16 954 läst · 101 svar
17k läst
101 svar
Dubbelhöjning av styrräntan
J Johan456 skrev:Alltid lätt att säga när man själv har bostad, och så haft i 20+ år. Ska man köpa en bostad får man hosta upp vad marknaden betalar. Man kan liksom inte tycka att det blivit för dyrt och vänta… man måste bo. Vi alla kan nog enas om att priserna varit och fortfarande är för höga men med 30 andra par på en visning kommer man knappast ”billigt” undan.
Som ung förälder är det inte lätt idag. Å ena sidan vill du inte belåna dig för hårt eftersom räntan kan gå upp. Å andra sidan försöker du komma till ett område där dina barn kan få en trygg uppväxt. Ofta är man beredd att belåna sig ganska hårt för sina barns bästa.A Anders_Nilsson skrev:
Med dagens prisnivåer kommer få att någonsin kunna betala av sina bolån (som äldre generationer kunnat göra).
Det man inte ska glömma bort om räntans påverkan av privatekonomi är att under 70-80 tal var möjligheten till större avdragsbelopp för räntekostnader utifrån inkomst.B Beape skrev:Visst är det så som du skriver. Bolåneräntan har varit extremt låg under de senaste fem åren. Ser man istället på de senaste 50 åren har räntan snittat 7-8%, vilket är det mer "normala" läget.
Efter massiv ökning av likviditet och krediter efter 2008 skulle dock en ränta på 7-8% ha förödande effekt på ekonomin. Vi lär därför inte nå upp till dessa räntenivåer inom dagens finansiella system.
Nja, det vet vi inget om.B Beape skrev:
Att jämföra historiskt visar bara på att samhället har förändrats och vi jämför oss oftast med våra föräldrar.
Vilken inflationstakt kommer vi att ha under de närmaste 30-40 åren?
Om du tar en återblick 50-100-150 år kommer du upptäcka att mycket mera av samhällsförändringar som påverkat vår ekonomi.
Kommer målet framöver vara att ha betalat av sina lån eller blir vi mera flexibla i att byta bostäder utifrån behov och kostnader? Kommer vi att konsumera så att vi amorterar mindre och med det i framtiden minskar vad vi lämnar efter oss i form av arv?
Redigerat:
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 116 inlägg
Jakten på en bostad i trygg miljö måste inte nödvändigtvis sluta i en dyr lägenhet eller dyrt radhus i ett bra (läs "dyrt") område i en storstad. Det är inte en naturlag att alla 2-åringar måste gå 55 timmar i veckan på förskolan eftersom föräldrarna måste jobba ihop till stigande räntor på flermiljonlånen.B Beape skrev:
Leta bostad i mindre orter eller på landsbygden istället, där är priserna mer rimliga, och barnen får en bra miljö att växa upp i. Att vakna av nattlig skottlossning och tänka "jaha, ett vildsvin mindre", är betydligt bättre än att vakna av skottlossningen och tänka "gängbråk!".
Behöver man ta sig in till jobbet regelbundet vill man inte ha för lång resväg till jobbet. Som förvärvsarbetande förälder behöver man lägga på restid till jobbet som en ytterligare aspekt.SågspånPappspikEternit skrev:Jakten på en bostad i trygg miljö måste inte nödvändigtvis sluta i en dyr lägenhet eller dyrt radhus i ett bra (läs "dyrt") område i en storstad. Det är inte en naturlag att alla 2-åringar måste gå 55 timmar i veckan på förskolan eftersom föräldrarna måste jobba ihop till stigande räntor på flermiljonlånen.
Leta bostad i mindre orter eller på landsbygden istället, där är priserna mer rimliga, och barnen får en bra miljö att växa upp i. Att vakna av nattlig skottlossning och tänka "jaha, ett vildsvin mindre", är betydligt bättre än att vakna av skottlossningen och tänka "gängbråk!".
Kan man bo och verka utanför storstäderna är det kanon.
Om man jobbar i storstad men kan jobba hemifrån flera dagar i veckan (eller kan jobba på tåget) kan man bo länge ut från storstaden.
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 116 inlägg
Det resonemanget bygger på märkliga slutsatser; att storstadsbor i regel har kort restid till sina jobb, och landsbygds- och småstadsbor har lång restid. Själv bor jag på landet och har 20 minuters restid till mitt jobb. Tror ganska många storstadsbor, även dem som hämtar och lämnar barn på förskola och fritids, skulle tycka det var helt OK med en sådan restid.B Beape skrev:Behöver man ta sig in till jobbet regelbundet vill man inte ha för lång resväg till jobbet. Som förvärvsarbetande förälder behöver man lägga på restid till jobbet som en ytterligare aspekt.
Kan man bo och verka utanför storstäderna är det kanon.
Om man jobbar i storstad men kan jobba hemifrån flera dagar i veckan (eller kan jobba på tåget) kan man bo länge ut från storstaden.
Man "kan" leva och verka alldeles utmärkt utanför storstäderna. Varför skulle man inte kunna det?
Medlem
· Halland
· 4 122 inlägg
Jo det kan man givetvis. Men det beror också på var jobben finns, vilken sektor du arbetar inom. Arbetar du inom traditionell industri är det ofta krav på fysisk närvaro. Bor utanför Kungsbacka och har endast en och en halv timme enkel väg men kollektivtrafiken så 20 minuter hade varit trevligt men det är nu inte möjligt för mig.SågspånPappspikEternit skrev:Det resonemanget bygger på märkliga slutsatser; att storstadsbor i regel har kort restid till sina jobb, och landsbygds- och småstadsbor har lång restid. Själv bor jag på landet och har 20 minuters restid till mitt jobb. Tror ganska många storstadsbor, även dem som hämtar och lämnar barn på förskola och fritids, skulle tycka det var helt OK med en sådan restid.
Man "kan" leva och verka alldeles utmärkt utanför storstäderna. Varför skulle man inte kunna det?
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 116 inlägg
Även om det är svårt att tro för den som följer rapporteringen i media, så är vi som jobbar på en fysisk arbetsplats en majoritet av arbetskraften i Sverige, vi är 70%.A Anders_Nilsson skrev:Jo det kan man givetvis. Men det beror också på var jobben finns, vilken sektor du arbetar inom. Arbetar du inom traditionell industri är det ofta krav på fysisk närvaro. Bor utanför Kungsbacka och har endast en och en halv timme enkel väg men kollektivtrafiken så 20 minuter hade varit trevligt men det är nu inte möjligt för mig.
Det finns väldigt mycket tillverkningsindustri i småorter och t o m ibland på landsbygden, så att hitta sin försörjning för den som har såna kompetenser, bör inte vara svårt.
Sen kan det förstås finnas andra skäl till att behöva bo på en viss plats; en kanske har barn som bor varannan vecka, gamla sjuka föräldrar i närheten eller en partner som måste bo nära jobbet av någon anledning.
Jag måste ha uttryckt mig otydligt.SågspånPappspikEternit skrev:Det resonemanget bygger på märkliga slutsatser; att storstadsbor i regel har kort restid till sina jobb, och landsbygds- och småstadsbor har lång restid. Själv bor jag på landet och har 20 minuters restid till mitt jobb. Tror ganska många storstadsbor, även dem som hämtar och lämnar barn på förskola och fritids, skulle tycka det var helt OK med en sådan restid.
Man "kan" leva och verka alldeles utmärkt utanför storstäderna. Varför skulle man inte kunna det?
Min poäng var att det är utmärkt ("kanon") om man kan bo på landsbygden (där barnen kan få en trygg uppväxt) och ha ett arbete i närheten.
Nu är det inte alla förunnat att ha både bostad och arbete på landsbygden. Har man ett jobb i en storstad sätter restiden en gräns för hur långt bort man kan bo. Med distansarbete kan dock folk med arbete i storstäder bo en bra bit längre bort från jobbet om de bara åker in till jobbet sporadiskt.
Visst är det bättre att vakna av ett skott från en jägare än att vakna av ett skott i en gänguppgörelse, eller av att natt efter natt vakna av polissirener.SågspånPappspikEternit skrev:Jakten på en bostad i trygg miljö måste inte nödvändigtvis sluta i en dyr lägenhet eller dyrt radhus i ett bra (läs "dyrt") område i en storstad. Det är inte en naturlag att alla 2-åringar måste gå 55 timmar i veckan på förskolan eftersom föräldrarna måste jobba ihop till stigande räntor på flermiljonlånen.
Leta bostad i mindre orter eller på landsbygden istället, där är priserna mer rimliga, och barnen får en bra miljö att växa upp i. Att vakna av nattlig skottlossning och tänka "jaha, ett vildsvin mindre", är betydligt bättre än att vakna av skottlossningen och tänka "gängbråk!".
Platsen för ens arbete sätter dock begränsningar för var man kan bosätta sig i Sverige. Har man ett arbete i en storstad får man överväga hur långt man är beredd att pendla till sitt arbete, alternativt byta både jobb och bostad.