Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 101 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 101 inlägg
Generellt hör gran inte alls hemma i södra Sverige. Den är invandrad de sista hundratals åren p g a ändringar av markanvändning.Kalle B skrev:
Generellt är ju annars vår natur mycket ung och nyinvandrad söderifrån. Det vara korta 10 000 år sedan senaste istiden raderade nästan allt. Om något borde vi nog inte detta klimatförändringens tider plantera in avenbok och lind från Polen i östra Sverige. I stor skala.
Nu hamnar vi lite OT men kul att veta : granar har hittats i södra Sverige daterade direkt efter inlandsisen försvann för ca 14000 år sen. Men de har inte haft konkurrens möjlighet förrän nu 1900 talet med formerat landskap och skogsbruk. Även i norra Sverige fanns gran redan för ca 13000 år sen! Leif Kullmans (Umeå universitet) forskning har hittat mängder av fossil gran på flera ställen i fjällvärlden. Och den berömda old tjikko som lär vara världens äldsta gran.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 101 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 101 inlägg
Tycker inte frågan är OT eftersom den berör vad vi betraktar som ett "natur", alltså det av mänsklig aktivitet opåverkade. Och den som har bildat sig lite inom ekologi vet att det romantiska konceptet "natur" är mycket problematiskt, i princip har människan varit med från början när Sveriges land smälte fram från inlandsisen. Det innebär att man snarare ska betrakta Sverige som en trädgård än som natur. Vår landanvändning har styrt och styr "naturen". D v s det är vi människor som väljer vilket landskap vi vill låta utvecklas.M manner skrev:
Det är inte jag som påstår att parkslide förstör byggnader. De som påstår det får ju bevisa det. Hittills har jag aldrig sett något bevis för det.R Rejäl skrev:
Jag har sett att de kan ta sig in i befintliga skador på byggnader, och tydligen in i krypgrundar. Men ingenstans har jag sett att de förstör byggnader.
Detta om återställande är en fråga som jag ibland funderar på.
Och man måste ju förstå att det i princip inte finns något som är opåverkat i Sverige. Även ”mina” vackra skogar i Bohuslän -som har karaktären av Ronja Rövardotterskogar- är ju planterad och påverkad. Inte minst med alla dessa stengärden som dyker upp här och var.
Det är ju upp till politiker och andra som får göra en bedömning och sätta mål för hur natur skall ”återställas” och var det skall ske. Men en bra utgångspunkt är ju att skapa miljöer som är livskraftiga och har stor biologisk mångfald och samtidigt upplevs som ”naturlig” av oss som är 60 år och uppvuxna med rotvältor och skogsmulle...😆
Invasiva organismer har ju alltid funnits. Tänk bara på hararna i Australien.
Eller öringarna som britterna envisades med att ta med till alla deras kolonier. Nya Zeeland är ju världsberömt för sitt fantastiska fiske efter öring men den fisken har ju slagit ut många inhemska fiskarter. Britterna tog ju dit öringägg på sina skepp under 1800-talet.
Men sedan många år har Nya Zeeland problem med att många strömmande vatten kläggar igen på grund av algen Didymo som spridit sig i vattendragen via filtsulorna på vadarbyxor från alla gästande fiskare från andra länder. Numera är det förbjudet med filtsulor där.
Kom på en sak till vad gäller ”återställande”.
För några år sedan fiskade jag efter öring i Bretagne. Min guide som hjälpte mig att hitta bra ställen och att komma åt platser nämnde ett problem de har längs en av de vackra åarna.
En mångmiljonär äger en del av marken vid ån och han vill att naturen skall sköta sig själv. Det låter bra men problemet är att det medför att stigar växer igen och att sly tar över på en del ställen. Detta gör att det finns en risk att det kommer färre besökare vilket gör att intresset för att skydda området mot exempelvis föroreningar eller olagliga dammbyggen minskar. Man vill ha besökare för man vet att en miljö som glöms bort riskerar att förstöras.
Det var bara några tankar så där spontant.
Nu lite bilder från miljöer som upplevs "ursprungliga" för många men inte är det:
Min uppväxtmiljö i Bohuslän. Till vänster en tidigare färgfabrik men nu finns där något lager.
En planterad skog men den ä ganska ruffig. Jag tar ett par pass efter stationär öring varje år.
En skog som jag egentligen har lite svårt för. Träd av samma sort och samma storlek. Men går man en kvart från vägen:
dyker denna trollmiljö upp
"Min" skånska å. Planterade träd, villor med gräsmattor 50 meter därifrån. Stenarna ser ruffiga ut men vi placerade ut dem med grävskopa 2015. Tidigare var det rensat men nu är det en bättre livsmiljö i och längs vattnet. För fisk, för insekter, för fåglar, det blir mer virvlar vilket ger mindre risk för att sediment stannar kvar och slammar igen vattnet.
.
Och man måste ju förstå att det i princip inte finns något som är opåverkat i Sverige. Även ”mina” vackra skogar i Bohuslän -som har karaktären av Ronja Rövardotterskogar- är ju planterad och påverkad. Inte minst med alla dessa stengärden som dyker upp här och var.
Det är ju upp till politiker och andra som får göra en bedömning och sätta mål för hur natur skall ”återställas” och var det skall ske. Men en bra utgångspunkt är ju att skapa miljöer som är livskraftiga och har stor biologisk mångfald och samtidigt upplevs som ”naturlig” av oss som är 60 år och uppvuxna med rotvältor och skogsmulle...😆
Invasiva organismer har ju alltid funnits. Tänk bara på hararna i Australien.
Eller öringarna som britterna envisades med att ta med till alla deras kolonier. Nya Zeeland är ju världsberömt för sitt fantastiska fiske efter öring men den fisken har ju slagit ut många inhemska fiskarter. Britterna tog ju dit öringägg på sina skepp under 1800-talet.
Men sedan många år har Nya Zeeland problem med att många strömmande vatten kläggar igen på grund av algen Didymo som spridit sig i vattendragen via filtsulorna på vadarbyxor från alla gästande fiskare från andra länder. Numera är det förbjudet med filtsulor där.
Kom på en sak till vad gäller ”återställande”.
För några år sedan fiskade jag efter öring i Bretagne. Min guide som hjälpte mig att hitta bra ställen och att komma åt platser nämnde ett problem de har längs en av de vackra åarna.
En mångmiljonär äger en del av marken vid ån och han vill att naturen skall sköta sig själv. Det låter bra men problemet är att det medför att stigar växer igen och att sly tar över på en del ställen. Detta gör att det finns en risk att det kommer färre besökare vilket gör att intresset för att skydda området mot exempelvis föroreningar eller olagliga dammbyggen minskar. Man vill ha besökare för man vet att en miljö som glöms bort riskerar att förstöras.
Det var bara några tankar så där spontant.
Nu lite bilder från miljöer som upplevs "ursprungliga" för många men inte är det:
Min uppväxtmiljö i Bohuslän. Till vänster en tidigare färgfabrik men nu finns där något lager.
En planterad skog men den ä ganska ruffig. Jag tar ett par pass efter stationär öring varje år.
En skog som jag egentligen har lite svårt för. Träd av samma sort och samma storlek. Men går man en kvart från vägen:
dyker denna trollmiljö upp
"Min" skånska å. Planterade träd, villor med gräsmattor 50 meter därifrån. Stenarna ser ruffiga ut men vi placerade ut dem med grävskopa 2015. Tidigare var det rensat men nu är det en bättre livsmiljö i och längs vattnet. För fisk, för insekter, för fåglar, det blir mer virvlar vilket ger mindre risk för att sediment stannar kvar och slammar igen vattnet.
.
Och tar vi landsbygd och bara senaste 50-150 åren, ser det som nutid, hur det småskaliga jordbruket är borta utifrån hur det var förr. Jag vandrar i skogen och ser spår av stenrösen, och ibland en resterna av en murstock, där man tidigare hade åker och betesmark. Det positiva är att man idag ifrågasätter det "gamla" med att till största delen plantera gran oberoende av mark och planerar för flera trädslag. Många äro de i vårt hörn av landet som fått hugga mycket i förtid av gran och borrens härjningar.
Det här med naturlig/ursprunglig natur är mycket intressant. Jag läser med intresse och nöje.
Men, för att knyta an till artikeln, så vill jag moderera det hela. I vart fall vad gäller vresrosen.
Har vresrosor hemma i trädgården, men då det är en gård och marken runtom är vår så går det lätt att observera ev spridning av växter.
Vresrosorna planterades förmodligen av föregående ägare på -80-t. Ja, de sprider sig, men endast med rotskott. Det kan jämföras med våra inhemska(?) nyponrosor (tror det är stenros/rosa canina) som sprider sig hejvilt och poppar upp precis överallt. Dvs inte enbart med rotskott utan det måste vara nyponfrön som fåglar eller andra djur sprider. Dessutom har den inga problem att växa upp mitt inne i vresrosbuskage/häckar där den efter något år blir dubbelt så hög som vresrosorna.
Vresrosorna tycks bli ganska risiga efter ca 20 år. Vi har många som dött. Något sådant har jag aldrig sett hos stenrosorna.
Vidare så älskar småfåglarna vresrosnyponen. De kaläter vresrosorna på nypon, medans däremot stenrosens nypon i mkt stor utsträckning sitter kvar och mumifieras.
Marken här är lerjord. Så, min slutsats är att vresrosorna må anses vara ett problem i sanddyner längs stränder, men det gäller inte på lerjordsmark. Vidare är deras nypon uppenbarligen ett bra mattillskott till åtskilliga småfåglar, och humlor och bin älskar blommorna.
Men, för att knyta an till artikeln, så vill jag moderera det hela. I vart fall vad gäller vresrosen.
Har vresrosor hemma i trädgården, men då det är en gård och marken runtom är vår så går det lätt att observera ev spridning av växter.
Vresrosorna planterades förmodligen av föregående ägare på -80-t. Ja, de sprider sig, men endast med rotskott. Det kan jämföras med våra inhemska(?) nyponrosor (tror det är stenros/rosa canina) som sprider sig hejvilt och poppar upp precis överallt. Dvs inte enbart med rotskott utan det måste vara nyponfrön som fåglar eller andra djur sprider. Dessutom har den inga problem att växa upp mitt inne i vresrosbuskage/häckar där den efter något år blir dubbelt så hög som vresrosorna.
Vresrosorna tycks bli ganska risiga efter ca 20 år. Vi har många som dött. Något sådant har jag aldrig sett hos stenrosorna.
Vidare så älskar småfåglarna vresrosnyponen. De kaläter vresrosorna på nypon, medans däremot stenrosens nypon i mkt stor utsträckning sitter kvar och mumifieras.
Marken här är lerjord. Så, min slutsats är att vresrosorna må anses vara ett problem i sanddyner längs stränder, men det gäller inte på lerjordsmark. Vidare är deras nypon uppenbarligen ett bra mattillskott till åtskilliga småfåglar, och humlor och bin älskar blommorna.
Problemet med vresros är framförallt i kustområden, där den konkurrerar ut känsliga arter i väldigt speciella miljöer. Ett tydligts exempel är sanddynerna på Själlands västkust där den fullkomligt tagit över på många platser.Oldboy skrev:
En invasiv art behöver inte vara invasiv i alla miljöer.
Nej, istiden raderade inte nästan allt. Det fanns både refugier och fröbanker.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 101 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 101 inlägg
Är det inte klokt att fokusera på den breda bilden om man ska ta detta vetenskapligt? Ibland blir det lite tokigt när man hör om bidragen från samtida forskning i media men missar att dessa små nyanseringar inte ändrar på den stora sedan länge etablerade bilden. Den missas att rapporteras om och då uppstår en falsk bild där fokus sätts på undantagen. Naturvetenskapen är ju inte för den som vill ha omstörtande och sensationella nyheter.Gangstersmed skrev:
Och den breda bilden är att större delen av vårt land täcktes av is och att växter, djur och människa sedan följde iskanten när det vände och marken kom upp hur havet. Stora delar av landet fanns inte ens som land och därmed kan inga refugier för landväxter ha funnits där, t ex i Mälardalen. D v s nästan allt raderades och landdjur, växter och människan fick vandra in efter istiden.
Redigerat:
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 014 inlägg
Ja, merparten av Sverige är, eller har i närtid varit, kulturlandskap och påverkat av människan i vår kamp för försörjning. 'Urskogarna', åtminstone de omdiskuterade fjällnära skogarna, är också kulturlandskap i form av renbetesland.M manner skrev: