Kör mäklare med lockpriser eller kan dom inte marknaden?

[Daaaaaniel]

I storstäderna skulle det bli en rejäl påverkan. Vi som var med på 80 och 90 talet när en ränta låg på 11-12% och amortering på 40 år vet vad det kostar egentligen. Idiotsystemet där en förväntad värdeökning kan tas som säkerhet av bankerna är vansinne.

Mr Stego, det märks att du inte är i fas med din samtid, utan är fast någonstans där runt 80-90-talet.
Personligen amorterar jag cirka 108tkr / år.
Jag med min feta jävla Stockholms-tjänstemanna-lön kan dock swinga det utan problem.
Klart att det ibland känns som ”mycket” pengar, men samtidigt ser jag fram emot att den dagen jag säljer huset på ålderns höst, kommer ha ett stadigt eget kapital över från försäljningen eftersom stora delar av lånet är avbetalt - om än inte helt.
Att vara 100% skuldfri är ekonomiskt teoretiskt inte rationellt, även om det kan kännas bra känslomässigt.

Räntan kommer långsiktigt aldrig att bli 11-12% igen. Ja, jag vet, du har upplevt det, jag är ung, dum och naiv och vet inte ”hur det var”. Problemet är bara att svenska befolkningen kommer ha gått i konkurs halvvägs dit. Det kommer mörda konsumtionen, vilket mördar inflationen, vilket gör att räntorna åter sänks. Att planera för 10% i ränta är därför bara löjligt. Att räntan dock inte alltid kommer vara fullt lika låg som idag, är en annan sak.

Jag betvivlar inte att det var jobbigt på 90-talet. Men 90-talet kommer inte att upprepa sig. Däremot kommer någon annan form av kris att komma någon gång. Det kan vi vara säkra på.

Min mardröm, och något jag tänker på ofta, är rädslan för att när jag åldras slankat vara fast i mitt tänkande från när jag var yngre. Jordaxeln fortsätter att rotera. Och jag måste rotera med den.

 

[Stego1]

Mr Stego, det märks att du inte är i fas med din samtid, utan är fast någonstans där runt 80-90-talet.
Personligen amorterar jag cirka 108tkr / år.
Jag med min feta jävla Stockholms-tjänstemanna-lön kan dock swinga det utan problem.
Klart att det ibland känns som ”mycket” pengar, men samtidigt ser jag fram emot att den dagen jag säljer huset på ålderns höst, kommer ha ett stadigt eget kapital över från försäljningen eftersom stora delar av lånet är avbetalt - om än inte helt.
Att vara 100% skuldfri är ekonomiskt teoretiskt inte rationellt, även om det kan kännas bra känslomässigt.

Räntan kommer långsiktigt aldrig att bli 11-12% igen. Ja, jag vet, du har upplevt det, jag är ung, dum och naiv och vet inte ”hur det var”. Problemet är bara att svenska befolkningen kommer ha gått i konkurs halvvägs dit. Det kommer mörda konsumtionen, vilket mördar inflationen, vilket gör att räntorna åter sänks. Att planera för 10% i ränta är därför bara löjligt. Att räntan dock inte alltid kommer vara fullt lika låg som idag, är en annan sak.

Jag betvivlar inte att det var jobbigt på 90-talet. Men 90-talet kommer inte att upprepa sig. Däremot kommer någon annan form av kris att komma någon gång. Det kan vi vara säkra på.

Min mardröm, och något jag tänker på ofta, är rädslan för att när jag åldras slankat vara fast i mitt tänkande från när jag var yngre. Jordaxeln fortsätter att rotera. Och jag måste rotera med den.

Mr Stego, det märks att du inte är i fas med din samtid, utan är fast någonstans där runt 80-90-talet.
Personligen amorterar jag cirka 108tkr / år.
Jag med min feta jävla Stockholms-tjänstemanna-lön kan dock swinga det utan problem.
Klart att det ibland känns som ”mycket” pengar, men samtidigt ser jag fram emot att den dagen jag säljer huset på ålderns höst, kommer ha ett stadigt eget kapital över från försäljningen eftersom stora delar av lånet är avbetalt - om än inte helt.
Att vara 100% skuldfri är ekonomiskt teoretiskt inte rationellt, även om det kan kännas bra känslomässigt.

Räntan kommer långsiktigt aldrig att bli 11-12% igen. Ja, jag vet, du har upplevt det, jag är ung, dum och naiv och vet inte ”hur det var”. Problemet är bara att svenska befolkningen kommer ha gått i konkurs halvvägs dit. Det kommer mörda konsumtionen, vilket mördar inflationen, vilket gör att räntorna åter sänks. Att planera för 10% i ränta är därför bara löjligt. Att räntan dock inte alltid kommer vara fullt lika låg som idag, är en annan sak.

Jag betvivlar inte att det var jobbigt på 90-talet. Men 90-talet kommer inte att upprepa sig. Däremot kommer någon annan form av kris att komma någon gång. Det kan vi vara säkra på.

Min mardröm, och något jag tänker på ofta, är rädslan för att när jag åldras slankat vara fast i mitt tänkande från när jag var yngre. Jordaxeln fortsätter att rotera. Och jag måste rotera med

Vad jag ville ha sagt är följande, vilket jag tyckte att jag beskrev i min utläggning.
För det första.
En anledning till dagens idiotpriser på kåkar idag beror, hävdar jag, på att efter Denniskrisen togs amorteringskravet bort. Det flyttade över kapital från skuldsidan till konsumtionssidan. Redan där började man resan mot den prisokänslighet som råder idag.
För det andra.
Tidigare hade ett villalån en amorteringstid på 40 år vilket jag anser är rimligt. I många länder är den ännu lägre, tror Norge har 30 år. Ett lån ska någon gång vara fullbetalt och varför skulle det inte gälla villalån?
För det tredje.
Vi har i princip sedan slutet av 90 talet haft sjunkande räntor ned minusräntor t.o.m. vilket spär på ovanstående ytterligare.
Fram till början av 2000 talet skiljde det inte hiskeligt mycket mellan storstan och böggda vad gäller villapriser. Jag hävdar att hade vi haft tidsbundna lån som var gängse förr så hade vi haft en vettigare prisutveckling. Det amorteringskrav som ligger idag är rent ut sagt löjligt.
Du nämnde vad du amorterar och det är vad en trea kostar i bästa fall i stan ca 9tkr/mån.
För övrigt hade jag en fet tjänstemannalön och betalade nästan 15 tkr/mån, men det var för en hyreslägenhet på Lidingö i bra läge. Så jag vet inte om din amortering är att betrakta som särsklit hög.
Kom nu inte med någon kommentar om att jag är avis för att du bor/bodde billigare än mig då jag bodde i hyra. Jag trivdes bra med det, men det ursäktar inte ett snedvridet tillstånd på bostadsmarknaden, där ett bostadsval är så mycket billigare än ett annat på grund av subventioner och andra får betala nära fullpris. För det är så man ska se det anser jag. Amorteringsfrihet och låga räntor tillsammans med ränteavdragen är inget annat än subventioner. Ur detta skapas det sedan ohemula vinster som uppstått ur intet, inte på grund av att kåken är förbättrad utan för att ovanstående läge gör att folk kan bjuda hämningslöst får kåken. Att dessutom folk gnyr på vinstskatten som dom inte pytsat in en bråkdel av egna pengar för är ett skämt vär vilken ståuppare som helst.
Dessutom vet jag att räntorna aldrig kan bli 11-12 % igen. Inget är iofs omöjligt, men skulle det hända så kommer det att bli strömhopp från bl a Lidingö för med dagens huspriser är det vara dom som betalat av det mesta på sina kåkar som kommer att klara sig.
För övrigt kan nu var och en som retar sig på min syn på saken här göra det bäst ni vill. Jag vet att jag har rätt och den som tycker annorlunda har följdaktligen fel.
Du lasare som budat upp en kåk från 8 till 10 milj. Hade du gjort det om du haft ett 40 årigt villalån och om räntan varit 4-5% som ekonomerna anser är normalränta?
Amen uti tabernaklet

 

[Daaaaaniel]

Jag tror att du är fast i tankesättet att ett lån någon gång ska bli fullbetalt.
Men oroa dig inte, lånet blir fullbetalt - den dagen du säljer och löser lånet.
Och det är ju klart att det är bra att man då har lite avstånd mellan lånet och marknadsvärdet. Något som dels kravet på 15% kontantinsats, och 2% amortering per år, säkerställer.

Att det tidigare skiljde minde mellan storstad och landsbyggd, men att skillnaderna blivit allt större, är inget konstigt, och en utveckling man ser överallt i västvärlden. Det kallas urbanisering. Folk vill bo i storstäder, folk vill inte bo på landsbyggden. Gilla det, eller gilla det inte. Men det är faktum. Det tillsammans med en framväxt av välbetalda tjänstejobb i storstäderna har tagit oss hit dit vi är idag.

Vad är ett hus värd?
Svaret är enkelt, det som någon vill betala. Jag förstår inte hur du kan ha så svårt att förstå det. Eller okej, du förstår det, men du verkar motvillig till att förlika dig med det faktumet.
Personligen har jag svårt att relatera till varför så många vill betala så dyra pengar för att bo på just Lidingö.
Trots att jag, för mig själv, inte kan motivera priserna där, så säger jag inte att priserna är fel. För uppenbarligen är folk villiga att bo där. Och därmed är priset rätt. Bara att jag själv inte känner att jag får mer pang för pengarna där. Men känner folk så - go ahead.

Fler borde hyra bostad än idag. Det är bara synd att det i praktiken inte går. Och hyra ska vara dyra än att äga. För med hyra tar du inte samma risk och har inte samma ansvar.(Det finns en betydande risk även om priserna stadigt gått upp väldigt länge.)

Och ja, för en hyggligt lång tid så var det i praktiken amorteringsfritt. Men sista åren har det inte varit det. Och trots det har priserna fortsatt upp kraftigt.

"Ekonomerna" du hänvisar till är ingen enig grupp med en fastslagen slutsats. Många av dem som hävdar att något slags normalläge om 4-5% har samma mentala låsning som du påvisar. Många ekonomer har en annan bild. Jag är själv ekonom. Personligen tror jag inte att det finns något som är normalt. Räntan på 10-12% var inte normal. Dagens ränta är inte normal. Det finns inget som är normalt. Det ser bara olika ut över tid.

Men jag hör att du har rätt.
För du vet minsann.
För du har varit med ett bra tag.
Du har landat i din världsbild.
Du har parkerat. Självklart på vänster sida om vägen. Det är det som är normalt.

Kraaam på dig.

 

[WIP]

Det är inte allmänt känt att flera mäklare kör med differentierad provision på så vis att de får bättre provision för den delen av slutpriset som ligger över utgångspriset. På så vis är det fördelaktigt för mäklaren ha ha ett lågt utgångspris. Detta är nog största anledningen till det är så vanligt med kraftigt ökande slutpriser.

 

[TT4F]

Det är inte allmänt känt att flera mäklare kör med differentierad provision på så vis att de får bättre provision för den delen av slutpriset som ligger över utgångspriset. På så vis är det fördelaktigt för mäklaren ha ha ett lågt utgångspris. Detta är nog största anledningen till det är så vanligt med kraftigt ökande slutpriser.

Det är allmänt känt, och den ”trappan” börjar för det mesta accelerera långt ovanför utgångspriset. Så det du skriver har inget med lockpris att göra.
Anledningen att köra med lockpris är att få många som budar. Forskning visar att det ger högsta marknadspriset

 

[Bob10]

För min del får man gärna ha ett utgångspris på 1 kr eller 5 miljoner. Spelar ingen roll. Det säljs för vad det säljs för. Jag betalar ett pris som jag tycker det är värt oavsett utgångspris.

 

[Fairlane]

Tidigare hade ett villalån en amorteringstid på 40 år vilket jag anser är rimligt. I många länder är den ännu lägre, tror Norge har 30 år. Ett lån ska någon gång vara fullbetalt och varför skulle det inte gälla villalån?

Dels så är det ju även med en amortering möjligt att ta nya lån, så det blir ändå inte garanterat avbetalt på 40 år.
Dels så ser jag en skillnad på ett villalån och många andra lån, exempelvis billån, blanko-lån etc, nämligen att villan har ett visst värde även efter 40 år, i normaltfallet.

För övrigt kan nu var och en som retar sig på min syn på saken här göra det bäst ni vill. Jag vet att jag har rätt och den som tycker annorlunda har följdaktligen fel.

Ödmjukt. Det finns två sätt att göra saker, fel sätt och mitt sätt.

 

[WIP]

Det är allmänt känt, och den ”trappan” börjar för det mesta accelerera långt ovanför utgångspriset. Så det du skriver har inget med lockpris att göra.
Anledningen att köra med lockpris är att få många som budar. Forskning visar att det ger högsta marknadspriset

Jo men du får medge att ett lägre utgångspris innebär att mer provision faller ut vid ett visst slutpris. Jag vidhåller min tro på att det är inte allmänt känt med den högre provisionen på den delen som ligger högst. Ett lågt utgångspris innebär kanske att man istället umgås med tankar som att "vad är det för fel på detta objektet"

 

[Fairlane]

Det är inte allmänt känt att flera mäklare kör med differentierad provision på så vis att de får bättre provision för den delen av slutpriset som ligger över utgångspriset. På så vis är det fördelaktigt för mäklaren ha ha ett lågt utgångspris. Detta är nog största anledningen till det är så vanligt med kraftigt ökande slutpriser.

Precis som TT4F skriver så är det nog väl känt att den varianten finns, även om trappan nog inte i normalfall börjar vid utgångspris utan högt över. Det finns också mäklare som tar fast pris eller en viss procent, oavsett slutpris, så jag tror inte förklaringen ligger där.

 

[Fairlane]

Jo men du får medge att ett lägre utgångspris innebär att mer provision faller ut vid ett visst slutpris. Jag vidhåller min tro på att det är inte allmänt känt med den högre provisionen på den delen som ligger högst. Ett lågt utgångspris innebär kanske att man istället umgås med tankar som att "vad är det för fel på detta objektet"

Jag håller inte med om slutsatsen.
Om mäklaren får 1% upp till 6 miljoner och 10% på allt över 6 miljoner så blir provisionen exakt densamma om huset säljt för 5,5 miljoner oavsett om utgångspris är 4,5 miljoner eller 5 miljoner.
Skulle slutpriset bli över 6 miljoner så är återigen provisionen exakt densamma oavsett om utgångspris är 4,5 eller 5 miljoner.

 

[TT4F]

Jo men du får medge att ett lägre utgångspris innebär att mer provision faller ut vid ett visst slutpris. Jag vidhåller min tro på att det är inte allmänt känt med den högre provisionen på den delen som ligger högst. Ett lågt utgångspris innebär kanske att man istället umgås med tankar som att "vad är det för fel på detta objektet"

Jag håller absolut inte med - kan till o med gå så långt att tycka att du har utan tvivel fel.

Trappan (accelerationen av provisionen) börjar aldrig vid utgångsbudet.

 

[WIP]

Jag håller inte med om slutsatsen.
Om mäklaren får 1% upp till 6 miljoner och 10% på allt över 6 miljoner så blir provisionen exakt densamma om huset säljt för 5,5 miljoner oavsett om utgångspris är 4,5 miljoner eller 5 miljoner.
Skulle slutpriset bli över 6 miljoner så är återigen provisionen exakt densamma oavsett om utgångspris är 4,5 eller 5 miljoner.

Jovisst men vissa mäklare har ingen fast gräns för den högre procenten utan den är utformad såsom vid försäljningspris som överstiger utgångspriset med 15 % så höjer man provisionen 10-dubbelt.

 

[Daaaaaniel]

Jag håller absolut inte med - kan till o med gå så långt att tycka att du har utan tvivel fel.

Trappan (accelerationen av provisionen) börjar aldrig vid utgångsbudet.

Trappan kan visst börja där, om man är fullständigt oduglig på att förhandla med en mäklare, eller bara allmänt intellektuellt oduglig i största allmänhet.

 

[Fairlane]

Jovisst men vissa mäklare har ingen fast gräns för den högre procenten utan den är utformad såsom vid försäljningspris som överstiger utgångspriset med 15 % så höjer man provisionen 10-dubbelt.

Ok, jag har träffat ett antal mäklare de senaste åren i samband med försäljningar. Ingen har föreslagit den modellen, men det finns säker mäklare som gör.
Som säljare skulle jag tacka nej...
Sen förstår jag ändå inte riktigt hur det skulle påverka slutbudet.

 

[Nilsson i Boda]

Det finns mycket pengar just nu. Jag har hört att ca 15% av allt kapital "tillverkades" (i Sverige, USA hade 20%) under 2020, mycket bara för ett år. Riksbanken kan i princip trycka hur mycket pengar som helst, det finns inget att balansera med ex ett guldlager. Är vi på väg in i en inflation av större mått?