Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Fast jag vet varför han vill separera. Det har varit för mycket bråk och tjafs, ibland gått överstyr. Han känner sig ägd och vill komma ifrån det. Och vill att vi ska kunna träffas utan att ha den känslan. Känns mer som att han vill se om vi kan bygga upp något igen med allt avslutat. Dramatiskt, men vad gör man. Spelar ingen roll att jag säger att vi kan vara ifrån varann, familjerådgivning. Han stirrar sig blind på att flyttar jag så löser jag alla problem med bråk och får det lugnt. Visst blir det mindre vardagstjafs och han kommer förmodligen inte känna sig ägd, detsamma gäller ju mig. Tiden får utvisa och jag vill inte stressa in i något med förhoppningen om att det ska bli vi igen. Om han vill skiljas och gå, vill jag ta mig tiden att ta rätt beslut.Fagerfjäll skrev:
Ja, vi har väl alla sett hur provocerade vissa killar blir av starka, självständiga kvinnor.Ensamstående mamma skrev:
(Hallå, det är ju jag som skall bestämma, jag är ju MANNEN här
)En mycket subjektiv reflektion, jag vet, vi har ju bara fått se E. mammas bild av situationen.
Kanske dags för E. mamma att dra på sig den kortkorta, lite ögonskugga och försöka se lite hjälplös ut.
(Men inte kan väl lilla jag... osv
)
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
ha haKnockOnWood skrev:Ja, vi har väl alla sett hur provocerade vissa killar blir av starka, självständiga kvinnor.
(Hallå, det är ju jag som skall bestämma, jag är ju MANNEN här
En mycket subjektiv reflektion, jag vet, vi har ju bara fått se E. mammas bild av situationen.
Kanske dags för E. mamma att dra på sig den kortkorta, lite ögonskugga och försöka se lite hjälplös ut.
(Men inte kan väl lilla jag... osv
det har faktiskt sällan varit nåt problem på den fronten, tror han känner sig rätt "manlig" och många gånger som "lilla jag" behöver hans stora starka armar förstår inte vad "ägd" betyder bara..och han vill inte definiera det heller. Dejta men bo isär då? Jag fattar ingenting och det är nog bättre att jag tar det för vad det är, dvs han vill skiljas.
Det där låter som ett av de mest klassiska relationsproblemen i modern tid.Ensamstående mamma skrev:
Jag skulle vilja råda (vilket jag inte borde, saknar kompetens). Ta och boka in en lång semester resa, till något lagom lugnt och trevligt ställe, inte alltför häftigt, men någonstans där hela familjen kan njuta av livet, i lagom enkelhet. var borta i minst 2v helst längre. Se till att där kan finnas en höjdpunkt för barnen (ett eller flera barn?) typ Legoland eller Eurodisney, att tillsammans med sin partner se barnens glädje är en mirakelkur. Boka in den så snart som möjligt, arbetsgivare kan nog acceptera lite avvikelser från gjorda semesterplaner, om man förklarar lite försiktigt. Var lyhörd för varandra, men skippa alla analysförsök.
Vet av erfarenhet att det kan göra underverk, då var väl iofs inte situationen riktigt lika tillspetsad.
Det gör du nog bäst i, att hålla på med något mitt i mellan brukar inte sluta bra för en eller båda parter. Det är lite som att gå längs en väg, det går bra(oftast) så länge man går på antingen höger eller vänster sida, men om man går mitt i vägen så är risken att de slutar illa rätt stor.Ensamstående mamma skrev:
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Jag hoppas det. Vi ska ev åka tillsammans på en resa tillsammans med barnen i sommar. Hoppas verkligen att det blir nån typ av vändpunkt, men försöker ändå inte hoppas (låter schizofren jag vet). Tack! Vet inte om jag ska skratta eller gråta längre..hempularen skrev:
Hej Em! Reflekterade precis nu över att du valt att kalla dig Ensamstående mamma... Förhoppningsvis är det inte en självuppfyllande profetia....
Hur som, det låter som att en separation inte är en dålig idé, hur jobbigt det än ter sig just nu. Låt honom sitta i en egen lägenhet ett tag så kanske han ser ljuset? Det kan ju vara så att ni/han är särbomaterial? Behöver inte vara fel det heller. Bättre att ha ett fungerande särboförhållande än inget förhållande alls.
Däremot blir man ju rädd när du skriver att maken letar sig blå efter ett boende! Hur tänkte han lösa det ekonomiskt? Letar han stugan i skogen redan eller är han ute efter en billig hyresetta i slummen? Är det så att han vill ha besked av dig om huset för att han ska har råd att köpa det boende han vill ha på lång sikt? I så fall får han ju kamma sig, han kan ju inte pressa dig till ett förhastat ekonomiskt beslut för att han fått frihetsnoja!
Har inga andra råd att ge tyvärr men hoppas att saker och ting löser sig på bästa sätt. Bästa sätt är definitivt varken att ni paniksäljer huset eller att du paniklöser ut honom. Låt saker och ting ta sin tid. Kan han inte acceptera det så är det hans problem (även om det kan frambringa ytterligare gräl = gå ut över barnen....)
Lycka till!
Hur som, det låter som att en separation inte är en dålig idé, hur jobbigt det än ter sig just nu. Låt honom sitta i en egen lägenhet ett tag så kanske han ser ljuset? Det kan ju vara så att ni/han är särbomaterial? Behöver inte vara fel det heller. Bättre att ha ett fungerande särboförhållande än inget förhållande alls.
Däremot blir man ju rädd när du skriver att maken letar sig blå efter ett boende! Hur tänkte han lösa det ekonomiskt? Letar han stugan i skogen redan eller är han ute efter en billig hyresetta i slummen? Är det så att han vill ha besked av dig om huset för att han ska har råd att köpa det boende han vill ha på lång sikt? I så fall får han ju kamma sig, han kan ju inte pressa dig till ett förhastat ekonomiskt beslut för att han fått frihetsnoja!
Har inga andra råd att ge tyvärr men hoppas att saker och ting löser sig på bästa sätt. Bästa sätt är definitivt varken att ni paniksäljer huset eller att du paniklöser ut honom. Låt saker och ting ta sin tid. Kan han inte acceptera det så är det hans problem (även om det kan frambringa ytterligare gräl = gå ut över barnen....)
Lycka till!
Bra beslut att inte fatta något beslut nu. Gå inte med på att stressa igenom detta.
Men säg åt maken att lugna ner sig! Han kan inte bara skaffa en egen bostad och fly från allt. Var ska barnen bo? Hur ska er ekonomi fungera? Hur ska ert gemensamma ansvar för barnen fungera? Han kan inte diktera villkoren utan det här måste ni komma överens om, och det måste få ta tid.
Men säg åt maken att lugna ner sig! Han kan inte bara skaffa en egen bostad och fly från allt. Var ska barnen bo? Hur ska er ekonomi fungera? Hur ska ert gemensamma ansvar för barnen fungera? Han kan inte diktera villkoren utan det här måste ni komma överens om, och det måste få ta tid.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Tack återigen för era väl genomtänkta svar och omtänksamhet trots att ni inte känner mig. Det betyder otroligt mycket. Nu har vi varit ifrån varandra i 2 veckor och saknaden efter barnen gör bedövande ont. Man blir hel igen när man väl får vara med dom. Njuter nu av stunden av mina barns och deras vänners skratt på tomten
Mina tankar går nu kring att ev inte flytta ut varannan vecka om jag bestämmer mig för att bo kvar. Jag har oavsett vad som hänt, inte valt det här och det borde vara han som får rucka på sig. Speciellt om jag ska bo kvar.
Mina tankar går nu kring att ev inte flytta ut varannan vecka om jag bestämmer mig för att bo kvar. Jag har oavsett vad som hänt, inte valt det här och det borde vara han som får rucka på sig. Speciellt om jag ska bo kvar.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
P.s har även funderat på hur många män och kvinnor som skrivit i den här tråden (som nu helt har tappat ursprungssyftet). Och ni män som skriver måste jag ge en stor eloge till. Jag är kvinna och tänker som en, men att det finns så kloka, förnuftiga män som tänker logiskt och empatiskt gör mig så glad. Jag har inte tappat hoppet om er
Tack!Ensamstående mamma skrev:...Jag har inte tappat hoppet om er
Det är nog inte fritt för att en del av oss har blivit lite småkära i dig,
även fast många av oss är lyckligt gifta och stadgade
För att du beskriver din situation så klart och rättframt, utan alla krusiduller.
Den här vackra sången tillägnar jag dig, och önskar dig och din sargade familj all lycka:
https://www.youtube.com/watch?v=KUoN-6mLcPM
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
KnockOnWood skrev:Tack!
Det är nog inte fritt för att en del av oss har blivit lite småkära i dig,
även fast många av oss är lyckligt gifta och stadgade
För att du beskriver din situation så klart och rättframt, utan alla krusiduller.
Den här vackra sången tillägnar jag dig, och önskar dig och din sargade familj all lycka:
[länk]
Det var mycket fint sagt och gjorde mig glad. Håll hårt i familjen. Och tack för den fina sången. Det betyder otroligt mycket. Tack, tack, tack..
Ensamstående Mamma - en sak råder jag dig (som man) att bestämma dig för. Om han väljer att flytta ut, håll dig då 100% borta från att agera älskarinna, hushållsassistent, själavårdare mm. Har han flyttat har han flyttat. Ni gör helst upp det praktiska, barnlämningar, ekonomin, osv så som om ni inte hade haft ett tidigare kärleksförhållande. Vill han ha något mer med dig skall ha få uppvakta dig. Till en början, innan ni har hittat era definitiva nya roller, skulle jag också hålla mig borta från allt sorts "mys" - kvällsfilmer mm. Jag säger inte att du skall vara kall! Tvärtom trevlig, men tydligt markerande. Middag med barnen ok, men sen åker han hem. Den nivån.
Jag är alldeles övertygad om att det a) kommer att kännas bättre för dig b) kommer att bli bättre för er båda oavsett utgång c) kraftigt ökar chanserna för att ni hittar tillbaka igen, om det visar sig att ni önskar det. Gör detta alldeles klart för honom. Är spiltan tom skall han förstå vad det innebär.
Jag är alldeles övertygad om att det a) kommer att kännas bättre för dig b) kommer att bli bättre för er båda oavsett utgång c) kraftigt ökar chanserna för att ni hittar tillbaka igen, om det visar sig att ni önskar det. Gör detta alldeles klart för honom. Är spiltan tom skall han förstå vad det innebär.
Om vi skall föra diskussionen tillbaka till var den startade...
(Är vi alla järnvägare, dvs har lätt att spåra ur?)
Det är väl främst två praktiska, handgripliga frågor som behöver besvaras:
1) Vad är kåken värd idag, och vad kan den vara värd när den är i säljbart skick?
2) Vad kostar det att få kåken dit att den går at sälja med hygglig avans?
Jag ser det som ganska orealistiskt att en ensam mamma, hur duktig hon än är, skall kunna både sköta barn och hem, sköta ett jobb och renovera ett stort hus.
Alltså:
Tag hem en eller ett par mäklare och få deras utlåtande om troligt försäljningspris som huset är idag, och som det skulle vara med de "värsta" bristerna åtgärdade.
Tag hem en allround snickare eller företrädare för en liten byggfirma och försök få en idé vad det skulle kosta att renovera färdigt det värsta. (Och kom ihåg att så länge ni är två ägare kan ni få dubbla rotavdrag.
Därefter kan ni göra en kalkyl och bestämma lämpligt sätt att hantera "husproblemet":
Den ene köper ut den andra eller tvärt om, renovera först och sen sälja eller tvärt om osv.
De här besluten, som ingen av parterna kan smita ifrån, måste båda husägarna hjälpas åt att ta.
I min värld, fast jag är ju en fattig lantis långt från storstan, finns inte möjligheten att som ensamstående ha råd med ett fyramiljonershus.
Något mer anspråkslöst känns mer naturligt, t.ex ett radhus som någon nämnde.
Fast jag vet ju inget om Ensamma mammans finansiella muskler förstås.
Men börja med en djupanalys av situationens ekonomiska aspekter innan ni bestämmer vilken väg som är bäst att gå vidare på!
(Är vi alla järnvägare, dvs har lätt att spåra ur?)
Det är väl främst två praktiska, handgripliga frågor som behöver besvaras:
1) Vad är kåken värd idag, och vad kan den vara värd när den är i säljbart skick?
2) Vad kostar det att få kåken dit att den går at sälja med hygglig avans?
Jag ser det som ganska orealistiskt att en ensam mamma, hur duktig hon än är, skall kunna både sköta barn och hem, sköta ett jobb och renovera ett stort hus.
Alltså:
Tag hem en eller ett par mäklare och få deras utlåtande om troligt försäljningspris som huset är idag, och som det skulle vara med de "värsta" bristerna åtgärdade.
Tag hem en allround snickare eller företrädare för en liten byggfirma och försök få en idé vad det skulle kosta att renovera färdigt det värsta. (Och kom ihåg att så länge ni är två ägare kan ni få dubbla rotavdrag.
Därefter kan ni göra en kalkyl och bestämma lämpligt sätt att hantera "husproblemet":
Den ene köper ut den andra eller tvärt om, renovera först och sen sälja eller tvärt om osv.
De här besluten, som ingen av parterna kan smita ifrån, måste båda husägarna hjälpas åt att ta.
I min värld, fast jag är ju en fattig lantis långt från storstan, finns inte möjligheten att som ensamstående ha råd med ett fyramiljonershus.
Något mer anspråkslöst känns mer naturligt, t.ex ett radhus som någon nämnde.
Fast jag vet ju inget om Ensamma mammans finansiella muskler förstås.
Men börja med en djupanalys av situationens ekonomiska aspekter innan ni bestämmer vilken väg som är bäst att gå vidare på!
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Jag borde definitivt jobba med järnvägsarbete som påbörjade det här :/
Ska ringa mäklare imorgon och få en uppfattning om läget. Det är inget akut som behöver göras på huset i nuläget, men det behöver underhållas förstås ut och invändigt.
Mina finansiella muskler är rätt stora har kommit fram till att med dagens ränta +amortering 2000:-/månad kommer jag ha kvar 13 000 efter att lån, ränta, amortering, räkningar inkl. sophämtning, skorstensfejare, fritidskostnader, el, vatten, mat, kläder, övriga utgifter, busskort är betalda. Det blir ju såklart en massa sparande + att jag har en buffert på 70 000:- men tror att jag kan klara mig på det.
Har en gäststuga på 18kvm, skulle vilja dra ut vatten och avlopp för att hyra ut det säg för en 4-5000:-/ månad, men då behöver jag räkna in vad det kan kosta och det har jag ingen aning om. Avlopp och vatten som ska dras dit ligger ca 6 m ifrån.
Låter det lite eller kan jag klara mig på det?
Ska ringa mäklare imorgon och få en uppfattning om läget. Det är inget akut som behöver göras på huset i nuläget, men det behöver underhållas förstås ut och invändigt.
Mina finansiella muskler är rätt stora
har kommit fram till att med dagens ränta +amortering 2000:-/månad kommer jag ha kvar 13 000 efter att lån, ränta, amortering, räkningar inkl. sophämtning, skorstensfejare, fritidskostnader, el, vatten, mat, kläder, övriga utgifter, busskort är betalda. Det blir ju såklart en massa sparande + att jag har en buffert på 70 000:- men tror att jag kan klara mig på det. Har en gäststuga på 18kvm, skulle vilja dra ut vatten och avlopp för att hyra ut det säg för en 4-5000:-/ månad, men då behöver jag räkna in vad det kan kosta och det har jag ingen aning om. Avlopp och vatten som ska dras dit ligger ca 6 m ifrån.
Låter det lite eller kan jag klara mig på det?