Grannens brygga anlöper på min tomt

[Falckman]

Du har fel! : Jag skrev att det i princip bara är stamfastigheter. Jag skrev inte att det bara är stamfastigheter.

Nej jag har rätt och du har fel, det finns ingen som helst skillnad mellan det du kallar stamfastigheter och andra fastigheter när det kommer till JB 1:6. Lagen gäller alla fastigheter som har haft ett angränsande vattenområde men som genom uppgrundning sedan blivit skilt från sagda vattenområde. Är detta villkor uppfyllt kan också JB 1:6 vara uppfyllt, det gäller alla slagsfastigheter. Begräsningen ligger som sagt i hur stort område som kan nyttjas och i vilken mån det drabbar markägaren negativt.

En första förutsättning för att fastigheterna ska ha strandrätt är att de en gång i tiden haft egen strand. Därför är det nästan bara jord- eller skogsbruksfastigheter som har strandrätt. Det är sällan en fastighet för bostadsändamål har sin gräns i vattenlinjen.

Vilket alltså inte har någonting med stamfastigheter att göra. Har en fastighet skiljts från strandläget är (eventuellt) JB 1:6 tillämpligt oaktat vad fastigheten har för ändamål eller om den är vad du kallar för en "stamfastighet" (alla fastigheter som det någonsin styckats av en markbit från är stamfastigheter, ditt hemmasnickrade begrepp blir därför vanskligt att använda i sammanhanget).

Avstyckade stugtomter har normalt inte egen strand. ( finns några undantag)
Jag har av äldre erfaren lantmätare berättat att man styckade av tomter några meter från strandkanten typ en fyrkant upp i skogen av praktiska skäl, för att slippa omfattande och dyrbara utredningar om rättigheter och oklara strandlinjer- fastighetsgränser som dels inte finns eller inte utmärkts vid eller i vattenlinjen.

Att ha gräns några meter i från en strand är givetvis inte det samma som att ha gräns vid en strand. Du har återigen inte lyssnat på vad som sägs utan hittat på egna slutsatser som du inte har stöd för. För övrigt var Lantmäteriets förmåga att efterleva just gällande rätt som sämst på 1970- och 1980-talen.

Detta för att inte påverka gamla rättigheter från laga skiften som skulle ha inneburit svårtolkade rättigheter i byamännens vatten och fiske.
Avstyckade tomter skulle vara en fyrkant "upp i skogen", utan kontakt med strandlinjen där inga grannar/samfälligheter påverkas, och alla gränser är raka och fina och väl markerade i mark med rör och i karta. Utan del i byns vatten eller stamfastighetens fiske. Vid början av 70-talet skulle allmänhetens tillgång till allemansrätt av strand omöjliggöra avstyckningar av tomter med strandrätt. Strandrätt gällde bara för stamfastigheter

Som du märker har inte ditt exempel på när en fastighet som aldrig haft gräns mot vatten något att göra med stamfastigheter eller fastigheternas ändamål, det som är avgörande är om fastigheterna haft gräns mot vatten och sedan genom att vattenlinjen förskjutits inte längre har en gräns mot ett vattenområde.

Då finns inte heller någon strandrätt som följer direkt av lagen för dessa bostadsfastigheter.
För att en sådan bostadsfastighet ska ha rätt att använda stranden mer än vad som följer med allemansrätt måste det finnas ett servitut eller annan nyttjanderätt.

Eller då att bostadsfastigheten haft gräns mot vattnet men att strandlinjen förskjutits. Fastighetens ändamål är som sagt helt irrelevant vid bedömningen om JB 1:6 är tillämpligt.

Strandrätten är en lagstadgad rätt för fastighetens eget behov så det är inte tillåtet för fastighetsägaren att upplåta strandrätten i andra hand genom att skriva avtal med tredje part.

Det är aldrig okej att binda tredje man, oaktat vad det är för ändamål, det framgår av allmänna avtalsprinciper. Däremot är det fullt möjligt för en fastighet att ge en annan fastighet rätt att nyttja exempelvis ett strandområde. Det finns inga speciella regler när det kommer till att upplåta rätt i strandområden, däremot finns en massa regler om vad, hur och när du får vidta diverse åtgärder i strandområden, men det har inget med själva rättighetsupplåtelsen som sådan att göra.

Däremot behöver fastighetsägaren själv inte något avtal med samfälligheten så länge villkoren för strandrätt är uppfyllda. man brukar jämföra JB 1:6 strandrätten med servitut. rätten följer nämligen med äganderätten till fastigheten.

(Samfällda mark- och vattenområden samt samfällt fristående fiske utgör fast egendom eftersom de ingår i de delägande fastigheterna genom respektive fastighets andel i samfälligheten.)

Det är enligt förarbetena inte möjligt att noggrannare begränsa vad som ska anses som ringa omfattning.
Paragraferna innehåller inga konkreta begränsningar utan lämnar utrymme för tolkning.
Det finns inte många rättsfall som ger stöd till tolkning. Hur landvinningen får användas beror istället på hur strandfastigheten använts.
Svea hovrätt ansåg i en dom att även om det uppgrundade området är stort så har de tidigare strandägarna nyttjanderätt på området fram till vattnet. En dom har även fastställt att en lång brygga ingår i JB 1:6. Strandremsan bör enligt lagberedningen få användas efter bestämmelserna i 1:6 JB åtminstone fram tills den belastade vattenägaren ger tillkänna att han lider men av betydelse. Den tidigare strandägaren ska alltså inte drabbas av påföljder för sitt nyttjande av stranden för tiden innan den belastade vattenägaren yttrat sig.
Eftersom rätten till uppgrundad mark inte bildas genom förrättning eller genom avtal utan är en legal rätt som tillkommer när naturförhållanden förändras finns det. ingen anledning att disponera rätten genom en kostsam fastighetsbildnings förrättning.

Inget av det här har alltså att göra med fastighetens historia (det du kallar för stamfastighet) eller dess ändamål att göra. JB 1:6 är alltså begränsad på så vis att området som rätten utövas i ska vara ringa och markägaren ska inte lida skada eller utstå olägenhet av betydelse. Samt då givetvis att fastigheten måste ha haft gräns mot vattnet, har den inte haft gräns mot vattnet är JB 1:6 inte tillämpligt.

Det finns ett tänkbart specialfall i den situation en fastighet styckats av från ett hemman från laga skifte som haft gräns mot vatten, men som skiljts från vattnet innan avstyckningstillfället. I det fallet ger lagen inte klarhet vem rätten tillhör, hemmansägaren eller ägaren till styckningslotten. Men det är ovidkommande för diskussionen vi för.

 

[Bror9]

Nej jag har rätt och du har fel, det finns ingen som helst skillnad mellan det du kallar stamfastigheter och andra fastigheter när det kommer till JB 1:6. Lagen gäller alla fastigheter som har haft ett angränsande vattenområde men som genom uppgrundning sedan blivit skilt från sagda vattenområde.

Vilket alltså inte har någonting med stamfastigheter att göra. Har en fastighet skiljts från strandläget är (eventuellt) JB 1:6 tillämpligt oaktat vad fastigheten har för ändamål eller om den är vad du kallar för en "stamfastighet" (alla fastigheter som det någonsin styckats av en markbit från är stamfastigheter, ditt hemmasnickrade begrepp blir därför vanskligt att använda i sammanhanget).

Att ha gräns några meter i från en strand är givetvis inte det samma som att ha gräns vid en strand. Du har återigen inte lyssnat på vad som sägs utan hittat på egna slutsatser som du inte har stöd för. För övrigt var Lantmäteriets förmåga att efterleva just gällande rätt som sämst på 1970 och 1980-talen.

Som du märker har inte ditt exempel på när en fastighet som aldrig haft gräns mot vatten något att göra med stamfastigheter eller fastigheternas ändamål, det som är avgörande är om fastigheterna haft gräns mot vatten och sedan genom att vattenlinjen förskjutits inte längre har en gräns mot ett vattenområde.

Eller då att bostadsfastigheten haft gräns mot vattnet men att strandlinjen förskjutits. Fastighetens ändamål är som sagt helt irrelevant vid bedömningen om JB 1:6 är tillämpligt.

Det är aldrig okej att binda tredje man, oaktat vad det är för ändamål, det framgår av allmänna avtalsprinciper. Däremot är det fullt möjligt för en fastighet att ge en annan fastighet rätt att nyttja exempelvis ett strandområde. Det finns inga speciella regler när det kommer till att upplåta rätt i strandområden, däremot finns en massa regler om vad, hur och när du får vidta diverse åtgärder i strandområden, men det har inget med själva rättighetsupplåtelsen som sådan att göra.

Inget av det här har alltså att göra med fastighetens historia (det du kallar för stamfastighet) eller dess ändamål att göra. JB 1:6 är alltså begränsad på så vis att området som rätten utövas i ska vara ringa och markägaren ska inte lida skada eller utstå olägenhet av betydelse.

Jag konstaterar att det finns olika uppfattningar om saken det har även lantmätare, lantmäteriet och Domstolar genom åren.
Stamfastighet är kanske fel att kalla det men i princip är det jord och skogsfastigheter. Bostadsfastigheter har inte behov av varken fiske eller brygga ger ingen servitutsrätt enligt lag. Jord och skogsfastigheter har rätt till strandrätt om de ägde stranden men stranden förskjutits p g a uppgrundning, det är oklandrat. Jurister inom fastighetsrätt säger samma sak.

 

[Falckman]

Jag konstaterar att det finns olika uppfattningar om saken det har även lantmätare, lantmäteriet och Domstolar genom åren.
Stamfastighet är kanske fel att kalla det men i princip är det jord och skogsfastigheter. Bostadsfastigheter har inte behov av varken fiske eller brygga ger ingen servitutsrätt enligt lag. Jord och skogsfastigheter har rätt till strandrätt om de ägde stranden men stranden förskjutits p g a uppgrundning, det är oklandrat.

Ditt konstaterande stämmer inte, det som är avgörande för JB 1:6 är om fastigheten haft gräns mot vattenområde, inte om det är en jord- eller skogsbruksfastighet. Bostadsfastigheter som haft gräns mot vattenområde har också rätt till stranden enligt JB 1:6. Du har inte presenterat några olika uppfattningar, du har bara presenterat diverse stöd för min linje, d.v.s. att det som är avgörande är om fastigheten haft gräns mot ett vattenområde men skiljs från stranden genom uppgrundning samt i vilken omfattning det uppgrundande områdets nyttjas. Du har helt enkelt missförstått lagen och de rättskällor du hänvisar till.

 

[Bror9]

Ditt konstaterande stämmer inte, det som är avgörande för JB 1:6 är om fastigheten haft gräns mot vattenområde, inte om det är en jord- eller skogsbruksfastighet. Bostadsfastigheter som haft gräns mot vattenområde har också rätt till stranden enligt JB 1:6. Du har inte presenterat några olika uppfattningar, du har bara presenterat diverse stöd för min linje, d.v.s. att det som är avgörande är om fastigheten haft gräns mot ett vattenområde men skiljs från stranden genom uppgrundning samt i vilken omfattning det uppgrundande områdets nyttjas. Du har helt enkelt missförstått lagen och de rättskällor du hänvisar till.

Jag har hela tiden sagt att det finns undantag att bostadsfastigheter/tomter kan ha strandrätt om de är avstyckade i vattnet eller mot vattenlinjen. Men de allra flesta är avstyckade en bit från vattenlinjen stranden och saknar därför strandrätt på den mark som är utanför tomten saknar även rätt till vattenområde.
Svårt att förstå?

 

[Claes Sörmland]

Vänner, en av er diskuterar den juridiska regleringen och dess definitioner och den andra diskuterar vad som empiriskt är den vanligaste situationen bland existerande fastigheter 2024. Helt olika frågor.

 

[Falckman]

Jag har hela tiden sagt att det finns undantag att bostadsfastigheter/tomter kan ha strandrätt. Men de allra flesta är avstyckade en bit från vattenlinjen stranden och saknar därför strandrätt på den mark som är utanför tomten saknar även rätt till vattenområde.
Svårt att förstå?

Det är inga undantag, alla fastigheter som har haft gräns mot ett vattenområde kan träffas av reglerna i JB 1:6. Fastigheter som aldrig haft gräns mot vattenområden har ingenting med saken att göra, varför du pratar om sådan är högst oklart. Det finns gott om bostadsfastigheter som styckats av direkt mot vattenlinje också. Det är givetvis bara dessa jag diskuterar, som sagt.

Den enda som har svårt att förstå är du. Jag antar att det beror på att du försöker diskuterar din egna konflikt med diverse stugägare, det gör inte jag, jag diskuterar JB 1:6, ett lagrum du verkar ha bristande koll på.

 

[AndersS]

Och man måste utgå från specifik fastighet vad som gäller på den platsen och för fastigheten samt kringliggande område.

 

[Bror9]

Rätten till vatten bygger i hög grad på äganderätten till fastighet och därmed till det vatten som hör till fastigheten.

Detta kommer ursprungligen från 1918 års vattenlag.

Vattenlagen 1918

1 KAP.
Om rätt till vatten.
Om jordägares rätt til vattnet å hans grund.
1 §.
Envar äger att, med här nedan stadgade eller eljest lagligen gällande inskränkningar, råda över det vatten, som finnes å hans grund.
2 §.
I rinnande vatten njute vardera sidans ägare lika lott i vattnet, ändå att större del därav framrinner å den enes grund än å den andres.
Genom vad nu sagts göras ej rubbning i den rätt till större lott i vattnet, som kan grundas å dom, urminnes hävd eller annan särskild rättsgrund. Där utan sådan rättsgrund ena sidans ägare, då denna lag träder i kraft, vid lågvatten tillgodogör sig mer än hälften av den framrinnande vattenmängden, äge han till bevarande av sin rätt till vattnet åberopa förut gällande lag.

Om inskränkningar i jordägarens rätt att råda över vattnet å grunden.
Om inskränkingar i allmänhet.
3 §•
Ägare av strand vid sjö eller annat vatten vare, där vattenområdet ej är honom tillhörigt, ändock berättigad att vid sin strand hava mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad, såframt ej vattenområdets ägare genom byggnaden lider men av någon betydelse eller hinder mot byggnaden möter av stadgandena i 2 kap.

Håller helt med Falckman att JB1:6 gäller fastigheter som ägt stranden tidigare vid fastighetsbildningen men blivit skild från den har rätt till den så kallade strandrätten enligt JB 1:6 och enligt vattenlagen.

Problematiken är att många som aldrig ägt stranden anser sig äga stranden speciellt sommarstugägare, har erfarenhet från många områden där jag varit inblandad i tjänsten.

Vi behöver inte diskutera detta mer, proppen ger också mycket värdefull information om syfte och verkan domstolar brukar titta på dessa men är inte heller pålästa.