Du kommer inte få ett enhälligt svar här eftersom man kan göra på olika sätt och flertalet av sätten är korrekta. 
Jag har installerat el i drygt 30 år och biledarens inkoppling har varierat på byggena men troligtvis är inget av det fel.
På 90-talet skulle biledaren kopplas in på jordskenan i centralen och sedan kopplas ihop i varje kopplingspunkt utan att kopplas in på jorden. I sista kopplingspunkten skulle den klippas av.
Samtidigt fanns det beskrivningar på t. ex. fläktrum där man skulle koppla på samma sätt förutom att i sista kopplingspunkten skulle skärmen ihop med jordledaren igen. Förmodligen hade det med högfrekventa störningar från fläktar att göra men jag vet inte säkert.
Vid något tillfälle (typ 2000-talets början) ändrades det och nu skulle man koppla in biledaren med jorden i varje utgående kopplingspunkt. Biledaren på kabeln som kom in i dosan skulle klippas av.
Jag vill minnas att det på något bygge skulle vara så att biledare och jordtråd kopplas ihop i bägge kopplingspunkter också.
Själv kopplar jag in biledaren på alla utgående kablar och klipper i andra änden, om det inte finns andra sätt beskrivna för det specifika arbetet. Det kommer jag fortsätta med tills någon kan visa att det är fel.
/edit
Bo svarade samtidigt som jag skrev.
Jag har installerat el i drygt 30 år och biledarens inkoppling har varierat på byggena men troligtvis är inget av det fel.
På 90-talet skulle biledaren kopplas in på jordskenan i centralen och sedan kopplas ihop i varje kopplingspunkt utan att kopplas in på jorden. I sista kopplingspunkten skulle den klippas av.
Samtidigt fanns det beskrivningar på t. ex. fläktrum där man skulle koppla på samma sätt förutom att i sista kopplingspunkten skulle skärmen ihop med jordledaren igen. Förmodligen hade det med högfrekventa störningar från fläktar att göra men jag vet inte säkert.
Vid något tillfälle (typ 2000-talets början) ändrades det och nu skulle man koppla in biledaren med jorden i varje utgående kopplingspunkt. Biledaren på kabeln som kom in i dosan skulle klippas av.
Jag vill minnas att det på något bygge skulle vara så att biledare och jordtråd kopplas ihop i bägge kopplingspunkter också.
Själv kopplar jag in biledaren på alla utgående kablar och klipper i andra änden, om det inte finns andra sätt beskrivna för det specifika arbetet. Det kommer jag fortsätta med tills någon kan visa att det är fel.
/edit
Bo svarade samtidigt som jag skrev.
Det Mossli skriver är en bra sammanfattning tycker jag. Samtidigt inte ett komplett system, i TS stuga har det kanske tagits vad som fanns till hands och vissa sträckor är exempelvis EKK och saknar biledare. Kan givetvis förekomma var som helst.
Då menar jag att konsensus är att denna bör jordas i ena änden, två är också ok, då minskas jordimpedansen och en viss redundans fås, dock blir ett fel här tyst.
Att inte jorda biledaren alls tror jag de flesta tycker är det sämsta valet.
Den kan jordas från matande ände eller där det enklast och bäst låter sig göras.
Då menar jag att konsensus är att denna bör jordas i ena änden, två är också ok, då minskas jordimpedansen och en viss redundans fås, dock blir ett fel här tyst.
Att inte jorda biledaren alls tror jag de flesta tycker är det sämsta valet.
Den kan jordas från matande ände eller där det enklast och bäst låter sig göras.
Det behöver egentligen inte bli så mycket oklarheter om man i varje situation förstår vad man är ute efter och inte dras med i att följa diverse råd och nycker likt de Müssli beskrev. Enklast kan man nog säga anslut biledaren till jord i minst en ände och klipp den inte. Undantag tex när man använder kabeln som ersättare för kulo pga att den är lätt att få snyggt förlagd då kanske det inte ens finns jord där och trånga dosor, apparater bara att klippa den och strunta i att jorda. Alltså där kabeln används i ett sammanhang där inte egenskaperna med förstärkt jordfelsskydd via manteln behövs.F fixarx skrev:
Själv lägger jag gärna ihop biledare och jord överallt där det går att göra på ett bra sätt. Att minska spänningsfallet vid jordslutning och korta frånkopplingstiden genom att förstärka är egentligen vad det hela går ut på och att då inte nyttja vad som är tillgängligt är onödigt räddhågset. Metoden att hålla biledarna hopkopplade för sig konsekvent och jorda i någon punkt är inte heller dum.
Det många missar i de olika fallen genom åren är att ekvivalenta arean för biledare och manteln är större än den för isolerade ledarna i de två areor (1.5 och 2.5 mm2) som finns numera av varianterna typ EKLK. Resonemangen som finns där med att test av kontinuitet osv kan missa fel i PE blir en mer akademisk fråga för att uppfylla formalia inte en praktisk lösning för maximalt skydd. Fel i anslutning av PE ska helst upptäckas vid de olika stegen i montaget och okulära kontroller så "sumringen" blir en sista verifikation. Ersätts sista steget med korrekt mätning vilket är ytterst ovanligt upptäcks både parallella ledare eller endast en av dem använd så man vet att det ligger som man tänkt sig oavsett.
Näe, det där sista steget med försöka mäta fram en korrekt resistans för jordkretsen blir för komplicerat, rekommendationen är att kolla så det inte är något orimligt värde, exempelvis flertalet Ohm, eller vad som nu är rim för kretsen beroende på lefningstyp och längd, detta kan då undersökas vidare.GK100 skrev:
Men det hindrar ju inte den intresserade från att göra detta på frihand, med biledare kan detta värde halveras eller så.
Och jag ser heller inga problem med att ha detta parallellt, avbrott på jord är i regel ett tyst fel, på detta sätt fås både hängslen och livrem. Tvåfelsprincipen säger ju att det ska uppstå minst två fel, inte exakt.