Men var "Kim's" föräldrar gifta vid födseln? Jag har för mig att utomäktenskapliga barn inte hade full arvsrätt förrän i början av 70 talet.
Absolut, de var gifta sen innan första barnet föddes och resten av sina liv.H hempularen skrev:
Bra att fundera utanför ramarna, men nej, hen verkar inte ha haft något sådant problem; gifte sig och levde med sin partner i runt trettio år, de var båda över 45 vid giftermålet så gissar det var därför de inte fick barn.Anna_H skrev:
Uppdatering. Nu har jag pratat med alla instanser som var, och kunde varit inblandade = runt tre timmar i telefon med trevliga och hjälpsamma medarbetare på lokalarkiv med mera.
Då det inte finns några som helst anteckningar om att huvudpersonen i min fråga skulle ha blivit adopterad, så hade hen full rätt att ärva sina biologiska föräldrar men det underläts av dödsboet/en (eller vad det kallas, inte så haj på juridiska termer) vilket understöds av det faktum att syskonen till huvudpersonen inte ens kände till att denne fanns - för riktigt små barn (betänk detta är för 100 år sen) gick det säkert att undanhålla en graviditet och skedde födseln, som i detta fall, utomsocknes, och att föräldrarna, eller deras släktingar som säkert fattat, aldrig yppat något så gick det att gömma ett barn och beröva densamme från dess arv.
100 år sen. Ingenting i världens tid, mycket har hänt sen dess. Men, det senaste "undanhållandet" av ytterligare ett barn skedde för runt 35 år sen så jag misstänker att det inte är unikt.
Då det inte finns några som helst anteckningar om att huvudpersonen i min fråga skulle ha blivit adopterad, så hade hen full rätt att ärva sina biologiska föräldrar men det underläts av dödsboet/en (eller vad det kallas, inte så haj på juridiska termer) vilket understöds av det faktum att syskonen till huvudpersonen inte ens kände till att denne fanns - för riktigt små barn (betänk detta är för 100 år sen) gick det säkert att undanhålla en graviditet och skedde födseln, som i detta fall, utomsocknes, och att föräldrarna, eller deras släktingar som säkert fattat, aldrig yppat något så gick det att gömma ett barn och beröva densamme från dess arv.
100 år sen. Ingenting i världens tid, mycket har hänt sen dess. Men, det senaste "undanhållandet" av ytterligare ett barn skedde för runt 35 år sen så jag misstänker att det inte är unikt.
Jag har hittat det som hade kunnat vara ett liknande fall i min egen släkthistoria, där var det ett barn som hade en tillfällig barnhemsplacering och som fosterhemsplacerades utomsocknes utan föräldrarnas vetskap. Barnet växte upp i en helt annan del av landet och både barn och föräldrar hade förblivit ovetande om varandra om det inte vore för fosterföräldrarnas rådiga handlande. Fosterföräldrarna hade de biologiska föräldrarnas namn och ort så de letade rätt på dem och såg till att återetablera kontakt mellan föräldrarna och deras barn. Mamman hade förtvivlat letat efter sitt barn sedan ungen försvann bara några år gammal och nu fick de åter en konfirmerad och snart vuxen individ. Av det arkivmaterial som går att följa verkar de etablerat en god relation trots allt de gått igenom.Maria T skrev:
En annan släkting som ännu tidigare hamnade i fosterbarnsystemet blev slutligen adopterad i vuxen ålder genom eget val. De biologiska föräldrarna hade motsatt sig adoption under hela barnets uppväxt men när barnet fyllde 21 kunde det välja själv.
Jag vet inte vad som hänt din släkting men kanske trodde föräldrarna/familjen/släkten att barnet hade adopterats. Eller så hade de biologiska föräldrarna dolt graviditeten och aldrig berättat, skammen som du säger.
Inte ens idag när det är så lätt att sammanställa tror jag de flesta vet hur man gör för att få fram alla syskon/sina föräldrars barn, sin partners barn osv.
Alltid intressant med input oavsett om det gäller släktforskning eller annat. Det låter som de två släktingar du beskriver fick det bra till slut - den ena genom att bli "funnen" och den andra genom sitt eget val. Hoppas jag tolkat det rätt.Lonne skrev:
Personen jag skriver om är inte min egen släkt, utan en som jag hjälpt i egenskap av att ha släktforskat länge (men irrelevant) och det var så att två små barn (gissar 4 och 2 år, kanske något yngre) fick ett syskon, så hade möjligtvis det äldsta barnet förstått att "något var på gång", det yngre inte alls, modern reste bort och födde och lämnade bort det, kom tillbaka efter en vecka och händelsen har aldrig nämnts.
Sen, ett halvt sekel eller så senare, så sker en bouppteckning där enbart de två förstfödda barnen sägs vara arvingar - detta var innan skattemyndigheten hade koll - så när det tillfrågades om det fanns fler arvingar så blev svaret nej.
Om detta varit min egen nära släkt hade jag grävt vidare, nu var jag bara "bollplank" och sökte lite, men lämnar det därhän med att jag, i egen släkt, vet det funnits fastigheter som fått ny ägare efter ett dödsfall utan att närmaste släktingar fått kännedom. Undrar om det ens finns vattentäta skott på detta nu.