Jag är inte handikappad. Och det är inte jag som behöver hjälp utan andra. Och jag är inte så kall att jag bara kan flytta och lämna de i sticket.Nötegårdsgubben skrev:
Låna pengar gör inte en rikare det håller jag med om. Därför har jag inte lån. Däremot behöver jag ett lån då jag har 99% av allt som behövs till egen firma plus kunder, Så ekonomin hade löst sig då man kommer igång fortare när man redan har kunder som väntar.
Fast istället för att ta lån och köpa hus, för att kunna starta en verkstad, så är det väl lättare att istället hyra verkstadslokal? Så slipper du ta lån och kan sätta igång din verksamhet som du önskar. Med pengarna du sedan tjänar så kan du sedan ta lån och köpa ditt hus.D danjac skrev:
Det är som sagt för din egen säkerhet som det är som det är, eller det är väl egentligen lite fel uttryckt. För det är egentligen inte för DIN egen säkerhet, utan för lånegivarens säkerhet, egentligen. För det är inte dig lånegivaren tycker synd om ifall du inte kan betala tillbaka lånet, utan den tycker bara synd om sig självt i sådana fall.
Men oavsett så blir kontentan av det att det automatiskt blir för din egen säkerhet också, då du inte kan göra något dumt som du ångrar sedan.
Samtidigt är det lite löjligt att inte kunna ta lån med sämre ekonomi, när banken ändå äger huset. Det är väl betydligt bättre att i så fall ändra reglerna att en bank, vid oförmåga att betala huslånet, bara kan slänga ut lånetagaren ur bostaden med hjälp av polis om så behövs, så säljer de bara bostaden (förmodligen med vinst så som marknaden ser ut idag).
Sedan får socialen ta han om lånetagaren som blir utslängd, men det spelar mindre roll för samhället, för soc hade fått ta hand om lånetagaren oavsett det tidigare huslånet eller ej i ett sådant läge. Den har liksom inte mindre pengar bara för den har försökt att betala ett huslån liksom.
Här har du tidningsartiklar från 2015: 16; 17. Branschen själva uppskattade enligt en artikel att 10-15% är spekulationer. Statistik ser ju skatteverket då samma personer om och om igen får deklarera försäljning för bostäder de inte varit skrivna i och byggherrar som Skanska och Veidekke har interna siffror på hur många lgh som byter medlem innan tillträdet
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/borattsspekulanter-jagas-av-skatteverket
http://www.dn.se/ekonomi/skatteverket-granskar-bostadsspekulanter/
http://www.di.se/nyheter/skatteverket-ska-jaga-bostadsfuskare/
Och byggherrarna försöker på olika sätt strama åt med att man tex bara får skriva kontrakt på en lgh åt gången eller måste ha tillträdet och sen kan person två ta över. Det senare innebär att köpare 1 behöver ta lån på hela summan (och inte bara teckningen) och därefter lösa lånen nån dag senare av person 2. Blir inte mycket i extra räntekostnader men något bankerna tar ut höga uppläggningsavgifter för då de har samma grundjobb för ett lån som löper i 5år som 1dag men inte tjänar några räntepengar
http://www.fastighetsvarlden.se/notiser/fler-forsoker-stoppa-spekulationskop/
Martin_B skrev:
Det är lite så jag tänker. Kan man inte betala så är det ju bara att kasta ut personen.
Och självklart har jag ju kollat upp lokaler som är lämpliga att hyra. Men det har alltid felat med något. El saknas, lågt i tak, långt bort osv. El, vatten mm har man ju försökt diskutera att dela på kostnaderna. Men folk är tyvärr giriga så de ville att jag skulle stå för allt. Och det tycker inte jag är okej.
Du är medveten om att EXAKT den formen finns?
Fast "banken" kallas hyresvärd....
Amortering är förövrigt inte en utgift, det är ett sparande(som i dagens ränteläge är den 100% säkraste formen, inte den mest lönande.)
Men hur man nu än resonerar, diskuterar och vrider och vänder på FI's förslag, så har jag svårt att se på hur förslaget på det minsta vis kommer hjälpa till med själva grundproblemet - att det finns för få bostäder.
Det är så det funkar. Problemet är din sista mening, så som marknaden ser ut idag. Man behöver inte gå längre tillbaks än till 90-talet när bankerna gjorde exakt detta, men eftersom marknaden gick ner såldes husen för mindre än vad banklånen var på.
Så Martin köper ett hus med tillhörande verkstad för 3 miljoner, har absolut inga problem med att klara ekonomin. Företaget blomstrar och plötsligt finns det både sambo och barn med i bilden.
Scenario 1. Men tiderna blir lite sämre. Det börjar knaka med sambon, barnet blir sjukt och det är mycket resor till sjukhuset, många dagar där firman inte är i fokus. Barnet blir förvisso friskt och allting är bra, men dina kunder är inte lika nöjda. En konkurrerande verksamhet öppnar ungefär samtidigt som förhållandet tar slut. Vissa månader är det mindre pengar kvar i firman än vad det var i början av månaden. Det blev dyrt att köpa ut sambon från huset och alla dina sparpengar och ett litet blancolån gick åt för det.
Ekonomin blomstrar, men eftersom vi pratar landsbyggd är det inte kö på den typen av objekt som Martin äger. När det börjar bli svårt att betala banken bestämmer de sig för att avsluta lånen efter ett halvår. I panik försöker du sälja ditt hus, men ingen köpare står att finna. Det slutar med att kronofogden går in och gör en executiv auktion och fastigheten säljs för 2 miljoner till din konkurrent. Dina försök att hyra lokalen går om intet.
Banken vill ha resten av pengarna och erbjuder en avbetalningsplan med 12% ränta på ett blancolån för den dryga miljon som du fortfarande är skyldig dem. Med en 10 årig återbetalningstid ska du amortera 100 pap om året, plus ränta.
Scenario 2. Det går riktigt bra för firman, pengarna strömmar in. Visst, det är lite tufft att ta 5 veckor semester på sommaren, men det är livet, det är underbart! Lånet på 3 miljoner amorteras med några tusenlappar varje månad.
Så händer det, regeringen avgår, nyval. Parlamentariskt kaos. På en vecka stiger den löpande räntan från 1.49% till 15%. Den svenska kronan störtdyker mot Euron och i panik justeras statsräntan till 500%. Bomarknaden totalviker, bostadskrachen är ett faktum Priserna sjunker med i snitt 25%, i vissa områden ännu mer. Tyvärr är ett hus med verkstad på landet inte ett attraktivt objekt.
Räntan återvänder till 15% efter någon dag, men det börjar bli tufft att klara att betala varje månad. Banken visar stort tålamod, men efter ett år häver de lånet och kräver omedelbar betalning. Det är totalt omöjligt att sälja objektet, inte ens kronofogden lyckas. Utan att lyckas med försäljningen utmäter de allting som går, inklusive inventarier i din firma, som du anses äga privat, eftersom du hade 99% av alla verktyg innan du startade firman. Utan de inventarierna kan du inte längre utföra ditt arbete och firman går i konkurs.
Efter två år säljs objektet för 1.5 miljon, du är arbetslös och får tag på en etta för 4.000 i månaden. Din skuld till kronofogden är lite drygt 2 miljoner.
Haha, njaK kanonkula skrev:Du är medveten om att EXAKT den formen finns?
Fast "banken" kallas hyresvärd....
inte riktigt så jag menar nä... hahaMen allvarligt, det är rätt dumt att lagarna inte är så utformade att man bara kastar ut lånetagaren ifall den ej betalar.
Javisst, men räntan är en utgift
Jovisst är det så, men samtidigt går ju huspriserna bara uppåt över en lång period, även i det fall det dippar ner ibland, som på 90-talet.AndersPS skrev:
Är det stopp på prisuppgången och det bara sjunker permanent, så är det på grund av krig eller något, och då är det kört för banken ändå.
Jag vill ju påstå att bankerna mycket väl har råd att äga en massa "värdelösa" bostäder, som har blivit "värdelösa" för tillfället, under några års tid, för att kunna vänta in tills värdet ökar i det långa loppet, likväl som att de kan låta en lånetagare ha ett lån under svåra perioder, så kan de ju låta "lånet" vara även utan lånetagare. Det blir ingen enorm skillnad för banken i det fall lånetagaren knappt amorterar ändå, så som det ser ut för många idag.
Och ifall en lånetagare inte klarar av att betala räntan längre och den blir utslängd, så har banken åtminstone att hyra ut fastigheten, även under sämre perioder. I det fall marknaden är så mättad att inte ens det är möjligt, ja, då har de råd att ha kvar bostaden ändå som sagt, enligt principen beskriven ovan. Det är min uppfattning i alla fall.
Med så många nya människor i landet som det nu har kommit utifrån, så är det inga risker för att det blir några överskott på bostäder inom överskådlig framtid
Flyktingarna fortsätter dessutom strömma in om än i mindre skala än 2015, men tillräckligt stor skala för att det inte skall hinnas med att byggas bostäder i den takt strömmen pågår.
Hade jag ägt en bank, och regelverket och lagarna hade gett mig rätt att slänga ut lånetagare i det fall den inte betalar, med polisens hjälp om så behövs, så hade jag gett bostadslån även om ekonomin ser sämre ut än vad som krävs av bankerna idag.
Det enda jag hade tittat på är ifall det är fysiskt möjligt för lånetagaren att betala.
Med 0 inkomst så hade jag ju inte gett lån så klart. Men är det så att de klarar av att betala lånet och utöver det leva på existensminimum, så varför inte. Bara att slänga ut lånetagaren ifall den misslyckas att betala, ej mitt problem liksom.
Men tyvärr ser inte lagarna ut så idag. Idag kan folk i princip bara flytta in i obebodda hus och ingen kan göra någonting, nästan... det är helt sjukt vilka procedurer man skall gå igenom.
Den biten måste göras lättare, utan krångel. Kommer det ej inte några pengar, så skall det inte behöva vara till mer än bevis för att pengarna ej har betalats, och räntan ligger efter med X-antal månader minst. Sen bara ut med lånetagaren om polisen så måste släpa ut den med våld.
Då hade fler fått chans att ta lån också, även fast de har lite sämre ekonomi än vad som anses som "gångbart" om man skall bo i hus. Tycker de nivåerna ligger löjligt högt. Våra utgifter är långt under de nivåerna.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 315 inlägg
Martin, det är inte som du beskriver, på ett flertal sätt. Två exempel:
1. Får banken inte betalt för ett fastighetslån lämnar de slutligen sin fordran till indrivning till Kronofogden, som säljer fastigheten på exekutiv auktion. Den nye ägaren kan sen relativt enkelt (det är sällan enkelt) få dig vräkt och själv flytta in/hyra ut bostaden.
2. Banker får inte ta över pantsatt egendom, sälja den och behålla vinsten. De kan tvinga fram en försäljning, men blir köpesumman större än banken har fordringar på går pengarna tillbaka till den ursprunglige ägaren (eller andra med fordran på denne).
1. Får banken inte betalt för ett fastighetslån lämnar de slutligen sin fordran till indrivning till Kronofogden, som säljer fastigheten på exekutiv auktion. Den nye ägaren kan sen relativt enkelt (det är sällan enkelt) få dig vräkt och själv flytta in/hyra ut bostaden.
2. Banker får inte ta över pantsatt egendom, sälja den och behålla vinsten. De kan tvinga fram en försäljning, men blir köpesumman större än banken har fordringar på går pengarna tillbaka till den ursprunglige ägaren (eller andra med fordran på denne).
Martin_B, det du beskriver är väl ganska exakt den amerikanska subprimelån-bubblan som utlöste 2008 års finanskris världen runt.
Bankerna behöll fastigheterna som utgjorde säkerhet och låntagarna lämnade bara sina hus. Låntagare som egentligen hade för knappa ekonomiska muskler att klara av huset.
Och nu ser det ut såhär på många ställen där bankerna äger fastigheterna:
Bankerna behöll fastigheterna som utgjorde säkerhet och låntagarna lämnade bara sina hus. Låntagare som egentligen hade för knappa ekonomiska muskler att klara av huset.
Och nu ser det ut såhär på många ställen där bankerna äger fastigheterna:
Visst kanske bankerna har råd, men varför skulle de göra det?
Banker är företag,vars mål är att göra vinst. Att låna ut till människor som inte har betalningsförmåga är dumt och ansvarslöst.
Därför görs en budget av banken(du ska ha 10k över när boendet är betalt om du är ensam till mat etc) och hur känslig låntagaren är för räntehöjningar(banken gör en kalkyl med 7%ränta och ser hur låntagaren klarar det.)
Hade du verkligen lånat ut pengar till människor som inte hade någon/möjlighet att spara till buffert?
,(ett hus kostar, äger man det står man för kostnaderna.ex Värdet i ett hus utan tak försvinner snabbt).
Nä men det är precis det jag skriver, att man måste kunna betala av räntorna i alla fall. Att lånetagaren efter ränteutgifterna inte har något överskott ser jag inte som mitt problem om jag är lånegivare, förutsatt att jag kan ta ifrån det jag har lånat pengar till, från lånetagaren.K kanonkula skrev:Visst kanske bankerna har råd, men varför skulle de göra det?
Banker är företag,vars mål är att göra vinst. Att låna ut till människor som inte har betalningsförmåga är dumt och ansvarslöst.
Jo, men det är just detta som är lite dumt.
Varför?
Någon som har 40.000 kr över efter boendet är betalt, och tar lån, kanske förlorar den inkomsten en månad efter tecknandet av lånet. Personen i fråga kanske rent av är ett perfekt objekt för TV-programmet lyxfällan, dvs. värsta tänkbara kunden.
Då tar jag som bank hellre någon som inte har en enda betalningsanmärkning, har det knapert, men som åtminstone klarar att betala boendet och räntan. För då är det nästan ett säkrare kort än någon slösaktig människa som dessutom precis har förlorat sitt arbete, men ändå fortsätter att spendera som en galning
Ja det tror jag. Eftersom jag inte bryr mig om bufferten. Det är lånetagarens problem.
Det är just detta tänkande som är så otroligt korkad. Man har kört med det i alla tider känns det som. Man kollar mer på hur mycket overhead folk har, hur mycket pengar efter alla utgifter.
Man lägger i princip mindre vikt på betalningsanmärkningar ju?
Inte kan man lägga sig i hur folk lever och hur de spenderar om de är prickfria? Däremot bör man verkligen kräva svar om där finns anmärkningar, och då tycker jag definitivt man kan lägga sig i för att bevilja lån.
Dessa förbannade "normer" vill jag kasta ut åt h....... egentligen, för det är totalt missvisande. Se på programmet lyxfällan bara. Hur många där har inte god ekonomi i grund och botten? Dvs. en god inkomst med normala "grund"-utgifter. Men eftersom de är så in i h...... pantade så kan de helt enkelt inte hantera pengar. De vet inte värdet av pengar, de kan inte planera för fem öre, de vet inte ens vad ordet buffert är för någonting. Ett par som kanske har 50.000 kr i inkomst EFTER skatt i månaden tillsammans, kan ju vara så korkade så de spenderar 60-70.000 kr i månaden och lånen bara växer. Det är allt från bostadslån till små SMS-lån. Hur IQ-befriad är man inte då?
Vad tittar banken på då? Jo, de tittar bara på deras inkomster och det ser ju så fint ut. Inte har banken den minsta aning om deras spenderings-mönster.
Samtidigt finns det personer som har väldigt låga inkomster men som är precis hur skötsamma som helst, och de kan aldrig ta lån p.g.a bankens korkade regler.
Redigerat:
På vissa sätt är jag ändå glad att du inte startat företag. Mitt tips är att läsa en kurs i företagsekonomi innan du gör det! Det är absolut inget elakt menat, utan som ett välmenat råd från mig som har drivit företag.