Rent legalt är det säkert så men vill hävda att det ger BÄTTRE förutsättningar för ett eventuellt återförenande i framtiden.Ensamstående mamma skrev:
Hej,
blev klar med min bodelning i sep 2013 och endast de förbättringar som är gjorda görs avdrag på. Som ex lägger ni nytt tak så dras ej summan av då det allredan fanns ett tak. Men om ni tilläggs isolerar så får ni avdrag för kostnaden av isoleringen.
Sedan om gubben flyttar till eget boende så är det er kostnad tillsammans tills bodelningen är klar och underskriven. Även egna sparade pengar skall delas lika mellan er om inte avtal finns mellan er.
blev klar med min bodelning i sep 2013 och endast de förbättringar som är gjorda görs avdrag på. Som ex lägger ni nytt tak så dras ej summan av då det allredan fanns ett tak. Men om ni tilläggs isolerar så får ni avdrag för kostnaden av isoleringen.
Sedan om gubben flyttar till eget boende så är det er kostnad tillsammans tills bodelningen är klar och underskriven. Även egna sparade pengar skall delas lika mellan er om inte avtal finns mellan er.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
hejSir Duke skrev:
jag ska köpa ut honom, vilket innebär att det blir mitt hus när han skrivit på alla papper. Även om han vill skiljas kan jag inte slänga ut honom hursomhelst. För att Vi äger huset gemensamt, han är mina barns pappa och jag älskar honom och vill honom inte illa.
Först vanlig passus att jag inte är expert blah blah blah.
Vad jag har förstått så rekommenderar de flesta starkt att inte köpa ut den andre om man inte har mycket goda finanser bägge två. Trots den emotionella kopplingen till huset, så blir det så extremt lätt krångel och bråk kring delandet. Läs bara alla olika förslag och uträkningar ovanför. Du skall köpa ut från allt mellan 150' till 650' (!). Lätt för mig att säga, men jag gillar rådet ovan: separera på bestämd tid, och då rör ni inget ekonomiskt mer än att ni båda betalar för hushållen - huset och en liten lägenhet (se det som en investering). När tidsfristen är ute flyttar ni ihop eller säljer. Säljer ni börjar ni sedan om på var kant. Vill han renovera en stuga i fjällen så får han lösa boendet själv, och du kan köpa lagom stort ensam, eller nytt hus med ny ev partner senare (som kanske inte alls vill bo bland ditt exs tapeter). Bra upplägg för lite agg = bra upplägg för barnen.
Vad jag har förstått så rekommenderar de flesta starkt att inte köpa ut den andre om man inte har mycket goda finanser bägge två. Trots den emotionella kopplingen till huset, så blir det så extremt lätt krångel och bråk kring delandet. Läs bara alla olika förslag och uträkningar ovanför. Du skall köpa ut från allt mellan 150' till 650' (!). Lätt för mig att säga, men jag gillar rådet ovan: separera på bestämd tid, och då rör ni inget ekonomiskt mer än att ni båda betalar för hushållen - huset och en liten lägenhet (se det som en investering). När tidsfristen är ute flyttar ni ihop eller säljer. Säljer ni börjar ni sedan om på var kant. Vill han renovera en stuga i fjällen så får han lösa boendet själv, och du kan köpa lagom stort ensam, eller nytt hus med ny ev partner senare (som kanske inte alls vill bo bland ditt exs tapeter). Bra upplägg för lite agg = bra upplägg för barnen.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Jag gillar också rådet att separera på bestämd tid, men han vill inte. Han vill börja om på ny kula säger han. Och att vi sen får se om vi hittar tillbaka till varannelpaco skrev:
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Tror inte det behövs när det blir en bodelning. Tack så mycket för hjälpen.sunqan skrev:
Har maken intellektuellt och känslomässigt förstått och accepterat vad föräldraskap innebär?Ensamstående mamma skrev:Jag gillar också rådet att separera på bestämd tid, men han vill inte. Han vill börja om på ny kula säger han. Och att vi sen får se om vi hittar tillbaka till varann
Det finns ingen ny kula! Har man satt barn till världen kan man inte ångra sig. Man har halva ansvaret för barnens uppfostran, utveckling och försörjning tills de är vuxna. Även om ni skiljer er och mannen flyttar isär så kommer barnen att generera minst lika mycket krav, måsten och kostnader för er båda som nu. Troligen mer - eftersom ni kommer att behöva förhandla med varandra om vem som ska hämta och lämna barnen, göra olika saker med dem, vem som ska vara var på semestern, ta hand om utvecklingssamtalen på skolan, osv. Och ni kommer båda att behöva finansiera boende för barnen, för barnen ska ju ha ett hem hos pappa också. Och dig kommer han aldrig ifrån - även när barnen har blivit vuxna så kommer barnen att knytas samman. Och när ni träffar nya partners så kommer det att bli ännu mer förhandlingar, och krav från fler håll att ta hänsyn till. I praktiken ännu mindre handlingsfrihet.
Och mannen och du kommer alltid att ha en viktig relation, om inte annat än genom era barn.
Det kan ta ett tag att fatta det här. Kanske behövs till och med en tillfällig separation.
Eftersom du inte vill skiljas så kan ni få betänketid på 6 -12 månader. Att maken säger sig vilja skilja sig rakt av tycker jag inte du ska acceptera, utan använd möjligheten som lagen ger dig. Det hela ger er båda en vettig väg framåt. Mannen kan hitta ett torp som han vill bo i, och så köper ni det gemensamt (i juridisk mening) och så flyttar han dit, och så lämnar ni in skilsmässohandlingarna med betänketid. Sedan får ni båda ett år då ni utvärderar situationen.
Vad ni har gjort är att öppna båda alternativen - återförening och skilsmässa. Bestämmer ni er för skilsmässa så får mannen köpa ut dig ur torpet, och du köper ut honom ur huset (eller så säljer ni) och så fortsätter ni på varsitt håll. Och väljer ni återförening så kan ni bosätta er i huset eller torpet tillsammans. Dessutom har ni köpt er tid till att färdigställa renoveringen av huset, så att ni slipper hamna i situationen att ni måste sälja ett renoveringsobjekt.
Det här är också en bra tid för dig att fundera på saker och ting. Vill du verkligen fortsätta med mannen? Är förhållandet verkligen bra, eller är det du som har vant dig och accepterat ett förhållande som är tråkigt, kärlekslöst, där ni tar varandra för givna eller inte visar uppskattning eller föraktar varandra ? Vill du verkligen bo kvar i huset, eller är det kanske bättre att sälja och flytta till ett billigare boende? Hur ser alternativen för nytt boende ut? Hur ser förutsättningarna för att hitta en ny partner ut, och hur skulle en väg till ett nytt förhållande se ut? Och varför känner maken som han gör? Har han tagit ansvar för förhållandet och visat dig uppskattning och kärlek? Och hur har du agerat mot honom? Har du lyssnat på honom och hans behov och önskemål? Hur skulle en renovering och nystart av ert förhållande se ut. Tid är inte fel när det gäller svåra beslut.
Redigerat:
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Pelpet, dina kloka ord går rakt in i mitt hjärta. Tack. Jag har hunnit fundera igenom det du skriver minst en 100 000 ggr dom senaste månaderna och jag kan tänka mig att vi skiljer oss, det är ett papper. Men jag vill inte ha ett liv utan varken honom eller barnen boendes under olika tak. Jag vet att han älskar mig fortfarande, inte på känn utan att han sagt det. Men att vi inte har dragit jämt och tyvärr har det från båda sidor urartat många gånger. Jag tror dock inte att han har hunnit fundera igenom allt ordentligent även om han säger att han grubblar, då han hellre håller det praktiskt och håller sig upptagen med massa saker för att slippa tänka. Han är här och nu säger han för att grubbleriet inte ska ta över. Det är bra, det vill jag också tänka och anstränger mig till att göra det. Men det finns en värld bortom här och nu. Och förutsättningarna vi sätter nu kommer vara det vi lever efter senare, oavsett om det är tillsammans eller inte. Jag önskar bara att han kunde sträcka ut en hand och ta initiativ till att prata om sina känslor, men han vill prata om praktiska känslor och hålla känslorna utanför.
Känner mig maktlös att jag berövas min älskade, berövas halva mina barns uppväxt. Det är sorgligt och tragiskt.
Känner mig maktlös att jag berövas min älskade, berövas halva mina barns uppväxt. Det är sorgligt och tragiskt.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Måste också nämna att han när han varit ensam med barnen inte alltid klarat av dom praktiska bitarna utan tar mycket hjälp av sina föräldrar. Dom hämtar barnen från skolan, dom städar, tvättar och finns där för honom. Känns orättvist, att mina svärföräldrar får träffa barnen mer än mig samtidigt som jag uppskattar att dom är det oerhörda stödet som han och barnen behöver just nu.Ensamstående mamma skrev:
Men kommer man nånsin lära sig att ta ansvaret med allt vad det innebär om ens föräldrar fortfarande hjälper en med alla praktiska bitar..
Det är svårt att vara förälder och partner liksom det är svårt att vara människa överhuvudtaget.
Jag tror att han och ni skulle ha nytta av stöd av proffs där ni får hjälp att sortera. Med barn i bilden kan jag tycka att han är "skyldig" att gå med på samtal. Kan du lägga fram att det är en satsning på honom också?
Jag tror att han och ni skulle ha nytta av stöd av proffs där ni får hjälp att sortera. Med barn i bilden kan jag tycka att han är "skyldig" att gå med på samtal. Kan du lägga fram att det är en satsning på honom också?
Ibland får jag intrycket att kvinnor med barn kan känna en viss lättnad efter en separation från barnafadern.
Det är som att de får en liten unge mindre att ta ansvar för.
Att vara förälder till ett par småttingar kan vara ok, men att dessutom vara "mamma" till en omogen karl kan bli lite för mycket av det goda.
Det är som att de får en liten unge mindre att ta ansvar för.
Att vara förälder till ett par småttingar kan vara ok, men att dessutom vara "mamma" till en omogen karl kan bli lite för mycket av det goda.