Varit ed om en liknande situation. Den blev även prövad rättsligt och det förefaller som att det inge är möjligt att ens i ett testamente skriva in att får ej säljas........... ska bevaras inom släkte............ eller liknande. Det är kanske moraliskt bindande men inte juridiskt.
Som sagt det var en jurist i en spalt som skrev att det gick, men det kanske är känsligt med hur det formuleras. Och som sagt det gick bara vid arv eller gåva. Inte vid en försäljning.
Enligt TS var det nu försäljning det gällde.hempularen skrev:
Vore intressant om du kan belägga det du säger, utveckla hur du skulle gå till väga?
Som jag uppfattar hempularens text menar han att det går att skriva in sådana här förbehåll vid arv eller gåva (som i mina gammelfastrars fall även om det är ca 60 år sedan nu), men inte när man säljer TILL någon, dvs TS kan inte föreskriva något. Nu har ju TS köpt huset av sin far, så här hamnar vi i ett gränsland: OM det nu finns ett avtal, står det kvar, eftersom han är inom släkten, eller faller det eftersom han KÖPT huset och inte FÅTT det?Yeti 550 skrev:Enligt TS var det nu försäljning det gällde.
Vore intressant om du kan belägga det du säger, utveckla hur du skulle gå till väga?
A och O verkar vara att få en kopia på avtalet, eller om det kan vara ett testamente. Om det finns ett avtal eller testamente så bör det gå att få "ogjort". När det handlar om fonder kallas det permutation, vet inte vad det heter här, men jag vet ju att man när man har avtalat om samägande ändå kan framtvinga en försäljning till utomstående om inte delägarna vill köpa. Om den regeln kan tillämpas så äger delägarna 0%, och TS 100%. Att gå ut i försäljning och lova att släktingar får första tjing om de betalar rätt pris torde isåfall vara fullt tillräckligt för att uppfylla detta eventuella avtal.
Det känns som om man från början haft ett samägande, TS far tog över alla andelar och sålde sedan till sonen. Samägandet och därmed avtalet att hålla huset inom släkten borde därmed vara borta.
Som jag uppfattar det så borde inte TS kunna ha ngt. problem med avtalet om det nu finns, under förutsättning att det verkligen var ett köp. Det sannolikaste är ju att han faktiskt har köpt. Men jag skrev så efterssom det är ganska vanligt att det finns gåvobrev inblandade i affärer inom släkt och famlijer. Och "köparen" kan då lätt uttrycka det som att man köpt, om gåvobrevet bara uppfattas som en formalitet, kanske av skatteskäl.
Jag blev förvånad när jag läste spalten som jag tror var i DN för typ 2 - 3 veckor sedan.
Jag trodde också att alla inskränkningar i äganderätten var ogiltiga vid fastighetsaffärer.
Jag blev förvånad när jag läste spalten som jag tror var i DN för typ 2 - 3 veckor sedan.
Jag trodde också att alla inskränkningar i äganderätten var ogiltiga vid fastighetsaffärer.
Ja så är det säkert.Nyfniken skrev:
Inte helt säkert. Det verkar vara EN person som krånglar vilket på sikt kan bli ett större problem för den personen än för TS.Nyfniken skrev:
Historiskt fanns det en möjlighet att säkra egendom via en Fideikommiss så att större egendomar inte skulle splittras eller säljas utanför släkten. Denna formen togs väl bort på -60-talet, men att det finns ett antal kvar som inte avvecklats.
Så får du köpa något eller ärva som person kan man inte juridiskt göra den typen av begränsning.
Rent teoretiskt om man vill behålla något inom släkten skulle man kunna bilda en stiftelse för förvaltning och säkerställande att en egendom inte kan säljas av enskild person.
Så får du köpa något eller ärva som person kan man inte juridiskt göra den typen av begränsning.
Rent teoretiskt om man vill behålla något inom släkten skulle man kunna bilda en stiftelse för förvaltning och säkerställande att en egendom inte kan säljas av enskild person.
i vår håla sålde kommunen fastigheter med förbehåll, (det skulle vara ungdomsbostäder på marken, huset skulle vara restaurang.) När lokaltidningen rotade i det visade det sig att det ska bara gå att sätta regler för två år framåt vid försäljning, inte längre. Låter som vettigt regelverk. Det går inte att förutse framtiden hur länge som helst
Om det var jag som satt i den här situationen så skulle jag nog börja med att ta fram avtalet, kontrollera det och klargöra att det är ogiltigt. Nästa steg borde vara att förklara för släkten att du inte tänker sitta med lån på ett extra hus. Kanske kan det dyka upp några kreativa förslag på hur huset kan behållas? Alternativt så borde du kunna få acceptans för att sälja det.
Är det verkligen viktigt för släktingarna att behålla huset i släkten så borde de också vara villiga att bidra med resurser (pengar eller arbetskraft).
Är det verkligen viktigt för släktingarna att behålla huset i släkten så borde de också vara villiga att bidra med resurser (pengar eller arbetskraft).
Släkt dör med tiden...Nyfniken skrev: