10 437 läst · 84 svar
10k läst
84 svar
Lönsamt att sälja hus och bostadsrätt?
Du borde vänta med att fundera på detta, det kan till och med bli så att dina föräldrar överlever dig. Då har du bekymrat dig helt i onödan. Du är ju ca 30 år gammal och borde fokusera på din egna ekonomi i första hand.M MGA89 skrev:Jag är ensambarn och har inga syskon. Om de som bor i följande två bostäder (i södra Sthlm) inte själva har hunnit sälja, vilket ingen av dem är intresserad av att göra för tillfället, så kommer jag när det blir dags (om flertalet år får vi hoppas) att få ärva dessa båda bostäder.
Bostäderna ifråga är dels en villa byggd 1973-74 och inköpt av nuvarande ägare i jan 1989 samt en bostadsrätt byggd runt mitten av 1960-talet och inköpt av nuvarande ägare i sep 1995.
Till villan finns dessutom ett tillhörande lån som i dagsläget ligger på runt 800.000 kr.
Vi förutsätter/utgår från att reglerna och lagarna ser ut som idag.
Om jag då väljer att sälja för att sedan köpa nytt gör jag då en förlust? Kommer jag då att ha råd med en bostäder av samma värde? Hur mycket skulle skatten bli för respektive bostad om båda skulle säljas nu på studs? Skulle det alltså bli en mer lönsam affär om jag skulle behålla en eller båda och bosätta mig i den ena och hyra ut den andra kanske?
Värdet på likvärdiga lägenheter i samma brf ligger idag på runt två miljoner kr. Likvärdiga villor i området ligger på mellan 5-10 miljoner kr beroende på skick och storlek.
Hur skulle ni själva ha gjort om ni fick ärva bostäder med detta värde och denna värdeökning?
Hade mina barn planerat som du så hade jag sett till att det inte fanns några tillgångar i boet.
Och för att kunna göra det måste jag studera och bli klar med studierna som jag nu håller på med.O Orvar777 skrev:
Att planera för framtida händelser är ju bra så att man är förberedd tänker jag.
Personligen skulle jag bara tycka det var bra om mina framtida barn planerade för hur det skulle agera om det värsta inträffar. Det visar på att man är vuxen nog att kunna hantera ta hand om jobbiga situationer och ta ansvar för sitt och sina anhörigas liv och kvarlåtenskap på ett sunt och förnuftigt sätt och för alla inblandade bästa med minimalt med besvär för utomstående osv.
Visst kan det vara så att de överlever mig, det vet man ju aldrig. Min farmor lever ju än och är 90, min mormor blev 89 och hennes mamma blev runt 95. Bloggaren Dagny Carlsson lever ju än o h är 108 år, så får ju långa liv vilket är bra på alla sätt och vis.Nissens skrev:Du borde vänta med att fundera på detta, det kan till och med bli så att dina föräldrar överlever dig. Då har du bekymrat dig helt i onödan. Du är ju ca 30 år gammal och borde fokusera på din egna ekonomi i första hand.
Hade mina barn planerat som du så hade jag sett till att det inte fanns några tillgångar i boet.
Det är ju liksom inte som att jag går och väntar att den dagen ska komma då jag helst ser att den inte kommer alls. Men min mamma har nyss (i maj) varit allvarlig sjuk och legat på sjukhus i tre veckor. Även min pappa var sjuk för ett par år sedan (sommaren 2018) och låg på sjukhus.
Två av mammas fyra äldre bröder har haft hjärntumör varpå ena brodern avled och den andra har varit symptomfri ett par mån men nu fått tillbaka en liten hjärntumör. En annan broder (den äldsta) har problem med hjärtat och har nu pacemaker, hans fru har långt gången kol och åker in och ut på sjukhus med jämna mellanrum med andningsproblem. Min pappas ena halvbror fick en stroke hösten 2018 och är nu förlamad i halva kroppen.
Vidare så dog min farfar vid 68-års ålder efter en längre tids hjärtproblem. Han föll död ned i bostaden när han var ensam hemma. Hans pappa (min pappas farfar) dog också av hjärtproblem, dock vid en högre ålder (83), samt att min farfars farfar också dog i hjärtstopp/hjärtattack.
Nu är jag medveten om att sjukvården idag är bättre än förr i världen och många av dåtidens obotbara sjukdomar som man dog av kan man idag bota och överleva.
Vad svamlar du om, jag är 31 år och tar ansvar över mitt liv genom att plugga samt planera för framtida händelser som vi alla vet kommer att komma förr eller senare då det ännu inte finns något som gör en person odödlig.M Myckling skrev:Obehagligaste tråden jag läst på detta forum. Smärtar att läsa hur kallt beräknande någon kan vara. Du verkar ju inte särskilt gammal med tanke på att du är student och borde därmed inte ha åldriga föräldrar. Är det så att du i mer ljusskygga forum skapat en tråd med rubriken "Mörda utan att lämna spår"?
Jag är inte ute efter att se mina föräldrar i graven utan jag vill ha dem i livet så länge som det bara är möjligt helst för evigt.
Visst kan detta ämne kännas makabert och obehagligt att diskutera samt vara skrämmande för en del och det är jag fullt medveten om. Kanske blir folk påminda om sina anhörigas och sin egen dödlighet vilket kan skrämma och vara obehagligt, men som sagt så är det enda vi alla vet att vi en dag ska lämna detta liv. Dessutom i och med Corona så kan ju vem som helst bli sjuk.
Jag önskar inget hellre än att alla människor ska få så långa liv som bara är möjligt, helst av allt att alla blev odödliga men detta är ju omöjligt än så länge.
I Sverige kan man inte testamentera bor bröstarvingar (barn, barnbarn etc.) eller på annat sätt göra dessa arvlösa.Z Zlade skrev:
Källor:
https://lexly.se/faq/testamente/kan-man-testamentera-bort-allt-man-ager/
https://lawline.se/answers/testamentera-bort-brostarvinge
https://www.poflaw.se/laglott/
Du kan se till att spendera pengarna på resor eller välgörenhet eller kapitalförsäkring (med annan förmånstagare än bröstarvinge). Så visst kan man göra dem arvlösa även om de får "allt".M MGA89 skrev:
Visst, men du kan bli överkörd av en bil i morgon, ingen vet. Så det scenariot du målar upp är högst syniskt och hypotetiskt, till och med osannolikt. När jag var 31 hade jag studerat färdigt och köpt min första egna bostad och börjat amortera på mina bostadslån. Hade inte en tanke på vad jag ev. skulle ärva i framtiden. Det var helt främmande tankar.M MGA89 skrev:Och för att kunna göra det måste jag studera och bli klar med studierna som jag nu håller på med.
Att planera för framtida händelser är ju bra så att man är förberedd tänker jag.
Personligen skulle jag bara tycka det var bra om mina framtida barn planerade för hur det skulle agera om det värsta inträffar. Det visar på att man är vuxen nog att kunna hantera ta hand om jobbiga situationer och ta ansvar för sitt och sina anhörigas liv och kvarlåtenskap på ett sunt och förnuftigt sätt och för alla inblandade bästa med minimalt med besvär för utomstående osv.
Visst kan det vara så att de överlever mig, det vet man ju aldrig. Min farmor lever ju än och är 90, min mormor blev 89 och hennes mamma blev runt 95. Bloggaren Dagny Carlsson lever ju än o h är 108 år, så får ju långa liv vilket är bra på alla sätt och vis.
Det är ju liksom inte som att jag går och väntar att den dagen ska komma då jag helst ser att den inte kommer alls. Men min mamma har nyss (i maj) varit allvarlig sjuk och legat på sjukhus i tre veckor. Även min pappa var sjuk för ett par år sedan (sommaren 2018) och låg på sjukhus.
Två av mammas fyra äldre bröder har haft hjärntumör varpå ena brodern avled och den andra har varit symptomfri ett par mån men nu fått tillbaka en liten hjärntumör. En annan broder (den äldsta) har problem med hjärtat och har nu pacemaker, hans fru har långt gången kol och åker in och ut på sjukhus med jämna mellanrum med andningsproblem. Min pappas ena halvbror fick en stroke hösten 2018 och är nu förlamad i halva kroppen.
Vidare så dog min farfar vid 68-års ålder efter en längre tids hjärtproblem. Han föll död ned i bostaden när han var ensam hemma. Hans pappa (min pappas farfar) dog också av hjärtproblem, dock vid en högre ålder (83), samt att min farfars farfar också dog i hjärtstopp/hjärtattack.
Nu är jag medveten om att sjukvården idag är bättre än förr i världen och många av dåtidens obotbara sjukdomar som man dog av kan man idag bota och överleva.
Ja så var det för dig, men alla fungerar inte som du eller lever samma liv som du.Nissens skrev:Visst, men du kan bli överkörd av en bil i morgon, ingen vet. Så det scenariot du målar upp är högst syniskt och hypotetiskt, till och med osannolikt. När jag var 31 hade jag studerat färdigt och köpt min första egna bostad och börjat amortera på mina bostadslån. Hade inte en tanke på vad jag ev. skulle ärva i framtiden. Det var helt främmande tankar.
Förresten vet jag inte vad du lägger in för innebörd i ordet cynisk men enligt följande länk syftar det bl. a. på någon som föraktar den mänskliga naturen och det är ju precis vad ni alla andra i denna tråd gör. Själv gör jag precis tvärtom och inser livet har sitt ett slut.
https://sv.m.wiktionary.org/wiki/cynisk
Alltså, jag har full insikt i att livet tar slut. Jag har förlorat både äldre släktingar av naturliga orsaker och vänner som förolyckats alldeles för unga. Även ditt liv kan plötsligt ta slut, men det gillar du inte att ha med i kalkylen....M MGA89 skrev:Ja så var det för dig, men alla fungerar inte som du eller lever samma liv som du.
Förresten vet jag inte vad du lägger in för innebörd i ordet cynisk men enligt följande länk syftar det bl. a. på någon som föraktar den mänskliga naturen och det är ju precis vad ni alla andra i denna tråd gör. Själv gör jag precis tvärtom och inser livet har sitt ett slut.
[länk]
Med cyniskt tänker jag i detta fallet att du helt kallt kalkylerar med ekonomiska siffror om dina nära och kanske kära går bort i förtid. Det är nog oerhört ovanligt att någon normalt empatisk människa gör så. De flesta vill inte ens tänka de tankarna för att det är obehagligt. Dessutom kanske situationen du målar upp aldrig inträffar över huvud taget, alternativt kanske det händer om typ 40 år, och skattereglerna kanske ser helt annorlunda ut då...
Jag är helt med på att jag själv kan förolyckas eller på annat sätt dö redan imorgon. Fast oavsett hur mycket jag än tycker om mina föräldrar så finns det saker som blir tvunget att redas ut den dagen det är borta och då är det ju klokt att vara förberedd på hur man bör agera.Nissens skrev:Alltså, jag har full insikt i att livet tar slut. Jag har förlorat både äldre släktingar av naturliga orsaker och vänner som förolyckats alldeles för unga. Även ditt liv kan plötsligt ta slut, men det gillar du inte att ha med i kalkylen....
Med cyniskt tänker jag i detta fallet att du helt kallt kalkylerar med ekonomiska siffror om dina nära och kanske kära går bort i förtid. Det är nog oerhört ovanligt att någon normalt empatisk människa gör så. De flesta vill inte ens tänka de tankarna för att det är obehagligt. Dessutom kanske situationen du målar upp aldrig inträffar över huvud taget, alternativt kanske det händer om typ 40 år, och skattereglerna kanske ser helt annorlunda ut då...
Detta är inte mer annorlunda än att folk skriver egna testamenten eller anmäler sig till donationsregister.