Sen finns "tätande" tapeter och vävar som stoppar ev. radon från att komma ut ur väggarna. Vi har blåbetong och gjorde en mätning men ingen puck gav något utslag vilket då troligtvis beror på att vi har putsade och målade väggar.
Har man papperstapet kan det förstås vara mer som slipper ut.
Radon inom gränsvärdena (eller lite över) är ju inte "farligt" om man inte har någon lungsjukdom eller är storrökare. Att vistas i stadsmiljö med avgaser och vägdamm är betydligt värre...
Vi hade 680 uB när vi köpte huset efter förra ägarens mätning men efter att vi installerat tilluftsventiler i alla rum (huset har mekanisk frånluft) sjönk det till 120 uB efter en ny långtidsmätning så det handlar mycket om att få till ventilation bara...
Har man papperstapet kan det förstås vara mer som slipper ut.
Radon inom gränsvärdena (eller lite över) är ju inte "farligt" om man inte har någon lungsjukdom eller är storrökare. Att vistas i stadsmiljö med avgaser och vägdamm är betydligt värre...
Vi hade 680 uB när vi köpte huset efter förra ägarens mätning men efter att vi installerat tilluftsventiler i alla rum (huset har mekanisk frånluft) sjönk det till 120 uB efter en ny långtidsmätning så det handlar mycket om att få till ventilation bara...
Har ni lågstrålande blåbetong då antar jag? Har ni någon gång mätt hur många bekerell det är på väggarna?anders07 skrev:
Mitt hus hade vid köp 680 Bq i årsmedel, efter installation av FTX så var jag nere på 70 Bq.
Jag har låg-mellan strålande blåbetong, dvs 0,35-0,5 mS/h (osäker på enheten, men siffrorna är rätt).
Det höga utgångsvärdet är pga att murstocken står kall iom Bergvärme, och paret innan hade stängt varenda tilluftsdon, med andra ord fanns knappt någon ventilation alls.
Radontapeter ger jag inte mycket för, bra ventilation är A och O om radonet kommer från byggmaterialet.
Jag har låg-mellan strålande blåbetong, dvs 0,35-0,5 mS/h (osäker på enheten, men siffrorna är rätt).
Det höga utgångsvärdet är pga att murstocken står kall iom Bergvärme, och paret innan hade stängt varenda tilluftsdon, med andra ord fanns knappt någon ventilation alls.
Radontapeter ger jag inte mycket för, bra ventilation är A och O om radonet kommer från byggmaterialet.
Ja så är det.C chevan skrev:
Undra hur många hushåll det finns i hela Sverige som är ovetandes om att dom har markradon. Tror det är massor.
Tycker man ska "normalisera" att hus har radon i sig. Finns ju åtgärder att sätta in för att få ner strålningen.
Tror inte man behöver oroa sig om man håller sig inom 200 värdet.
Många blir jättegamla efter att ha bott i sina högstrålande hus som ligger långt över 200.
Funderar själv hur mycket jag andats in som barn. Tror nog att solens strålning är farligare om man utsätter sig för den för mycket. Se alla hudcancerfall hur dom ökat.
Du får göra skillnad på strålning och radongashalt. Det är två olika saker.
Dom som har problem med markradon så har inte något problem med strålningen, medan den som har blåbetong dels har strålning, men också radongasen.
Strålningen kommer främst direkt från byggmaterialet även om radondöttrarna strålar också.
Radongasen är väl den som är/sägs vara farligast, och den kan man ventilera bort exempelvis. Men strålningen blir man inte av med så lätt. Krävs att man klär in väggarna med ordentligt tjock plåt, vilket inte är praktiskt genomförbart.
Den är det skillnad på strålning och strålning samt vilken våglängd etc. dom kan vara farliga på olika sätt i olika doser, det är en hel vetenskap.
Dom som har problem med markradon så har inte något problem med strålningen, medan den som har blåbetong dels har strålning, men också radongasen.
Strålningen kommer främst direkt från byggmaterialet även om radondöttrarna strålar också.
Radongasen är väl den som är/sägs vara farligast, och den kan man ventilera bort exempelvis. Men strålningen blir man inte av med så lätt. Krävs att man klär in väggarna med ordentligt tjock plåt, vilket inte är praktiskt genomförbart.
Den är det skillnad på strålning och strålning samt vilken våglängd etc. dom kan vara farliga på olika sätt i olika doser, det är en hel vetenskap.
Ja verkligen.K KjellTimell skrev:
Måste fråga. Om man har mätt upp 0.25 bekerell i väggen, vilket jag förstått är lågstrålande. Är det skadlig mängd?
Sen undrar jag en annan sak. Om det värdet mättes upp på 80 talet. Kan man lita på det värdet? Eller hade dom annan apparatur då?
0,25 är lågt. Alla stenmaterial strålar. Exempelvis kan hålstensbetong stråla 0,17 och vissa naturstensmaterial och tegelsorter stråla upp till 0,4.
Man brukar ha som lathund att om strålningen överstiger 0,25 så är risken stor att det är blåbetong.
Enheten för strålning är inte becquerel som du hänvisar till, utan det är enheten för radongashalten. Enheten man mäter strålningen är uSv/h.
Strålningen mäter man för göra en Bedömning av vart radongasen kan tänkas komma ifrån.
Stråldoser och konsekvenser
Man brukar ha som lathund att om strålningen överstiger 0,25 så är risken stor att det är blåbetong.
Enheten för strålning är inte becquerel som du hänvisar till, utan det är enheten för radongashalten. Enheten man mäter strålningen är uSv/h.
Strålningen mäter man för göra en Bedömning av vart radongasen kan tänkas komma ifrån.
Stråldoser och konsekvenser
- 5 µSv - En timmes flygresa på 39000 fots höjd.[2]
- 0,01 mSv – Tandröntgen.[3]
- 0,1 mSv – Mammografiundersökning.[3]
- 0,3 mSv – Kosmisk strålning per år från rymden.[3]
- 1 mSv – Dosen från en genomsnittlig röntgenundersökning.
- 1–4 mSv – Normal årsdos från naturlig bakgrundsstrålning i Sverige
- 2,2 mSv – Datortomografi av buken.[3]
- 50 mSv – Högsta tillåtna dos per år för personer som arbetar med strålning.[4]
- 100 mSv – Risk för fosterskador.
- 160 mSv - Röka 30 cigarretter per dag under ett år.[2]
- 1 Sv – Förändringar i blodbanan.
- 3–4 Sv – 50% chans att överleva, procenten varierar beroende på bl.a. ålder och hälsa.
- 10 Sv – Dödlig dos i 100% av fallen.
Redigerat:
Oj!K KjellTimell skrev:
Lite mer om enheter:
1 becquerel = 1 sönderfall per sekund av något radioaktivt ämne. En mycket liten enhet. Används därför ofta med stora prefix framför. Anger enkelt utryckt hur aktivt ett radioaktivt ämne som finns på en plats, i ett föremål, i en viss volym luft osv.
1 Sievert = 1J/kg ekvivalent dos. Det vill säga den stråldos som absorberas av en kropp korrigerad för hur kroppen skadas av den typen av strålning. 1 Sievert är en mycket stor enhet. Används därför alltid med små prefix framför, typiskt miljondels sievert, mikroSievert (uSv) eller tusendels sievert, milliSievert (mSv). Eftersom enheten Sievert tar hänsyn till vilken typ av strålnings som ett ämne utsänder så korrigerar det för att olika strålning ger olika skador.
Vad gäller radon så är det alltså Radon-222 som alfasönderfaller till Polonium-218, som i sin tur alfasönderfaller till Bly-214, som via ett par betasönderfall blir till Polonium-214, vilken alfasönderfaller till Bly 210. Bly-210 blir återigen Polonium, men nu Polonium-210 via betasönderfall. Slutligen sönderfaller Polonium-210 till Bly-206 som är stabil. Det är polonium som brukar kallas för "radondöttrar".
Pratar vi alltså strålning så ska alltså ett mätresultat i Sievert alltså ta hänsyn till all strålning som utsänds vid dessa olika sönderfall, och hur illa den påverkar kroppen. Samt naturligtvis alla annan strålning som förekommer samtidigt från andra ämnen. I praktiken är det inte riktigt så då det är mycket svårt att göra en bra mätare för alfastrålning. Den stoppas så lätt av hårda material att det är svårt att få in den i mätinstrumentet. Tyvärr är det den strålning som gör störst skada i kroppen.
Ofta är man intresserad av dos per tid och använder då enheten Sievert per timme (Sv/h). Det är återigen en mycket stor enhet.
Typisk bakgrundstrålning i de delar av Sverige som inte har höga uranhalter i berggrunden är 0.1-0.15 uSv/h, alltså omkring 1mSv/år.
Mäter vi istället antalet sönderfall av Radon-222 så får vi ett värde i becquerel utifrån vilket man sedan enkelt kan beräkna antalet sönderfall i sönderfallskedjan. Det är alfasönderfallen som är intressanta.
Så en liten anekdot om strålning.
Då jag ingår i en mätgrupp som vid behov ska kunna mäta strålning efter en kärnkraftsolycka så kommer det då och då en man från länsstyrelsen och har utbildning för oss. I den ingår alltid att testa våra mätinstrument med hjälp av ett preparat, alltså ett föremål som utsänder strålning. Preparatet förvaras i en särskild behållare med strålskydd och en massa varningsdekaler. Trots det är vi tvungna att hålla det alldeles mot instrumentet och ställa ner alla larmgränser på minsta möjliga värde, långt under de vi använder vid en verklig olycka, för att någonsin få instrumentet att larma när vi testar. Sedan brukar han plocka upp en sten ur väskan. Med den är det inga problem att få instrumenten att larma på normala larmnivåer. Stenen kommer från Golanhöjderna och består av någon vulkanisk bergart som strålar väldigt mycket. Förmodligen så har människorna på Golanhöjderna betydligt större problem i livet än bakgrundsstrålningen, som är mycket högre än i exempelvis Sverige. Med detta inte sagt att strålning är ofarligt, men man kanske bör sätta det sitt sammanhang...
1 becquerel = 1 sönderfall per sekund av något radioaktivt ämne. En mycket liten enhet. Används därför ofta med stora prefix framför. Anger enkelt utryckt hur aktivt ett radioaktivt ämne som finns på en plats, i ett föremål, i en viss volym luft osv.
1 Sievert = 1J/kg ekvivalent dos. Det vill säga den stråldos som absorberas av en kropp korrigerad för hur kroppen skadas av den typen av strålning. 1 Sievert är en mycket stor enhet. Används därför alltid med små prefix framför, typiskt miljondels sievert, mikroSievert (uSv) eller tusendels sievert, milliSievert (mSv). Eftersom enheten Sievert tar hänsyn till vilken typ av strålnings som ett ämne utsänder så korrigerar det för att olika strålning ger olika skador.
Vad gäller radon så är det alltså Radon-222 som alfasönderfaller till Polonium-218, som i sin tur alfasönderfaller till Bly-214, som via ett par betasönderfall blir till Polonium-214, vilken alfasönderfaller till Bly 210. Bly-210 blir återigen Polonium, men nu Polonium-210 via betasönderfall. Slutligen sönderfaller Polonium-210 till Bly-206 som är stabil. Det är polonium som brukar kallas för "radondöttrar".
Pratar vi alltså strålning så ska alltså ett mätresultat i Sievert alltså ta hänsyn till all strålning som utsänds vid dessa olika sönderfall, och hur illa den påverkar kroppen. Samt naturligtvis alla annan strålning som förekommer samtidigt från andra ämnen. I praktiken är det inte riktigt så då det är mycket svårt att göra en bra mätare för alfastrålning. Den stoppas så lätt av hårda material att det är svårt att få in den i mätinstrumentet. Tyvärr är det den strålning som gör störst skada i kroppen.
Ofta är man intresserad av dos per tid och använder då enheten Sievert per timme (Sv/h). Det är återigen en mycket stor enhet.
Typisk bakgrundstrålning i de delar av Sverige som inte har höga uranhalter i berggrunden är 0.1-0.15 uSv/h, alltså omkring 1mSv/år.
Mäter vi istället antalet sönderfall av Radon-222 så får vi ett värde i becquerel utifrån vilket man sedan enkelt kan beräkna antalet sönderfall i sönderfallskedjan. Det är alfasönderfallen som är intressanta.
Så en liten anekdot om strålning.
Då jag ingår i en mätgrupp som vid behov ska kunna mäta strålning efter en kärnkraftsolycka så kommer det då och då en man från länsstyrelsen och har utbildning för oss. I den ingår alltid att testa våra mätinstrument med hjälp av ett preparat, alltså ett föremål som utsänder strålning. Preparatet förvaras i en särskild behållare med strålskydd och en massa varningsdekaler. Trots det är vi tvungna att hålla det alldeles mot instrumentet och ställa ner alla larmgränser på minsta möjliga värde, långt under de vi använder vid en verklig olycka, för att någonsin få instrumentet att larma när vi testar. Sedan brukar han plocka upp en sten ur väskan. Med den är det inga problem att få instrumenten att larma på normala larmnivåer. Stenen kommer från Golanhöjderna och består av någon vulkanisk bergart som strålar väldigt mycket. Förmodligen så har människorna på Golanhöjderna betydligt större problem i livet än bakgrundsstrålningen, som är mycket högre än i exempelvis Sverige. Med detta inte sagt att strålning är ofarligt, men man kanske bör sätta det sitt sammanhang...
Lite OT.K KjellTimell skrev:
Kan även tillägga att den högsta stråldos en arbetare få ta under en femårsperiod är 100 mSv, bla kärnkraftsverken kör oftast att årsdosen inte bör överstiga 20 mSv. Om årsdosen överstiger 20 mSv så kan tillträde till aktiv sida spärras, men kan öppnas i specifika fall, men om femårsdosen överskrids så spärras tillträde till aktiv sida tills femårsdosen är tillräckligt låg.
Stråldoserna lagras i ett centralt register CDIS så man kan inte vara runt på dom olika kärnkraftsverken, CLAB mm och få höga doser på varje ställe.
Om man tex gör en kontraströntgen på eftermiddagen så kan avsökningsutrustningen på kärnkraftsverken larma dagen efter. Ungefär ett dygn efter att jag hade gjort kontraströntgen så fastnade jag när jag skulle gå ut från jobbet, jag viste att jag skulle kunna trigga utrustningen eftersom min avdelning har hand om den utrustningen, så jag "provocerade" utrustningen lite genom att gå precis intill mätutrustningen. Om jag hade varit till jobbet direkt efter kontraströntgen så hade jag kunnat gått längst ifrån men ändå triggat larmet.