" mot jordmassan eller fjärrjord. Pss blir då spettet åtminstone en full cylinder med ett halvklot nedtill i samma omgivning. Sen är ju då som du säger normalt linan betydligt längre som uppväger men samtidigt ofta liten diameter, spettet kan vara lite större där det gör också lite åtminstone till en början.Bo.Siltberg skrev:
Största osäkerheten är annars fukt som gör mycket och där säkrare på djupet. Samma med temp och i våra trakter då särskilt viktigt med frostfritt djup annars sticker det rejält och okontrollerat.
Med lera har du bra förutsättningar men ändå inte troligt med under 1 ohm det beror ju även på hur du mätte. Bäst utan rätt utrustning hade varit någon starkströmsmetod dvs att via ett relativt lågt motstånd kopplat en fas mot det oanslutna taget och mätt strömmen och spänning över förkopplingen.
Skattar man efter din skiss och räkneövningarna Bo tittat på bör varje stång ge som bäst r/0.3 och linan r/0.8. Sätt in r som resistiviteten du har på stället.
HasseTeknik: Med den tråden, 8 mm stål och lite halvdan anslutning med lite övergångsresistans är du rätt nära 0,1 Ohm i bara ledarresistans, oaktat den jordtagsresistans som du har. Jag skulle gissa att du kanske ligger på 100 Ohms resistans med den uppställningen du har.
Uppenbarligen är det fel någonstans, jag kan bara inte se var. Vi dissade mätning med min Fluke 73, för den var inte tillräckligt bra , utan fick låna ett bättre instrument. Kontrollmätte mätsladdar, uppskattade spänningstoppar för " liten" (10kA), "normal" (30kA) och "stora" (100kA) blixtar. Får ta och mäta markresistiviteten i vår, för det här sätter myror i huvudet på mig.
För TS är det viktigaste att kolla vilken mark han har, eftersom det ju skiljer så mycket beroende på typ.
För TS är det viktigaste att kolla vilken mark han har, eftersom det ju skiljer så mycket beroende på typ.
Redigerat:
Det är oberoende av vilket instrument du använt av den typen dvs multimeter inte ett vettigt sätt att få ett mätvärde för ett jordtag. Det ska i princip alltid användas växelström och gärna av en frekvens där inte nätfrekvens är en naturlig multipel. Så att via ett förkopplingsmotstånd ansluta en fas och sen med hjälp av uppmätt ström och spänning räkna ut motståndet är bra och väljer man en relativt hög ström är det heller inget problem att man kör 50 Hz. Helst ska man mäta spänningen med en hjälpjord 20-30 m bort detta är en helt accepterad metod upptagen som ett av typfallen i tex VDE-norm så du är i bra sällskap.
Riktigt så högt som Millox skrev tror jag inte du låg just pga lera om den nu är jämnt fuktig annars som torr är den riktigt dålig, i häradet runt 10 ohm kan jag tänka mig i ditt fall och det är ett bra värde. Att nå bråkdelar av ohm är som sagt ytterst ovanligt och det finns naturliga både praktiska och teoretiska delar som ger det.
Bästa jordningssystem jag själv sett och känner till är i Statoils anläggning i Mongstad. De olika delarna lågimpediv instrumentjord, anslutning mot egensäkra kretsar (IS) och vanliga systemjorden för el utgick där från ett omfattande jordlinenät ut i havet och utmed strandkanterna i princip utmed hela anläggningen km-vis. Inte ens där når man dina uppmätta värden och det just pga de randvillkor som gäller vid en given medelresistivitet oberoende utbredning av området.
Riktigt så högt som Millox skrev tror jag inte du låg just pga lera om den nu är jämnt fuktig annars som torr är den riktigt dålig, i häradet runt 10 ohm kan jag tänka mig i ditt fall och det är ett bra värde. Att nå bråkdelar av ohm är som sagt ytterst ovanligt och det finns naturliga både praktiska och teoretiska delar som ger det.
Bästa jordningssystem jag själv sett och känner till är i Statoils anläggning i Mongstad. De olika delarna lågimpediv instrumentjord, anslutning mot egensäkra kretsar (IS) och vanliga systemjorden för el utgick där från ett omfattande jordlinenät ut i havet och utmed strandkanterna i princip utmed hela anläggningen km-vis. Inte ens där når man dina uppmätta värden och det just pga de randvillkor som gäller vid en given medelresistivitet oberoende utbredning av området.
Måste sälla mig till skaran som inte heller tror på att man uppnår bråkdelar av ohm med en så liten anläggning.
Tänkte på det här med aluminiumspett... Alukabel också och eller riktiga övergångar? Annars dröjer det inte länge förrän det blir galvanisk korrosion.
Tänkte på det här med aluminiumspett... Alukabel också och eller riktiga övergångar? Annars dröjer det inte länge förrän det blir galvanisk korrosion.
Korrosion är/ var ju en risk. Kanske också galvaniska spännigar har lurat oss/mig då jag har en känsla av att mätningar gjordes med låg spänning
Redigerat:
Aha, blöt lera. Då lär du ha bättre ja.
Oavsett vad så har du nog ett dugligt jordtag för att skydda din utrustning på fullgott sätt.
Själv jämför jag alltid med Fenno-Skans mittpol, och med jordtaget på Forsmarks kärnkraftverk, och då är allt ganska högt. Jag vill minnas att man vid parallellmätning av Fenno-Skan och Forsmark får i storleksordningen av 0,1-0,2 Ohm; och det är stor yta och mycket vatten.
Oavsett vad så har du nog ett dugligt jordtag för att skydda din utrustning på fullgott sätt.
Själv jämför jag alltid med Fenno-Skans mittpol, och med jordtaget på Forsmarks kärnkraftverk, och då är allt ganska högt. Jag vill minnas att man vid parallellmätning av Fenno-Skan och Forsmark får i storleksordningen av 0,1-0,2 Ohm; och det är stor yta och mycket vatten.
Tack för bra svar och diskussioner. Det finns rätt djup åkermark på 10m avstånd. Antag att man slår i ett jordspett där och får bra jord. Kan man då gräva ner 10kvmm blank kopparledare de 10m dit utan risk för korrosion eller måste den upp till 25kvmm (som om den vore en del av själva jordtaget).
Jag är fortfarande på go/nogo stadiet. Blir det go så kommer jag att mäta.
Jag är fortfarande på go/nogo stadiet. Blir det go så kommer jag att mäta.
Lyfter en gammal tråd lite.
Fick växelriktare med ö-drift (Fronius Gen24 med full backup) monterad ett tag sen. Elektriker drog då ned ett ca 1,2 meter långt jordspett i anslutning till den automatiska nätfrånskiljaren, detta spett mätte vi upp till 8 Ω. Senare grävde vi för avlopp så jag passade på att lägga ner en 25 mm² kopparlina när vi ändå grävde, total längd 22 meter ca 1,5 meter under mark. Detta har vi fått uppmätt till 15 Ω. Parallellt kopplat blir det runt 5 Ω.
Det förvånade mig lite att spettet i sin enkelhet gav ett lägre mätvärde än den långa ledningen. Det verkar vara lite hipp som happ med detta. Men antar att spettet som ändå går igenom den översta lagret jord kanske får bra kontakt där eftersom det tenderar att vara blötare än moränjord på 1,5 meters djup. Meggerns mätstickor var också i detta översta jordlager, de var inte mer än kanske 40 cm långa.
Fick växelriktare med ö-drift (Fronius Gen24 med full backup) monterad ett tag sen. Elektriker drog då ned ett ca 1,2 meter långt jordspett i anslutning till den automatiska nätfrånskiljaren, detta spett mätte vi upp till 8 Ω. Senare grävde vi för avlopp så jag passade på att lägga ner en 25 mm² kopparlina när vi ändå grävde, total längd 22 meter ca 1,5 meter under mark. Detta har vi fått uppmätt till 15 Ω. Parallellt kopplat blir det runt 5 Ω.
Det förvånade mig lite att spettet i sin enkelhet gav ett lägre mätvärde än den långa ledningen. Det verkar vara lite hipp som happ med detta. Men antar att spettet som ändå går igenom den översta lagret jord kanske får bra kontakt där eftersom det tenderar att vara blötare än moränjord på 1,5 meters djup. Meggerns mätstickor var också i detta översta jordlager, de var inte mer än kanske 40 cm långa.